Som vilken dag som helst

Lillgull: Mamma, dessa vill jag att Räkan ska få i Julklapp, som prydnad.
Så kanske de säger, "åh så duktig du är" till mig.

Mamma: Älskling, du ÄR jätteduktig, du är bäst!

Lillgull: Ja, det känns så.
Som om jag är bäst.
Bara för att jag är snabbast på att pärla känns det som om jag
är bäst på hela skolan.

Så här känns det:

Ja älskling, du är bäst!
Helt fantastisk!:)
Jag tackar min lyckliga stjärna för att du trillade ner här hos mig
och gör min värld så underbar!
Jag kan bara titta på dig och le, du är kärlek rakt igenom!
Så många skratt du ger mig, så mkt kärlek, pussar och kramar.
Jag är bortskämd, ack så lycklig du gör din mamma mitt hjärta:)
Så glad jag är att jag har dig!

Jag fick en bonuskväll med min lilla älskling.
Ikväll skulle de egentligen sova hos sin far och vakna upp hos honom
som sig bör på julaftonsmorgon.
Men mitt lilla hjärta hade ej fått den tid för mys som han behövde och
ville gärna ha lite ensamtid med mig så vi kunde gosa.
Lycka!:)

I en månad som snurrar snabbare än de andra, hur de nu kan vara möjligt.
Där jag är förundrad över att det imorgon är självaste julafton då det
på pricken känns som vilken dag som helst och där julklappar till alla
på ngt sätt ändå har hamnat under min gran... har det varit väldigt
svårt att få till all tid som behövs.
Jag har inte hunnit ngt alls.

Nej, inget julkort är skickat.
Jag har alltså inte glömt bort ngn, utan liksom alla.
Förlåt.
Men vi skickade ju så sanslöst snygga julkort förra året ( ;) )så vi
får hoppa över i år, vi har bara inte hunnit.

Jag tog ändå 3 semesterdagar för att hinna med att få lite lugn, känna
av julstämningen och njuta av tid med mina gull.
Och som en liten tidig klapp fick jag migrän. Jomenvisst.
En och en halv dag totaldäckad, tack för det Tomten.
Eller... ja.
Det bara blev så.
Men lite lugn och ro hade varit skönt.

Framför allt tid med mitt stora gull.
Han som har taggarna utåt för jämnan och där varken han eller jag vet
hur de ska kunna försvinna.
Det är så mkt för honom just nu.
Han har hamnat i ett litet mörkt moln som han går omkring i hela dagarna
och där han inte vill vara.
Jag saknar dig hjärtat.
Kom tillbaks.
Jag älskar dig precis lika mkt när du bråkar och skriker som du gör
när vi kramas och har roligt men jag tycker inte om det du säger eller
gör, det är svårt.
Jag älskar dig så mycket.
Det är så underligt att se den där lilla killen som man haft så mycket
roligt tillsammans med, läst sagor för, blivit pussad av och fortfarande
är så otroligt stolt över, vara sådär...

Ge mig nyckeln snälla, det är allt jag önskar mig i julklapp.

Till lilla röda stugan kommer Tomten den 25:e.
Coolt tycker killarna som inte alls klagar över att få julafton 2 ggr.
Morgondagen firas med fina vänner, söndagen... den kommer bli galen;)

God Jul på er alla fina, jag önskar er en riktigt härlig julhelg!
Kramar och tjarlek!:)

Nu!!

Jag är redo!:)

Iofs alltid redo som gammal scout men hade jag försökt slå i mig själv
att jag var det förra veckan så...
Sanningshalten i det hade då varit ruskigt låg.

Men nu ligger de under granen, inslagna och granna.
2 paket kvar att inhandla, endast.
Få saker är väl så längtansfyllda, så lockande som alla de där klapparna
som ligger där och väntar.
Barn som tassar runt dem i dagar, sitter på huk och kikar, försöker se
igenom papperet de är inslagna i och vet att de inte får röra, men
självklart gör ändå:)

Lussekatterna bakade, skinkan fixad, mängder av julgodis ihop meckat.
Just idag har vi kokat kola, knäck, maraboufudge och bakat saffranslängder
med mandelmassa och romdränkta russin.
Sen ska jag göra samma sak imorgon!:)
Så kan det bli när man misslyckas med både kolan och knäcken...

