Sommaren över

Sommarens sista semesterdag.
Huset i totalt kaos, ouppackade väskor, tvätt som hänger överallt då den
ej kan hängas ute.
Ett kök som ser ut som om ngn hade partaj där igår.
Saker överallt.
Överkeliga kisar.
Tomt och tyst inomhus.
Regnigt och blött utomhus.

Då var det dags igen.
Imorgon ringer alarmet kl 6 och arbetet börjar på nytt, inga fler soliga
sovmorgonar, hösten har också kommit, inga lata dagar på stranden.
Ska man ta in sommarmöbler och förbereda trädgården för vintern också?


Vi har haft en underbar semester.
Vi fick 2 veckor med sol och nu en för vila.

I tisdags packade bilen full med prylar så att vi skulle kunna överleva
4veckor minst, i vildmarken och styrde kosan mot Öland.
Med div stopp...

Först landade vi min pappas tomma hus i Ankarsrum.
Endast för att hämta nycklar och susa vidare mot min farmors tomma lgh för
att hämta skatter...

Vidare till Svinnaren utanför Västervik för att träffa fina Ida och Oskar
som rest hem från Norge för lite semester.
Där stannade vi några timmar och njöt av både lugnet och deras underbara
sällskap.

Vidare mot Emsfors för flipperspelsturnering och övernattning hos bror min.

På onsdagsmorgonen susade vi tidigt över bron till Öland.
Med 2-300m till havet från stugan kastade sig kottarna i med håvarna...

...och middagen var räddad:)

Själv njöt jag av att träffa min underbara gamla Doris, kisan som jag skaffade
tillsammans med hennes adoptivbror Astor som tyvärr gick bort nyligen,
för 17 år sedan. Världens finaste!

Packa ur bilen och köra vidare mot Ölands djurpark.
Lillgull utfodrar.

Storgull likaså.

En häftig upplevelse var det att få se stora lejon alldeles nära.
Man får inte riktigt rätt bild av dem där de brukar befinna sig innanför
galler 20m bort. Denna imponerande lejoninna ställde sig upp på bakbenen
med tassarna mot rutan där vi stod, såg oss rakt i ögonen och jag var glad
att det var glas mellan denna skönhet och mina barn.

Vid karusellerna blev besöket kort.
Stackars storgull som så gärna ville åka var ensam om det.
Och då morfar och lillgull traskat iväg och mamman är ganska oduglig då hon
är så vansinnigt åksjuk blev det ej så många turer. Ledsen för det mitt hjärta.

Desto längre tid tillbringades i detta!!
Oh!:)

Vi avslutade dagen med spöktunneln, med både jag och storgull darrande som
asplöv och den stora kaxiga sonen under jackan under halva resan.
Attans att vi ska vara sånna kycklingar:)

Det blev inte direkt så mkt bad men däremot fiske, vad gör det att det
regnar när man får gå i lugn och ro och fånga fiskar och räkor:)

Och kvällarna i stugan ägnades åt spel och tv tittande som sig bör.

...och även takdammsugning då lampor lämnats på och fönster öppet.

Fler missöden hände såklart.
IKEA är ett farligt ställe för en ensam mor med 2 söner.
Vips var jag av med den tankspridda och 30 svettiga minuter senare var han
återfunnen och några timmar senare lade sig paniken.

Kottarna hann bli duktiga på att bygga kort och dominobyggen.
Solen var inte riktigt där vi var.

Lillgull meckar.

Killarna hann dock med en runda golf och några matcher badminton med sin
rara morfar:)

Så var det dags att fara hemåt.
Kusinerna hade landat hos far sin och vi bjöds på lyxig fika...

...och mer flipper till kottarnas stora lycka:)

Hemresan gick i stort sett problemfri.
Det var ju det där jobbiga då lillgull fick ketchup mellan tårna i skon,
men sånt händer ju alla:)

Väl hemma väntade underbara saknade gäster i trädgården!:)
Med sig hade de middag och många kramar, saknat er!

Jag tror inte jag kommer packa upp ikväll.
Jag vet att väskorna kommer stå kvar även imorgon.
Jag tänker ligga kvar här i soffan mellan mina kisar och bara göra ingenting.

