mellan e och o...

Kärlighet

2012-01-31T23:25:00.005+01:00

Det finns dagar då man även som vuxen allra helst bara vill stänga in sig
i ett rum, skrika det högsta man kan, kasta saker omkring sig och bara
uppgivet ge uttryck åt den maktlöshet som överväldigar.
Inte bättre än ett litet barn.
Men man hejdar sig lite.
Kanske öser ur sig gallan hos en vän tills det känns bättre igen och mer
åt det pinsamma hållet för att man beklagat sig, alla har ju sitt.

Idag fick min egen älskade pappa ta mina tårar i bilen på väg hem från jobb.
Han som alltid finns där, mer än någonsin och som jag alltid tillsammans med min mor kommer behöva.
Älskar som de är och för vad de är, precis som de gör med mig.

Konflikthantering.

Den dag man väljer att bli förälder så gör man det för resten av sitt liv.
Man väljer att alltid finnas där.
Alltid älska oavsett fel och brister.
Stötta.
Uppmuntra.
Intressera och engagera sig.
Visa vad som är rätt och fel för det är inget som ett barn föds med utan
som den tar efter sina föräldrar och sin omgivning.
Lösa de problem som uppstår och inte bara vänta på att de ordnar sig själv,
de är ditt ansvar.

Det är ett jobb du aldrig lämnar.
Aldrig ger upp.
Som tar ditt hjärta och ditt sinnes alla timmar, du är förälder.

Av vikt är att man tar sig tid att också enbart vara människa, att ladda
batterierna och rensa huvudet för att uppskatta den vardag som ofta är
en kamp men också värd var sekund av den.

Men även de handlingar och beslut du tar för egen del ger konsekvenser
som kan påverka de där små du har ansvar för.
Små beslut kan ge stora förändringar.

Den där dagen min stora son lades på mitt bröst för första gången
stannade världen.
Jag förstod inte hur något utanför det lilla rummet där vi befann oss
kunde fortsätta i sin vanliga takt, världen hade för evigt förändrats.
Jag hade förändrats.
Jag var mamma.
Åt världens underbaraste lilla varelse som behövde mig och som alltid
skulle fortsätta göra det.

Jag kunde se på honom i timmar.
Oförstående över att det där lilla miraklet var min son.
Han som var det vackraste jag någonsin sett.

Och precis lika underbar är han idag.
När han slutat skolan för dagen ringer jag ofta bara för att höra hans
röst, höra så allt är ok.
Med fjärilar i magen längtar jag hem till dem varje dag.

De där två ÄR världens underbaraste.
Oavsett.
Dock är inte alltid deras handlingar det.
Men som för alla har de en bakgrund och anledning.
Precis som för vuxna är det vad de gör som kan vara dumt, inte det de är.

Jag klubbades vid fotknölarna i förmiddags.
Besked om att storgull fortsätter bete sig illa.
Han kamp, hans ilska.
Hans försök att bli förstådd och att lära sig reglerna.
Han har inte svaret i en medfödd handbok, vi måste lära dem.
Han kan inte veta om vi inte visar.

Han har kämpat så länge.
Hans murar är så höga, långt högre än de borde än på många många år.
Ett barnasinne skall vara öppet, oförstört.
Hans stängdes delvis lite för tidigt.
Det knäcker mig.

Men man ger alrig aldrig aldrig upp.
När jag låg bredvid hnm i hans säng ikväll vid sovdags så talade jag om
för honom som så många ggr för att jag ALLTID kommer älska hnm.
Vad som än händer, vad han än gör så finns jag alltid här med gränslös kärlek.

Men jag räcker inte till.
Det är för mycket nu.
Skolan kan inte ge all den hjälp han behöver heller.
Jag har vänt mig utåt för hjälp.
Jag hoppas de kan nå hnm.
Låt dem hjälpa mitt stackars lilla arga hjärtegull.
Låt dem förstå att han duger och är fantastisk som han är.
Låt dem hjälpa mig att stärka hans självkänsla, att skaka av sig
bekymmer och inte alltid stoppa allt i sin egen ryggsäck.

Nu skall jag sova på saken.
Imorgon kommer vara en bättre dag.
Efter att jag har sorterat mina tankar och fått hopp kommer jag att
ha mer ork att finnas där.
Tålamod.
Kärlek.
Envishet.
Kärlek.
Styrka.
Kärlek.

Hoppfull.
Kanske ett steg mot en lösning och hjälp för mitt stora hjärta.

...ännu en punkt som bockades av på den tunga listan idag var att jag
köpte en värmepump!
Vuxenpoäng på det;)
Som lagen är så skall ju alltid de jobbiga sakerna komma i flock.
Nu är iaf denna avklarad.

Olika delar av verkligheten

2012-01-26T23:14:00.003+01:00

Vilken ynnest det är att få sitta här i soffan med värkande kinder efter
att ha suttit med ett stort leende på läpparna konstant hela dagen:)
Sicken dag...
Tillbaks på jobb bland de där underbara som överraskar mig på så många
sätt var dag och får mig att skratta så mycket.

Hemlängtan för att få låna gullen under pappa veckan, fjärilar i magen
efter att få ha dem omkring mig, luras av storgulls finurliga hyss, känna
den där lille sonens lilla hand i min, hans lyckliga blick när han ser
på mig och utan ord berättar hur mkt han älskar mig:)

Lycka!!

Tiden som borde stanna upp här efter jul fortsätter att snurra snabbt.
Hektiska veckor utan att hinna så mkt av det jag borde, men med dagar
fyllda av härlighet.
Jag kan inte klaga.
Men jag kan heller inte riktigt andas ut.
Jag är alldeles för bra på att njuta;)

Vi är ofta och hälsar på min mor, har barnen chansen så frågar de om vi
inte kan åka dit och sova över och har vi tur gör även lillfisen och
hennes mamma det:)

Barnen pysslar och myser, det allra bästa den där envisa lilla trollungen
vet är spindlar!
Fler än en gång har jag undrat om vi är släkt...

Hunden som tror hon är en katt håller oss sällskap långt in på småtimmarna
då jag och storgull ser på film och har egentid, vi nattugglor.

De 3 barnbarnen fyller mormoderns kylskåp med poetiska texter...
Eller texter iaf.

Vi fångar vintern och lär den lilla fröken hur man står på skridskor.
Men hon som är envisare än envisast utforskar hellre lekparken med
mormor och Rut och vi andra kasar istället runt i försök att återvinna
barndomens glansdagar då järvheten övervann rädslan för att dråsa i med
de ädlare delarna och farten var betydligt högre.

Lilla fröken "jag vill gärna bli ett tomtebloss" trotsar lågor och förnuft
och skyr kylan framför kaminens värme till min stora fasa.

Jag har fått en ny hobby i att varannan onsdag tillbringa 2 timmar i
en idrottshall där jag peppar mitt stora försiktiga gull och tittar på
en modig ung herre som lär barnen hur man hoppar upp för väggar, kastar
sig över hinder och får allt att se ut som om man flyger.

Linus Lundberg Larsen är hans namn och detta är vad han pysslar med:

Kan ju vara bra som stora sonen min inte lyckas så bra med studierna
som man skulle önska...
Eller för att träna för tjo som de studsar fram, vansinnigt underhållande!:)

Middagar med kära nära, den där lilla extrakusinen de tycker så mkt om:)

Mamman blandar mys med mingel och for iväg och möhippade!
Ack vad man kan lära sig mkt!
Framför allt om vilka muskler man inte har och hur man borde ha gjort
för att undvika blåmärken på innanlåren.

Hur man fångar en mördare...

Och vilka skor man egentligen borde ha valt att dansa i under några timmar.
Värdsliga ting i så trevligt sällskap och efter ngr drinkar;)

Att dagen efter få ta på sig vinterkängorna och mötas av att vintern
har nått till Skåne tillsammans med fantastiska människor är drömlikt
och verkligt på samma gång:)

Som sagt, i Skåne gäller det att man FÅNGAR snön;)

Imorgon åter en annan värld då barnen åker till sin far igen och jag får
vara utan dem ytterliggare några dagar innan det är min vecka.
Tills dess stannar jag lite i nuet och njuter av det tysta huset där bara
stilla lugna andetag hörs från mina sovande älsklingar och det lilla
snarkande vita fröet ihop kurat i soffan bredvid mig.

...och av den där skatten jag funnit och därav inspirerats till att göra
om hela mitt mörka vardagsrum till en liten oas, där minnen blandas med
framtid och min saknade lilla farmors saker åter får skänka glädje i sin
perfektion.

Mitt äppleskåp som blev målat vitt och vackert

Mmmmmm, man hinner mkt trots att världen snurrar snabbt.
Det är kanske mest vilja det handlar om?

Och den lilla skylten jag hittade med texten:
"Livet är inte lätt, bara fantastiskt!"

Lycka = Vattenkrig mitt i vintern

2012-01-14T16:38:00.003+01:00

Jag svängde trött in på parkeringen vid mitt lilla hus.
Ännu en sen kväll, en härlig sådan och allt jag längtade efter var att bädda
ner mig mellan de svala lakanen och sova, sova.

Jag klev ur bilen och såg upp mot min lilla stuga där det lyste ur alla fönster.
När jag hade åkt hemifrån hade det varit mörkt...
Adrenalinet började pumpa så smått och när Sickan kom studsande vit i mörkret
för att möta mig när jag kom hem hoppade jag till.
Strax kom storebror också farande, min lilla välkomst kommitté:)
Vi gick sakta upp för gången mot huset tillsammans.
Tysta i mörkret.

Jag låste upp och gick in.
Kaos.
Inget dramatiskt utan det där vanliga när ngt av mina barn varit hemma och
letat efter något de bara måste ha med sig till sin far.
De är ju så stora så de har egna nycklar.
Puh!:)
Ensam i ett litet hus i skogen är man inte alltid för tuff.

Dagarna susar fortfarande på lite för snabbt.
Jag fyller dem med äventyr och alldeles för lite vila.
Men jag njuter:)

En balans för att de lyckliga dagarna ska ge energi åt att ta itu med de
svåra val som finns, de problem som pockar och är svårlösta.
Storgull som är en annan än den lugna lilla snälla pojk han alltid varit.
Stormarna rusar inuti honom, världens underbaraste mot sin mamma men andra
säger annorlunda. Det skär som knivar i mitt hjärta.
Han måste få ett lugn att inse hur fantastisk han verkligen är, att han inte
behöver hävda sig, kämpa för att finnas, han duger.
Möten med skola, familj, en gemensam plan för att hjälpa hnm, stärka hnm.

Det är många tunga val just nu.
Hade varit skönt att få luta sig tillbaks. Mot ngn.
Och mest av allt längtar jag bara till sommaren;)
Drömmer mig bort. Vill ligga på de varma brädorna på min altan och se upp
mot den blå himlen och känna hur solen biter i mina kinder.
Höra susandet av trädtopparna och barnens skratt där de spelar fotboll.
Njutning.

Istället har vi tagit vara på den lilla vinter som faktiskt finns.
Vi arbetar på skridskotekniken och hoppas att sjöarna i våra skogar snart
fryser till så vi kan bege oss dit.

Vi umgås med kära vänner, quizzar och boar in oss i värmen.
Dansar och skrattar:)

Flera nätter har vi haft populära nattgäster här:)

Några flingor av snö har fallit! Åh vilken lycka och ack så snabbt de försvann.

Och så åkte barnen till sin far.
Idag är veckans första vilodag, de har varit fyllda av trevligheter.
Jag har ett härligt liv:)

Jag älskar mitt Malmö, att vandra genom gatorna på väg hem i natten, aldrig
ensam, alltid en tyst rörelse.

Vi flexar friskt.
Nyss kom de där 2 inrusande, fnissande, blöta och med hela sina små söta
ansikten i stora leenden.
Vattenkrig. Mitt i vintern.
Jaja, barn torkar och det som gör livet levande och lyckligt är inget som
ska hindras av regler:)
Nu sitter de uppkrupna i soffan framför kaminen i nya torra kläder och
ler fortfarande:)

Det är svårt att på förhand veta vad eller vilka som kommer fastna i ens liv
och hjärta, det är inget man kan styra över och det är det som är det härliga.
Att få de där skatterna, ta vara på dem:)
Försöka uppfylla sinna drömmar.

Sicken dag...

2012-01-03T20:51:00.005+01:00

Om du vill ha något måste du vilja, vill du ha något blir det ditt.
-Sven, Happy feet 2.

Det första jag såg när jag slog upp mina alldeles för tunga ögonlock
imorse var den där lilla snarkande.
Snusandes.
Underbara.
Alldeles nära.
Lillhjärtat mitt.
De växlar denna veckan då de fortfarande har jullov, ett barn här,
ett hos pappan, egentid.

Behövs extra mycket nu när det hos den ena är så mycket, alldeles
för mkt för att vara så liten.
Känslostormar.

Jag masade mig trött upp efter en natt som inte alls hade gett så mycket sömn
som jag behövde och dagen passerade trots att ingenting fungerade.
En dag i vacuum.

Och det fortsatte...
Urk.
Men bilen full av fryst mat och storhandlingen skulle jag bara plocka
upp mitt stora barn och susa hem.
Tick, tick, tick, tick, tick, tick, tick var det enda ljud som bilen
gav ifrån sig när jag försökte starta den.
Mög.

Förtvivlan.
Magont.
Jag hatar ju bilar, eller när de bråkar med mig!

Med bekanta på plats och med mycket meck, puttande, springande i regnet,
shopping av startkablar, ös och djupa suckar hoppade den till slut igång
och vi kom hem.
Nu står den under omvårdnad och laddning hos grannen och jag och hjärtat
försöker koppla bort tankarna från det där eländes eländet.

Meck mitt på Bauhausparkeringen.

Tiden susar på så fort.
Det har blivit ett nytt år.

Dess för innan har vi hunnit med att borra hål och dra ut den döda nerven
ur storhjärtats skadade tand.

Storgull i hajgapet.

Den högra uppborrad och urdragen, alldeles död.

Varit på bio med mormor och sett Happy feet 2, riktigt riktigt söt!!

Jag har sådär manligt blivit totalt utslagen av en förkylning.
Till Sickans stora lycka.

De där små sympatiserar så gärna så fort de får chansen och bosätter
sig i soffan de med, det är ju det katter gör bäst.

Vi har hunnit med att fira nyår.
Snygga som få och med en riktigt härlig kväll i 80 talets tecken.

Räkcocktail!!:)

Glace au four.

...och under kvällen leka sanslöst roliga lekar!:)
Aningens hätsk stämning då alla såklart ville vinna men ack så kul!!:)

Och så var det då 2012.
Det året som ska bli ett av mina bästa någonsin!:)
Det året som jag enligt storgull måste hitta en bilkunnig man.
Det är tydligen den enda egenskap han bör ha säger han.
Jodå...
Mamman har ju ej tid med sånt.
Är dessutom lite besvärlig och kräsen.
Ja, jag är fortfarande lite chockad här hemma efter kvällens äventyr.

Gårdagen var dock lugnare, lillhjärtat hemma och stillsamt, fantasifullt Kaplabyggandet
var det enda som stod på schemat för mig och mitt lilla gull:)

Sicken dag...
Imorgon är en annan dag och jag tror ej den kan bli så mkt sämre;)
Jag ska iaf tejpa fast tummarna på handflatan och sova så, tumhållning
hela natten för säkerhets skull;)

Och Julen kom...

2011-12-28T23:45:00.001+01:00

Fyrverkerierna lyste upp den svarta himlen, en efter en, efter en.
Man kunde höra dess smattrande även om de egentligen var alldeles för
långt bort för att det skulle vara möjligt och jag satt i en rullande
bil med Peter Anderssons röst i öronen då han läste "3 sekunder" för mig.

Deras färger lyste så klart trots avståndet och gav hopp om ett nytt
kommande underbart år.

Avslutningen på tisdagskvällen var härlig.

Julen kom och passerade.
Och även om man väntade ngt som detta...

Så blev det hur mysigt som helst, som det ändå alltid blir:)
Det är ju en tid man ska umgås med sina kära nära.

Lördagen då gullegrynen var hos sin far åt jag själv årets godaste
julmat, spelade spel och åt illaluktande ostar tillsammans med de
där skatterna jag har äran att ha som vänner:)
En oväntad och uppskattad vinst dessutom som i sig var en toppenklapp;)

Julafton i lilla röda - den 25:e då gullen åter var hemma blev en
av de mysigaste julaftnar jag haft:)
En brokig härlig skara av människor jag älskar och är så glad att få
kalla min familj.

Kottarna blev nöjda.

Mormor fick choklad.

Paus togs för WF när socialiseringen blev för mkt.

När sedan gästerna åkt hem testades de nya leksakerna.
Snowboard. Utan byxor.

Angry Birds - live. Utan byxor.

Sedan fick de uppspelta barnen varva ner i badet medans jag läste ett
nytt kapitel om hur det gick för morfar prosten.

Och därefter... fick jag lite lugn och ro i mitt stilla hus där skratten
forfarande viskade mellan väggarna.

På annandagen var jag i ett spagettilikt tillstånd.
Och det var jag ej ensam om.
Dagen ägnades åt vila och mer vila.
Så pass mkt att jag missade den efterlängtade semlepremiären!!
Katastrof!

Men nu är Julerierna avklarade för i år.
I lilla röda råder lugnet som behövs så väl de där dagarna emellan.
På min vägg i hallen hänger min käraste klapp, ett hjärta som min lille
son tillverkat åt mig i skolan och som var gång jag passerar ger mig
ett leende och en varm lycklig känsla i magen.

Så lyckligt lottad jag är!!:)

Som vilken dag som helst

2011-12-24T00:01:00.003+01:00

Lillgull: Mamma, dessa vill jag att Räkan ska få i Julklapp, som prydnad.
Så kanske de säger, "åh så duktig du är" till mig.

Mamma: Älskling, du ÄR jätteduktig, du är bäst!

Lillgull: Ja, det känns så.
Som om jag är bäst.
Bara för att jag är snabbast på att pärla känns det som om jag
är bäst på hela skolan.

Så här känns det:

Ja älskling, du är bäst!
Helt fantastisk!:)
Jag tackar min lyckliga stjärna för att du trillade ner här hos mig
och gör min värld så underbar!
Jag kan bara titta på dig och le, du är kärlek rakt igenom!
Så många skratt du ger mig, så mkt kärlek, pussar och kramar.
Jag är bortskämd, ack så lycklig du gör din mamma mitt hjärta:)
Så glad jag är att jag har dig!

Jag fick en bonuskväll med min lilla älskling.
Ikväll skulle de egentligen sova hos sin far och vakna upp hos honom
som sig bör på julaftonsmorgon.
Men mitt lilla hjärta hade ej fått den tid för mys som han behövde och
ville gärna ha lite ensamtid med mig så vi kunde gosa.
Lycka!:)

I en månad som snurrar snabbare än de andra, hur de nu kan vara möjligt.
Där jag är förundrad över att det imorgon är självaste julafton då det
på pricken känns som vilken dag som helst och där julklappar till alla
på ngt sätt ändå har hamnat under min gran... har det varit väldigt
svårt att få till all tid som behövs.
Jag har inte hunnit ngt alls.

Nej, inget julkort är skickat.
Jag har alltså inte glömt bort ngn, utan liksom alla.
Förlåt.
Men vi skickade ju så sanslöst snygga julkort förra året ( ;) )så vi
får hoppa över i år, vi har bara inte hunnit.

Jag tog ändå 3 semesterdagar för att hinna med att få lite lugn, känna
av julstämningen och njuta av tid med mina gull.
Och som en liten tidig klapp fick jag migrän. Jomenvisst.
En och en halv dag totaldäckad, tack för det Tomten.
Eller... ja.
Det bara blev så.
Men lite lugn och ro hade varit skönt.

Framför allt tid med mitt stora gull.
Han som har taggarna utåt för jämnan och där varken han eller jag vet
hur de ska kunna försvinna.
Det är så mkt för honom just nu.
Han har hamnat i ett litet mörkt moln som han går omkring i hela dagarna
och där han inte vill vara.
Jag saknar dig hjärtat.
Kom tillbaks.
Jag älskar dig precis lika mkt när du bråkar och skriker som du gör
när vi kramas och har roligt men jag tycker inte om det du säger eller
gör, det är svårt.
Jag älskar dig så mycket.
Det är så underligt att se den där lilla killen som man haft så mycket
roligt tillsammans med, läst sagor för, blivit pussad av och fortfarande
är så otroligt stolt över, vara sådär...

Ge mig nyckeln snälla, det är allt jag önskar mig i julklapp.

Till lilla röda stugan kommer Tomten den 25:e.
Coolt tycker killarna som inte alls klagar över att få julafton 2 ggr.
Morgondagen firas med fina vänner, söndagen... den kommer bli galen;)

God Jul på er alla fina, jag önskar er en riktigt härlig julhelg!
Kramar och tjarlek!:)

Nu!!

2011-12-22T00:24:00.002+01:00

Jag är redo!:)

Iofs alltid redo som gammal scout men hade jag försökt slå i mig själv
att jag var det förra veckan så...
Sanningshalten i det hade då varit ruskigt låg.