Men vad gör det, jag har ju all tid i världen!:)
Semester!!!


Vilket är väldigt behövligt då det varit lite mycket av allt ett tag.
Och efter en helg med min underbara familj så är behovet av lite lugn
och ro extra stort;)

Min älskade pappa har varit här.
Så mysigt!:)
Vi har fuskJulat lite. Med allt utom paketen.
Vansinnigt gott!
Och jag är mycket stolt över att jag lyckades göra de godaste revbenen
min lilla pappa någonsin har ätit!;)

Systran och lillsessan var också här, mys på hög och intensiv nivå.

Sanslöst söta små fötter!:)

Granen är inhandlad och klädd.
Nu med klappar under, som vanligt så många så det inte finns en chans
att jag ska komma åt och vattna granen utan den kommer snabbt få flytta
ut utomhus igen då julstöket är avklarat.

Lite orolig dock... Spännande tycker lilla fröken Bus.

Som vanligt med faderskapet på besök fikas det och fikas lite till.
Sockerdoppade saffrans sniglar som lillgull tillverkat.

Vi har fått vitt på marken!
Liiite.
Inte snö heller utan hagel.

Men lika roligt hade vi för det:)

Jag har återigen tassat igenom Malmönatten och beundrat julpyntandet.
Jag gillar det, det är galet men min stad:)

Idag åt jag frukost med min mor.
Susade hem och pysslade innan jullovsfirarna skulle sluta skolan och
ta lov.
Kakbak och kolakok, fika med fina vänner.
Semester;)

Ett måste!

Maraboufudge

Vissa låg bara i soffan framför kaminen hela dagen...

Storgull har sett på Ernst jul och vips fick vi baka lussekrans också.

Nu längtar jag!
Det ska bli en riktigt mysig dag med så många kära nära samlade.
Speciell kompott men ack vilken julafton det kommer bli;)

Det firar vi med killen som är så snygg så jag önskar jag vore född m man;)

De där rackarns ekarna...

Vem har sagt att det ska vara lätt?

Den sorgesamma klumpen i magen är fortfarande stor.
Då jag är blödig som få är tårarna nära också.
Attans.

Så vacker...

Vi lyckas alltid hamna i sådana där speciella tillfällen Daniel och jag.
Med honom fick jag uppleva min första Opera:)
Och nu... så tagen.
Simon och ekarna.
Se den.
Dock inte med ngn som är lika känslig som du själv;)

På väg in med våra popcorn hörde vi det.
Luciatåget.
Det var visst den dagen idag:)
Det bästa av allt var att det nog var Daniels pojkvän som sjöng!

Långt bort på rulltrappan kan man skymta en stjärngosse strut, där är de!:)

Vissa dagar får en att tänka mer än andra.
Självklart var jag tvungen att ringa lilla mamman min på hemvägen
och berätta för henne hur mkt jag älskar henne.
Puh.

Så varför inte toppa dagen och känslorna med Twilight.
Melankoli på hög nivå.

Ack ack, så berörd.
Disktraselik.
Lycklig.
Tacksam som bara den över allt jag har i mitt liv och för att
man tillåter sig att känna lite extra ibland;)
Och framförallt... för jag har lyckan att älska så många!:)

Dan före... ??

Tänk att somliga aldrig lär sig.
Gång på gång gör de om samma misstag.
Lovar och svär att aldrig göra det igen... men ändå.

Jupp, återigen, hälften av gårdagens omsorgsfullt tillverkade
julgodis uppätet - av mig mestadels och jag mår precis så illa
som jag förtjänar.
Hopplös, det är mitt mellannamn.

Julkänslan vill inte riktigt infinna sig i år.
Kan det vara för att vi faktiskt 2 år i rad nu i Skåne blivit bortskämda
med riktigt mkt snö?
Inte ens de där frostiga morgonarna där gräset gnistrar och är så vackert
när jag tittar ut i min trädgård och är krispigt under fötterna när man
går på det - just för känslans skull fast jag ju nu har en stenlagd gång,
har velat infinna sig.
Nej, att Julafton skulle vara här om 12 dagar känns bisarrt.

