Osocial

Jag tänker gnälla lite.
Bara lite, så kan jag släppa det, ta tag i saken och gå vidare sen:)

Det ÄR så mkt nu.
Det är sällan jag är stressad men nu är det för mkt och jag hinner ej.
Magen har stressat ihop också.
Så mkt att fixa, så lite tid och endast ngr timmars sömn per natt.
Kalajs, fix och don och så måstena.
...och så trevligheterna:)
Den 1/6 har jag deadline, då slutar stressen om kvällarna för en tid, då
kommer jag bara ha mkt på jobb, ett ställe är ok;)

Droppen som inte får mig att luta mig bakåt och säga -jaja, allt ordnar sig.
Är storgull.
Är det en komplott?
Eller är det så att min stora son är ett elakt monster?!
Jag är så knäckt över det där...
Harns fröken som jag får höra säger så galet mkt dumma saker så att jag ofta
häpnar, vet jag ej gillar hnm.
Han har haft mkt, det finns en anledning till hans låga självkänsla,
vore så himla bra om hon kunde reflektera över det istället för att trycka
ner hnm ändå mer.
Kommentarer som att sälja ungarna på blocket osv tycker jag ej är ok.
Trygghet, det är ok.

Men när jag får höra från fler håll att storhjärtat mitt öser ur sig mindre
lämpliga saker till klass och lagkamrater, då hugger det till.
Beteendet att klaga på andra för att må bättre känns igen...

Jag blir så ledsen av det.
Det äter upp mig.
Killen som är världens snällaste underbaraste duktigaste omtänksammaste...
Det går ej ihop.
Älskar honom så juh, kommer alltid stå bakom honom som den lejonmamma
jag är.
En kamp.
En liten kamp kanske, många har det värre, men var kamp för sina barn är
den viktigaste man kommer ta i livet.
Denna sliter på mig, han är ju min älskade son, det finaste jag har.


Sängen väntar, tankarna håller mig vaken.
Det och de nyinslagna paket som ligger och väntar på köksbordet på ett
litet mirakel som imorgon blir 8 år:)

Några bilder av dagarna som gått innan jag sluter de blå för denna dagen.

Tisdags:
Opera!!!
Jag och allra finaste Daniel var och såg Hoffmanns äventyr!
Underbar underbar!
Magisk!
Trollband oss okunniga kanske inte från första sekund men lindade in oss
i älvstoft och smogg och svepte oss bort...

Onsdag:
Leverantör bjöd oss på premiären av nya Pirates filmen.
Var precis som de brukar vara.
Snygg Depp, lite äventyr, lite skratt och denna gången med extra snygga
glajjor:)

För andra kvällen denna veckan komma hem till dessa sussande.
Gör det mig till en dålig mor?
Jag vet att jag borde finnas där för dem extra mkt nu.
Men hade jag varit sambo så hade det varit ok...
Nu var det min älskade mor som barnvaktade, tyckte jag skulle passa på att
ha roligt också.
Men, mammahjärtat gnagde.
Som alltid.

Hämtat gullen tidigt, fått beundra lillhjärtats konstverk.
Ellis som humla, fjäril och... insekt:) Underbar i vilken form som helst:)

Fredag:
Såååå susar vi mot Stockholm!
Älskade moster fyllde minsann 60år!
Fylla min bil med kärlekar och packning och så bar det iväg:)

Ylva och jag blev inte riktigt lika bra som bild...
Var ju tvungen att hålla oss på vägen också, mer fokus på de vita ränderna än vart kameran befann sig;)

Älskade lillhjärtat mitt som älskar mig så mkt och visar det så ofta han
bara kan plockade blommor till mig, som han så ofta gör, de gav mig ett
leende och extra ork var gång jag såg på dem:)
Förgätmigej.

Från mitt älskade vackra Skåne susade vi mot första stoppet i Småland.