Men nu ligger de under granen, inslagna och granna.
2 paket kvar att inhandla, endast.
Få saker är väl så längtansfyllda, så lockande som alla de där klapparna
som ligger där och väntar.
Barn som tassar runt dem i dagar, sitter på huk och kikar, försöker se
igenom papperet de är inslagna i och vet att de inte får röra, men
självklart gör ändå:)

Lussekatterna bakade, skinkan fixad, mängder av julgodis ihop meckat.
Just idag har vi kokat kola, knäck, maraboufudge och bakat saffranslängder
med mandelmassa och romdränkta russin.
Sen ska jag göra samma sak imorgon!:)
Så kan det bli när man misslyckas med både kolan och knäcken...

Men vad gör det, jag har ju all tid i världen!:)
Semester!!!

Vilket är väldigt behövligt då det varit lite mycket av allt ett tag.
Och efter en helg med min underbara familj så är behovet av lite lugn
och ro extra stort;)

Min älskade pappa har varit här.
Så mysigt!:)
Vi har fuskJulat lite. Med allt utom paketen.
Vansinnigt gott!
Och jag är mycket stolt över att jag lyckades göra de godaste revbenen
min lilla pappa någonsin har ätit!;)

Systran och lillsessan var också här, mys på hög och intensiv nivå.

Sanslöst söta små fötter!:)

Granen är inhandlad och klädd.
Nu med klappar under, som vanligt så många så det inte finns en chans
att jag ska komma åt och vattna granen utan den kommer snabbt få flytta
ut utomhus igen då julstöket är avklarat.

Lite orolig dock... Spännande tycker lilla fröken Bus.

Som vanligt med faderskapet på besök fikas det och fikas lite till.
Sockerdoppade saffrans sniglar som lillgull tillverkat.

Vi har fått vitt på marken!
Liiite.
Inte snö heller utan hagel.

Men lika roligt hade vi för det:)

Jag har återigen tassat igenom Malmönatten och beundrat julpyntandet.
Jag gillar det, det är galet men min stad:)

Idag åt jag frukost med min mor.
Susade hem och pysslade innan jullovsfirarna skulle sluta skolan och
ta lov.
Kakbak och kolakok, fika med fina vänner.
Semester;)

Ett måste!

Maraboufudge

Vissa låg bara i soffan framför kaminen hela dagen...

Storgull har sett på Ernst jul och vips fick vi baka lussekrans också.

Nu längtar jag!
Det ska bli en riktigt mysig dag med så många kära nära samlade.
Speciell kompott men ack vilken julafton det kommer bli;)

Det firar vi med killen som är så snygg så jag önskar jag vore född m man;)

De där rackarns ekarna...

2011-12-13T23:29:00.002+01:00

Vem har sagt att det ska vara lätt?

Den sorgesamma klumpen i magen är fortfarande stor.
Då jag är blödig som få är tårarna nära också.
Attans.

Så vacker...

Vi lyckas alltid hamna i sådana där speciella tillfällen Daniel och jag.
Med honom fick jag uppleva min första Opera:)
Och nu... så tagen.
Simon och ekarna.
Se den.
Dock inte med ngn som är lika känslig som du själv;)

På väg in med våra popcorn hörde vi det.
Luciatåget.
Det var visst den dagen idag:)
Det bästa av allt var att det nog var Daniels pojkvän som sjöng!

Långt bort på rulltrappan kan man skymta en stjärngosse strut, där är de!:)

Vissa dagar får en att tänka mer än andra.
Självklart var jag tvungen att ringa lilla mamman min på hemvägen
och berätta för henne hur mkt jag älskar henne.
Puh.

Så varför inte toppa dagen och känslorna med Twilight.
Melankoli på hög nivå.

Ack ack, så berörd.
Disktraselik.
Lycklig.
Tacksam som bara den över allt jag har i mitt liv och för att
man tillåter sig att känna lite extra ibland;)
Och framförallt... för jag har lyckan att älska så många!:)

Dan före... ??

2011-12-12T23:03:00.002+01:00

Tänk att somliga aldrig lär sig.
Gång på gång gör de om samma misstag.
Lovar och svär att aldrig göra det igen... men ändå.

Jupp, återigen, hälften av gårdagens omsorgsfullt tillverkade
julgodis uppätet - av mig mestadels och jag mår precis så illa
som jag förtjänar.
Hopplös, det är mitt mellannamn.

Julkänslan vill inte riktigt infinna sig i år.
Kan det vara för att vi faktiskt 2 år i rad nu i Skåne blivit bortskämda
med riktigt mkt snö?
Inte ens de där frostiga morgonarna där gräset gnistrar och är så vackert
när jag tittar ut i min trädgård och är krispigt under fötterna när man
går på det - just för känslans skull fast jag ju nu har en stenlagd gång,
har velat infinna sig.
Nej, att Julafton skulle vara här om 12 dagar känns bisarrt.

Men vi arbetar riktigt hårt på att den ska komma!
Pepparkaksborg med små, av kottarna egengjorda tomtar gjorda, check!

Fler lussekatter och lussebollar bakade, check!

Galet goda havrekakor med nougat ovanpå (som jag måste få receptet på)
tillverkade. (och även till hälften uppätna då...)
Jag vet att de är patetiskt goda nybakade, svalnade och även frusna,
jag har nu provat dem i alla former.

Ett gäng andra sorters julgodis också tillverkade, check på en också!

...vi har varit ganska flitiga faktiskt.

Men ändå är Julkänslan inte här...

Det kan också vara för att granen inte hunnit bli inhandlad än.
Den ÄR grädden på moset, det som gör att Julen på riktigt lovar att
snart, snart är den här...
Lördag får det bli. Måste bli.

Det var en riktigt riktigt mysig helg.
En sådan där jag knappt gick utanför dörren men ändå hade fullt upp
och när söndagskvällen kom och mina fina gäster gått och jag och
gullen bullat upp oss i soffan för att kramas lite extra mkt innan de
skulle resa till sin far... så väcks jag strax efter 21 av en son
som undrar om jag inte ska gå och lägga mig och sova i sängen istället.

Huset är verkligen extra tyst på måndagar.
Stilla.
Mörkare än vanligt.
Inget oväntat sker.
Som om hela huset håller andan och väntar, lyssnar, undrar om inte de
där små livfulla underbara ska komma snart...

Nej, veckan är utan dem, längtansfull tills de är åter.
Fylld av äventyr, trevligheter och julbestyr.
Och till helgen, finbesök!:)

Blå tankar

2011-12-10T23:13:00.001+01:00

Det var den där natten.
När jag vandrade genom Malmös iskalla gator.
Vinden som klöste min hud med vassa klor av is,
kylan som letade sig in överallt.

Med tankarna som sällskap genom en stad som aldrig sover.

En härlig kväll.
Ett besök i en overklighet.

Försök att i nattens stilla promenad sortera de där känslorna.
Vad man borde, vill och kan.
Jag har för länge sedan upphört att försöka styra annat än mina egna steg.
Bara ta in det som sker och göra det bästa av det.
Försöka att välja rätt väg, för sin egen skull.
Inte göra om ungdomens dumheter.
...sa fröken som återigen måste klacka om stövlarna som användes för
första gången efter att ha blivit misshandlade på kullersten - för att
just göra samma sak igen, vem uppfann de där springorna mellan stenarna?!
Hur ska en stackars tös kunna se snygg ut när man hela tiden går och
förstör sina smala höga klackar på de där eländet?!
Rackarns.
Vissa saker lär man sig aldrig.

Jag har gjort så många dumheter i mina dagar.
Men de har ju format mig till den jag är idag.
Saker jag önskat annorlunda.
Men man kan inte gråta över spilld mjölk.
Inte gräma sig över sina misstag och låta dem ta över, gnaga på det liv
man lever idag, gårdagen har passerat.
Nu är idag och imorgon väntar nya möjligheter.
Men det finns saker jag inte vill göra om.
Principer.

Respekt, tacksamhet och kärlek är de ord som jag lever efter.
Så enkelt.

Men ändå... det är så lätt att göra fel.
Om man gärna vill ha ngt kanske vägen blir fel ibland.

Jag behövde den där kylan.
Stillheten.
Tystnaden trots nattens liv och rörelse.
Jag behöver fler timmar på dygnet.

Jag är dock väldigt glad för livets svängningar, överraskingar och gåvor!:)
Det är så härligt att leva!;)

Kvällens sista överraskning var den som mötte mig hemma hos min mor.
Den lilla dam som tyckte att det mitt i natten var helrätt att sitta
uppe och äta jordnötsringar medans hennes mor sussade sött och mormor
gett upp att få henne i säng.

Dagen grydde och inte blev jag klokare för det:)
Klämma i sig i mormoderns ngt för små 38:or, de vansinnigt snygga som
är allt jag skulle önska mig av tomten, om han nu misslyckas med de
där extra timmarna på dygnet som annars står högst på min lista.
Pls Santa, Ecco, storlek 39, de är perfekta!:)

...leta reda på bilen och susa hem för att hämta de utlånade gullen.
Mitt stora barn lite trött efter att ha varit ute och svirat på disco
till sent sent, den lilla som inte hade pussat mig på mer än ett dygn
och därför hade en hel del extra pussar att överösa mig med.
Hjärtegull!:)

Och så var det det där...
Alltså, räcker det inte nu?
Måste de växa mer?
ÄR det ok för en 10 åring att kunna bära omkring på sin faktiskt
ganska så tunga mor?
Jag är faktiskt lite tveksam...

Den där fredagen hade börjat med sorg och bekymmer.
Storhjärtats skadade tand konstaterades redo att rotfyllas.
Urk för att göra hnm mer illa.
Jag har tagit den dagen ledig då det ska ske.
Jag vill pyssla om hnm och bara sitta här och vara nära.
Hoppas hoppas hoppas att det inte gör för ont:(
Man önskar ju så att man kunde ta deras smärta.

Då fredagsnatten inte gav mig många timmars sömn ska jag nu bädda ner mig.
Helgen är lugn och behovet för det är stort.
Vi Jular, fixar och håller oss inomhus då trädgården fortfarande huseras
av den ena stormen efter den andra.
Det slits i vårt lilla röda, vindarna gör sitt bästa för att ta sig in
här i värmen också, men ack ack, i lilla röda finns det andra stormar,
dock inte kalla på ngt sätt utan väldigt mkt tvärtom.

Rullar på...

2011-12-05T23:15:00.002+01:00

Stormen kom och försvann.
Som allting annat varar den inte föralltid men lämnar sina spår.

I lugnet efter stormen väntade en overkligt vacker morgon.
Sådär så man inte riktigt tror att den är sann, världen var ju nyss ett
rivande inferno och natten gungades igenom med en storm som slet i vårt
lilla hus.
Men, dagen och ljuset kom åter.
En sån där vacker morgon som får en att bara le, fyllas av energi och
inse att allt är möjligt. Allt går över och livet fortsätter.

Fast, studsmattan ser inte riktigt ut som den brukar.
Den står heller inte på sin vanliga plats.
Mer 3m närmare huset, en meter kvar och vi hade kunnat studsa i köket.

Den där veckan utan barnen som bara susar förbi så snabbt...
Fylld av äventyr och där dagarna aldrig räcker till ägnades även denna
gången till fantastiskt trevliga möten.
Älskade saknade Linda & c/o, en kväll att komma ikapp, alltid lika härligt.

Jag har vikt 7 ton tvätt i veckan.
Minst.
Man halkar ju lite efter med sånt när man ej har ngn tvättstuga, en pojke
som rullar sig i lera 3ggr/dag och en son som byter kläder oftare än en
galaprimadonna.
Det slog mig när jag vek att par jeans att de där byxorna kände jag inte
riktigt igen färgen på... Eller formen.
Höll dem framför mig, jo de skulle nog passa, MEN de var ju sonens!
Huh, måste de verkligen växa så snabbt??!!

Kottarna har också hunnit dra sitt strå till pynteriet.
Jag hajar till lite var gång jag ser den där blinkande saken...
Eller blinkande, den skiftar sakta i all världens färger. De älskar den.
Den matchar inte.
Den får självklart stå kvar.
Jag älskar dem, de gillar den=alltså blir den vacker.
..hur underligt det än kan tyckas när man ser den.

Varannan vecka är söndagen sådär underbar.
Fylld av längtan, ordningen snart återställd då de dagen efter kommer hem.

Vägen hem idag gick inte så smidigt som den brukar.
Rakt, men söligt.
Ack ack för olyckor:(
Och som bonus - igår när jag skulle tanka bilen, stationen trasig.
I morse när jag skulle tanka bilen - stationen fortfarande trasig.
Lätt nervös, inte sugen på att prova på det där med att bli stående, det
kan jag tänka mig att ta när jag blir pensionär och har tid för sånt.
Inte nu.
Absolut inte ikväll.
Helst aldrig om jag skulle få välja.

Men vad gör det, när man kommer hem och får en sån här lapp:
Då är ALLA sorger bortblåsta:)
Älskade lilla fina!

Ikväll väntades det även lussekattsbak!
Och oj så goda de blev...
Bästa någonsin!
Fantastisk teknik och kreationer!

I min säng snarkar de där två prinsarna.
På varsinn sida där jag sitter i soffan ligger en trött katt.
Stillhet råder.
Huset är tyst, tyst.

Mina ögon och sinne är trött.
Ngt knackar på min lyckliga bubbla.
Det gäller att sortera de där tankarna.
Göra rätt val.
Men hur ofta gör man det?:)

Nedräkning...

2011-11-30T22:54:00.003+01:00

Jag vet inte riktigt vem som är mest förväntansfull, jag eller kottarna.
Det är likadant vart år, jag sitter här med fjärilar i magen och längtar
till i morgon när de kommer hem och ska öppna första paketet i den
där adventskalendern... :)

Finns det ngt bättre än att göra de man älskar glada?:)
Nope.

Uppkrupen i soffan med löjligt ont i fötterna efter att plötsligt
kommit på att imorgon... imorgon är det December!
Skönt med framförhållning.
Svisch ut i affärerna för att försöka hitta en present per dag och kotte,
givetvis i mina minst fotriktiga högklackade skor.

Och jag har hunnit få in lite jul i huset utöver kalendern också!
Tom eldat lite i adventsljuset, såhär ngr dgr sent...

Så kom bara Julen, kom kottar, det är December!
Nedräkningen har börjat!:)

Dags för fjärilarna och mig att bädda ner oss.
SÅ härligt det ska bli att se deras miner imorgon:)

Såhär dan före dan, före dan, före dan, före dan, före... :)

En resa till vintergatan

2011-11-28T23:01:00.008+01:00

Tänk att livet kan vara så enkelt:)
Och så svårt...
Förvirrande!
Spännande:)

Och i det där enda livet man har ska man hinna med alla sina drömmar.
Ouff vad jag önskar att dygnet hade fler timmar!
Veckan hade fler dagar och helgen inte vore så kort...

Veckan susade på, sådär som den gör när man har gullen hemma.
Helgen, den som skulle fyllas med adventspyntande, julsånger och
lussekattsbak blev lite annorlunda...

Det var ju det där med tvättmaskinen.
Och golvet som var lagt där som inte riktigt platsade i en tvättstuga.
Och så var det jag.
En kofot.
Muskler som borde finnas men som inte gör det när man far omkring
och roar sig hela tiden och ej tar itu med träningen.

Och lite el att koppla. Visst blir det lite mer spännande när det
gnistrar sådär fint och man kommer på där man står i vattnet på golvet
att det nog skulle vara bättre att stänga av strömmen först...
Och lite vatten att koppla, man lär så länge man lever.

Efter en rejäl dos svordomar och andra allt annat än lämpliga ord
var tvättstugan möblerad lite luftigare och köket... Ja, makaroner
med ketchup är också gott tycker killarna vilket jag tackar för.

Och så var det min starke son, vi arbetade och slet med det där blöta
golvet som det rann om när vi lyfte på det, ej kul alls.
Vad skulle jag göra utan hnm?!:)

Vissa gjorde dock helt andra saker än arbetade...

Men jag lyckades!!
Man ska ju aldrig ge upp:)
Torrt och fint golv, allt inkopplat igen och all tvätt som hopat sig, tvättad och hängd.

Och så duschen.
Den som när jag stod där löddrig, trött och mör efter mitt tvättstugeäventyr,
bara bestämmer sig för att idag är dagen duschslangen ska gå i 2 delar.
Jupp.
Sånt som händer.
Jag kunde inte göra annat än skratta och ropa på gullen för att visa;)

Lägenhet? Kanske?
Inte en chans!:)
Har man ngt man vill ha så kämpar man, det är värt det.

När kvällen kom var vi så trötta på allt kaos så vi kastade oss in
i bilen och for till min lilla mor och blev ompysslade i hennes fina
juliga lägenhet, stor kontrast från vår byggröra.
Tomtar och mys.

På lördagsnatten drömde jag sådär spännande.
Överraskande, oväntat.
En återkommande dröm.
Härlig.
Fast helt annorlunda.
Utan det svåra och med vetskapen om att när natten var slut skulle
jag vakna och det skulle bara ha varit-en dröm. Inget mer.
De blir ej verkligare än just där i natten och när man öppnar ögonen
så är drömmen borta.
Men det är trevligt att blunda en stund:)
Jaja...

Idag är en annan dag.

Söndagen bjöds vi på finaste adventsfrukosten hos lilla mamman min,
tända ljus mys på hög nivå och ska det adventfiras så ska det firas
ordentligt tyckte lillgull och råkade även tända eld på en servett.
Man ska inte göra ngt halvdant inte.

Inatt drömde jag inte så mkt utan höll mest om mina små och önskade att
den där elaka stormen skulle lugna sig.
Att den skulle sluta slita i mitt hus, knuffa på mina väggar och blåsa ut
brasan så vi kunde få lite värme.
Oron för de stora tallarna gav mig en lång natt.
Men då vi vaknade var nattens äventyr som bortblåsta även denna gången.
Ute rådde stillhet.
Och mörker...

Det är kompakt svart natt utanför mitt hus.
Det enda som lyser är alla vackra stjärnor i grannarnas fönster.
Som om man vaknat på vintergatan:)
Stormen Berit tog vår gatubelysning.
Men tacksamma är vi att det ej var värre.

Men ack så lite man känner sig här i mörka skogen.
Tur att man ej är mörkrädd... eller?
Oh, påminn mig om att jag måste anmäla mig till ngn kampsportskurs imorgon.
Alternativt skytte... Tja.

Men även om det är svårt, förvirrande och rejält spännande ibland så
har allt en tendens att lösa sig.
Den där brasan som inte gick att elda i igår, som bara blåstes ut
och lämnade huset ganska kallt visade sig ha blivit fylld av barr,
kottar och annat elände men ack, idag hade vi ju en sotare bokad som
skulle komma och kolla till den och vips var dem tömd och huset är
åter varmt och skönt:)
En sån tur!:)

Allt barr och kottar som sotaren lagt i en prydlig hög.

Nu ska jag bädda ner mig, fortfarande lite stel i kinderna av allt
skrattade på kvällens IKEA besök med käraste Daniel och söta kollegan.
En sån måndag!:)

65,45..

2011-11-17T22:18:00.003+01:00

Morfar prosten är läst.
Ikväll hade Anton kallat prosten för skitgubbe och blivit jagad genom
huset med mattpiskaren och med nöd och näppe räddat sig in under sängen.
Otäckt avsnitt!

Fnissande låg vi alla i min stora säng och kramades.
De för torsdagen hemlånade gullen och jag har mest ägnat kvällen åt att
öva på kindpussar, ätit ostbågar, pärlat och sett på Mythbusters.
Som vilken torsdag som helst.
Denna dock med ett litet annorlunda inslag...
Idag kom den dagen då det mitt stora barn visade sig vara starkare
än sin mor. Är det tillåtet för en 10åring?
Finns det inte regler för sådant kan man undra?
Han brås visserligen på sin far men mamman känner att allt för lite tid
har tillbringats på gymmet och att det är ngt som bör tas itu med omg!!
Så här kan det ju ej vara.

Jag borde packa.
Imorgon susar jag iväg för en helgs äventyr med mina kära kollegor.
Men jag är fast...
Tankarna snurrar och jag vill egentligen bara vrida fram klockan till
något annat som ska ske.
Längtan.

Även denna vecka har varit underbar.
Så här mitt i den med lika härliga dagar bakom sig som framför:)
Gårdagen skulle tillbringas tillsammans med flickorna, snyftandes,
drömmandes om kärleken och vassa tänder till Breaking Dawn.
Men påhittiga som de är blev det mycket bättre!
En perfekt kväll på Kallis!

Med peeling, bastubad, inpackningar och idel njutning.
Värmen ångade om våra kroppar då vi klev ut från den varma bastun vidare
ut i den 4 gradiga kylan utomhus.
Jag tyckte bara den känslan var spännande nog och stannade på land när
Kajsa coolt nog doppade sig, imponerande!:)
Jag är en kyckling och kommer så förbli.

Tisdagen snyftades det desto mer.
Daniel, middag, kär och galen.
En tidig kväll.
Hur mysigt som helst.

Måndagen... ja måndagen.
Surrealistisk.
Magisk:)

Vad det är spännande att leva!:)
Att livet kan svänga så och att man inte har en aning om dess överraskningar.
Man vill heller inte veta vad som är mening med allt.
Bara försöka njuta så mycket man kan av det som ges.