Men vi arbetar riktigt hårt på att den ska komma!
Pepparkaksborg med små, av kottarna egengjorda tomtar gjorda, check!

Fler lussekatter och lussebollar bakade, check!

Galet goda havrekakor med nougat ovanpå (som jag måste få receptet på)
tillverkade. (och även till hälften uppätna då...)
Jag vet att de är patetiskt goda nybakade, svalnade och även frusna,
jag har nu provat dem i alla former.

Ett gäng andra sorters julgodis också tillverkade, check på en också!

...vi har varit ganska flitiga faktiskt.

Men ändå är Julkänslan inte här...

Det kan också vara för att granen inte hunnit bli inhandlad än.
Den ÄR grädden på moset, det som gör att Julen på riktigt lovar att
snart, snart är den här...
Lördag får det bli. Måste bli.

Det var en riktigt riktigt mysig helg.
En sådan där jag knappt gick utanför dörren men ändå hade fullt upp
och när söndagskvällen kom och mina fina gäster gått och jag och
gullen bullat upp oss i soffan för att kramas lite extra mkt innan de
skulle resa till sin far... så väcks jag strax efter 21 av en son
som undrar om jag inte ska gå och lägga mig och sova i sängen istället.

Huset är verkligen extra tyst på måndagar.
Stilla.
Mörkare än vanligt.
Inget oväntat sker.
Som om hela huset håller andan och väntar, lyssnar, undrar om inte de
där små livfulla underbara ska komma snart...

Nej, veckan är utan dem, längtansfull tills de är åter.
Fylld av äventyr, trevligheter och julbestyr.
Och till helgen, finbesök!:)

Blå tankar

Det var den där natten.
När jag vandrade genom Malmös iskalla gator.
Vinden som klöste min hud med vassa klor av is,
kylan som letade sig in överallt.

Med tankarna som sällskap genom en stad som aldrig sover.

En härlig kväll.
Ett besök i en overklighet.

Försök att i nattens stilla promenad sortera de där känslorna.
Vad man borde, vill och kan.
Jag har för länge sedan upphört att försöka styra annat än mina egna steg.
Bara ta in det som sker och göra det bästa av det.
Försöka att välja rätt väg, för sin egen skull.
Inte göra om ungdomens dumheter.
...sa fröken som återigen måste klacka om stövlarna som användes för
första gången efter att ha blivit misshandlade på kullersten - för att
just göra samma sak igen, vem uppfann de där springorna mellan stenarna?!
Hur ska en stackars tös kunna se snygg ut när man hela tiden går och
förstör sina smala höga klackar på de där eländet?!
Rackarns.
Vissa saker lär man sig aldrig.

Jag har gjort så många dumheter i mina dagar.
Men de har ju format mig till den jag är idag.
Saker jag önskat annorlunda.
Men man kan inte gråta över spilld mjölk.
Inte gräma sig över sina misstag och låta dem ta över, gnaga på det liv
man lever idag, gårdagen har passerat.
Nu är idag och imorgon väntar nya möjligheter.
Men det finns saker jag inte vill göra om.
Principer.

Respekt, tacksamhet och kärlek är de ord som jag lever efter.
Så enkelt.

Men ändå... det är så lätt att göra fel.
Om man gärna vill ha ngt kanske vägen blir fel ibland.


Jag behövde den där kylan.
Stillheten.
Tystnaden trots nattens liv och rörelse.
Jag behöver fler timmar på dygnet.

Jag är dock väldigt glad för livets svängningar, överraskingar och gåvor!:)
Det är så härligt att leva!;)

Kvällens sista överraskning var den som mötte mig hemma hos min mor.
Den lilla dam som tyckte att det mitt i natten var helrätt att sitta
uppe och äta jordnötsringar medans hennes mor sussade sött och mormor
gett upp att få henne i säng.