Genom de mörka svampfyllda skogarna.
(Notera de vitfläckiga rutorna av miljontals kamikaze insekter-Småland)

Större djur än så var förbjudet att köra på upplyste mig min stora
älskling om, han är ju faktiskt med i skolans miljöråd.

För att för första gången få hålla vår nya lilla familjemedlem.
Sickan Flickan!
Lyckliga pojkar:)

Genom vårt vackra land for vi vidare på lördagsmorgonen:

Åter igen en trevlig resa med musikquiz, allsång, madagaskar för både
2:a och 3:e gången.
Och så var det de här med detaljer...
Och jag... och bilar...
Ägg under gaspedalen och vi slapp iaf putta;)

Partaj och bus med sysslingarna:

Taskig bild på mina vackra kusiner som knäar lite medans mamman min
står på tå;)

Bus innan hemfärd med minsta sysslingen som publik:

Min lilla favvotjej, sååå go!:)

Rast och bergsklättring, sånt man ej gör var dag i Skåne.

Jag placerade mamman min hos andra mamman min och hennes ngt närsynta
dotter fick bli min kartläsare, och grymma var vi på att hitta!;)
(Värre var det för damerna... suck;)

Åter igen paus och intensiv kel med Sickan som vi ej får på några veckor.

Kel med Sickans pappa, vackra Gizmo:

Le och visa skinkan, le och visa skinkan...
Madagaskar för 4:e och 5:e gången, trots valmöjligheter ledde till viss
modifiering av kommenterarena de kunde rätt väl vid det här laget;)

Själv hade jag sällskap i framsätet av de sötaste små öron man kan
tänka sig, Rut hade saknat sin mamma trots finaste hundpassningen.

Och så...
Resan bjöd på både åska och regn.
Och stenskott.
Mms till mamman min 07:39 med önskan att hon skulle undersöka vad jag
hade för bilförsäkring för ev ifyllnad innan det sprack helt...

Mms till mamman min 07:43.
%¤#"&&%¤#¤//%&&¤###&.....

Veckan har susat på, onsdag redan imorgon?!
Ikväll har vi sommarfestat med lillgulls klass.
Vi testade lite... jag och barnen:)

I övrigt känner vill jag be om ursäkt då jag ej är den vän jag önskar
vara just nu.
Det ÄR för mkt, jag hinner ej med ngt just nu.
Men jag är åter efter den 1/6:)
Förlåt mig är ni söta, snart har lugnet lagt sig.

Nedräkning & extra allt

Med "En unge i minuten" på i bakgrunden, tvätthögar som ropar och hojtar
från den röda soffan och vägrar krypa in i skåpen självmant har jag landat
i den andra soffan och har svårt att få tummarna ur för att göra ngt annat.

Det är ju så mkt...
Så mkt, så mkt och så lite tid.

Helgen susade iväg så snabbt!
Hann knappt blinka.
Men härlig var den!
...och det påminns jag om var gång jag sätter mig, reser mig eller sträcker
ut min högerarm för att lyfta ngt;)
Handbollsmatch med jobb.
Vår svenska avdelning mötte vår danska.
Gick som väntat men OH så skoj!!:)

Många många skratt, sen natt och tankar som jag gömt undan, låst in och
lagt nyckeln där jag ej trodde jag skulle nå den... tittade fram.
Oväntat.
Mkt mkt oväntat.
Men men, inget hopp tänt, bara en undran.

Tidig morgon.
Fotbollsmatch med pojkar som förmodligen suttit uppe framför ESC lite länge. Regn, vind och sol på samma gång.
Men häftigt är det att se dem!
Varje gång.

Påsken utbytt mot sommarlovslängtan.
Äntligen.

En söndag med underbara Melker, världens bästa lillgranne.
Och hans fina familj:)
Saknade!
Kan ej se mig mätt på den där lilla....:)

Veckans dummaste fråga.
Ställd av mig:
-Älskling, HUR kan man få sås på axeln?
-Matkrig mamma.
Såklart, varför ens fråga.
Skolgången är ej som på min tid...