Om man kan se utanför sina egna murar, släppa sina fördomar och se
möjligheter istället för problem, så mycket mer livet kan erbjuda.
Så underbart det kan bli!

Om man vågar fånga lyckan när den kommer i ens väg.

Tänk om man klev in i ett rum och kände en så stark samhörighet med en
annan person så man bara inte kunde sluta tänka på denne.
Om allt kändes rätt.
Samma tankar, värderingar och prioriteringar.
Någon som säger orden som snurrar inuti ditt eget huvud.
Någon som lugnar din oro genom att stilla dina farhågor innan de
ens har hunnit få fäste, innan de ens har sagts.
Om allt bara var rätt från början.
Som om man känt varandra hela livet men ändå aldrig setts.
Som om det bara skulle vara så.
Och när man väl mötts bara räknade timmarna till nästa gång.

Tänk om...

Om allt inte stämde med de drömmar man haft.
Om det fanns yttre faktorer som stred emot.

Skulle man då fånga chansen eller inte tordas?
Låta den glida en ur händerna...
Eller göra det modiga:)

Man lever bara en gång.
Njut!
Gör det inte så svårt.
Det kan faktiskt vara så enkelt, bara du tillåter det ske.

Men hur ofta sker ngt sånt?!:)
Skulle ngt sådant kunna vara sant?
Skulle du tillåta dig själv att tro på det?
Skulle du tordas falla?

Livet är inte lätt.
Det är sanslöst spännande och alldeles alldeles underbart!:)
Men aldrig mer än vad du väljer att låta det bli.

Stim

2011-11-13T11:17:00.002+01:00

Idag är det inte bara den dag min älskade far firas på fars dag,
det är även min lilla syster ysters 32 års dag!!
Grattis hjärtat!
Jag älskar er!!

Det har varit ngr hektiska veckor.
Allt för mkt har skett och det har mest varit en kamp för att få
allt att gå ihop, vilket gång på gång motbevisats.
Olyckor kommer i stim.

Men mitt i kaoset så är det ändå bra.
Problemen är kvar och får lösas, men får ej ta över.

Veckan startade vackert med att jag for till Eslöv för att besöka
lillgulls öronDr för rutinkoll.
Killen i baksättet mår inte helt hundra och klagar över illamående.
Då jag i egna tankar kör som en gudinna, men samtidigt ska hålla koll
på navigeringen i telefonen tänker jag att jag kanske ej kör så rakt...
Väl hos öronDr som ger öronen ok, ber jag hnm även kika på lillhjärtats
fästing som grävt sig in i nacken och blivit inflammerad.
Han hade dock ej rätt verktyg så han bad oss be om akuttid på
vårdcentralen. Mellan de olika läkartiderna börjar så också den lille
mannen i baksätet få svårt att behålla maten inuti kroppen.
Plastpåse i knät och en lätt stressad mamma i framsätet.
ÖronDr sa ju att det var akut...
Jodå, vi prickade Dr2 mellan kaskaderna och fick pencillin utskrivet
mot Borrelia.
Varför bara få en förkylning?

Veckan har fortsatt så...
Tossighet på tossighet på tossighet, tröttsamt.

Men sen kom torsdagen...
Den där galna, då det var fullmåne och natten nästan var ljusare än dagen.
Då allt vände...
Den ena positiva överraskningen efter den andra och jag kunde bara inte
sluta le. Framtiden är spännande...
Svårsmält:)
Det är visst inte bara olyckorna som kommer i stim:)

Och så fredagen... Gosh vad gott det blev, hemmarullat, tillsammans
med goda vänner, svårslaget;)

Idag väntar kalas.
När frosten släppt ska jag och gullen susa till systran min för kalas,
gullen ska därefter vidare och fira far sin, mkt tårta idag.
Och jag... jag kommer också ha en trevlig avslutning på veckan:)

Nästa vecka vrids ju tempot upp... Var dag fylld av äventyr, onsdagens
varvat med både kyla och värme ser jag med skräckblandad förtjusning
särskilt fram emot!;)

Otäckheter

2011-10-30T22:45:00.006+01:00

Överallt i huset finns de.
De sitter på väggarna, på golvet, på bordet.
Spindlarna.
Tycker de är lite många nu...
Tacksam för att jag imorgon kan packa ner dem i en liten
låda och glömma bort dem till nästa halloweenhelg.
Och tack för att de bara är av plast.

Helgen har varit fylld av monster, varulvar och zombies.

Det startade redan på fredagsmorgonen när storgull och jag
skulle på återbesök hos tandDr för att se hur det hade gått
med hans tand, levde den eller ej?
Till det ämnet får jag återkomma...
Men det blev ett gott skratt hos hans rara tandDr som inte
tyckte det blev så mkt bättre fast han tog av sig masken;)

Lördagen ägnades åt pumpastyckning tillsammans med
rara vänner.

Det har pysslats och fixat, allt i otäckheternas tecken.

Farliga typer i min hall som gick ut på bus eller godis
runda och kom tillbaks nöjda över förväntan.

En trevlig men sen lördagskväll som känns idag.

Dagen har också tillbringas med fler fina, åter bakning
på samma tema, dock var inte systran och jag riktigt överrens
om högtid, jag tycker att kycklingar hör lite mer till påsk...

Sickan, den lite lätt hysteriskt gosiga har hunnit få sitt
av önskat gos och mer därtill...

Lillgullet mitt också, vi har enats om att han faktiskt ej
får växa mer, snart får han inte plats att somna i mammas knä.

Den dagen de föds förändras livet.
Från att ha varit odödlig blir plötsligt någon annans liv
viktigare än ens eget.
Man kan ge sitt liv för deras liv och lycka.
Man önskar att man kunde ta deras smärta.
Deras sår blir till sår i ens egen själ.
Man bär ett tungt ansvar.
Och en enormt stor ovärderlig och omätbar lycka.

Hos tandläkaren i fredags fick vi beskedet om att storgulls
skadade framtand nog ej gick att rädda.
Den skulle nog behöva rotfyllas och förmodligen skulle där
bli en stifttand så småningom.
Det var som ett knytnävsslag.
Sänkte mig in i en sorgesam grå dimma.
Ingen stor grej kan tyckas men då jag själv håller på att
pyssla med en besvärlig tand som ska rotfyllas och borrats
ur och den smärtan gör ont så det kryllar sig i tårna, då
vill jag ej utsätta mitt barn för det.

Man önskar ju inte sina barn ngn smärta i världen, men inte
kan man linda in dem i bomull för det, men ont gör det i
mammahjärtat.

Det är många kamper att vara föräldrar.
Som bärs upp av en så stor lycka, en sån obegränsad kärlek.
En önskan om att vara en så god människa som möjligt, en
så bra förebild man kan för de där små.
Jag är tacksam för att de gör mig till en bättre människa.

Jag tycker helt klart att han har haft tillräckligt.
Han har varit mer om fler svårigheter i sitt korta liv
än många vuxna och behöver ej mer.

Det är svårt att finna en balans, veta när man gör rätt
och fel och det finns en anledning till att man behöver
vara 2 för att tillverka ett barn.
Man behöver orka finnas där, ha andra vinklar när man
själv inte ser lösningarna.
Och ibland är det svårt när man själv känner sig liten
och maktlös att inte ha ett eget stöd att luta sig mot,
finna tröst av, få batterierna laddade, få trygghet och
bli förvissad om att man gör rätt, eller fel.

Han är så tapper den där lille store mannen min.
Tuff utanpå men inuti river stormar.
Hur ska jag som mamma kunna finna den rätta vägen för att
göra hnm till en stark och trygg vuxen?
En man som inte är rädd för sina egna känslor, som vågar
känna efter och göra val efter sitt eget hjärta och inte
följa fel väg till dumheter.
Hur ska jag göra för att få den där lille sargade osäkre
pojken till att bli en ung man med självkänsla, som tror
på sig själv och i sitt led vill vara en god förebild?

Som inte i sin osäkerhet kränker andra för att må bra.
Så som han lärt och ibland nu gör.

Barn lär av det de ser.
Och det bästa jag kan göra, tror jag, är att vara en så
god person jag bara kan vara, göra gott och visa vad jag
känner och tala ut om det.
De vinner både de och jag på.
Och älska dem, älska och älska dem alltid.
Som jag berättar för dem var kväll så älskar jag
dem även när de gjort dumma saker, även när
vi är osams och kommer alltid göra det.
Kärlek är villkorslöst.

Imorgon lämnar gullen för en vecka hos sin far.
Min vecka kommer fyllas med trevliga, härliga äventyr
och vips är de tillbaks, jag längtar redan:)

Så, dags att plocka ner katten från taket och krypa i säng!

Så här cyklar numera mitt stora hjärta, rädd men utan
att för den skull få hämmas att göra vad han älskar.
Klokt.

Några dagar, som alla andra...

2011-10-26T22:36:00.003+02:00

Kära Dagbok...

Måndag morgon.
Klockan ringer obehagligt tidigt.
Jag vill inte alls gå upp.
Snoozar lite.
Sviterna från lördagen dröjer sig fortfarande kvar med en
irriterande värk i huvudet och ett leende på läpparna.
Kommer iväg lite för sent och inser att jag kommer kunna
ta mig 2 mil innan jag blir stående pga bensinbrist.
Asch, iväg och tanka.
Dagens andra obehagliga insikt slår mig när jag inte
hittar plånboken… Vart?!!
Förmodligen har den trillat ut i lilla mammans bil som vi
har använt i helgen.
Lätt panik.
Finner kontanter i handväskan som jag tankar för.
Fastnar givetvis i bilköerna då jag kommit på motorvägen
på tok för sent.
Kommer naturligtvis inte i tid.
Måndag morgon.

Susar hemåt med fjärilar i magen för att hämta de saknade
små gullen.
Finner plånboken på köksbänken med ett brev från min mor
som varit och lämnat den:)

Tisdag.
Startar dagen med att delvis rotfylla en tand.
Say no more.

Vid 16 tiden får jag ett meddelande på Facebook.

Lillhjärtat mitt tyckte själv det var dags för hnm att börja
gå hem på egen hand.
Att fråga mig eller ngn fröken tyckte han var överflödigt.

Efter jobb sticker jag och knycker ett extra barn inför
ögonen på hans lätt chockade far.
Kan enkelt konstateras vara världens snällaste lilla troll!
Vi 4 har sedan en urmysig kväll!

Onsdag.
Vaknar 04:45 av att en blomkruka trillar ner i huvudet på mig.
Sickan startar sin dag lite tidigare än övrig familj och gör sitt bästa
för att vi andra ska inse att det är dags att stiga upp.

Har en extra trevlig onsdag och susar sedan hem.
Förundras över hur vackra höstens färger är.

Nej, det är ej jag som backat på stolpen, jag förmodar att det är ngn pappa.

Hur röda bladen är i kontrast mot fritidshemmets kolsvarta fönster.
...där det är stängt tomt och låst.
Var är mitt barn?!!
Jodå, han har återigen tagit saken i egna händer och i samförstånd
med sin storebror som inte höll med sin mor sist om att de måste
meddela sånt där, har de knallat hem.
Snickrat ihop en cykelramp och haft hur mysigt som helst på tu man hand.

Rullar köttbullar i stora lass och gör hemmagjort potatismos.
"Snygga köttbullar" säger lillhjärtat och berättar att de fått
precis samma mat i skolan.
Fullträff.

Så kan det gå.

Nu är Sickan och jag väldigt trötta, vi har ju ändå varit vakna väldigt länge,
och ska bädda ner oss i den rena, numera blomkruke och jordfria sängen.
Jag tänkte att vi skulle ta 2 lugna dagar.
Hoppas lite att de också blir så...
Vi kommer nämligen behöva lite vila inför helgen som kommer bli
riktigt riktigt trevlig och tom lite farlig.
Så som sig bör!:)

Tack!!

2011-10-25T23:20:00.012+02:00

Hösten ÄR här...
Jag kan bädda in mig i filtar och inte behöva göra så mkt annat
än att njuta av kylan utomhus och kaminens värme här inne:)

Det är inte lätt att förstå sig på livet.
Varför saker sker, varför man möter vissa människor och
varför de försvinner.

Man kanske kan likna möten vid att gå in i ett mörkt rum,
tända lampan snabbt och minnas vad man såg...
Försöka minnas det man ville se, eller behövde.
Lära sig ngt.

Att man ska se det som var positivt, vända allt till en
lärdom, du har ju bara ett liv att göra till vad du vill.
Om man ser... Varför.
Det är dina val vad du vill göra det till.

Men det är inte alltid lätt.

Förra veckan blev jag påmind om att jag älskar:)
Att jag har så mkt underbart i mitt liv, att de fina
omkring mig tycker om mig trots/som det pucko jag är:)

Jag blev inbäddad i bomull.
I kärlek och glädje:)
De ser att jag behöver dem före jag inser det själv.
De finns alltid där och jag är så evigt tacksam.
Jag älskar er!

Tisdagskvällens pannkakor var de godaste jag ätit!:)

Onsdagen bjöds jag och kottarna så välbehövligt hem till
världens bästa grannar, ack ack, vad skulle jag göra utan er?!

Torsdagen, finns det hjärterum så finns det stjärterum sa
Daniel och jag och tog en filmkväll, nålade, sydde och
dryftade det viktiga.

Fredagen, susade moderskapet mitt och jag upp mot familjen
uppe i norr, mot Stockholm och våra kära!
Jag lärde mig att köregenskaper och buckliga bilar går
i arv och att jag alltid bör ha minst 2 par solglasögon
med mig när jag ska ut och köra, man vet aldrig vart man
sätter sig när det kan vara stressigt...

Och ojojoj vilken helg det blev...
OJ!:)
Ett sagolikt bröllop!!
Nya möten.
Mängder av skratt.
Jag ler fortfarande:)

Så fin hon är lilla mamman min! Och nej, klänningen är inte såå gul egentligen...

Vackra Jenny och Niclas

Kärlek finns när du behöver den, det gäller bara att se
den och ta vara på den.
Vårda den, inte kasta bort det som är viktigt.

Jag har inga murar omkring mig, med så fina i sitt liv
så faller man inte särskilt långt.
Man behöver inte alltid vara stark men bör känna till
sina begränsningar.
Man kan låta sig vara lite naiv om man vet vem man är
och vad man har och vad man själv skulle göra för andra.
Om man vågar lita på människor villkorslöst.
Älskar utan fördomar och tar andra som de är, då får
man tusenfalt tillbaks.
Jag älskar och vågar göra det, njuter av livet hellre än
att inte känna alls.
För det är ju när man vågar som man vinner.

Hellre svart och vitt än grått.

Jag tänker fortsätta se livet sådär löjligt positivt,
för jag har inte tid att gå igenom det grubblande,
då missar jag ju det som är bra!:)

För, jag har ju bara detta livet...
Även om mor min säger annorlunda:)

2, 14...

2011-10-19T00:23:00.009+02:00

När jag vaknade på morgonen var kudden våt av tårar.
Jag höll ögonen slutna, ville stanna kvar i drömmen.
Den var så verklig.

Han hade funnits där, han som var allt jag drömt om,
som faschinerade mig så mycket med sin mångsidighet som
jag aldrig tröttnade på.
Som fick mig att gå omkring att le lyckligt, fortfarande.
Som gav mig fjärilar i magen och som jag ville berätta
allt för, längtade till.

Han hade rört vid min kind, kysst min panna.
Jag hade smekt honom över hans bröst, ner över magen
och han hade ryckt till och skrattat.
Ömt hade han viskat "knäppskalle" och lett mot mig
och flyttat på en slinga av mitt mörka hår.
Jag var lycklig.

Ville aldrig vakna därifrån.

Jag hade rest mig från sängen, rört vid min tjocka mage
där den där lilla efterlängtade sparkade hårt inuti.
Gått ut i köket och satt på kaffe.
Medans det puttrande rann ner såg jag ut i trädgården.
Vårt paradis.
Vi hade letat länge för att hitta det där huset.
Det ljust ljust gula med vita kanter, det som rymde vår
växande familj och även hade plats för alla intressen.
Att finna det perfekta ska ta sin tid men en dag fanns
det där, lite längre bort än vi tänkt oss, men... perfekt.
Vårt hem.

I eftermiddag skulle mina stora gull komma med bussen
från sin far, huset skulle fyllas med liv och glädje.
Innan de kom hade vi tänkt gå och simma lite, njuta av
söndagen och äta lunch på en liten mysig restaurang
inne i stan.

Jag stack tidningen med korsordet under armen och tog
kaffekopparna, en med mycket mjölk och en med lite mindre
och gick in till min make som fortfarande låg slumrande
kvar i sängen.
Kysste honom över hela kroppen för att han skulle vakna
ordentligt och lade mig sedan leende bredvid honom.

Jag såg oss bli gamla.
Hur vi en kall vinterdag där luften gjorde stora moln
omkring oss i den kalla luften, promenerade genom bokskogen.
Hand i hand.
Kameran dinglade från hans axel där han tänkt fånga den
gnistrande frosttäckta världen innan solen smälte den för
att ge plats åt en ny vår.
Hur vi stannade och han lyfte upp mössan som täckte mitt
gråa hår för att kunna kyssa min panna.
Vi stod så en stund och genom mitt huvud for lyckliga
tankar på allt vi hunnit med dessa år.
Hur vi tillsammans tagit oss igenom allt, enade, ofta,
så ofta skrattandes:)
Så roligt livet vårt liv hade blivit, precis vad vi gjort
det till, inte alltid som vi önskat men ändå hade vi gjort
det allra allra bästa av det.
Tillsammans.

Men han gled bort, försvann och jag sträckte mig efter
honom för att få honom att stanna, min hand rörde nästan
vid hans, sedan vaknade jag.
Det var bara en dröm.
Sakta öppnade jag ögonen.
Såg åt sidan där den andra halvan av sängen var tom.
Sträckte ut handen och rörde vid det svala lakanet.
Plötsligt gick luften ur mig, den stora lufsen hade
hoppat upp på min mage, Socker hade insett att jag var
vaken, det var en ny dag.

Drömmar är inte alltid vad man tror att de ska vara,
blir inte som man önskar alltid men som man vill.
Om man gör dem till det.
Fånga drömmarna, låt inte livet bara passera.
En dag vaknar du och inser att allt gått dig förbi
för att du såg åt ett annat håll.

Fröken ska bädda ner sig.
Det är redan en ny dag och inatt kommer inga nya
drömmar födas, jag är trött inombords och natten kommer
bli drömlös.

Om 17 timmar får jag krama mina älskade, de där små
underbara som snart är så stora så de flyttar hemifrån:)
Inte före ni fyllt 26 säger jag till dem, joho säger
storgull trotsigt, du flyttade hemifrån när du var 15,
det ska minsann jag också.
Jag vet vem han brås på...

Underbara fredag!!

2011-10-16T23:21:00.006+02:00

Man vet aldrig vad livet kommer bjuda på av sorg och av glädje.
Båda kommer när du minst anar det.
Visst kan man ana sig till vissa saker och ibland kan tålamodet ta slut.
Vissa saker kan man ha svårt att inse, om man inte ser förbi sina egna
murar kan det vara svårt att se lyckan som finns där, precis framför
ögonen, om man bar vågar fånga den.

Olyckor kan hända när man minst anar det, få en att tänka efter,
reflektera över vad som är viktigt. Man kan möta sin drömprins när
och där man minst anar det, man kan inte styra över allt och allt blir ej
heller som man tänkt. Du kan vinna 10 miljoner på lotto eller så får du
inse att drömmarna du drömt ej kommer uppnås eller bli som du vill,
de kommer bli helt annorlunda och helt perfekta om du gör dem till det.

Livet är inte lätt.
Men oh så skönt det känns när man kämpat och vunnit.
Vissa viktiga saker är värda den där kampen.
Man kan inte få allt på en gång eller serverat på silverfat.

Men saker ska heller inte vara för svåra.
Om allt bara är en kamp är det kanske ej lönt.
Om man inte kan se förbi de där murarna kanske man ska sluta kämpa.

Jag ger sällan upp, men även min gräns kan nås.
Jag tror på lycka, jag ser hellre vitt än svart.
Möjligheter före svårigheter, för det är ju vad du gör det till.
Det behöver ej vara svårt, ibland kan det bara vara alldeles alldeles underbart.
Fånga lyckan när den finns där, du har bara ett liv.

Ikväll är huset alldeles för tyst.
Tankarna för många, tränger sig på, är svåra att mota bort fast jag
ej vill ha dem där.
Jag saknar mina kärlekar.

Vi hann med en del i veckan ändå, trots att den gick så fort så fylldes
den med både vardag och äventyr.
Storgull och jag hann bli saliga i en magisk tygaffär!

Vi hann med att bowla och på sista rundan klassade storgull ut oss andra
totalt, övning ger färdighet;)

Och en vecka efter den hemska olyckan som fortfarande håller mitt hjärta
i ett hårt grepp och är en stor klump i min mage ser storgull ut så här:

Som om det aldrig hänt, jag kan inte fatta hur snabbt han läkt!!:)

Det firades med att hans moster köpte hnm en cykel!:)
...som inte cyklas på utomhus innan ngn med starkare nypor än mamman här
har skruvat ihop den ordentligt, vi vet vad som kan ske med nya cyklar...