Dagen grydde och inte blev jag klokare för det:)
Klämma i sig i mormoderns ngt för små 38:or, de vansinnigt snygga som
är allt jag skulle önska mig av tomten, om han nu misslyckas med de
där extra timmarna på dygnet som annars står högst på min lista.
Pls Santa, Ecco, storlek 39, de är perfekta!:)

...leta reda på bilen och susa hem för att hämta de utlånade gullen.
Mitt stora barn lite trött efter att ha varit ute och svirat på disco
till sent sent, den lilla som inte hade pussat mig på mer än ett dygn
och därför hade en hel del extra pussar att överösa mig med.
Hjärtegull!:)

Och så var det det där...
Alltså, räcker det inte nu?
Måste de växa mer?
ÄR det ok för en 10 åring att kunna bära omkring på sin faktiskt
ganska så tunga mor?
Jag är faktiskt lite tveksam...

Den där fredagen hade börjat med sorg och bekymmer.
Storhjärtats skadade tand konstaterades redo att rotfyllas.
Urk för att göra hnm mer illa.
Jag har tagit den dagen ledig då det ska ske.
Jag vill pyssla om hnm och bara sitta här och vara nära.
Hoppas hoppas hoppas att det inte gör för ont:(
Man önskar ju så att man kunde ta deras smärta.

Då fredagsnatten inte gav mig många timmars sömn ska jag nu bädda ner mig.
Helgen är lugn och behovet för det är stort.
Vi Jular, fixar och håller oss inomhus då trädgården fortfarande huseras
av den ena stormen efter den andra.
Det slits i vårt lilla röda, vindarna gör sitt bästa för att ta sig in
här i värmen också, men ack ack, i lilla röda finns det andra stormar,
dock inte kalla på ngt sätt utan väldigt mkt tvärtom.

Rullar på...

Stormen kom och försvann.
Som allting annat varar den inte föralltid men lämnar sina spår.

I lugnet efter stormen väntade en overkligt vacker morgon.
Sådär så man inte riktigt tror att den är sann, världen var ju nyss ett
rivande inferno och natten gungades igenom med en storm som slet i vårt
lilla hus.
Men, dagen och ljuset kom åter.
En sån där vacker morgon som får en att bara le, fyllas av energi och
inse att allt är möjligt. Allt går över och livet fortsätter.

Fast, studsmattan ser inte riktigt ut som den brukar.
Den står heller inte på sin vanliga plats.
Mer 3m närmare huset, en meter kvar och vi hade kunnat studsa i köket.

Den där veckan utan barnen som bara susar förbi så snabbt...
Fylld av äventyr och där dagarna aldrig räcker till ägnades även denna
gången till fantastiskt trevliga möten.
Älskade saknade Linda & c/o, en kväll att komma ikapp, alltid lika härligt.

Jag har vikt 7 ton tvätt i veckan.
Minst.
Man halkar ju lite efter med sånt när man ej har ngn tvättstuga, en pojke
som rullar sig i lera 3ggr/dag och en son som byter kläder oftare än en
galaprimadonna.
Det slog mig när jag vek att par jeans att de där byxorna kände jag inte
riktigt igen färgen på... Eller formen.
Höll dem framför mig, jo de skulle nog passa, MEN de var ju sonens!
Huh, måste de verkligen växa så snabbt??!!

Kottarna har också hunnit dra sitt strå till pynteriet.
Jag hajar till lite var gång jag ser den där blinkande saken...
Eller blinkande, den skiftar sakta i all världens färger. De älskar den.
Den matchar inte.
Den får självklart stå kvar.
Jag älskar dem, de gillar den=alltså blir den vacker.
..hur underligt det än kan tyckas när man ser den.

Varannan vecka är söndagen sådär underbar.
Fylld av längtan, ordningen snart återställd då de dagen efter kommer hem.

Vägen hem idag gick inte så smidigt som den brukar.
Rakt, men söligt.
Ack ack för olyckor:(
Och som bonus - igår när jag skulle tanka bilen, stationen trasig.
I morse när jag skulle tanka bilen - stationen fortfarande trasig.
Lätt nervös, inte sugen på att prova på det där med att bli stående, det
kan jag tänka mig att ta när jag blir pensionär och har tid för sånt.
Inte nu.
Absolut inte ikväll.
Helst aldrig om jag skulle få välja.

Men vad gör det, när man kommer hem och får en sån här lapp:
Då är ALLA sorger bortblåsta:)
Älskade lilla fina!