Kvällens undran:
Fanns laserteknik på Jesus tid?
Lillgull hävdar det envist. Han kunde ju få en blind man att se.
Så måste det ju vara.
Han KOMMER bli ingenjör, jag tvekar inte.


Vi räknar ner här hemma.
Idag är de magiska sifforna 9 och 14.
Om så många dagar blir kottarna ett år äldre:)
Det räknas med förväntan var dag.
Vem vet, de kan ju ha glömt att fråga ngn dag, det kan ju ha hänt att
tiden snurrat fram fler dygn än ett under natten... Bäst att checka:)
Snart, snart så....


Det är ju så med att ha barn.
Allt känns extra mkt.
Extra mkt gläde.
Extra mkt skratt.
Extra mkt oro.
Och extra mkt sorg.
Extra allt.
Men åh så mkt mer extra livet har blivit sedan man fick dem!:)
Extra extra underbart!!:)


Nu väntar måstena.
Veckan kommer susa iväg, fylld av inplanerade trevligheter.
Och, som sagt, måstena går ingenstans själv.
Hur många ggr jag än blundar och önskar.

Skåne i mitt hjärta

Jag saknar de djupa skogarna, där doften av kantarell och lingon blandas
och det inte finns ngt annat än stillhet och oändlighet.

Där vindlande stigar leder till djupa sjöar av friskt sött vatten.
Där man kan fiska abborre från klipporna och kossor betar på ängarna.

Känslan när jag närmar mig mina hemtrakter är underbar.
Sådan ro.



Men jag lever i paradiset.
Att ha fem minuter till havet... oslagbart.
Så vackert!
Jag älskar Skåne:)

Jag tror inte ord behövs för att beskriva hur fint här är.
Dessa bilder talar för sig själv.
Vår tisdagskväll, årets första fotdopp:)
Den första men inte sista kvällen vi susar ner efter jobb, tar svängen
förbi stranden och badar och njuter.
Sommaren väntar, i vårt paradis:)

Fotat och filmat med min Sony Ericsson X10, så som man gör när man badar med sin riktiga kamera...

Jag älskar dig 5x5!

Vad vore jag utan er?
Ni som känner sig mig så väl.
Alla dagar vi haft tillsammans,
i glädje och vemod.
Vi som grävt oss ner i lekens värld,
hittat vår tid,
tid att känna efter,
förstå livet utanför.

Ni känner mig så väl,
för er kan jag aldrig ljuga,
alla lögner faller platt ner på marken,
det är liksom ingen idé.
Ni vet vad jag tänker,
ni har samma minnen som jag.
Ni har sett vad jag sett,
och det är bara vi som kan förstå.


Ovan dikt har skrivits av Helga Elin.Jag googlade på syskonkärlek.
Bara för skoj skull, just för att den varit så påtaglig här i lilla
röda ikväll.
Jag kan erkänna att jag skäms för en del jag gjort mot min syster.
Som vi har slagits! Usch...
Och så ettrig den där lilla har varit;)
Stackars både henne och mamman vår för jag vet hur det känns i hennes
hjärta också när man slits emellan.
Men som vi har skrattat också:)
Så mkt glädje det där lilla yrvädret har gett mig och fortfarande ger.
Så olika som vi är, så mkt kan vi ge varandra.
Lycka!
Så glad jag är att jag har henne.

Här har killarna jagat varandra i huset.
Sagt dumma ord till varandra, försonats, kommit överrens och skrattat.
Fnittrat och busat och skojat sådär som man bara kan med ngn som står
en riktigt riktigt nära, som känner varje del av en.
-Jag älskar dig miljoner! Sa storgull till mig när jag nattade dem.
-Älskar du inte lillebror? Frågade jag hnm.
-Joooo... 5x5.
Haha, sötsmula;)

Det värmer i mammahjärtat:)

Så underbart att ha dem hemma igen.
Inte många dagar utan dem, men ack så skönt när de åter är hemma, svårt
att sluta le, svårt att sluta se på dem, överösa dem med kramar;)
Himmelrike.
Jag älskar dem, så är det bara:)