Kottarna lämnades efter en tjaffsig morgon.
Tanken på att det skulle bli skönt för oss att få vila lite ifrån varandra,
jag räcker ju inte riktigt till alltid, försvann ganska snabbt.
Hjärtat och huset är tomt, tänk vad fort de kan saknas...

Hemma och på väg...

Kottarna sussar fortfarande sött i min säng.
Själv är jag uppe med tuppen och packar det sista inför vårt äventyr.
Resefjärilarna i magen börjar samlas, det ska bli så härligt!:)

Idag styr vi kosan mot Ankarsrum, Västervik, Oskarshamn.
Sedan vidare imorgon mot Öland!
Älskar!!:)


Veckan och helgen förflöt och de saknade kom hem.
Lillgull som vaknade först hos pappan blev hemkörd tidigare och blev ompysslad som få:)

Storgull tog lite längre tid på sig att vakna men kom hem han också,
på pappas nya leksak:)

Själv hann jag med både ett vackert bröllop, det är så underbart att se två
människor så lyckliga och att få vara med att dela deras dag.
Det fullkomligt strålande om dem i kyrkan och blödiga jag fällde såklart
både en och annan tår av lycka, åh så fina de var!:)

Söndagen tillbringades också med underbart sällskap i filmsoffan.

Och igår passade jag på att byta vattenutkast på utsidan så vi även har
vatten där, ett äventyr bara det:)
Jag har haft sån ångest över det där, vatten är ju en bra grej att ha
på utsidan men att tillkalla en VVSare så här i semestertider är varken
lätt eller vältajmat.
Så jag har skjutit lite på det...
Men nu började det droppa allt mer och då vi reser bort och min lilla
mor ska bo här i huset så tänkte jag att det är lika bra att ta tag i det.
Efter mkt meckande så har vi nu vatten på utsidan.
Lätt som en plätt kan tyckas för de invigda men en riktigt skön grej
att ha avklarad för mig:)

Nej, dags att väcka sjusovarna och få i oss lite frukost!
Strax beger vi ju oss iväg på nya äventyr!!:)

Saknad 5.8

Hur lycklig tror ni jag blev när jag såg detta?:)
Tårarna svämmade ju nästan över!
Sötsmula;)

Rara kollegan från norr fyller år idag.
Med familjen långt borta fixade jag en tårta åt henne istället:)
Inte den vackraste, inte den godaste, men när man beger sig till affären så sent så
jordgubbsståndet är stängt så får man improvisera.
Inte så goda och fina som de världens bästa bagare bakar, eller som beställs och
skickas hem så smidigt, men hur många tårtor har både kyssar och hjärtan?!
Mer kärlek åt folket!;)

...och ja, jag blir fortfarande alldeles varm i mammahjärtat var gång
jag läser storgulls kommentar:)

Saknad 8.8

"Mamma, jag vet vad stjärnor är gjorda av, de är gjorda skönhet och så.
Som aldrig vill dö.
Alla hjärtan i hela universum blir till en stjärna."

"Solen är gjord av värme och så.
Och som styrkighet."


Jag väljer att tro på lillgulls tes:)
Älskade underbara onge, DU är en stjärna!
All kärlek i universum blev till dig, du är så full av kärlek och pussar så
det bara strålar om dig mitt lilla hjärta!
Tack för att du föll ner i min värld!!


De har åkt nu.
8 dagar utan dem.
8 dagar av ångest och oro som jag ej vet vart den kommer från.
Ack som jag saknar dem.
De kommer ha sååå kul i Cannes!!
Varför kan jag då inte den där klumpen i magen bara släppa...
De har världens raraste bonusmamma med sig som tar hand om dem och en
pappa som kör de 150 milen dit bättre än någon annan jag vet.

Jag tänker fylla min vecka med träning och med att komma ifatt här hemma.
Vi gjorde lite mer som vi brukar på semestern, roade oss och fångade dagen.
Nu är det bara jag själv kan jag ju roa mig hela kvällarna med att sortera
garderober och annat skoj:)
Måsten.
Sånt som man hellre lägger åt sidan när 2 små mirakel vill hitta på äventyr
eller bara gosa med mamman i soffan:)


Idag väntar räddningsarbete efter allt regn som bara kastats ner från himlen och förstörd så mkt av blommorna här i min lilla trädgård.