Ikväll väntades det även lussekattsbak!
Och oj så goda de blev...
Bästa någonsin!
Fantastisk teknik och kreationer!

I min säng snarkar de där två prinsarna.
På varsinn sida där jag sitter i soffan ligger en trött katt.
Stillhet råder.
Huset är tyst, tyst.

Mina ögon och sinne är trött.
Ngt knackar på min lyckliga bubbla.
Det gäller att sortera de där tankarna.
Göra rätt val.
Men hur ofta gör man det?:)

Nedräkning...

Jag vet inte riktigt vem som är mest förväntansfull, jag eller kottarna.
Det är likadant vart år, jag sitter här med fjärilar i magen och längtar
till i morgon när de kommer hem och ska öppna första paketet i den
där adventskalendern... :)

Finns det ngt bättre än att göra de man älskar glada?:)
Nope.


Uppkrupen i soffan med löjligt ont i fötterna efter att plötsligt
kommit på att imorgon... imorgon är det December!
Skönt med framförhållning.
Svisch ut i affärerna för att försöka hitta en present per dag och kotte,
givetvis i mina minst fotriktiga högklackade skor.

Och jag har hunnit få in lite jul i huset utöver kalendern också!
Tom eldat lite i adventsljuset, såhär ngr dgr sent...

Så kom bara Julen, kom kottar, det är December!
Nedräkningen har börjat!:)

Dags för fjärilarna och mig att bädda ner oss.
SÅ härligt det ska bli att se deras miner imorgon:)

Såhär dan före dan, före dan, före dan, före dan, före... :)

En resa till vintergatan

Tänk att livet kan vara så enkelt:)
Och så svårt...
Förvirrande!
Spännande:)

Och i det där enda livet man har ska man hinna med alla sina drömmar.
Ouff vad jag önskar att dygnet hade fler timmar!
Veckan hade fler dagar och helgen inte vore så kort...

Veckan susade på, sådär som den gör när man har gullen hemma.
Helgen, den som skulle fyllas med adventspyntande, julsånger och
lussekattsbak blev lite annorlunda...

Det var ju det där med tvättmaskinen.
Och golvet som var lagt där som inte riktigt platsade i en tvättstuga.
Och så var det jag.
En kofot.
Muskler som borde finnas men som inte gör det när man far omkring
och roar sig hela tiden och ej tar itu med träningen.

Och lite el att koppla. Visst blir det lite mer spännande när det
gnistrar sådär fint och man kommer på där man står i vattnet på golvet
att det nog skulle vara bättre att stänga av strömmen först...
Och lite vatten att koppla, man lär så länge man lever.

Efter en rejäl dos svordomar och andra allt annat än lämpliga ord
var tvättstugan möblerad lite luftigare och köket... Ja, makaroner
med ketchup är också gott tycker killarna vilket jag tackar för.

Och så var det min starke son, vi arbetade och slet med det där blöta
golvet som det rann om när vi lyfte på det, ej kul alls.
Vad skulle jag göra utan hnm?!:)

Vissa gjorde dock helt andra saker än arbetade...

Men jag lyckades!!
Man ska ju aldrig ge upp:)
Torrt och fint golv, allt inkopplat igen och all tvätt som hopat sig, tvättad och hängd.

Och så duschen.
Den som när jag stod där löddrig, trött och mör efter mitt tvättstugeäventyr,
bara bestämmer sig för att idag är dagen duschslangen ska gå i 2 delar.
Jupp.
Sånt som händer.
Jag kunde inte göra annat än skratta och ropa på gullen för att visa;)

Lägenhet? Kanske?
Inte en chans!:)
Har man ngt man vill ha så kämpar man, det är värt det.

När kvällen kom var vi så trötta på allt kaos så vi kastade oss in
i bilen och for till min lilla mor och blev ompysslade i hennes fina
juliga lägenhet, stor kontrast från vår byggröra.
Tomtar och mys.

På lördagsnatten drömde jag sådär spännande.
Överraskande, oväntat.
En återkommande dröm.
Härlig.
Fast helt annorlunda.
Utan det svåra och med vetskapen om att när natten var slut skulle
jag vakna och det skulle bara ha varit-en dröm. Inget mer.
De blir ej verkligare än just där i natten och när man öppnar ögonen
så är drömmen borta.
Men det är trevligt att blunda en stund:)
Jaja...