Hämtade de efterlängtade, susade vidare med storgull på fotboll, lillgull
och jag hem för att göra vad vi inte hann förra veckan - sy vidare på den
jympapåse han börjat tillverka.
Tjusigt blir det:)
Guldbokstäver och allt, han kommer ha den finaste jympapåsen på hela
skolan och vara stoltast av alla elever!:)

Glasspaus i solen och lugnet i vår trädgård hann vi också med.
Arbetar man hårt så förtjänar man ju ngt gott...
Det har ju morfar lärt oss:)
(och gräset börjar ta sig)

Och så kom "mannen i huset" hem och tog över köksbestyren.
Sånt fixar han sa han, för han ska ju bli kock:)

Nu sussar mina stora ligister nerbäddade i min säng.
Leendet vägrar försvinna från mina läppar och snart kommer jag att boffa
undan dem lite och också bädda ner mig där, i de nybäddade lakanen, mellan
mina sovande älsklingar och sova... nja, kanske inte såå himla gott med
tår och armbågar som man får petat och sparkat på sig, men lyckligt.
Ack så lyckligt:)
Nu här i himmelriket på jorden - där mina älskade finns.











Och dagens mest nynnade, som fastnat allra mest:

Inte för att den på något sätt symboliserar mig eller mina tankar, även
att det kan vara befriande att låta sin sorg ta plats, utan just för att
den är fantastisk.

Gillar!

Larvigt

Jag tycker så mkt om att att stå i min trädgård och se in mot mitt lilla hus.
In genom ytterdörren och in i hallen med min gröngreniga tapet och alla foton som pryder väggen, från alla möjliga underbara ögonblick i vårt liv.
Det ger mig en sån ro.

Mitt lilla röda hus är inte mkt för världen, men det är vårt hem, vår
trygghet och vi är väldigt väldigt lyckliga här:)
Och de bilderna på väggarna just bevis för det.
Så många fantastiska saker vi har varit med om jag och gullen på de snart
10år vi har haft tillsammans, sanslöst vad livet kan förändras och så
mkt underbart man kan få uppleva!
Tänk att om 17 dgr har jag varit mamma i 10år!!
Utan tvekan de finaste åren i mitt liv:)

Imorgon är det dags för dem att komma hem.
Fjärilar i magen som alltid när jag väntar och längtar efter dem:)


Storgull kom hem med en bok han skrivit och ritat i skolan.
Grymt kul:)

Och nej, värre än så är det inte:)
Asch så larvigt:)


Dagarna utan dem har fyllts med äventyr, som brukligt.
Jag tog mig en lugn torsdag för att komma ifatt, efter en ovanligt
lugn vecka men med allt som hänt så känns det fortfarande som om det
behövs lite mer stillhet än vanligt:)
Dagarna överraskar fortfarande med händelser jag inte alls räknat med
och stormen har inte riktigt lagt sig...
Men njuter gör jag, stormen är bara en liten liten liten del i allt
som sker men kräver ändå att man får tänka lite annorlunda för att
få balans.

Fredagen var också planerad till vikning av tvätt, städning av hus osv.
Men så lockade en vän med rosébubbel på en balkong i solnedgången.
Inte SÅ svårt val;)

Lördagen innebar en stund av sol, fnitter och massor av kärlek:)
Till det pastasallad och diverse trevliga drycker.
Love ya!

Söndag.
Efter 15 år i Skåne fick jag äntligen besöka dess sydligaste udde:)
Trevligt sällskap, sillmacka och glass.
Äventyr!