På torsdagen skojade storgull till det med att tappa tandställningen och
fredagen tillbringades hos tandläkaren på nytt.

Fredagen...
Den underbara.
Fantastisk, magisk!:)
Lycka!:)

The Baseballs på KB, inte ngt jag lyssnar på var dag men vilken show!!:)

Lördagen tillbringades i Malmös parker.
Mormor och Rutan visade oss deras nya områden och vi tog dem i gengäld med
till Stapelbäddsparken där vi satt i solen och drack kaffe och njöt.
Sommaren checkar in ibland, vägrar lämna oss helt.
Tacksamma fångar vi de sista solstrålarna.

Det är dags att bädda ner min slitna kropp.
Helgen har även bjudit på en del cyklande och det känns;)
Men ack så roligt det är!!:)

Imorgon är en ny dag och nya möjligheter.
Och förmodligen en start på dagen som innebär att jag både får skrapa bilrutorna och köra
väldigt väldigt förstiktigt till jobb...
Men när jag vaknar kommer hela trädgården gnistra vackert av frosten, vilken start på dagen!:)

Kanelbullens dag

2011-10-09T08:15:00.005+02:00

S: Mamma, kolla här, spännet på min hjälm trillade av igår när jag skulle
knäppa den.
M: Ta din andra hjälm då älskling?
S: Nää, den är ej så cool! Den har man ju när man cyklar snabbt!
M: Ta den i alla fall, bara för idag så löser vi det ikväll.

Jag är så tacksam att han tog med sig den där hjälmen ändå.
Och framför allt, att han hade den på sig!!

Om ngn som läser här är känslig, sluta läs nu.
Jag kommer att lägga upp en del bilder av verkligheten.

I tisdags fick jag ett samtal som fick magen att vända sig.
Samtalet i sig var ej så farligt, "din son har trillat med cykeln och
skulle nog behöva gå till tandläkaren".
På väg hem bultade hjärtat snabbare och snabbare...
Men inte var jag förberedd på det som skulle möta mig.

Sonen hade lånat en cykel av en vän och skulle stegra med den,
då föll framhjulet av och han tog emot med ansiktet.
Han hade svimmat, hade minnesförlust och var rejält chockad.
En tand hängde löst och snett, flisor borta på 2 andra och läppen var spräckt
och ansiktet skrapat.

Väl på akuten i Lund höll gullet mitt på att svimma igen.
Traumateam, läkare, undersökningar, röntgen, rätta till tanden och få
den fast med tandställning,sy en del av läppen och klippa bort en annan.
Skrubba bort asfalten från ansiktet med tandborste för att den ej
skulle sätta sig permanent.

Ngnstans där vek sig fötterna även för mamman...
Man är så liten, så ensam, så maktlös.
Sitta på en stol med huvudet framåt vid ngr tillfällen, tala lugnt med
sonen och finnas där, informera hnm om allt de gör och varför.
Inte rätt stund att vara svag.
Undersökningarna avlöste varandra och läkarna var fantastiska!!
Proffsiga, snabba och vi blev väl så väl omhändertagna.

Tanden fastlimmad med tandställning

Tanden monterad, sydd, skrubbad och klar.

Om hjälmen ser ut så här efter smällen, hur hade hans huvud sett ut
om han inte haft hjälmen på?
Den tanken poppar upp gång på gång i mitt huvud, jag vill inte ens
tänka klart den.

Hjälmens front

Hjälmen baktill

Väl hemma efter en natt under övervakning på sjukhuset blev det stavmixad
mat, vätska med sugrör, kärlek och åter kärlek.
Trots flera dagar hemma har här inte blivit många knop gjorda.
Jag har suttit bredvid hnm och sett på honom när han sovit.
Han har ej orkat göra så mkt, varit så slö och seg.
De kära har avlöst varandra för fika och för att träffa stackaren.

Socker har sympatiserat

Idag, 5 dagar efter olyckan är sonen nästan sig själv igen.
Det sega trötta är borta, han är pigg och som vanligt.
Svullnaden i läppen har lagt sig och skorporna på den har försvunnit.
Kvar är bara 2 stygn i läppen, skrapsår i ansiktet och en tand som gör
att han inte kan äta ordentligt.
Och så rädslan.
Men inte hindrar det hnm från att vilja cykla!:)

Saker händer.
Man kan välja att låta dem ta över ens liv, vinna, eller så kan man ta
lärdom och lära sig ngt. Välja att se det som blev bra, inte låta det
hemska ta över.

Veckan har varit ganska sömnlös.
Man får energi som man inte visste att man hade när ngt händer ens älskade.
I fredags eftermiddag när han kändes så mkt bättre kom tröttheten.
Men oron finns där.
Man kan inte linda in dem i bomull.
De kommer skada sig fler gånger.
Jag är bara så evigt evigt tacksam att han hade den där hjälmen!!!!

Inatt är det andra tankar som hållt mig vaken.
Som knackade på och väckte mig för dagen 05:43.
Vaken i mörkret och stillheten.
Med tankarna på saker som inte riktigt går ihop.
På hur viktig uppriktighet är. Att våga fånga lycka när den finns där
och på hur ont oärlighet kan göra.

Solen och sönerna har vaknat, nu väntar söndag och äventyr.
Man vet aldrig vad som väntar...

En semesterdag allena

2011-09-26T23:12:00.005+02:00

Hur skönt är det inte att ligga kvar i sängen när man ej behöver
gå upp och bara ligga där och halvslumra i svala sköna lakan?:)
Jag vaknade upp till en underbar morgon.
En extra bonusdag då kottarnas skola var stängd och vi tänkte ha en
sån där mysig dag, ta det lugnt, hinna med lite på att göra listan.
Ta bort växterna ur det där landet som måste bort innan vintern för
att kunna göra plats åt jordgubbar och potatis till nästa sommar.

Planerna ändrades redan innan frukost.
Med världens bästa bageri några hundra meter från huset traskade jag och
storgull bort för att köpa frukostbullar medans lillhjärtat stannade
hemma och vaktade huset som han uttryckte det, lite morgontrött.
I bageriet smiddes det planer och vips befann jag mig i trikåer, på en
cykel ute i skogen.

Underbara höstdag!!
En stilla vacker dag där trädens färger överröstade alla ljud och det
bara var jag och mitt stora hjärta som existerade.
Då vi båda är ganska orädda för äventyr (eller jag är en kyckling och
är rädd mest hela tiden men bangar gör jag ej och njuter gör jag
var sekund) så bestämde vi oss för att testa en ny väg.
Den fick vi senare veta kallades ubåten...
Vi förstod snabbt varför.

Vad är grejen med att ju smutsigare desto häftigare?!

En del av sträckan heter numera svordomsstigen...

Men vi hittade hem!:) ...till slut.

Som vi har skrattat!
Och så smutsiga vi blev jag och storgull!
En jättehärlig runda!:)
Jag är jättetacksam för att jag blivit utlurad på cykel i skogen och
för de underbara människor som ser till att jag hamnar där!:)

I övrigt har vi mest ägnat dagen åt att plocka ner "lilla fröken som
tror hon är en fågel" från taket.

Ett par gånger...

Och några gånger till.
Hon är som sagt inte den vassaste kniven i lådan men ack så söt.

Storebroren vars plikt det är att uppfostra henne har sussat gott på
bästa platsen hela dagen och ignorerat hennes pipande totalt.

Han ansåg nog att han gjort sitt när han återställt ordningen med att
piffa till min nytvättade bil så att allt var som vanligt igen.

I övrigt så har det varit en händelserik och underbar helg.
Lite himmel blandad med... löv.

Storgull och jag har sett MFF-AIK

...där vi reste från hösten till sommaren igen, om så bara för
några timmar.

Där mitt sällskap ansåg att då motståndarna gjort ett mål och vi inget,
det vore bäst att i den sista minuten för att slippa köer och eventuellt
bråk. Utanför grindarna hör vi det... MFF kvitterar!
Surt!!!!
Men, vi slapp ju köerna:)

...och växterna i landet står kvar.

Äventyrstorsdag

2011-09-22T22:52:00.002+02:00

"...innan de vet ordet av står hela granen i lågor!
Prosten far upp ur sin fåtölj och rusar rakt igenom
rummet med granen. Och där ligger deras fina gran i snön!
De trängs chockade i dörröppningen. Och så upptäcker
de det värsta av allt!
ÖGONBRYNEN HAR FÖRSVUNNIT PÅ PROSTEN! PLÖTSLIGT ÄR PROSTENS
BUSKIGA ÖGONBRYN BARA BORTA!
De stirrar förfärat på varann. Och innan någon hinner reagera,
har Anton sprungit ut i snön i bara mockasinerna."

Det är inte lätt att läsa saga när man själv skrattar högt
samtidigt och har en lyckligt fnissande liten son på var sida:)

Vi närmar oss slutet på "Opp och hoppa, morfar Prosten!
Lika rolig som när jag själv läste den som liten.
Vi läser ett stycke var och skrattar lika mycket var kväll:)

Nerbäddade ligger de älskade i min säng.
Dagen har varit härlig och äventyrlig.
Jag fick besök idag av världens sötaste underbaraste minsta
lilla lilla Ellie!
Hjärtegull!
Så sanslöst fin!
Och så liten... Se min jättehand bredvid detta lilla mirakel:

Pirrig susade jag hemåt efter jobb idag.
Fjärilar i magen inför äventyret som jag lovat storgull att
följa med på.
Ut och cykla MTB i skogen...
Jag!
Japp!:)
Jag är rätt säker på att jag varken kommer kunna gå eller
sitta på de närmaste 2-3 dagarna;)

Jag var såklart jättenervös. Som den kyckling jag är.
Och det var allt lite otäckt till en början...
Och innan jag fick rätt på växlar och alles.
Men sen! Jodå, jag hakar nog på fler ggr;)

Framför allt var det jättekul att göra detta tillsammans
med storgull, han älskar verkligen att cykla och det
märktes hur glad han var över att jag var med och delade
detta med hnm.
Inte var det pinsamt när mamma halkade efter, då rullade
han bak till mig och höll mig sällskap.
Lärde mig hur jag skulle stå, resp. sitta. Använda växlar
och en massa annat användbart.
Jättekul!:)

Sen är det ju inte helt fel att det bjuds på fika från
världens bästa bageri efteråt;)

Dags att knoppa även för min del.
Veckan har varit händelserik, minst sagt.
På gott och mindre gott.
Jag kommer slockna som en sten, lycklig och sliten som få.

Men, imorgon fredag!!

Att lägga pussel

2011-09-18T23:18:00.003+02:00

Ännu en vecka att lägga bakom sig.
En händelserik sådan som skapat många tankar som fortfarande snurrar och inte
riktigt vill samla sig, landa, enas.

Jag kan inte sortera dem.
Inte komma fram till någon lösning. Inte vad som är rätt eller fel.
Oftast är det allra bästa att bara ta ett steg åt sidan.
Att analysera allt och ta fram dess dåliga sidor gör bara att man ser
problemen, inte möjligheterna.
Låta det som sker ske, utan att fundera sönder det.
De där pusselbitarna har ett nästan magiskt sätt att falla på plats ändå, kanske inte som man tänkt från början, men för det mesta till och med ändå bättre.

Att leva efter drömmar och mål är aldrig fel.
Drömmar är det som gör att man vill vakna upp var dag och kämpa, att tänka
att idag kanske de slår in, idag är jag ett steg närmre det jag vill ha.
Men att enbart leva med en dröm i sikte kan göra att man missar det som
finns runtom utan att vinna 25 miljoner på lotto.
Hur ofta sker det?
Hur ofta uppnås en dröm exakt så som man tänkt sig?
Aldrig?
Visst sker det, men ack vilken kamp.
Att hela tiden sträva kan göra att man missar att leva under tiden, missar
att njuta på vägen.
Man kanske ska luta sig tillbaks och låta ödet styra?
Kanske är inte den perfekta drömmen just det som är perfekt för dig?
Kanske är det ngt annat...
Ett behov som stillas, en pusselbit som fast den inte ser ut som man trodde,
inte är den man letat efter, ändå är den som gör att allt faller på plats?

Jag såg en film om just ödet.
Man kommer alltid leta efter en anledning till varför allt sker.
Gott och ont, och i synnerhet det sista.
Man kommer alltid söka efter svar.

Men vad än livet har lärt mig, så är det att man inte kan styra det.
Att försöka bemästra och tro att det kommer bli precis som man vill fungerar
på film men mycket sällan i verkligheten.
Att luta sig tillbaks och bara njuta av det som passerar i ens väg, se det
och fånga det, det är min metod och det som verkar funka för min del.
Då hinner man nog få ut mer av livet:)

I helgen föll pusselbiten på plats för lilla mamman min.
Detta har nog varit den mest tillfredsställande flytten i mitt liv!
Det har känts så bra!:)

Hon behövde verkligen detta på så många många sätt.
Hon bestämde sig för att hon ville flytta, dagarna gick och inget hände
trots allt hennes kämpande.
Så en dag så där klassiskt från en klarblå himmel så blev hon uppringd
och där var den!
Den perfekta lägenheten!!
Inte där hon ville ha den, inte heller den storlek hon önskade men
alldeles alldeles underbar!
Så många pusselbitar på plats.
Det kommer bli så bra.
Makalöst.
Det känns så skönt att ha henne där:)

Själv flytten gick fantastisk bra.
Och som vi har skrattat och pysslat och fixat idag vi som har hjälpt henne.
Ett udda gäng men lätt världens bästa för en flytt!;)

Förutom flytten har vi i veckan hunnit med att testa hur lillgull skulle
se ut om han ändrade frisyr:

Vi har haft övernattande små vänner mitt i veckan, bara för att se hur
det gick och det gjorde det minsann över förväntan!
Stora killar kastade sig över läxan och trots lite fnitter sussades det
sött i tid, vardagsäventyr gillas!:)

Vi har grattat vår underbara älskade lilla Ida!
Vårt söta lilla frö som blev hela 3 år:

Jag har fått äran att ha en liten liten kille somnande på min arm:

Och slutligen har jag ikväll i lugnet blivit överraskad av vad man kan hitta
när man låter sina barn passa sin mobil när man själv bär kartonger;)
Älskade troll!:)

Nu ska jag avsluta veckan med ett leende på läpparna.
Lägga de där tankarna jag ändå inte kan styra över åt sidan och bara njuta
av det som är bra:)

Att mamman min faktiskt fick sin lägenhet till slut.
På en plats som kommer bli alldeles perfekt:)
Det är precis där hon ska vara!

Allt löser sig hur bra som helst, bara man låter det.

Rusk

2011-09-12T23:01:00.003+02:00

Insvept i flera lager av filtar och med en stor kopp te framför mig lyssnar
jag till husets tystnad och vinden utanför som blåser upp allt mer inför
den utlovade stormen.
Äntligen hemma efter en lång lång dag.
Fortfarande frusen.
Kall in i märgen trots stövlar, regnkläder och tjocka tröjor på mig på banan.
Det är tydligen obligatoriskt att även om solen och värmen har förgyllt vår
helg och gjort den alldeles alldeles underbar så MÅSTE det regna varje måndag.

Crossmåndag.

Den där killen som från det han kunde stå har stått med en liten cross i
handen och låtsats, får nu utlopp för sin passion.
Vad är då oron i ett mammahjärta?
Inte kan man bädda in dem och skydda dem från allt ont, de måste få leva också.
Och han älskar det...
Älskar farten. Älskar smutsen.
Och jag älskar att se min underbara son så lycklig.

Och det är ju tur att jag har mina röda gummistövlar!:)

Tillit, frihet, klara budskap och mkt mkt kärlek, i alla lägen.

Where's my baby?

2011-09-04T22:22:00.006+02:00

Dörrarna till mitt lilla hus står ännu öppna, in strömmar luft som fortfarande är
sensommarvarm efter en helt fantastisk dag.
Det susar stilla i träden utanför och långt långt bort hörs muller från ett för länge
sedan passerat oväder.

Jag älskar denna plats på jorden, min lilla bubbla av lycklighet.
Efter så många flytter är detta min oas.
Varje blomma, varje buske och grässtrå vårdas ömt.
Ingen perfektionism, min själ är heller ej rakt igenom vit.
Den är inte helt tämjd, på sina ställen fortfarande vild, lever sitt eget liv och träder
fram överraskande vacker i sin naturlighet.
En plats för njutning.

Jag har pysslat och påtat och njutit av den sol som så oväntat hållt
mig sällskap. Både haka och näsa är rosiga och på mina kinder har för årets
(troligtvis) sista gång, fräknar tittat fram.
Gräset är klippt, växter flyttade, rabatter rensade och jag välkomnar hösten
och regnrusket, jag har ju ändå köpt nya fina röda stövlar!:)

Idag är för mig en dag att minnas.
Ett stort steg har tagis mot storgulls vuxenhet.
Ett äventyr, en liten händelse i sin helhet men ack så stor för hnm.
En pusselbit av vikt.

Idag har min stora lilla son åkt buss tillsammans med 2 vänner för att shoppa och
äta hamburgare.
Sonens vän och dennes flickiga kusin hade båda tidigare åkt iväg men för mitt gull var
det ett stort förtroende att på egen hand åka buss, ha ansvar för pengar och sig själv.

Poängen och det som gör det så stort är just det, att han kunde se att han faktiskt
klarade det.
Att jag litar på honom.
Med en fot i litenvärlden och en på väg för tidigt mot vuxenvärlden är mitt stora
hjärta lite vilse.
Hans dåliga självkänsla som lyser igenom i de kamper han tar utan att han
egentligen behöver men ej har styrkan att välja bort.
Att hitta en balans i det ansvar han för tidigt fick, det ok han allt för ung fick bära
och som jag önskar att jag kunnat skydda honom från.
Det är inte lätt att hitta sig själv.
Men att behöva leta så liten när inte alla redskap finns är tufft.
Att få honom att växa på insidan, att hjälpa honom tro på sig själv.
Och idag kom han en bit på väg:)

Han var så stolt när det gick upp för honom att den plan han och vännerna smitt
faktiskt skulle få genomföras.
Han försäkrade mig hela tiden att han hade mobilen med sig, berättade hur de
skulle gå tillväga och kom inom trädgården och kramades och pussades innan
de skulle åka:)
De var borta 2 timmar och när stora hjärtat kom hem visade han så nöjd vad
han hade shoppat - 2 par hängslen!:)

10 år?!!
Jag undrar om jag legat i koma och missat ngt....

Storgull i sina nyainköpta hängslen.

Sol och värme!

2011-08-25T23:39:00.003+02:00

Invirad i en filt, med en stor kopp te framför mig sitter jag uppkrupen i soffan.
Utanför smyger sig hösten på huset, lindar in det i fuktig dimma med doft
av fallande löv och jord som med en suck släpper ifrån sig sin sista värme
och ersätter den med hård kyla.

Inomhus är det fortfarande varmt.
Snart kommer kylan även nå hit, veden kommer få kånkas in, brasor tändas
för att skrämma bort det kalla.
Men jag längtar till hösten:)
Jag längtar till vintern med dess gnistrande vyer, att få kliva upp på
morgonen och se ut över min trädgård som glittrar i sin iskyla.
Till våren med dess spirande hopp.
Sommaren med njutning av världen och värme.
Och så till hösten... då man får krypa upp i soffan, vira in sig i den
där filten, tända ljus mot mörkret och bara andas ut från allt arbete
utanför, filmer, middagar inomhus, vinterlängtan...

Men i veckan som gått har vi fångat några av de sista sommardagarna!
Njutit av sol, bad och värme.

Jag har fyllt år och blivit firad av fina vänner, fått ett träd och
njutit av god mat:)

...man blir lite överraskad när man kommer hem sent och möts av ett stort
äppelträd i hallen, tack igen hjärtegull, jag blev så glad!!!:)

Vi har varit på Skateboard tävling, grymt häftigt!

Vi har tänt tomtebloss mitt i sommaren:)

Det blev mer firande.
Och Ida förlorade sitt hjärta till Sickan flickan.
Hon älskar henne.
Hon älskade och älskade:)

...och älskade!

Vi var på Tosselilla!
Men det får bli ett alldeles eget inlägg då vi hade alldeles för roligt
och jag naturligtvis tog alldeles för många trevliga bilder:)

Vi har festivalat och sett en fantastisk konsert med Veronica Maggio!

Och ikväll blev det en av kottarna önskad kväll tillsammans med Danny,
Chris Medina, Tove Styrke och gänget.

I mitt lilla hus vilar stillheten och i min säng sussar 2 små, för kvällen
lånade kottar sött.
Deras lugna andetag hörs ut till mig i vardagsrummet och ger mig ro.
Dags även för mig att sluta de blå för några timmar, vaggas i drömmar
och vakna till en dag jag vet kommer bli alldeles underbar, för det har
jag ju bestämt, oavsett vad som händer!:)

No strings attached

2011-08-18T23:50:00.007+02:00

Efter en underbar kväll sitter jag i lugnet och njuter av tystnaden.

Funderar på om jag ska hänga om tavlorna i rummet med de röda sofforna
ännu en gång eller om jag ska vänja mig lite vid tanken på att ha dem
så där först...
Eller om jag kanske skulle gå och lägga mig.
Vilket såklart vore det lämpligaste:)

Men ni vet, sådär när tankarna bara bubblar över och man måste få dem
ur sig annars kommer de att snurra hela natten och man kommer ändå inte
att få en blund i ögonen:)
Då är det bättre att göra ngt åt det.