Idag är en annan dag.

Söndagen bjöds vi på finaste adventsfrukosten hos lilla mamman min,
tända ljus mys på hög nivå och ska det adventfiras så ska det firas
ordentligt tyckte lillgull och råkade även tända eld på en servett.
Man ska inte göra ngt halvdant inte.

Inatt drömde jag inte så mkt utan höll mest om mina små och önskade att
den där elaka stormen skulle lugna sig.
Att den skulle sluta slita i mitt hus, knuffa på mina väggar och blåsa ut
brasan så vi kunde få lite värme.
Oron för de stora tallarna gav mig en lång natt.
Men då vi vaknade var nattens äventyr som bortblåsta även denna gången.
Ute rådde stillhet.
Och mörker...

Det är kompakt svart natt utanför mitt hus.
Det enda som lyser är alla vackra stjärnor i grannarnas fönster.
Som om man vaknat på vintergatan:)
Stormen Berit tog vår gatubelysning.
Men tacksamma är vi att det ej var värre.

Men ack så lite man känner sig här i mörka skogen.
Tur att man ej är mörkrädd... eller?
Oh, påminn mig om att jag måste anmäla mig till ngn kampsportskurs imorgon.
Alternativt skytte... Tja.

Men även om det är svårt, förvirrande och rejält spännande ibland så
har allt en tendens att lösa sig.
Den där brasan som inte gick att elda i igår, som bara blåstes ut
och lämnade huset ganska kallt visade sig ha blivit fylld av barr,
kottar och annat elände men ack, idag hade vi ju en sotare bokad som
skulle komma och kolla till den och vips var dem tömd och huset är
åter varmt och skönt:)
En sån tur!:)

Allt barr och kottar som sotaren lagt i en prydlig hög.

Nu ska jag bädda ner mig, fortfarande lite stel i kinderna av allt
skrattade på kvällens IKEA besök med käraste Daniel och söta kollegan.
En sån måndag!:)

65,45..

Morfar prosten är läst.
Ikväll hade Anton kallat prosten för skitgubbe och blivit jagad genom
huset med mattpiskaren och med nöd och näppe räddat sig in under sängen.
Otäckt avsnitt!

Fnissande låg vi alla i min stora säng och kramades.
De för torsdagen hemlånade gullen och jag har mest ägnat kvällen åt att
öva på kindpussar, ätit ostbågar, pärlat och sett på Mythbusters.
Som vilken torsdag som helst.
Denna dock med ett litet annorlunda inslag...
Idag kom den dagen då det mitt stora barn visade sig vara starkare
än sin mor. Är det tillåtet för en 10åring?
Finns det inte regler för sådant kan man undra?
Han brås visserligen på sin far men mamman känner att allt för lite tid
har tillbringats på gymmet och att det är ngt som bör tas itu med omg!!
Så här kan det ju ej vara.


Jag borde packa.
Imorgon susar jag iväg för en helgs äventyr med mina kära kollegor.
Men jag är fast...
Tankarna snurrar och jag vill egentligen bara vrida fram klockan till
något annat som ska ske.
Längtan.

Även denna vecka har varit underbar.
Så här mitt i den med lika härliga dagar bakom sig som framför:)
Gårdagen skulle tillbringas tillsammans med flickorna, snyftandes,
drömmandes om kärleken och vassa tänder till Breaking Dawn.
Men påhittiga som de är blev det mycket bättre!
En perfekt kväll på Kallis!

Med peeling, bastubad, inpackningar och idel njutning.
Värmen ångade om våra kroppar då vi klev ut från den varma bastun vidare
ut i den 4 gradiga kylan utomhus.
Jag tyckte bara den känslan var spännande nog och stannade på land när
Kajsa coolt nog doppade sig, imponerande!:)
Jag är en kyckling och kommer så förbli.

Tisdagen snyftades det desto mer.
Daniel, middag, kär och galen.
En tidig kväll.
Hur mysigt som helst.