Stockrosorna är dock av den tåligare arten och har börjat blomma, de ljusare färgerna än så länge och jag väntar med spänning på de övriga.

Lillflickan bus som ligger här i soffan bredvid mig och snurrar sig runt
för att försöka fånga sin svans, har börjat utforska världen.
Allt under storebrors övervakning och ännu ej utanför staketet.

Men om nätterna sussar hon så sött på min arm:)

Igår var vi på stranden med 2 saknade vänner.
En riktigt skön dag och sedan middag här hemma.
Killarna hade saknat sin lille kompis.

Och Joppe höll på att förgås över att ej få komma nära Sickan som tryggt
skuttade upp i sitt träd.

Nej, dags att förtränga saknaden och ta itu med dagen.

Semesterns sista dag

Idag vaknade jag med en trött liten tös på armen.
Den där lilla vita killer katten.
Hon som piper så mysigt och som är så söt när hon är trött och bara behöver
närhet och gos och ej kan tänka sig något annat.

Det var semesterns sista dag och den fick ej gå till spillo.
Planer styrdes upp och vips var vi på väg mot Rövarekulan för att möta
upp 2 underbara vänner och bara njuta av dagen!:)

Vacker regnmättad skog som kändes som man var mitt i djupaste varmaste
djungeln mötte oss.

Det myllrade av små nyfödingar också:

Vattnet som fallit de senaste dagarna hade gjort ån bred och ström,
men man måste ju lite testa om det går att gå i den...

...modigare och modigare;)

Och regnar det så mkt och marken inte torkar...
Ja, lera ska ju vara bra för huden, självklart måste det också testas:)

Vidare hem med fina vännerna och grilla.
Revben som synes:)

Vissa som har lite mer begränsningar över vad som går och inte går att äta
fann vi vid datorn, spelandes spel, lyssnandes på opera och ätandes ett köttbullespett.
Naturligast i världen.

En riktigt riktigt härlig dag!!!:)


Sickan flickan anpassar sig.
Hon gör sånt som små katter ska göra.
Slumrar.

Sover.

Spelar datorspel.

På lördagen var det lite regnigt att vara ute och köra:

Och, ser ni?
De är på väg!!
Nästa vecka kommer det säkert höras hur stockrosorna mina bara ploppar upp ooch slår ut i alla underbara färger, som jag har längtat!:)

Sängen väntar.
Imorgon är det åter dags att kliva upp vid 05:30 istället för ngn gång
sådär mellan 8-9 som vi gjort nu i 2 veckor.
Åter till verkligheten.
Men, om 2 veckor väntar en veckas semester till, ännu en veckas äventyr!:)


Och gurkorna de växer...

Perspektiv

Igår på stranden stod jag och diskuterade livet och dess svängningar med en
vacker, klok kvinna jag ej möter så ofta.
Gassande sol, het sand under de bara fötterna, stim och stoj från barnen.
Döden var nära i samtalet, påtaglig, det som var svårt och har varit tungt
kom upp, mitt där i verkligheten med så mkt liv omkring oss.

Jag har tänkt på det där samtalet.
Vi ses ej ofta så vi hade en hel del att ta igen.
Det är så sanslöst mkt som hänt under det senaste året.

Jag är långt ifrån densamme som för 1 år sedan.
Vad som är viktigt i livet har blivit mkt mkt tydligare.
Vad som är lönt att bli arg för, hur jag ska leva för att må bra, få ork.
Vad som tar och ger energi.

Och slå det samman med allt som hänt totalt de 4 senaste åren...

Jag ÄR tacksam.
Jag har det bra.
Men det är inget jag kan ta för givet.
Jag lever ej var dag som om den vore den sista, även om så kan vara.
Men jag vill känna mig levande var dag.
Känna att var dag har gett mening.