Jag har haft en så mysig eftermiddag!
Först IKEAbesök med fina Daniel och därefter susade vi hem till mitt lilla gull och halvliggandes i soffan mellan 2 av världens finaste killar såg vi en sån där lagom underhållande film.

En tjarleksfilm. Som inte helt oväntat slutade med att de fick varandra;)
Med mitt lilla hjärta sussandes i mitt knä diskuterade Daniel och jag
igenom många av våra innersta tankar, löste ett och annat världsproblem
och funderade på vart vi skulle vilja vara om sisådär 5-10år.

Kan drömmar bli sanna om man kämpar riktigt hårt?
Eller kan man inte styra över vad som sker utan bara finna sig i vad
livet erbjuder och följa med.

Jag tror på att inte följa en linje utan se möjligheter.
Den inrutade stig man bestämt sedan barnsben kanske för länge sedan
slutat leda mot lycka utan man kanske ska stanna upp och se sig omkring,
kanske just där man minst anar det finns det som skulle göra ditt
liv allra mest givande, få dig att leva var dag fullt ut.
Man borde sluta kämpa emot ödet så mkt, det enklaste är oftast det bästa.

I en väns begravningsannons stod ett par ord jag bär med mig.
"Ett liv väl levt".
Att inte låta livet passera i väntan på att ngt ska ske.
Utan att leva det medans det passerar.
Njuta.

Tänk om allt vore så lätt som på film...
Men man väljer ej vem man blir kär i.
Och det sker heller aldrig som det borde.

Man kan bara välja att leva som om inget var ett mirakel,
eller som om allt vore det.

Nu ska jag bädda ner mig bredvid den vackraste i världen.
Hans storebror sussar sött hos sin far.
För det enda jag vet med säkerhet, är att tavlorna kommer hänga kvar även
imorgon när jag vaknar och kan vänta till en annan dag:)

Veckans små överraskningar

2011-08-15T19:17:00.002+02:00

Var morgon vaknar jag upp med fjärilar i magen.
Inte av någon särskild anledning, utan av så många:)
Jag har liksom ingen anledning att vara ledsen, jag har det så sanslöst bra!

Att livet sällan blir som planerat är ju ett faktum.
Allt blir så mkt enklare om man inte krånglar till saker.
Tar dem för vad de är.
Inte tänker så mkt på vad andra skulle tänka utan med grundinställningen
att aldrig såra, följa sitt eget hjärta.

Att tänka för mkt och analysera allt ut och in gör ju mest att du ej ser
det som är bra och ej hinner njuta av det fina du faktiskt har.
Sedan att man bjuds på en del överraskningar på vägen, kan man välja
att få huvudvärk över, se som ett test eller en bonus:)

Senaste tiden har bjudit på en del mindre trevliga besök hos tandläkaren.
Varje, varje gång har jag kört vilse.
Att jag lätt hade kunnat använda mobiltelefonens navigation har liksom
ej slagit mig då jag tyckt att nu har jag kört där så ofta så jag
faktiskt BORDE hitta.
Så blev det ju inte. Aldrig.
När jag väl känner att jag skulle hitta, då dyker plötsligt detta upp och
vips, mer vilse än vanligt tom.

Fotbollsträningen har åter börjat för storgull.
Sickan tyckte även det var en grej för henne, snopet hade det varit
om det ej med nöd och näppe upptäckts innan vi åkte.

För lillgull bjuder storgulls träning på andra spännande möjligheter.

Även min träning har återupptagits efter semestrandet och allt som hör till, inkl ett och annat kg för mkt som nu ska väck.
Intressant när man finner att träningsväskan även innehåller det lilla
extra - såpbubblor, ett och annat underbart bröllop i sommar kanske?

Veckan bjöd även på en fantastiskt fin kväll med söta vänner och galet
god mat.
Inget överraskande i att tjejerna är underbara men hur kul man verkligen
har när man tar sig tid att ses allesammans, de stunderna är svåra att
pricka in i kalendern men ack så roliga!:)

Galet god tårta - Very cherry chocolate cake.

Överraskande hur många pussar och kramar som ryms i en underbar liten kille
som pysslar om sin allt annat än pigga mamma.

Och intressant att för en dag få vara lillgull och tänka som honom.
Varför är kylskåpet det självklara förvaringsstället för en disktrasa när
man dukat av mat, ketchup och torkat av bordet?
Naturligt i hans värld, fortfarande lite överraskande i min.

På ett ögonblick

2011-08-08T22:26:00.006+02:00

Kaxigt drar han handen genom sitt ostyriga blonda hår som är bakåtkammat
med vax och som nästan blivit vitt av solen i kontrast till hans solbrända hud.
De ljusblå chinosen hänger lite nerkasade på rumpan och på hans högra
handled hänger flera knutna armband, minnen från alla resor och äventyr
han gjort.

Jag iaktar honom medan han dukar bordet och tänder några ljus.
Han går fram till datorn och säger, att du måste höra denna låten, den är grym!
Därefter gör han några snygga moves till musiken och ler brett.

Jag skrattar högt när hans lillebror kommer och bjuder upp mig.
Han kramar mig hårt i dansen och säger att han saknat mig så mycket, mycket.

Vad hände?
Vart tog åren vägen?
Storgull är knappa 15cm kortare än mig.
Har nästan samma skostorlek och nästan fler par på hyllan än mig;)
Alldeles nyss bar jag dem, höll dem försiktig mot mitt bröst, tätt tätt
intill och sjöng för dem tyst när vi dansade stilla i natten när de vaknat.
Vyssjade, vaggade.

Underbart skönt det är att ha dem hemma igen:)
Så överöst jag har blivit av kramar och pussar.
Så stora men ändå mina fina små.
Mitt hjärta svämmar över av lycka och leendet vägrar lämna mitt ansikte.

Nerbäddade i min säng där storgull knappt kunde somna, av anledning av
att han var för uppspelt sa han, över att äntligen vara hemma hos mig.
Älskade älskade ongar.... :)
Nu kan mammahjärtat andas ut.

Minnen

2011-08-07T19:14:00.002+02:00

Från minneskortet på min telefon raderade jag just 1196 bilder.
1196 underbara ögonblick.
158st lämnades kvar då de var så fantastiska och får mig att le var gång
jag ser dem och minns just den stunden de togs:)

Så många härliga dagar jag har fått vara med om!:)

Jag har zombielikt tassat omkring i mitt lilla hus idag.
Trött som få och med värkande fötter efter en härlig gårdag som slutade
väldigt sent, eller snarare väldigt tidigt...
I en dimma av trötthet och tankar där både gårdagens trevligheter blandade
sig med det jag möttes av när jag kom hem.
Vatten som läckt in genom taket...
Sådant ger mig rejält ont i magen.
Sånt jag inte själv kan fixa.
Men problem är till för att lösas och med sunt förnuft och lite
handlingskraft fixar man det mesta och detta såg som tur var ej lika illa
ut som jag först trodde, vi får se om solen kan lysa på mitt lilla tak
ngr dgr...

Tankarna delas också med fjärilarna.
De där som sedan i lördags fm hopat sig och fladdrar längtansfullt.
Imorgon kommer de.
De där saknade efterlängtade som varit ifrån mig så mkt de senaste
veckorna.
Imorgon är det åter till verkligheten och det vanliga schemat.
Åh så skönt det ska bli!:)

När jag kom hem till mitt lilla hus idag stod jag länge kvar i hallen
och såg på de foton som hänger inramade där.
Vad vi har varit med om mkt...

Och mkt har jag också hunnit med dessa dgr utan dem.
Söndagen tillbringades i lugnt tempo då lördagen ägnats åt ett
fantastiskt vackert och på alla sätt underbart bröllop.
Parkhäng och pizza med finfina vänner.

Måndagen ägnades åt att njuta av sommaren på Möllan med god mat.

Tisdag blev det filmquiz i vackra Moriskan.

Onsdag, oh, jag tog det faktiskt lugnt och var hemma en kväll:)

Torsdagen blev det åter en solig och härlig kväll på Möllan i trevligt
sällskap och med god mat, sommarkvällarna ska tas tillvara på, de få
soliga varma som förärats oss är som skatter:)

Fredag susades det ut till Rydsgård och en fantastisk grillkväll!

Lördagen bjöd både på intensivt trädgårdsarbete i solen, barnkalas och en härlig kväll som inte tog slut före solen hade gått upp:)

Och här sitter jag nu... med sinne segt som sirap av trötthet och tankar,
med fjärilar i magen och ett hus som börjar bli skinande rent.

Livet susar på, och ingen kan säga att jag bara låter livet passera:)
Men då man aldrig vet vad som händer så njuter jag av de möjligheter
till äventyr och trevligheter som ges, en dag kanske det bara är
minnena kvar, de som ej kan raderas och som alltid kommer ge glädje
att se tillbaka på...

Le

2011-07-29T21:43:00.021+02:00

Varje dag bär med sig ngt nytt.
En ny lärdom, på gott och ont.

Ytterst.
Få.
Av dessa.
Bankar sig in.
Fastnar.
Blir en erfarenhet.

För visst är det så lätt, när livet oftast rusar förbi i 160 att fortsätta
trampa i samma mönster för att det är bekvämt och man ej vet vad som väntar.
Man har det bra.
Jag är ej den som tror att gräset är grönare.
Jag tror på att lösa problemen.
Bara man kan se lösningarna.
Där i ligger det svåra.
Att stanna upp.
Reflektera.
Se utanför sin tunnel och vidga sin periferi.

När man står där och stampar med foten som ett barn för att få sin vilja
igenom, försöka få ngn annan att se saker såsom jag gör, då missar man
att förstå hur de ser.
Och varför.

Jag tror ej på det perfekta.
Det existerar ej.
Min själ är för utforskande, för livsbejakande.
Ingen dag är som den andra.
Fastna ej.
Du vet ej vad som väntar runt hörnet.
Var öppen.
Men var trygg i dig själv.
Se olikheter som möjligheter.
Le.
Just det, att le, är nog det viktigaste:)
...and the world will smile at you!

Nu arbetar jag på en ny lärdom.
Ensamhet:)
Jag är dålig på att bara vara. Har blivit.
Nu är det dags att återta njutningen i att bara vara.
Ensam tid är effektiv tid då så mkt som möjligt måste hinnas med, just för
att jag ej ska kunna stanna upp och känna mig... ensam.
Jag som har varit så bra på det i min ungdom.
Njutit av tystnad, sena nätter med musik och måleri.

Sen kom de där små och man var aldrig ensam...
Sedan kom all kamp, en ny kärlek.
Som försvann och tiden rullade på. Snabbare.
Och snabbare.
För visst, tid är det ont om när man är själv med det jag har förärats med.
Ett faktum.
Men jag måste lära mig njuta av tystnaden.
Och av mitt eget sällskap.
Ta vara på det.

Och även om jag är mina kottars största fan, så vill jag aldrig att det
går dit så de på ngt sätt skulle känna att jag är mer beroende av dem
än de är av mig.
Jag har de sista månaderna gömt mig lite bakom dem.
Sett det men inte riktigt kunnat ta steget och sätta mig ner och tänka.
Ensam.
Det har ju hänt lite saker, upprepade ggr, som fått mig att inte riktigt
vilja stanna upp och känna efter.
Jag har fyllt mina dagar med trevligheter, vänner och upplevelser
för att slippa se.

Dags för en ny utmaning.
Njuta av dessa veckorna då jag knappt träffar mina gull.
Sådär länge som jag aldrig varit utan dem förut...
Att ej bry mig så mkt om att mitt sällskap i soffan är en vansinnigt
irriterande liten vit katt som jag älskar.
Var sak har sin tid.
Det vet jag ju, det gäller kanske bara att komma ihåg det:)

Faktiskt är jag rätt bra på det också, den där ensamhetsbiten.
Och denna är på ngt sätt vald.
Just för att jag känner att det är dags att stanna upp.
Se över vart jag är.
Det var bara de här sista månaderna...
Då jag tappade mig själv lite.
Men, som tur är vill jag aldrig sluta lära mig saker.
Aldrig sluta se.
Aldrig sluta le:)

Oj vad jag hunnit med många filmer denna veckan!
Jag som knappt har sett på tv på så länge.
Jag, den jobbiga lilla katten, den lurviga stora katten.
Min kvällsmat bestående av dippade grönsaker och te, nästan var kväll...
Och, det har regnat ute, såå härligt att se film då!:)
Vi har bott ner oss i soffan och tagit det lugnt och skönt.
Lagt måstena åt sidan.
De finns ju kvar:)

Jag städar i mitt liv.
Så mkt har flutit under broarna, beteenden jag ej är nöjd med och
som ej passar med den person jag önskar vara, har funnits kvar och
är inte alltid så lätta att bryta.
Men att ta upp dem till ytan, ransaka sig själv och sina tankar är
det så mkt lättare att aktivt bearbeta sig själv:)
Jag har ett mål, en önskan, en bild.
Hur jag tar mig dit har jag ingen aning om, jag vet ej vad som händer
imorgon eller nästa vecka.
Men jag vet att jag kommer dit:)

Bilden med de kloka orden ovan knyckte jag från fantastiska Laila.
En person som får mig att le, var dag, för att hon är som hon är;)

Sommaren över

2011-07-24T21:02:00.000+02:00

Sommarens sista semesterdag.
Huset i totalt kaos, ouppackade väskor, tvätt som hänger överallt då den
ej kan hängas ute.
Ett kök som ser ut som om ngn hade partaj där igår.
Saker överallt.
Överkeliga kisar.
Tomt och tyst inomhus.
Regnigt och blött utomhus.

Då var det dags igen.
Imorgon ringer alarmet kl 6 och arbetet börjar på nytt, inga fler soliga
sovmorgonar, hösten har också kommit, inga lata dagar på stranden.
Ska man ta in sommarmöbler och förbereda trädgården för vintern också?

Vi har haft en underbar semester.
Vi fick 2 veckor med sol och nu en för vila.

I tisdags packade bilen full med prylar så att vi skulle kunna överleva
4veckor minst, i vildmarken och styrde kosan mot Öland.
Med div stopp...

Först landade vi min pappas tomma hus i Ankarsrum.
Endast för att hämta nycklar och susa vidare mot min farmors tomma lgh för
att hämta skatter...

Vidare till Svinnaren utanför Västervik för att träffa fina Ida och Oskar
som rest hem från Norge för lite semester.
Där stannade vi några timmar och njöt av både lugnet och deras underbara
sällskap.

Vidare mot Emsfors för flipperspelsturnering och övernattning hos bror min.

På onsdagsmorgonen susade vi tidigt över bron till Öland.
Med 2-300m till havet från stugan kastade sig kottarna i med håvarna...

...och middagen var räddad:)

Själv njöt jag av att träffa min underbara gamla Doris, kisan som jag skaffade
tillsammans med hennes adoptivbror Astor som tyvärr gick bort nyligen,
för 17 år sedan. Världens finaste!

Packa ur bilen och köra vidare mot Ölands djurpark.
Lillgull utfodrar.

Storgull likaså.

En häftig upplevelse var det att få se stora lejon alldeles nära.
Man får inte riktigt rätt bild av dem där de brukar befinna sig innanför
galler 20m bort. Denna imponerande lejoninna ställde sig upp på bakbenen
med tassarna mot rutan där vi stod, såg oss rakt i ögonen och jag var glad
att det var glas mellan denna skönhet och mina barn.

Vid karusellerna blev besöket kort.
Stackars storgull som så gärna ville åka var ensam om det.
Och då morfar och lillgull traskat iväg och mamman är ganska oduglig då hon
är så vansinnigt åksjuk blev det ej så många turer. Ledsen för det mitt hjärta.

Desto längre tid tillbringades i detta!!
Oh!:)

Vi avslutade dagen med spöktunneln, med både jag och storgull darrande som
asplöv och den stora kaxiga sonen under jackan under halva resan.
Attans att vi ska vara sånna kycklingar:)

Det blev inte direkt så mkt bad men däremot fiske, vad gör det att det
regnar när man får gå i lugn och ro och fånga fiskar och räkor:)

Och kvällarna i stugan ägnades åt spel och tv tittande som sig bör.

...och även takdammsugning då lampor lämnats på och fönster öppet.

Fler missöden hände såklart.
IKEA är ett farligt ställe för en ensam mor med 2 söner.
Vips var jag av med den tankspridda och 30 svettiga minuter senare var han
återfunnen och några timmar senare lade sig paniken.

Kottarna hann bli duktiga på att bygga kort och dominobyggen.
Solen var inte riktigt där vi var.

Lillgull meckar.

Killarna hann dock med en runda golf och några matcher badminton med sin
rara morfar:)

Så var det dags att fara hemåt.
Kusinerna hade landat hos far sin och vi bjöds på lyxig fika...

...och mer flipper till kottarnas stora lycka:)

Hemresan gick i stort sett problemfri.
Det var ju det där jobbiga då lillgull fick ketchup mellan tårna i skon,
men sånt händer ju alla:)

Väl hemma väntade underbara saknade gäster i trädgården!:)
Med sig hade de middag och många kramar, saknat er!

Jag tror inte jag kommer packa upp ikväll.
Jag vet att väskorna kommer stå kvar även imorgon.
Jag tänker ligga kvar här i soffan mellan mina kisar och bara göra ingenting.

Kottarna lämnades efter en tjaffsig morgon.
Tanken på att det skulle bli skönt för oss att få vila lite ifrån varandra,
jag räcker ju inte riktigt till alltid, försvann ganska snabbt.
Hjärtat och huset är tomt, tänk vad fort de kan saknas...

Hemma och på väg...

2011-07-19T09:45:00.011+02:00

Kottarna sussar fortfarande sött i min säng.
Själv är jag uppe med tuppen och packar det sista inför vårt äventyr.
Resefjärilarna i magen börjar samlas, det ska bli så härligt!:)

Idag styr vi kosan mot Ankarsrum, Västervik, Oskarshamn.
Sedan vidare imorgon mot Öland!
Älskar!!:)

Veckan och helgen förflöt och de saknade kom hem.
Lillgull som vaknade först hos pappan blev hemkörd tidigare och blev ompysslad som få:)

Storgull tog lite längre tid på sig att vakna men kom hem han också,
på pappas nya leksak:)

Själv hann jag med både ett vackert bröllop, det är så underbart att se två
människor så lyckliga och att få vara med att dela deras dag.
Det fullkomligt strålande om dem i kyrkan och blödiga jag fällde såklart
både en och annan tår av lycka, åh så fina de var!:)

Söndagen tillbringades också med underbart sällskap i filmsoffan.

Och igår passade jag på att byta vattenutkast på utsidan så vi även har
vatten där, ett äventyr bara det:)
Jag har haft sån ångest över det där, vatten är ju en bra grej att ha
på utsidan men att tillkalla en VVSare så här i semestertider är varken
lätt eller vältajmat.
Så jag har skjutit lite på det...
Men nu började det droppa allt mer och då vi reser bort och min lilla
mor ska bo här i huset så tänkte jag att det är lika bra att ta tag i det.
Efter mkt meckande så har vi nu vatten på utsidan.
Lätt som en plätt kan tyckas för de invigda men en riktigt skön grej
att ha avklarad för mig:)

Nej, dags att väcka sjusovarna och få i oss lite frukost!
Strax beger vi ju oss iväg på nya äventyr!!:)

Saknad 5.8

2011-07-14T22:51:00.004+02:00

Hur lycklig tror ni jag blev när jag såg detta?:)
Tårarna svämmade ju nästan över!
Sötsmula;)

Rara kollegan från norr fyller år idag.
Med familjen långt borta fixade jag en tårta åt henne istället:)
Inte den vackraste, inte den godaste, men när man beger sig till affären så sent så
jordgubbsståndet är stängt så får man improvisera.
Inte så goda och fina som de världens bästa bagare bakar, eller som beställs och
skickas hem så smidigt, men hur många tårtor har både kyssar och hjärtan?!
Mer kärlek åt folket!;)

...och ja, jag blir fortfarande alldeles varm i mammahjärtat var gång
jag läser storgulls kommentar:)

Saknad 8.8

2011-07-10T09:46:00.001+02:00

"Mamma, jag vet vad stjärnor är gjorda av, de är gjorda skönhet och så.
Som aldrig vill dö.
Alla hjärtan i hela universum blir till en stjärna."

"Solen är gjord av värme och så.
Och som styrkighet."

Jag väljer att tro på lillgulls tes:)
Älskade underbara onge, DU är en stjärna!
All kärlek i universum blev till dig, du är så full av kärlek och pussar så
det bara strålar om dig mitt lilla hjärta!
Tack för att du föll ner i min värld!!

De har åkt nu.
8 dagar utan dem.
8 dagar av ångest och oro som jag ej vet vart den kommer från.
Ack som jag saknar dem.
De kommer ha sååå kul i Cannes!!
Varför kan jag då inte den där klumpen i magen bara släppa...
De har världens raraste bonusmamma med sig som tar hand om dem och en
pappa som kör de 150 milen dit bättre än någon annan jag vet.