Måndagen... ja måndagen.
Surrealistisk.
Magisk:)


Vad det är spännande att leva!:)
Att livet kan svänga så och att man inte har en aning om dess överraskningar.
Man vill heller inte veta vad som är mening med allt.
Bara försöka njuta så mycket man kan av det som ges.

Om man kan se utanför sina egna murar, släppa sina fördomar och se
möjligheter istället för problem, så mycket mer livet kan erbjuda.
Så underbart det kan bli!

Om man vågar fånga lyckan när den kommer i ens väg.


Tänk om man klev in i ett rum och kände en så stark samhörighet med en
annan person så man bara inte kunde sluta tänka på denne.
Om allt kändes rätt.
Samma tankar, värderingar och prioriteringar.
Någon som säger orden som snurrar inuti ditt eget huvud.
Någon som lugnar din oro genom att stilla dina farhågor innan de
ens har hunnit få fäste, innan de ens har sagts.
Om allt bara var rätt från början.
Som om man känt varandra hela livet men ändå aldrig setts.
Som om det bara skulle vara så.
Och när man väl mötts bara räknade timmarna till nästa gång.

Tänk om...

Om allt inte stämde med de drömmar man haft.
Om det fanns yttre faktorer som stred emot.

Skulle man då fånga chansen eller inte tordas?
Låta den glida en ur händerna...
Eller göra det modiga:)

Man lever bara en gång.
Njut!
Gör det inte så svårt.
Det kan faktiskt vara så enkelt, bara du tillåter det ske.


Men hur ofta sker ngt sånt?!:)
Skulle ngt sådant kunna vara sant?
Skulle du tillåta dig själv att tro på det?
Skulle du tordas falla?

Livet är inte lätt.
Det är sanslöst spännande och alldeles alldeles underbart!:)
Men aldrig mer än vad du väljer att låta det bli.

Stim

Idag är det inte bara den dag min älskade far firas på fars dag,
det är även min lilla syster ysters 32 års dag!!
Grattis hjärtat!
Jag älskar er!!

Det har varit ngr hektiska veckor.
Allt för mkt har skett och det har mest varit en kamp för att få
allt att gå ihop, vilket gång på gång motbevisats.
Olyckor kommer i stim.

Men mitt i kaoset så är det ändå bra.
Problemen är kvar och får lösas, men får ej ta över.

Veckan startade vackert med att jag for till Eslöv för att besöka
lillgulls öronDr för rutinkoll.
Killen i baksättet mår inte helt hundra och klagar över illamående.
Då jag i egna tankar kör som en gudinna, men samtidigt ska hålla koll
på navigeringen i telefonen tänker jag att jag kanske ej kör så rakt...
Väl hos öronDr som ger öronen ok, ber jag hnm även kika på lillhjärtats
fästing som grävt sig in i nacken och blivit inflammerad.
Han hade dock ej rätt verktyg så han bad oss be om akuttid på
vårdcentralen. Mellan de olika läkartiderna börjar så också den lille
mannen i baksätet få svårt att behålla maten inuti kroppen.
Plastpåse i knät och en lätt stressad mamma i framsätet.
ÖronDr sa ju att det var akut...
Jodå, vi prickade Dr2 mellan kaskaderna och fick pencillin utskrivet
mot Borrelia.
Varför bara få en förkylning?

Veckan har fortsatt så...
Tossighet på tossighet på tossighet, tröttsamt.

Men sen kom torsdagen...
Den där galna, då det var fullmåne och natten nästan var ljusare än dagen.
Då allt vände...
Den ena positiva överraskningen efter den andra och jag kunde bara inte
sluta le. Framtiden är spännande...
Svårsmält:)
Det är visst inte bara olyckorna som kommer i stim:)

Och så fredagen... Gosh vad gott det blev, hemmarullat, tillsammans
med goda vänner, svårslaget;)

Idag väntar kalas.
När frosten släppt ska jag och gullen susa till systran min för kalas,
gullen ska därefter vidare och fira far sin, mkt tårta idag.
Och jag... jag kommer också ha en trevlig avslutning på veckan:)

Nästa vecka vrids ju tempot upp... Var dag fylld av äventyr, onsdagens
varvat med både kyla och värme ser jag med skräckblandad förtjusning
särskilt fram emot!;)