Nu väntar veckans sista pyssel och förberedelser inför att mina älskade
kommer hem imorgon.
Planen därefter är att bädda ner mig med en god film i sängen - tidigt.
Imorgon väntar en ny spännande vecka:)

Denna vecka har visat att karma har betydelse.
Inte i den meningen av att det visar sig i nästkommande liv utan just nu,
precis som mamma alltid präntat i mig "var mot andra som du vill att de
ska vara mot dig" så enkelt och så viktigt.
I believe in Karma what you give is what you get returned
I believe you can't appreciate real love until you've been burned
I believe the grass is no more greener on the other side
I believe you don't know what you've got until you say goodbye
I believe you can't control or choose your sexuality
I believe that trust is more important than monogamy
I believe your most attractive features are your heart and soul
I believe that family is worth more than money or gold

Ruskigt 90;)

Och så veckans underligaste:
Stackars storgulls blåmärke UNDER foten som fick hnm att halta ngr dgr.
Hur?
Varför?
Är det möjligt?
Uppenbart...

Stilla

Det är så skönt att krypa ner i soffan med datorn i knät och en stor kopp
te på bordet framför och njuta av lugnet, när huset är iordning och det
enda som väntar av dagen är att krypa ner i sängen:)

Det är just där jag brukar fastna...
I stillheten.
Den som bara finns där om inga måsten finns kvar.
Ingen musik på, hör bara diskmaskinens stilla susande.
Där existerar ej tiden, bara lugnet.
Ett vacuum.

Vi har tagit en paus från äventyr denna veckan.
Försöker fortfarande landa lite.
Försöker fortfarande sortera känslor och tankar.
Infria löftena vi gav förra veckan om fler kramar och färre bråk.
Mer tid.
Mer ro.
Mer bara vi tre och massvis av skratt, kärlek och gos:)

Idag tog vi vårt fredagsmys.
For iväg och hyrde en film, Sammys äventyr, sååå söt!:)
En film man mådde bra av, kärlek, äventyr, nerbäddade i min stora säng
och världens underbaraste på varsinn arm - lycka!:)

Det var ju avsnitt där Sammy var alldeles alldeles ensam i världen,
lillgull var hemskt orolig för hnm, många ggr påpekade han hur hemskt
hemskt synd det var om Sammy.

Storgull blev också lite rädd. Mest av att den där vuxna människan som
låg mitt emellan gullen i sängen skrek så högt när hajen kom och skrämde
nästan vettet ur barnen på varsinn sida;)
Han sa ngt så härligt efter en stund, när hans puls efter mammans skrik
lagt sig lite:
"När man blir ledsen i en film, då brukar jag titta åt ett annat håll,
då vet jag att det inte är vi..."
Sötehjärtat mitt.
Ännu är han inte tuff tonåring rakt igenom;)

Nu med ett leende på läpparna ska jag bädda ner mig jag också.
Jag är kär.
Inte i ngn särskild person, jag har ju ingen som är min i mitt liv,
så är det inte, utan mest i livet i allmänhet.
Det ÄR så härligt att leva!
Och jag har så mkt att se fram emot!
Längtar!!:)

Prioriteringar

Uppkrupen i soffan, försöker varva ner efter en... traumatisk kväll;)
Nej, kvällen blev ngt annorlunda, lite otäck, men tillbringades iaf
i mkt trevligt sällskap:)
Så kan det bli ibland.

Bästa platsen i soffan knyckte den lille lurvige pojken min,
utsträckt på rygg och njuter sådär som bara katter kan göra.
Han har nyss kommit in från ösregnet, som är så bra för min gräsmatta,
och är nu tovig som få.

Det har varit en turbulent veckan.
Förra veckans kvarhängande problem med storgulls humör fick konsekvenser
och fick tas itu med.
Möten med skolan, diskussioner här hemma. Funderingar, tankar.
Vad får mitt hjärta att reagera med så mkt ilska.
Vart kommer det ifrån?
Vad fattas hnm?
Han känns som om han redan blivit tonåring, ett beteende som är långt
ifrån ok stundtals varvat med den fantastiska kille han är.
Oj som vi har skrattat i veckan vi 3, fnittrat, skojat;)
Underbara underbara!
Allt för försöka nå balans, nå varandra, komma in och se orsakerna till
varför konflikter tas med knytnävar och oacceptabla ord.
På väg, det ska lösa sig detta också.
Få gullen att förstå att även i kaoset kommer jag aldrig, aldrig ge upp
dem och deras lycka, deras trygghet.