Jag tänker fylla min vecka med träning och med att komma ifatt här hemma.
Vi gjorde lite mer som vi brukar på semestern, roade oss och fångade dagen.
Nu är det bara jag själv kan jag ju roa mig hela kvällarna med att sortera
garderober och annat skoj:)
Måsten.
Sånt som man hellre lägger åt sidan när 2 små mirakel vill hitta på äventyr
eller bara gosa med mamman i soffan:)

Idag väntar räddningsarbete efter allt regn som bara kastats ner från himlen och förstörd så mkt av blommorna här i min lilla trädgård.

Stockrosorna är dock av den tåligare arten och har börjat blomma, de ljusare färgerna än så länge och jag väntar med spänning på de övriga.

Lillflickan bus som ligger här i soffan bredvid mig och snurrar sig runt
för att försöka fånga sin svans, har börjat utforska världen.
Allt under storebrors övervakning och ännu ej utanför staketet.

Men om nätterna sussar hon så sött på min arm:)

Igår var vi på stranden med 2 saknade vänner.
En riktigt skön dag och sedan middag här hemma.
Killarna hade saknat sin lille kompis.

Och Joppe höll på att förgås över att ej få komma nära Sickan som tryggt
skuttade upp i sitt träd.

Nej, dags att förtränga saknaden och ta itu med dagen.

Semesterns sista dag

2011-07-03T22:56:00.002+02:00

Idag vaknade jag med en trött liten tös på armen.
Den där lilla vita killer katten.
Hon som piper så mysigt och som är så söt när hon är trött och bara behöver
närhet och gos och ej kan tänka sig något annat.

Det var semesterns sista dag och den fick ej gå till spillo.
Planer styrdes upp och vips var vi på väg mot Rövarekulan för att möta
upp 2 underbara vänner och bara njuta av dagen!:)

Vacker regnmättad skog som kändes som man var mitt i djupaste varmaste
djungeln mötte oss.

Det myllrade av små nyfödingar också:

Vattnet som fallit de senaste dagarna hade gjort ån bred och ström,
men man måste ju lite testa om det går att gå i den...

...modigare och modigare;)

Och regnar det så mkt och marken inte torkar...
Ja, lera ska ju vara bra för huden, självklart måste det också testas:)

Vidare hem med fina vännerna och grilla.
Revben som synes:)

Vissa som har lite mer begränsningar över vad som går och inte går att äta
fann vi vid datorn, spelandes spel, lyssnandes på opera och ätandes ett köttbullespett.
Naturligast i världen.

En riktigt riktigt härlig dag!!!:)

Sickan flickan anpassar sig.
Hon gör sånt som små katter ska göra.
Slumrar.

Sover.

Spelar datorspel.

På lördagen var det lite regnigt att vara ute och köra:

Och, ser ni?
De är på väg!!
Nästa vecka kommer det säkert höras hur stockrosorna mina bara ploppar upp ooch slår ut i alla underbara färger, som jag har längtat!:)

Sängen väntar.
Imorgon är det åter dags att kliva upp vid 05:30 istället för ngn gång
sådär mellan 8-9 som vi gjort nu i 2 veckor.
Åter till verkligheten.
Men, om 2 veckor väntar en veckas semester till, ännu en veckas äventyr!:)

Och gurkorna de växer...

Perspektiv

2011-07-02T00:45:00.002+02:00

Igår på stranden stod jag och diskuterade livet och dess svängningar med en
vacker, klok kvinna jag ej möter så ofta.
Gassande sol, het sand under de bara fötterna, stim och stoj från barnen.
Döden var nära i samtalet, påtaglig, det som var svårt och har varit tungt
kom upp, mitt där i verkligheten med så mkt liv omkring oss.

Jag har tänkt på det där samtalet.
Vi ses ej ofta så vi hade en hel del att ta igen.
Det är så sanslöst mkt som hänt under det senaste året.

Jag är långt ifrån densamme som för 1 år sedan.
Vad som är viktigt i livet har blivit mkt mkt tydligare.
Vad som är lönt att bli arg för, hur jag ska leva för att må bra, få ork.
Vad som tar och ger energi.

Och slå det samman med allt som hänt totalt de 4 senaste åren...

Jag ÄR tacksam.
Jag har det bra.
Men det är inget jag kan ta för givet.
Jag lever ej var dag som om den vore den sista, även om så kan vara.
Men jag vill känna mig levande var dag.
Känna att var dag har gett mening.

Jag lever mitt i nuet.
Och just nu läggs min prio främst på storgull.
Jag undrar hur jag någonsin skulle kunna hinna med att vara ngt annat än
bara mamma?
Inte så bara, det kräver mkt, är ett stort ansvar, men ack så mkt det ger
tillbaks i glädje:)
Just nu är denna kampen en helhets sysselsättning.
Viktig.
10 dgr hos mig/4dgr hos pappa och så rullar det på.

Det är inte enbart jag som har förändrats det senaste året.
Samma saker som har drabbat mig har också drabbat honom, vi lever i samma
liv, samma tillvaro.
Fått hnm att tänka i banor han ej borde i sin ålder.
Tampas med problem som är större än honom själv.

Det blir ett litet moment 22.
All kamp går åt till storgull, mkt mer hinns ej med.
Måste läggas på hnm.
Samtidigt måste jag kunna ladda batterierna, omgiven av mina kära fina,
jag är bara en person att tampas med detta.
Jag längtar efter att få träna, men det är tid som tas ifrån fokuset på
honom, jag kan inte få egentid fler ggr/vecka som jag skulle önska, det
skulle rubba lugnet jag kämpar med att bygga omkring hnm.

Men, det är värt det.
Varje dag.
Jag önskar bara jag hade mer tålamod, fick mer tålamod, mer batteriladdning.
Men ack, ingen dag är den andre lik, snart är denna tid förbi och då kommer
jag ha det tillbaks i den fina kille han åter kommer vara.
Utan tvekan.
Det är en kamp man väljer att ta den dag man väljer att bli förälder.

I onsdags gav jag upp lite.
Tisdagen hade varit hemskt kämpig.
Insåg att gå här hemma och försöka, fram och tillbaks, ej gick.
Vi flydde fältet och åkte in till Malmö.
Gick halvbra men bättre.
Tills den trötta puckade mamman kom på att hon gjort en dödssynd.
Missat storgulls fotbollsavslutning.
Det gjorde inte saken direkt bättre.
Så får man inte göra...
Usch.
I tröttheten och uppgivenheten blev det så.

Jag måste börja lösa korsord... Alldeles för mkt jag glömmer när det är
så mkt att tänka på jämt, skäms.

Men i helhet blev det ändå en bra dag.
Träffade fina saknade älsklingar.
Tog det lugnt, bara var.
Pratade.
Gjorde saker de tyckte om.
Att ge gör att man får.
Som jag sagt till storgull när han skäms för att han bråkat, vilket han
egentligen inte kan rå för, så kommer jag älska och älska och älska hnm
tills han inser att han inte vinner på att bråka.

Jag öser inte saker över dem, jag ger dem fasta regler, sunda värderingar,
låter dem se att alla har lika värde, att prata skit om andra bara betyder
att man har låg självkänsla och att säga snälla saker betyder att man får
fler vänner och på så sätt till slut inser att man är värd att tyckas om.
Jag ger dem kärlek, villkorslös.
Lär dem att alla gör misstag, jag om ngn, men att erkänna dem och förklara
varför gör en mänsklig och alltid ändå älskad oavsett.
Trygghet i att de är fantastiska varje dag.

I Malmö badade vi ej i havet, kottarna fann en fontän!:)

Storgull skejtade, lillgull gjorde det han älskar - klättrade.

Min underbara förstfödda, nu så stor.

Stora hjärtat trickar lite, lillgull hade med sig sitt legobygge och var
nöjd han med.
Det var sol, varmt, mysigt och bara vi:)

Dessutom åt vi gott på Möllan med finfint sällskap och kottarna hann även med att se Timbuktu, Mikael Wiehe och en man i kvinnokläder.
En toppendag tyckte de och det trista mönstret var brutet.
Mamman andades ut, storgull likaså.

Förövrigt är den där lilla fröken som flyttat in hos oss och i våra hjärtan
en riktig liten livsnjutare, coolare är svår att finna.
Ok, skulle vara Socker då...

Det hade varit roligt om gullen en dag läste ngt av mina inlägg, det är
ju ändå till dem jag skriver.
En dag när de själva tampas med samma bekymmer, jag tror de hade skrattat gott;)

Att jag älskar dem, det vet jag att de vet:)

Det är ju lov, då får man lov...

2011-06-29T10:20:00.003+02:00

...är ord som används flitigt av gullen dessa veckor.

Åh, gåtillbakatilljobbeftersemester ångesten börjar redan komma.
Inte för att jag inte trivs, kommer bli jättekul att vara tillbaks, men just
för att det är ganska gott att lulla omkring här hemma...
Gå upp ngr timmar senare än vi brukar, göra precis vad vi vill.
Gillar!:)

Men, jag har vecka 29 att se fram mot också, delad ledighet gör ju att man
har lite mer att längta till sen:)

Det är ju grejen med semester, att den alltid tar slut för fort!

Dagarna har susat på.
En hejdundrandes rolig och händelserik midsommarafton har jag hunnit vara
med om, kottarna var i år hos sin far.
Söndag kväll var denna klena lilla varelse i form igen...

Men men, att ligga i soffan och äta pizza och dricka kall bubblig cola
är inget man direkt får ägna sig åt när gullen väntas hem.
Stranddopp önskade de och släpade med sitt lilla vrak till mor.

Skånes djurpark besöktes också denna helg, tillsammans med systran min.
Med gps:en inställd på "välj de allra krokigaste vägarna" var mamman
här lite småskakig när hon kom fram men en jättemysig dag hade vi!:)
Tidigare traumatiska kossa upplevelser bearbetas:

Låtsas Lo

Riktig Lo

Lillhjärtat har dragit sitt strå till stacken och hjälpt till med tvätten.

Och, Sickan flyttade äntligen hit!!
Som vi har längtat!

Hon intog genast platsen mellan kottarna, i min säng och vips får mamman
det liite trångt i sängen...

Hon är en baddare på att rensa ogräs!

Måndagen bjöd på vansinnigt lyckad grillning i fina vänners sällskap.
Det är ngt med torrt kol som gör hela grejen...

Tisdagen blev sådär.
En sån där dag så allt är trist, mina tonårspojkar gör allt vad de ej
ska och inget av vad de borde.
Lajbans.
Dagen gick åt till att skruva i ett handtag på vedboden, alles.
Så efter mormoderns Allsångsbesök var över kastade jag mig ut i trädgården
och rev upp hälften av den trista rabatten.
Grävde upp 2 tråkiga rhododendron, brottade ner en vansinnigt aggressiv en
och en massa ogräs och idag ska jag roa mig med resten.

Dagarna har annars mest gått åt just de som vår semester var tänkt för,
att varva ner och hinna med mitt i stressen.
Det är ibland lite mkt att vara själv med 2 kottar, hus och jobb osv och att hinna med allt blir ibland ej jättelätt.
Så just nedvarvningen har funkat finfint:)

Ibland blir saker ej som man tänker, eller allt som oftast.
Klockan kan vridas fram snabbare än man tänkt och också bakåt.
Ibland är det dags för nya kapitel, även om man ej kanske vill utan trivs
bra i de invanda mönstret.
Men våga, gör ej saker du ej trivs med för att andra vill.
Man har som sagt bara ett liv och i det ska man själv må bra främst.
Lägg ej energi på sånt du mår dåligt av.

Nu väntar en lagom sen frukost, lite trädgårdsfix och sen...
åker vi nog ner och tillbringar denna underbara dag på stranden.
Vi har ju ändå semester:)

Och gurkorna de växer...

Ställ aldrig kor på led, inte ens i paradiset...

2011-06-24T12:04:00.001+02:00

I min byrålåda har jag en liten ask med älvstoft.
När man gläntar på locket och blåser lite försiktigt på det som finns i så
sprids magi i rummet, det följer med dem det träffar dagen ut.
Det kan styra över både väder och vind och vart man än åker så hamnar man
i ett paradis, lyckliga som få.

Nej, jag har inget älvstoft...
Men jag har underbara vänner, 2 fantastiska barn, upptäckaranda och ett
positivt sinne, det kan göra mer magi än älvstoft!:)
...och resten löser sig på ngt sätt av sig själv, alltid!
Bara man väljer att se saker som roliga istället för att tänka på det som ev
kan bli besvärligt så blir allt bättre än man kunnat föreställa sig!:)

Torsdagen blev en innesittardag.
Regnet hängde i luften och öste ner emellanåt.
Vi hade planerat äventyr med Linda och våra kottar och tyckte att det kunde
ju regna liiite mindre iaf... Tar man bara stövlar och regnjacka på och
ej fryser så blir ju allt jättekul ändå i trevligt sällskap:)

Vid 15 tiden var allt inpackat och klart, vi trotsade vädret, lade in
gummistövlarna i bagaget för säkerhets skull och for mot Stenshuvud.

Makalöst vackert!
Bara vägen dit var en upplevelse och att komma in i alla Kiviks
äppellundar var jättemysigt.
Vi hann med ett litet stopp och inhandlade div sylter och cider.

Sedan vidare mot äventyret genom lummiga skogar, branta backar,
kohagar och höga stup. För att till slut nå paradiset.

Djävulskossorna...

Underbara älskade trollungar, som har känt varandra sedan de var endast
några timmar gamla:)

Stenshuvud

En underbar dag med stenletande, skratt och bus!:)
Jag har nog aldrig besökt en så vacker plats i hela mitt liv!

Hemvägen blev lite mer dramatisk.
klockan var sen när vi begav oss hemåt.
I paradiset verkade tiden stå stilla och det var först när det började
skymma som vi kom på att vi kanske måste slita oss.
Genom suckande skogar, mörka dungar och till slut tillbaks i kohagen...
Där visslade vi glatt och stojjade.
Jodå, då går koeländena till attack!!
All lärdom om att stå stilla var bortblåst, lillhjärtat mitt som gärna
går i sin egen värld lycklig över att finnast till förstod ej varför
alla vi andra sprang, tillbaks och ta hnm i handen, säga åt hnm att
springa så fort han bara kunde och rusa med kossans andedräkt i ryggen,
bara en liten liten bit bakom oss och så kasta oss in bakom grinden
som de andra höll öppen...

Benen skakade, först en dags promenerande, sedan denna rusch och toppa
det med adrenalin, galet!!
Vilket äventyr!
Och som vi skrattade!!
Vi slutade dock inte springa fast kossan var bakom en stängd grind, vi
rusade och rusade tills benen knappt bar längre:)

Lillhjärtat sa glatt i bilen på väg hem, att bli jagad av kossor var det
roligaste han varit med om i hela sitt liv!:)
Sötsmula, mamman var inte lika exalterade men skrattade glatt åt äventyret
och att vi hade kommit undan:)

Båda sönerna enades dock om att detta är det bästa sommarlovet någonsin,
och att de hade den bästa stor och lillebroren, sådär, efter att ha
överlevt en hungrig kossa:)

Sommarlov ett synonym för Magi...

2011-06-22T01:17:00.003+02:00

Få ord klingar så magiskt som just Sommarlov.
Det ska vara äventyr, bad i kalla sjöar, tältande, skrubbsår, kärlek och
lek, lek, lek.

Jag minns mina somrar på kollot på Hasselö.
Då vi stod ute i sommarregnet och skrattade, spelade anden i glaset om
nätterna, paddlade kanot om dagarna, gick på tur, övernattade på klipporna
under endast ett regnskydd och i våra sovsäckar.
Flottbygge och fiskande från klippor.
Magi.

Jag vill ge det till mina barn.
Jag vill ej att de växer upp och blir grymma på datorer och datorspel.
Jag vill att de blir fantastiska kojbyggare.
Får skrubbsår och får duscha i sommarregn.
Att de får fnittra sig till sömns i ett tält.
Att de får uppleva den magi som är ett sommarlov!:)

De växer upp så snabbt.
Får vara med om så mkt hårt i världen.
Låt mig få ge dem lite magi i deras barndom.
Låt mig få ge dem ngt att minnas när de sitter vakna om nätterna medans
deras egna kottar sussar, ngt de kan tänka tillbaks på och le.

Låt dem bli blöta, låt de få skrubbsår.
Så länge de gör det där under skratt så är det ju ändå så att barn både
torkar och läker, det är minnena som består.

Idag stuvade jag in mina 2 egna kottar och en vi snällt fått lån i bilen tillsammans med picnicmat, vattenflaskor och bekväma skor.
Ryggsäckar med regnkläder och badkläder, det gäller att vara förberedd:)
Man vet aldrig vad äventyret bjuder på!

...sedan är det ju bara ej målet som är själva äventyret utan resan också.
3 st skönsjungande killar, allsång, en baklucka som vi flera ggr fann att
vi glömt stänga då kottarna hämtat diverse saker där bak.
Mamman hade ju fullt upp med att hålla styr på navigationen genom mobilen.
Inte det bästa sättet men ett som funkar.
Att vi körde med bakluckan öppen ngr ggr är ju en baggis, det regnade ju ej:)
Och vilse körde vi naturligtvis ändå.
Med goda vänner som stöd både psykiskt och genom guidning hittade vi till
slut rätt ändå, efter otaliga pauser som innehöll både glasoutlet,
keramik, fiskröker i och glasspaus.

Vägen till Nimis är varken rak eller platt.

Många pausar blev det...

Men fram kom vi!!:)

Och bada skulle det.
Det ser ju inte ens skönt ut...
Men härligt hade de:)

Makrill från rökeriet vi besökte smakar allra bäst på soliga klippor
efter ett kallt bad:)

Nimis ÄR magiskt, det bara är så.
En drömvärld för de där nästan stora kottarna, de som får prova sig fram med tillit, klättra i byggena, hoppa på stenarna - utforska.

Lillgull gillar ju just detta med klättrandet:)

...på vad han kan finna:)

Grymma är de där 3 fina killarna!!:)
En sån underbar dag vi har haft!

Att sedan när kvällen är slut, när vi äntligen kommit hem efter ett äventyr
som startade kl 12 och tog slut 8 timmar semare, få höra av stora gullet,
att "mamma, ååh så mysigt det har varit idag!"
Få en stor kram och höra orden upprepas igen medans han lyckligt står där med armarna kring mig, länge länge.

Då vet jag att jag gett dem ett frö.
Ett äventyr att drömma vidare i, bära med sig.
Det värmer mitt mammahjärta och får mig att sitta här och le med hela
ansiktet, lycklig efter en magisk dag med ett fantastiskt sommarlovsäventyr!

Att ligga i hängmattan och att låta livet ske

2011-06-19T17:59:00.004+02:00

Ibland är det märkligt hur livet spelar spratt med oss.

Man kan söka en sak för att finna att den är precis framför ögonen.
Drömmar slår in när man just har gett upp.

Att envist kämpa hela livet för att nå den där drömmen man alltid har haft,
istället för att se vad man faktiskt har och njuta av det, fånga det.
Upptäcka för sent att det sprungit en ur händerna.
Ska man då sörja resten av livet vad man aldrig fick?
Eller ska man leva livet medans man har det?:)

Skjut inte saker framför dig.
Lev idag.
Du vet aldrig vad som sker imorgon.

Luta sig tillbaks, låta livet ske.
Du kan inte styra över vissa saker.
Ibland händer faktiskt saker av en mening.

Jag har haft gåshud i helgen.
Om och om igen.
Ngt både vackert och skrämmande.
Jag är tagen och berörd.

Det är så svårt ibland att veta vad som är rätt och fel.
Ibland kanske man bara måste följa sitt hjärta.
Inte normerna, inte lyssna på andra utan till vad som är bäst för just
en själv och vad man tror man klarar av.

Problem är problem om man gör det till det.

Jag har haft min beskärda del av olyckor.
Sådär med lite extra topping och tom ett körsbär ovanpå.
Men där har jag gjort ett val.
Man kan ta lärdom av det man varit med om.
Lämna det bakom sig.
Tar man det med sig har sorgerna vunnit.
Lämnar man det blir man starkare, visare.

Jag är precis där jag vill vara:)
Jag är LYCKLIG!
Riktigt lycklig!
Var dag överraskas jag över hur rik jag är!
På just de sakerna som är viktigast, kärlek, vänskap...
Att så mycket underbart faktiskt kan ske!

Jag har slutat kämpa emot.
Sluta sträva efter en norm där man ska vara en bit av pusslet för att
passa in i en värld som alla andra.
Varför ska man det?
Varför inte göra det bästa av sin egen värld, njuta av det man har.
Man skapar sin egen lycka.
Och den lycka jag lever i gör mig andlös!

Du måste inte vara som alla andra.
Du måste inte göra saker i en viss ordning för att det ska vara så.
Ibland kan man bara bestämma sig för att saker SKA funka, och då gör de det.
Det krävs att man kämpar, man får inte ge upp. Problem kommer alltid men
de är till för att lösas.
Med ett gott hjärta är man heller aldrig ensam.
Lycka handlar om att ge och ta och man får alltid tillbaks dubbelt av
det man ger så det är bara att fortsätta:)
Gott händer de goda.

Mirakel sker faktiskt.
Var dag.
Man kan bara välja att se dem, ta in dem.