Jag lever mitt i nuet.
Och just nu läggs min prio främst på storgull.
Jag undrar hur jag någonsin skulle kunna hinna med att vara ngt annat än
bara mamma?
Inte så bara, det kräver mkt, är ett stort ansvar, men ack så mkt det ger
tillbaks i glädje:)
Just nu är denna kampen en helhets sysselsättning.
Viktig.
10 dgr hos mig/4dgr hos pappa och så rullar det på.

Det är inte enbart jag som har förändrats det senaste året.
Samma saker som har drabbat mig har också drabbat honom, vi lever i samma
liv, samma tillvaro.
Fått hnm att tänka i banor han ej borde i sin ålder.
Tampas med problem som är större än honom själv.

Det blir ett litet moment 22.
All kamp går åt till storgull, mkt mer hinns ej med.
Måste läggas på hnm.
Samtidigt måste jag kunna ladda batterierna, omgiven av mina kära fina,
jag är bara en person att tampas med detta.
Jag längtar efter att få träna, men det är tid som tas ifrån fokuset på
honom, jag kan inte få egentid fler ggr/vecka som jag skulle önska, det
skulle rubba lugnet jag kämpar med att bygga omkring hnm.

Men, det är värt det.
Varje dag.
Jag önskar bara jag hade mer tålamod, fick mer tålamod, mer batteriladdning.
Men ack, ingen dag är den andre lik, snart är denna tid förbi och då kommer
jag ha det tillbaks i den fina kille han åter kommer vara.
Utan tvekan.
Det är en kamp man väljer att ta den dag man väljer att bli förälder.

I onsdags gav jag upp lite.
Tisdagen hade varit hemskt kämpig.
Insåg att gå här hemma och försöka, fram och tillbaks, ej gick.
Vi flydde fältet och åkte in till Malmö.
Gick halvbra men bättre.
Tills den trötta puckade mamman kom på att hon gjort en dödssynd.
Missat storgulls fotbollsavslutning.
Det gjorde inte saken direkt bättre.
Så får man inte göra...
Usch.
I tröttheten och uppgivenheten blev det så.

Jag måste börja lösa korsord... Alldeles för mkt jag glömmer när det är
så mkt att tänka på jämt, skäms.

Men i helhet blev det ändå en bra dag.
Träffade fina saknade älsklingar.
Tog det lugnt, bara var.
Pratade.
Gjorde saker de tyckte om.
Att ge gör att man får.
Som jag sagt till storgull när han skäms för att han bråkat, vilket han
egentligen inte kan rå för, så kommer jag älska och älska och älska hnm
tills han inser att han inte vinner på att bråka.

Jag öser inte saker över dem, jag ger dem fasta regler, sunda värderingar,
låter dem se att alla har lika värde, att prata skit om andra bara betyder
att man har låg självkänsla och att säga snälla saker betyder att man får
fler vänner och på så sätt till slut inser att man är värd att tyckas om.
Jag ger dem kärlek, villkorslös.
Lär dem att alla gör misstag, jag om ngn, men att erkänna dem och förklara
varför gör en mänsklig och alltid ändå älskad oavsett.
Trygghet i att de är fantastiska varje dag.

I Malmö badade vi ej i havet, kottarna fann en fontän!:)

Storgull skejtade, lillgull gjorde det han älskar - klättrade.

Min underbara förstfödda, nu så stor.

Stora hjärtat trickar lite, lillgull hade med sig sitt legobygge och var
nöjd han med.
Det var sol, varmt, mysigt och bara vi:)

Dessutom åt vi gott på Möllan med finfint sällskap och kottarna hann även med att se Timbuktu, Mikael Wiehe och en man i kvinnokläder.
En toppendag tyckte de och det trista mönstret var brutet.
Mamman andades ut, storgull likaså.


Förövrigt är den där lilla fröken som flyttat in hos oss och i våra hjärtan
en riktig liten livsnjutare, coolare är svår att finna.
Ok, skulle vara Socker då...

Det hade varit roligt om gullen en dag läste ngt av mina inlägg, det är
ju ändå till dem jag skriver.
En dag när de själva tampas med samma bekymmer, jag tror de hade skrattat gott;)

Att jag älskar dem, det vet jag att de vet:)