Ett tomrum har skapats.
Fylls snart av trevligheter men en plats i hjärtat kommer alltid vara
tomt, ngn kommer finnas kvar där.
Ett beslut fick fattas för att undgå fler tråkigheter.
Att väga för och nackdelar, ta hänsyn först och främst till barnen och
mitt eget hjärta och välja bort ngt man tycker så mkt, så mkt om.
Det smärtar.
Men var nödvändigt.
Prioriteringar.

Man får se långsiktigt, ej bara ngn timme fram.
Och oj så mkt som kommer efter att få känna en mjuk len hand stickas
in i ens egen, en blick som enbart lyser av kärlek och oskuldsfullhet.
DET är lycka.
Det är allra allra viktigast i hela vidaste världen:)

Vi har hunnit med en del sedan jag åter fick chans att sitta still framför
datorn i lugn och ro och samla tankarna...

Måndag:
Årets första frukost ute, så soligt så tom solglasögon var ett måste;)

Sandlådan förvandlades åter till en bunker:

Har man inga mullvadar går det lika bra med golftokiga söner om man
önskar få gräsmattan mindre slät och mer kuperad.

Jag har hunnit inse att tonåren inte är så långt bort...

Fått klart vår cykelparkering:
(Gräset i ytterkanterna bör vara där... imorgon?
SOM det regnar nu så måste det skynda på ordentligt)

Bakat maränger med 3st bakglada pojkar:
Ju färggladare desto bättre.

Fått klart för mig att 7ans och 8ans gångertabell inte är roligare nu
än den var att plugga in på min tid:

Grillat med finfint sällskap:

Lyckats sådär med resultatet:
De finfina vännerna log dock och åt ändå söta som de är;)
Kvällen var dock så härlig så vi kunde sitta ute till 23 tiden, sommaren
är utan tvekan här!

Hamnat på en AW, som blev lite senare och lite mer... oplanerad än
vad jag tänkt......

Vaknat upp efter denna AW hos vänner i en vacker del av Malmö:
Lite som en annan värld, ett helt dygn....

Slumrat bredvid en annan livsnjutare:

Hälsat på en Sockerpolare, mindre tajt version:
;)
Dock hemskt söt!!
Valborgsfirat i detta underbara sällskap:)

Sett storgulls lag nedslås hårt efter att ha mött BK Landora och legat
under med 0-3 och vänt det till 4-3, såå grymt spelat av killarna!
Så imponerande av dem att fixa det!:)
Heja Dösjan!;)

Och, en sak som jag också kommer bära med mig föralltid och vara mkt mkt
glad över är:
Den blyga, småfnissiga, men ändå full i bus blick som storgull ger mig om
ngn vuxen skulle gör ngt fel, ex svära.
Idag blev ju vi föräldrar naturligtvis väldigt exalterade och en mamma
ropade ganska tyst då ett mål på rätt sida planen var nära att "skjut
nu in den för fan!" det hörde naturligtvis dessa små öron och jag såg
den blick han gav mamman, sedan mig och vi fnissade tillsammans även om
vi stod med ett ganska stort avstånd mellan oss.
Vi läser varandras tankar, symbios. Jag älskar det:)

Nu är tankarna samlade.
Själen i ro.

Det sker så mkt man ej kan styra över.
Dagarna vänds så ofta till något man ej planerat.
Bättre, sämre, annorlunda.
Fånga dem, gör det bästa av dem, man har ändå bara ett liv:)
Nu ska jag bädda ner mig mellan de där sovande kärlekarna i mitt liv.
Somna som en sten och drömma om morgondagen.
För det enda jag vet, är att DÅ kan vad som helst hända!
Precis som alla andra dagar:)