Allt är inte alltid vad det ser ut att vara.
De du möter kanske du inte gör av den anledning du först tror.
De kanske är där för en kort sekund, en kort stund för att säga ngt
just då, för att lära dig ngt, ta vara på det.
Se det.
Ta vara på mötet, det som sker, bär det med dig.

Imorgon börjar min semester på riktigt.
Nu ska jag snart släpa upp min ngt trötta kropp från soffan och masa mig
ut i trädgården för att klippa gräs, kanta rabatter, vattna inomhus, vika
ett ton tvätt, damma, dammsuga och torka golv.
Tappa upp 10liter hemmagjord flädersaft och SEN, sen kommer ett mirakel
att ske här hemma - mina älskade underbara efterlängtade kommer!
Som vanligt har jag fjärilar i magen och längtar så jag ej kan sitta still!

Imorgon ska vi bara njuta.
Göra vad som faller oss in.
Gå upp när vi orkar, lägga oss när vi vill.
Njuta.
Regnar det finns det planer för det med, sånna där små, som inte kräver
så mycket men ger många skratt och minnen:)

Vi har SEMESTER!!:)

Och våra gurkor de växer...

Snart...

2011-06-14T23:49:00.002+02:00

Nedräkning...
Det är bara dagar kvar till jag och gullen ska få vara hemma, ha semester,
vakna när vi vill, gå och lägga oss mitt i natten om vi så önskar, ha disco
i köket till inpå småtimmarna, fnittra, mysa och bry oss om precis... ingenting:)

Andas.
Ta det lugnt.
Bara ta dagen som den kommer.
Bara bara vara...
Ack vad jag längtar!

Jag behöver komma ifatt.
Med så mkt.

Jag trodde ju att tillvaron skulle sakta ner lite efter födelsedagarna.
Men icke...
Jag klagar ej, jag njuter och dagarna är så fyllda med skratt så det är
omätbart, love it!:)
Men jag hinner inte riktigt...
Jag är tacksam, glad och lycklig över allt jag får uppleva!
Att jag får LEVA livet, njuta av det, i stort sett var dag:)
Dessa fantastiska människor jag får skratta tillsammans med:)
Jag är lyckligt lottat, sannerligen.

En rapport sedan sist, innan jag bäddar ner mig mellan de snarkande
sönerna i min säng, de som börjar bli alldeles för stora för att sova där:)
Efter veckans sista myskväll då morgondagen också bjuder på äventyr, på flera sätt. Dock skall jag komma hem tidigt imorgon och bara somna tillsammans med grynen, sömn är underskattat:)

Jag har hunnit prova på att skjuta med hagelgevär!
Ajaj min axel och ack så tungt det var men oh så kul... :)

Bowlat, gick sådär bra, men kul har jag:)
På denna bild som nr 2, innan det gick liter mer utför.
Men, ngn måste ju förlora också:)

Varit på Tivoli i Köpenhamn:

Träffat underbara människor i vackra Pildammsparken:

Spelat kubb...

...och fotboll:

Lilleman och hans kära gogos som följer hnm överallt;)

Varit i fantastiska stapelbäddsparken med gull som envisas med att de har
sommarlov och ej ska sova, självklart ska de få ha det då:)

Lillgull tycker bättre om att klättra:)

Är det ngt jag lärt mina barn, så är det att inte bara ta sig från A
till B utan att uppleva ngt där emellan.
Att verkligen se det som finns omkring.
När vi skulle köra hem från Malmö i den sena kvällen ville de inte bara
hem snabbast möjligt, de ville att vi skulle ta den vackra kustvägen,
förbi slingrande byar och öppet vatten.
Och varför inte stanna i natten och plocka lupiner om de vill?
De har de ju glädje av även när de vaknar dagen efter.
Och ja, de har faktiskt sommarlov, då är det regel att just regler ska
vikas ifrån, så var det på min tid:)
Sommarlov är upplevelser och magi, sommarnätter, sommarregn och tält.
Cyklar och bad.
Äventyr.

Söndagsmorgonen blir som allra bäst när man får tassa iväg barfota den
korta väg jag har till världens bästa bageri.
Med kottarna på sina cyklar, tävlandes, skrattandes:)

Söndagsbesök av lillSessan med sin fina mamma.

När flädern blommar går alltid systran och jag ut med våra gryn och plockar
och gör saft.
Eller de plockar, jag pysslar med safteriet.

Och oavsett hur mkt världen snurrar, så är min värld här ute i skogen en
lisa för själen. Mitt Skåne, min skog, mina öppna ängar och vajande träd.
Jag älskar det:)

Första av flera satser satta, så gott!

Nässlor plockade vi också.
Elaka är dem.
Tom med när man har handskar på.
Reaktion på soppan: Var det inte bättre?
Efter så mkt besvär, den var ej SÅ god! Haha!
Jag kan ju ha valt fel recept också...

Ikväll gjorde vi ingenting.
Tacos och hemmagjort jordgubbsglass.
Soffmys och kramar.

Snart, snart är det semester!:)

Jag tror, jag tror på älvor:)

2011-06-08T23:08:00.004+02:00

Tro kommer jag aldrig sluta göra:)
Inte på högre makter, utan på människans egna förmågor.

Saker och ting är vad man gör det till och vad man väljer att det ska vara.

Att med positivt tänkande kan man rubba berg.
Med innerlig kärlek kan man älska bort sorger och oro.
Det är i alla fall min tro. Och min plan.

Ack vilka underbara dagar jag har haft!:)
Så där underbart mysiga som dagarna i lilla röda brukar vara.
Kramar, skratt, tokigheter, trams...

Storgull kom hem med ett ilsket humör i måndags och med en ruggig attityd.
Dag och kväll smågnabbades vi men hade trevligt ändå med fina gäster.
Men mammahjärtat suckade och undrade...
När gästerna lämnat oss gav mig sonen en stor varm kram och sa:
-Förlåt för ikväll mamma, förlåt att jag betett mig dumt.
Han kramades och kramades, visste att han gjort fel och ångrade sig.
Det märktes så tydligt.
Makalöst.

Min stora kloka underbara kille, han upphör aldrig att förvåna.
Men det är nog en del av det fantastiska med barn, man vet aldrig vad som
väntar och livet bjuder alltid på överraskningar.
Han helade mitt hjärta med den där kramen, gav mig så mkt hopp och så mkt
ork, min älskling finns kvar där inne:)

Dagarna där efter har varit lika fina.
Han har kämpat.
Underbara stora killen min.
Med kärlek kommer man långt och älskad kommer han alltid vara, precis för
den han är, var dag, varje minut, i varje situation.
Lillhjärtat sa det igår vid matbordet också:
-Mamma, jag vet att du alltid älskar oss även när vi gjort ngt dumt.
Ja, alltid och evigt! Oavsett!!:) Och just det talar jag om för dem ofta, ofta.

Vi firade in nationaldagen som så många andra, på det mest trivsamma
stället - stranden 5min hemifrån:
Återigen, jag älskar mitt Skåne!:)

Smutsig men med en fin snäcka i naveln, lillgull precis så som han är:)
Underbar!

Coola killarna lirar lite strandfotboll så som coola killar gör:)

Gäster på kvällen, påhittiga små... Hulken? Nej, min lilla son och hans kärlek.

Kubbspel.
Gick sådär. Får erkänna att sport ej är min grej... trots det älskar jag
det och kommer då rakt ej sluta, ngn måste ju förlora också:)
Jag sög givetvis även på detta.

Vinnarna!

Tisdagen blev hemmavid med stackars storgull i fosterställning och med en
rungande huvudvärk.
Det pga att natten bjöd på ett skådespel av oslagbar kaliber!
Oj som det åskade!
Givetvis kunde jag ej komma till ro, blixtar är magi i mina ögon och jag
fullkompligt trollbinds av det.
Jag inväntade också det utlovade regnet som dröjde.
Vad att göra under tiden än att skruva ihop ett cykelställ.
Och denna sena timme var ju ingen annan vaken så iklädd endast linne och
trosor pga värmen smet jag ut och fixade.
Mitt i meckandet hör jag ett prasslande ljud bakom mig som snabbt kommer
närmare och vips är regnet över mig och jag är dyblöt på ngr sekunder!
Och ett högljutt tjoande hörs från grannträdgården...
Fler var visst vakna.
Utomhus.
Filmade åskan visade det sig dagen efter.
Och jo, grannen undrade om jag inte hade alla höns hemma då jag sprang
omkring sådär i trädgården, den tiden på dygnet...
Nä. Kanske inte...
Men fint blev det!:)

Stora hjärtat mitt vaknade av mullrandet som fick hela vår lilla röda
stuga att skaka i väggarna, tysta låg vi vakna och såg ut över himlen
där blixtarna lyste upp himlen, länge länge.
Stackars gullet piggnade till framåt dagen.
Luftas fick han göra mellan sovstunderna, hans migrän är ej att leka med.
Stor?
Ja, ruskigt. Snart är jag minst här.
(Om man ej räknar Socker och Sickan då...)

Jag är ej den enda med trädgårdsintresse här hemma...
Dock tror jag dock att den mest påtagliga genen där kommer från deras
far, men vi roar oss:)

Vi håller på att göra även baksidan fin.
En planteringsbänk intill hängmattan - kan även användas för att ställa både varmt te och kalla drinkar på.

Och ikväll fick lillgull hänga med mig och mormodern till en mycket
spännande plats - återvinningscentralen aka tippen.

Storhjärtat mitt var ej med, han var ute och svirade.
För första gången i sitt liv gick han hem själv från skolan med en kompis.
Gjorde mellis, packade sin väska med allt som behövdes inför kvällens
poolparty hos sin skolfröken som han endast har i 2dgr till.
Kompisarna hade han ringt och bokat upp möte med så när jag kom hem med
lillebror möttes vi endast i dörren med kram och puss, sedan for han
vidare på äventyr.

Vad hände?
Han fyllde 10 för endast ngr dgr sedan, är detta en magisk gräns?
Blir de så här stora på en gång då?
Bäst att krama lillebror lite extra mkt, det är ju bara 2 år till han
är lika gammal och jag tydligen har 2 stora, duktiga MÄN här hemma;)

Förberedelser och att sortera tankar

2011-06-06T09:44:00.001+02:00

Det spelar ingen roll hur många ggr jag lämnar dem till deras far, när de
åker blir det alltid så tomt i mitt hjärta.
Den där morgonen då det är lämningsdags och de hoppat av vid skolan,
förväntansfulla och längtansfulla efter pappan de saknat, så kör jag till
jobb med en stor kall klump i magen.
Vi behöver dock vara ifrån varandra.
När de bara har mig så här mkt och så lite pappamys, när det sker så mkt
förändringar både inuti dem och i deras liv så behöver vi vara ifrån
varandra för att sakna.
Jag får bara inse att jag inte är deras allt:)

Dagarna utan dem har ägnats åt förberedelser, fix och trix här hemma så
att det ska vara så fint och färdigt så vi kan njuta maximalt när de
är här och bara hitta på trevligheter ist för måsten.
Jag har låst in mig i min trädgård och gått här och pysslat och sorterat
tankar kring hur vi ska göra för igen få det sådär himla mysigt som vi
alltid har haft det innan.

Jag behöver städa lite både i min trädgård och mitt hjärta för att varva
ner efter veckornas kalasande och stress.
Pyssla och påta och nå harmoni, ladda mina batterier och bara andas lugnt
och njuta av den stillhet som finns här ute i min skog.

Nu sitter jag här med fjärilar i magen och det är bara minuter, timmar
tills de dundrar in här och vårt hem fylls med prat och skratt efte de
där så högt saknade, oh som jag längtar!!!

Gurkor, tomater, chili, chokladmyntan och basilikan har blivit omplanterade och fått plats mot den varma soliga vedbodsväggen:

Fikonträdet mitt som var så klent och dessutom tappade alla de ca 5 blad
de fått efter vintern då det sattes ut för tidigt i frostnatten, växer
som jag aldrig trodde var möjligt:)

Jag har dock fått hjälp av både lillSessan och mormor:)
Här med sessans första egna cykel som hon älskar över allt annat.

Sessan har hjälpt mig med vattningen, grymt bra:

Och nej, frusit har jag ej gjort denna helgen heller...

Fotat i halvskugga...

Och det ger en riktigt skön tillfredställelse när min lilla trädgård är
iordning, de ca 1000kvm gräsmatta är klippt och bara väntar på de där
små (rätt stora numera) fötterna som ska springa där och sparka fotboll:)

Dock har jag också haft vissa funderingar kring att anamma detta eminenta
mode, dessa mygg gör mig galen!
Iaf sova så här?

Dagarna har inte bara gått åt till trädgårdsfix.
Jag har druckit Lambrusco, gjort nya bekantskaper, druckit rosé, grillat,
myst och haft det allmänt gott:)

Jag har träffat min gamla kärlek, min så saknade Nelsonhjärtat.
Ack vad det kändes!
Men oh så bra han har det och vilken fin familj han hamnat i!
Underbara!

Och... Jag måste visa er vad min stolthet, min 10 åring gjort i slöjden:
Han är så makalöst duktig!!
Lampan sitter nu på väggen i hans rum och jag häpnar var gång jag ser den.
Otroligt stolt:)

Idag väntar äventyr med fina vänner!
Njut solen vänner, det ska vi!:)
Det kommer bli ännu en underbar dag!!

En 10åring firar man ej i en handvändning!:)

2011-05-31T22:57:00.004+02:00

Vart tog de där åren vägen?
Såå länge sen känns det inte som jag gick där med första lilla antydan till
bula på magen och som sedan förvandlades till denna underbara kille!
Min son!
Min stolthet!
En kille som jag har så sanslöst roligt tillsammans med. Redan.
Med den härligaste humorn i världen, bästa dansmovsen, sanslöst bra kock
och världens mest omtänksamma kan jag inte annat än vara så otroligt
lycklig över att få vara hans mamma!
10års jubileum som mamma, galet...:)

Och den där första 0:an, inte skulle den gå obemärkt förbi.
Dagarna har fyllts med firande.
Lördagen var det "vuxenkalas", den dag då båda kottarna firas.
De nya fotbollsskorna som han älskar så mkt så han nästan sover med dem,
packades upp innan dagens match, stolt kille!;)

Petrahjärtat testar storgulls nya fotbollshandskar, också högt älskade.
Dem och fotbollsskorna sitter nästan fastklistrade på gullet mitt;)

Tårta.
Sådär, så alla blir nöjda.

Kalajset fortlöpte med mamman i migrändimma och när fina gästerna susat
vidare bänkade sig storgullet framför tvn, fullt utrustad och med den
nya mobilen i handen, mest för känslans skull.
Lillgull och jag höll hnm sällskap under vad som kan vara en av mitt livs
första sedda hela fotbollsmatcher - icke spelad av storgull.

Söndagen firade vi i mors tecken.
Hos lilla mamman min såklart:)

Och på måndagsmorgonen var det då dags!
Väckt med sång och paket som sig bör.

Sedan åkte han iväg på äventyr.
Inte ville han att jag skulle vara med denna dagen och gå hem tidigt,
det var ju Skåneresa!
Forsa kar:

Glimmingehus, med äkta spöke!
En kille fick det tom på bild:)

Sedan hem och med spänning invänta nya gäster.
Med fotbollsskor och handskar på. Såklart.

Förrätt, storgulls klassiker - broccolisoppa med knaperstekt bacon
och en klick creme fraiche.
Huvudrätt, limemarineras och kokt kyckling med ugnsbakad nypotatis och
en kall lime/vitlökssås.
Efterrät, blåbärspaj med hemmagjord vaniljglass.

Världens bästa grannar kom och firade.
Pappan i huset där fyllde ju minsann också år på samma dag!

Alla var inte lika glada över detta kalaseri.

Invigning av Kinecten.

Så idag var jag ledig för att få fira storgull, en dag sen.
Rätt dag vald med tanke på vädret också, bonus:)
Storgull ville inte bjuda på glass utan önskade att mamman skulle baka
kärleksmums.
Då bakade mamman naturligtvis kärleksmums:)

Kombinationen med hastig och trevlig värmebölja och bak i mitt lilla kök
gav lite bastufeeling.

Och ja, kl 10 på förmiddagen var det 23 grader - i skuggan:)

Lite skönare att vara utomhus tyckte jag och meckade ihop de 2 fotbollsmål gullen fått i present.
Man KAN ha en plan som ser ut som en banan.
Se bara på ritningen min, funkar?
Funkar!:)
Nu ska bara gräset klippas igen och sprayas vitt så kanterna på planen syns;)

Sedan mötte jag upp gullet i skolan, det är ju inte så att de önskar att
mamman är med hela tiden längre, nu när man fyllt 10år ÄR man ju faktiskt
väldigt stor.

Därefter mot äventyr i Bjärred!
Glass och bad var SÅ rätt idag!:)

Först tassade de i lite nätt i vattnet...

Lång brygga. Stor glass. Litet gull.

Glass ätes bäst med hela ansiktet, för känslans skull.

Vi fiskade räkor:

Och jag njöt och njöt och njöt.
Låg och solade och laddade batterierna till max med killarnas skratt
i bakgrunden:)

Lillgull meckar.
Det är han bra på.

Vattnet visade sig vara ganska varmt...

Basket på lekplatsen hann vi med också.

Och som bevis på en fantastisk dag bränner nu ryggen men ack, det var det lätt värt!

Så mkt som kan hända på 10år.
Att allt som skett sedan jag blev mamma, sedan min stolthet kom till
världen, skulle rymmas på 10år känns underligt.
Men så fantastiskt lycklig den där store mannen och hans bror gör mig!
Var dag:)
Älskade underbara, grattis mitt hjärta!

Dagen då lillgull fyllde 8år!:)

2011-05-25T22:36:00.002+02:00

För 8 år sedan...
För 8 underbara år sedan föddes mitt älskade lilla kärlekspaket!
Min glädje, min minsting:)
Så lycklig jag är att få vara din mamma!
Över alla pussar du bara MÅSTE ge mig 100ggr/dag.
För alla blombuketter du stolt plockar och ger mig med tindrande ögon.
För dina små tunna armar omslingrade kring mig i dina mjuka kramar.
För att du är du, helt fantastisk, min älskade onge!

Allt annat än pigg men en mycket lycklig och förväntansfull 8åring!

Jag fick följa med mitt födelsedagsbarn till skolan idag.
Det är så kul att se hur hans dag ser ut!:)

Underbar:)

I skolan stod de på stolarna och sjöng för mitt stora gull.
Jag också såklart.
Sånt fick man ej göra när jag gick i skolan så jag passade på.

Kära nära för att fira:)

Lillgulls middagsval: hemmagjord hawaii pizza.
Självklart:)
Snygg min...

Glasstårta!
Lite pimpad med sånt lillhjärtat gillar bäst, strössel i alla färger
och former - SÅ rätt!:)

Killarna meckade lite.
Gick sådär.
Vattenkrig lockade mer...

Ibland vill man bara vara blå...

Och göra världen lite mer färgglad.

Och gjort världen så mycket mer underbar har min lilla son gjort sedan
den dag han föddes!:)
Så många skratt, så många äventyr!
Så många hyss och experiment...Älskade älskade, tack för att du kom till min värld!
Du är en gåva, oväntad, underbar och oerhört oerhört älskad!!

Trollen ovan.
Dock ej en bild tagen igår direkt;)

Osocial

2011-05-24T23:09:00.007+02:00

Jag tänker gnälla lite.
Bara lite, så kan jag släppa det, ta tag i saken och gå vidare sen:)

Det ÄR så mkt nu.
Det är sällan jag är stressad men nu är det för mkt och jag hinner ej.
Magen har stressat ihop också.
Så mkt att fixa, så lite tid och endast ngr timmars sömn per natt.
Kalajs, fix och don och så måstena.
...och så trevligheterna:)
Den 1/6 har jag deadline, då slutar stressen om kvällarna för en tid, då
kommer jag bara ha mkt på jobb, ett ställe är ok;)

Droppen som inte får mig att luta mig bakåt och säga -jaja, allt ordnar sig.
Är storgull.
Är det en komplott?
Eller är det så att min stora son är ett elakt monster?!
Jag är så knäckt över det där...
Harns fröken som jag får höra säger så galet mkt dumma saker så att jag ofta
häpnar, vet jag ej gillar hnm.
Han har haft mkt, det finns en anledning till hans låga självkänsla,
vore så himla bra om hon kunde reflektera över det istället för att trycka
ner hnm ändå mer.
Kommentarer som att sälja ungarna på blocket osv tycker jag ej är ok.
Trygghet, det är ok.

Men när jag får höra från fler håll att storhjärtat mitt öser ur sig mindre
lämpliga saker till klass och lagkamrater, då hugger det till.
Beteendet att klaga på andra för att må bättre känns igen...

Jag blir så ledsen av det.
Det äter upp mig.
Killen som är världens snällaste underbaraste duktigaste omtänksammaste...
Det går ej ihop.
Älskar honom så juh, kommer alltid stå bakom honom som den lejonmamma
jag är.
En kamp.
En liten kamp kanske, många har det värre, men var kamp för sina barn är
den viktigaste man kommer ta i livet.
Denna sliter på mig, han är ju min älskade son, det finaste jag har.

Sängen väntar, tankarna håller mig vaken.
Det och de nyinslagna paket som ligger och väntar på köksbordet på ett
litet mirakel som imorgon blir 8 år:)

Några bilder av dagarna som gått innan jag sluter de blå för denna dagen.

Tisdags:
Opera!!!
Jag och allra finaste Daniel var och såg Hoffmanns äventyr!
Underbar underbar!
Magisk!
Trollband oss okunniga kanske inte från första sekund men lindade in oss
i älvstoft och smogg och svepte oss bort...

Onsdag:
Leverantör bjöd oss på premiären av nya Pirates filmen.
Var precis som de brukar vara.
Snygg Depp, lite äventyr, lite skratt och denna gången med extra snygga
glajjor:)

För andra kvällen denna veckan komma hem till dessa sussande.
Gör det mig till en dålig mor?
Jag vet att jag borde finnas där för dem extra mkt nu.
Men hade jag varit sambo så hade det varit ok...
Nu var det min älskade mor som barnvaktade, tyckte jag skulle passa på att
ha roligt också.
Men, mammahjärtat gnagde.
Som alltid.

Hämtat gullen tidigt, fått beundra lillhjärtats konstverk.
Ellis som humla, fjäril och... insekt:) Underbar i vilken form som helst:)

Fredag:
Såååå susar vi mot Stockholm!
Älskade moster fyllde minsann 60år!
Fylla min bil med kärlekar och packning och så bar det iväg:)

Ylva och jag blev inte riktigt lika bra som bild...
Var ju tvungen att hålla oss på vägen också, mer fokus på de vita ränderna än vart kameran befann sig;)

Älskade lillhjärtat mitt som älskar mig så mkt och visar det så ofta han
bara kan plockade blommor till mig, som han så ofta gör, de gav mig ett
leende och extra ork var gång jag såg på dem:)
Förgätmigej.

Från mitt älskade vackra Skåne susade vi mot första stoppet i Småland.

Genom de mörka svampfyllda skogarna.
(Notera de vitfläckiga rutorna av miljontals kamikaze insekter-Småland)

Större djur än så var förbjudet att köra på upplyste mig min stora
älskling om, han är ju faktiskt med i skolans miljöråd.

För att för första gången få hålla vår nya lilla familjemedlem.
Sickan Flickan!
Lyckliga pojkar:)

Genom vårt vackra land for vi vidare på lördagsmorgonen:

Åter igen en trevlig resa med musikquiz, allsång, madagaskar för både
2:a och 3:e gången.
Och så var det de här med detaljer...
Och jag... och bilar...
Ägg under gaspedalen och vi slapp iaf putta;)

Partaj och bus med sysslingarna:

Taskig bild på mina vackra kusiner som knäar lite medans mamman min
står på tå;)

Bus innan hemfärd med minsta sysslingen som publik:

Min lilla favvotjej, sååå go!:)

Rast och bergsklättring, sånt man ej gör var dag i Skåne.

Jag placerade mamman min hos andra mamman min och hennes ngt närsynta
dotter fick bli min kartläsare, och grymma var vi på att hitta!;)
(Värre var det för damerna... suck;)

Åter igen paus och intensiv kel med Sickan som vi ej får på några veckor.

Kel med Sickans pappa, vackra Gizmo:

Le och visa skinkan, le och visa skinkan...
Madagaskar för 4:e och 5:e gången, trots valmöjligheter ledde till viss
modifiering av kommenterarena de kunde rätt väl vid det här laget;)

Själv hade jag sällskap i framsätet av de sötaste små öron man kan
tänka sig, Rut hade saknat sin mamma trots finaste hundpassningen.

Och så...
Resan bjöd på både åska och regn.
Och stenskott.
Mms till mamman min 07:39 med önskan att hon skulle undersöka vad jag
hade för bilförsäkring för ev ifyllnad innan det sprack helt...

Mms till mamman min 07:43.
%¤#"&&%¤#¤//%&&¤###&.....

Veckan har susat på, onsdag redan imorgon?!
Ikväll har vi sommarfestat med lillgulls klass.
Vi testade lite... jag och barnen:)

I övrigt känner vill jag be om ursäkt då jag ej är den vän jag önskar
vara just nu.
Det ÄR för mkt, jag hinner ej med ngt just nu.
Men jag är åter efter den 1/6:)
Förlåt mig är ni söta, snart har lugnet lagt sig.

Nedräkning & extra allt

2011-05-16T21:54:00.002+02:00

Med "En unge i minuten" på i bakgrunden, tvätthögar som ropar och hojtar
från den röda soffan och vägrar krypa in i skåpen självmant har jag landat
i den andra soffan och har svårt att få tummarna ur för att göra ngt annat.

Det är ju så mkt...
Så mkt, så mkt och så lite tid.

Helgen susade iväg så snabbt!
Hann knappt blinka.
Men härlig var den!
...och det påminns jag om var gång jag sätter mig, reser mig eller sträcker
ut min högerarm för att lyfta ngt;)
Handbollsmatch med jobb.
Vår svenska avdelning mötte vår danska.
Gick som väntat men OH så skoj!!:)

Många många skratt, sen natt och tankar som jag gömt undan, låst in och
lagt nyckeln där jag ej trodde jag skulle nå den... tittade fram.
Oväntat.
Mkt mkt oväntat.
Men men, inget hopp tänt, bara en undran.

Tidig morgon.
Fotbollsmatch med pojkar som förmodligen suttit uppe framför ESC lite länge. Regn, vind och sol på samma gång.
Men häftigt är det att se dem!
Varje gång.

Påsken utbytt mot sommarlovslängtan.
Äntligen.

En söndag med underbara Melker, världens bästa lillgranne.
Och hans fina familj:)
Saknade!
Kan ej se mig mätt på den där lilla....:)

Veckans dummaste fråga.
Ställd av mig:
-Älskling, HUR kan man få sås på axeln?
-Matkrig mamma.
Såklart, varför ens fråga.
Skolgången är ej som på min tid...

Kvällens undran:
Fanns laserteknik på Jesus tid?
Lillgull hävdar det envist. Han kunde ju få en blind man att se.
Så måste det ju vara.
Han KOMMER bli ingenjör, jag tvekar inte.

Vi räknar ner här hemma.
Idag är de magiska sifforna 9 och 14.
Om så många dagar blir kottarna ett år äldre:)
Det räknas med förväntan var dag.
Vem vet, de kan ju ha glömt att fråga ngn dag, det kan ju ha hänt att
tiden snurrat fram fler dygn än ett under natten... Bäst att checka:)
Snart, snart så....

Det är ju så med att ha barn.
Allt känns extra mkt.
Extra mkt gläde.
Extra mkt skratt.
Extra mkt oro.
Och extra mkt sorg.
Extra allt.
Men åh så mkt mer extra livet har blivit sedan man fick dem!:)
Extra extra underbart!!:)

Nu väntar måstena.
Veckan kommer susa iväg, fylld av inplanerade trevligheter.
Och, som sagt, måstena går ingenstans själv.
Hur många ggr jag än blundar och önskar.

Skåne i mitt hjärta

2011-05-10T22:19:00.003+02:00

Jag saknar de djupa skogarna, där doften av kantarell och lingon blandas
och det inte finns ngt annat än stillhet och oändlighet.

Där vindlande stigar leder till djupa sjöar av friskt sött vatten.
Där man kan fiska abborre från klipporna och kossor betar på ängarna.

Känslan när jag närmar mig mina hemtrakter är underbar.
Sådan ro.

Men jag lever i paradiset.
Att ha fem minuter till havet... oslagbart.
Så vackert!
Jag älskar Skåne:)

Jag tror inte ord behövs för att beskriva hur fint här är.
Dessa bilder talar för sig själv.
Vår tisdagskväll, årets första fotdopp:)
Den första men inte sista kvällen vi susar ner efter jobb, tar svängen
förbi stranden och badar och njuter.
Sommaren väntar, i vårt paradis:)

Fotat och filmat med min Sony Ericsson X10, så som man gör när man badar med sin riktiga kamera...

Jag älskar dig 5x5!

2011-05-09T23:03:00.006+02:00

Vad vore jag utan er?
Ni som känner sig mig så väl.
Alla dagar vi haft tillsammans,
i glädje och vemod.
Vi som grävt oss ner i lekens värld,
hittat vår tid,
tid att känna efter,
förstå livet utanför.

Ni känner mig så väl,
för er kan jag aldrig ljuga,
alla lögner faller platt ner på marken,
det är liksom ingen idé.
Ni vet vad jag tänker,
ni har samma minnen som jag.
Ni har sett vad jag sett,
och det är bara vi som kan förstå.

Ovan dikt har skrivits av Helga Elin.Jag googlade på syskonkärlek.
Bara för skoj skull, just för att den varit så påtaglig här i lilla
röda ikväll.
Jag kan erkänna att jag skäms för en del jag gjort mot min syster.
Som vi har slagits! Usch...
Och så ettrig den där lilla har varit;)
Stackars både henne och mamman vår för jag vet hur det känns i hennes
hjärta också när man slits emellan.
Men som vi har skrattat också:)
Så mkt glädje det där lilla yrvädret har gett mig och fortfarande ger.
Så olika som vi är, så mkt kan vi ge varandra.
Lycka!
Så glad jag är att jag har henne.

Här har killarna jagat varandra i huset.
Sagt dumma ord till varandra, försonats, kommit överrens och skrattat.
Fnittrat och busat och skojat sådär som man bara kan med ngn som står
en riktigt riktigt nära, som känner varje del av en.
-Jag älskar dig miljoner! Sa storgull till mig när jag nattade dem.
-Älskar du inte lillebror? Frågade jag hnm.
-Joooo... 5x5.
Haha, sötsmula;)

Det värmer i mammahjärtat:)

Så underbart att ha dem hemma igen.
Inte många dagar utan dem, men ack så skönt när de åter är hemma, svårt
att sluta le, svårt att sluta se på dem, överösa dem med kramar;)
Himmelrike.
Jag älskar dem, så är det bara:)

Hämtade de efterlängtade, susade vidare med storgull på fotboll, lillgull
och jag hem för att göra vad vi inte hann förra veckan - sy vidare på den
jympapåse han börjat tillverka.
Tjusigt blir det:)
Guldbokstäver och allt, han kommer ha den finaste jympapåsen på hela
skolan och vara stoltast av alla elever!:)

Glasspaus i solen och lugnet i vår trädgård hann vi också med.
Arbetar man hårt så förtjänar man ju ngt gott...
Det har ju morfar lärt oss:)
(och gräset börjar ta sig)

Och så kom "mannen i huset" hem och tog över köksbestyren.
Sånt fixar han sa han, för han ska ju bli kock:)

Nu sussar mina stora ligister nerbäddade i min säng.
Leendet vägrar försvinna från mina läppar och snart kommer jag att boffa
undan dem lite och också bädda ner mig där, i de nybäddade lakanen, mellan
mina sovande älsklingar och sova... nja, kanske inte såå himla gott med
tår och armbågar som man får petat och sparkat på sig, men lyckligt.
Ack så lyckligt:)
Nu här i himmelriket på jorden - där mina älskade finns.

Och dagens mest nynnade, som fastnat allra mest:

Inte för att den på något sätt symboliserar mig eller mina tankar, även
att det kan vara befriande att låta sin sorg ta plats, utan just för att
den är fantastisk.

Gillar!

2011-05-08T19:11:00.000+02:00

Larvigt

2011-05-08T16:43:00.002+02:00

Jag tycker så mkt om att att stå i min trädgård och se in mot mitt lilla hus.
In genom ytterdörren och in i hallen med min gröngreniga tapet och alla foton som pryder väggen, från alla möjliga underbara ögonblick i vårt liv.
Det ger mig en sån ro.

Mitt lilla röda hus är inte mkt för världen, men det är vårt hem, vår
trygghet och vi är väldigt väldigt lyckliga här:)
Och de bilderna på väggarna just bevis för det.
Så många fantastiska saker vi har varit med om jag och gullen på de snart
10år vi har haft tillsammans, sanslöst vad livet kan förändras och så
mkt underbart man kan få uppleva!
Tänk att om 17 dgr har jag varit mamma i 10år!!
Utan tvekan de finaste åren i mitt liv:)

Imorgon är det dags för dem att komma hem.
Fjärilar i magen som alltid när jag väntar och längtar efter dem:)

Storgull kom hem med en bok han skrivit och ritat i skolan.
Grymt kul:)

Och nej, värre än så är det inte:)
Asch så larvigt:)

Dagarna utan dem har fyllts med äventyr, som brukligt.
Jag tog mig en lugn torsdag för att komma ifatt, efter en ovanligt
lugn vecka men med allt som hänt så känns det fortfarande som om det
behövs lite mer stillhet än vanligt:)
Dagarna överraskar fortfarande med händelser jag inte alls räknat med
och stormen har inte riktigt lagt sig...
Men njuter gör jag, stormen är bara en liten liten liten del i allt
som sker men kräver ändå att man får tänka lite annorlunda för att
få balans.

Fredagen var också planerad till vikning av tvätt, städning av hus osv.
Men så lockade en vän med rosébubbel på en balkong i solnedgången.
Inte SÅ svårt val;)

Lördagen innebar en stund av sol, fnitter och massor av kärlek:)
Till det pastasallad och diverse trevliga drycker.
Love ya!

Söndag.
Efter 15 år i Skåne fick jag äntligen besöka dess sydligaste udde:)
Trevligt sällskap, sillmacka och glass.
Äventyr!

Nu väntar veckans sista pyssel och förberedelser inför att mina älskade
kommer hem imorgon.
Planen därefter är att bädda ner mig med en god film i sängen - tidigt.
Imorgon väntar en ny spännande vecka:)

Denna vecka har visat att karma har betydelse.
Inte i den meningen av att det visar sig i nästkommande liv utan just nu,
precis som mamma alltid präntat i mig "var mot andra som du vill att de
ska vara mot dig" så enkelt och så viktigt.
I believe in Karma what you give is what you get returned
I believe you can't appreciate real love until you've been burned
I believe the grass is no more greener on the other side
I believe you don't know what you've got until you say goodbye
I believe you can't control or choose your sexuality
I believe that trust is more important than monogamy
I believe your most attractive features are your heart and soul
I believe that family is worth more than money or gold

Ruskigt 90;)

Och så veckans underligaste:
Stackars storgulls blåmärke UNDER foten som fick hnm att halta ngr dgr.
Hur?
Varför?
Är det möjligt?
Uppenbart...

Stilla

2011-05-03T23:25:00.004+02:00

Det är så skönt att krypa ner i soffan med datorn i knät och en stor kopp
te på bordet framför och njuta av lugnet, när huset är iordning och det
enda som väntar av dagen är att krypa ner i sängen:)

Det är just där jag brukar fastna...
I stillheten.
Den som bara finns där om inga måsten finns kvar.
Ingen musik på, hör bara diskmaskinens stilla susande.
Där existerar ej tiden, bara lugnet.
Ett vacuum.

Vi har tagit en paus från äventyr denna veckan.
Försöker fortfarande landa lite.
Försöker fortfarande sortera känslor och tankar.
Infria löftena vi gav förra veckan om fler kramar och färre bråk.
Mer tid.
Mer ro.
Mer bara vi tre och massvis av skratt, kärlek och gos:)

Idag tog vi vårt fredagsmys.
For iväg och hyrde en film, Sammys äventyr, sååå söt!:)
En film man mådde bra av, kärlek, äventyr, nerbäddade i min stora säng
och världens underbaraste på varsinn arm - lycka!:)

Det var ju avsnitt där Sammy var alldeles alldeles ensam i världen,
lillgull var hemskt orolig för hnm, många ggr påpekade han hur hemskt
hemskt synd det var om Sammy.

Storgull blev också lite rädd. Mest av att den där vuxna människan som
låg mitt emellan gullen i sängen skrek så högt när hajen kom och skrämde
nästan vettet ur barnen på varsinn sida;)
Han sa ngt så härligt efter en stund, när hans puls efter mammans skrik
lagt sig lite:
"När man blir ledsen i en film, då brukar jag titta åt ett annat håll,
då vet jag att det inte är vi..."
Sötehjärtat mitt.
Ännu är han inte tuff tonåring rakt igenom;)

Nu med ett leende på läpparna ska jag bädda ner mig jag också.
Jag är kär.
Inte i ngn särskild person, jag har ju ingen som är min i mitt liv,
så är det inte, utan mest i livet i allmänhet.
Det ÄR så härligt att leva!
Och jag har så mkt att se fram emot!
Längtar!!:)

Prioriteringar

2011-05-01T23:13:00.003+02:00

Uppkrupen i soffan, försöker varva ner efter en... traumatisk kväll;)
Nej, kvällen blev ngt annorlunda, lite otäck, men tillbringades iaf
i mkt trevligt sällskap:)
Så kan det bli ibland.

Bästa platsen i soffan knyckte den lille lurvige pojken min,
utsträckt på rygg och njuter sådär som bara katter kan göra.
Han har nyss kommit in från ösregnet, som är så bra för min gräsmatta,
och är nu tovig som få.

Det har varit en turbulent veckan.
Förra veckans kvarhängande problem med storgulls humör fick konsekvenser
och fick tas itu med.
Möten med skolan, diskussioner här hemma. Funderingar, tankar.
Vad får mitt hjärta att reagera med så mkt ilska.
Vart kommer det ifrån?
Vad fattas hnm?
Han känns som om han redan blivit tonåring, ett beteende som är långt
ifrån ok stundtals varvat med den fantastiska kille han är.
Oj som vi har skrattat i veckan vi 3, fnittrat, skojat;)
Underbara underbara!
Allt för försöka nå balans, nå varandra, komma in och se orsakerna till
varför konflikter tas med knytnävar och oacceptabla ord.
På väg, det ska lösa sig detta också.
Få gullen att förstå att även i kaoset kommer jag aldrig, aldrig ge upp
dem och deras lycka, deras trygghet.

Ett tomrum har skapats.
Fylls snart av trevligheter men en plats i hjärtat kommer alltid vara
tomt, ngn kommer finnas kvar där.
Ett beslut fick fattas för att undgå fler tråkigheter.
Att väga för och nackdelar, ta hänsyn först och främst till barnen och
mitt eget hjärta och välja bort ngt man tycker så mkt, så mkt om.
Det smärtar.
Men var nödvändigt.
Prioriteringar.

Man får se långsiktigt, ej bara ngn timme fram.
Och oj så mkt som kommer efter att få känna en mjuk len hand stickas
in i ens egen, en blick som enbart lyser av kärlek och oskuldsfullhet.
DET är lycka.
Det är allra allra viktigast i hela vidaste världen:)

Vi har hunnit med en del sedan jag åter fick chans att sitta still framför
datorn i lugn och ro och samla tankarna...

Måndag:
Årets första frukost ute, så soligt så tom solglasögon var ett måste;)

Sandlådan förvandlades åter till en bunker:

Har man inga mullvadar går det lika bra med golftokiga söner om man
önskar få gräsmattan mindre slät och mer kuperad.

Jag har hunnit inse att tonåren inte är så långt bort...

Fått klart vår cykelparkering:
(Gräset i ytterkanterna bör vara där... imorgon?
SOM det regnar nu så måste det skynda på ordentligt)

Bakat maränger med 3st bakglada pojkar:
Ju färggladare desto bättre.

Fått klart för mig att 7ans och 8ans gångertabell inte är roligare nu
än den var att plugga in på min tid:

Grillat med finfint sällskap:

Lyckats sådär med resultatet:
De finfina vännerna log dock och åt ändå söta som de är;)
Kvällen var dock så härlig så vi kunde sitta ute till 23 tiden, sommaren
är utan tvekan här!

Hamnat på en AW, som blev lite senare och lite mer... oplanerad än
vad jag tänkt......

Vaknat upp efter denna AW hos vänner i en vacker del av Malmö:
Lite som en annan värld, ett helt dygn....

Slumrat bredvid en annan livsnjutare:

Hälsat på en Sockerpolare, mindre tajt version:
;)
Dock hemskt söt!!
Valborgsfirat i detta underbara sällskap:)

Sett storgulls lag nedslås hårt efter att ha mött BK Landora och legat
under med 0-3 och vänt det till 4-3, såå grymt spelat av killarna!
Så imponerande av dem att fixa det!:)
Heja Dösjan!;)

Och, en sak som jag också kommer bära med mig föralltid och vara mkt mkt
glad över är:
Den blyga, småfnissiga, men ändå full i bus blick som storgull ger mig om
ngn vuxen skulle gör ngt fel, ex svära.
Idag blev ju vi föräldrar naturligtvis väldigt exalterade och en mamma
ropade ganska tyst då ett mål på rätt sida planen var nära att "skjut
nu in den för fan!" det hörde naturligtvis dessa små öron och jag såg
den blick han gav mamman, sedan mig och vi fnissade tillsammans även om
vi stod med ett ganska stort avstånd mellan oss.
Vi läser varandras tankar, symbios. Jag älskar det:)

Nu är tankarna samlade.
Själen i ro.

Det sker så mkt man ej kan styra över.
Dagarna vänds så ofta till något man ej planerat.
Bättre, sämre, annorlunda.
Fånga dem, gör det bästa av dem, man har ändå bara ett liv:)
Nu ska jag bädda ner mig mellan de där sovande kärlekarna i mitt liv.
Somna som en sten och drömma om morgondagen.
För det enda jag vet, är att DÅ kan vad som helst hända!
Precis som alla andra dagar:)