Var dag

Jag gick barfota över gräsmattan som fortfarande var lite fuktig av det regn
som väckt mig i morse och varm av solen som värmt under dagen.
Äntligen.

Att en ljum vårkväll få gå så, utan något på fötterna, utan jacka och bara se på det paradis
som är min del av världen är lycka.
Stillar själen. Läker den.

Detta är min värld just ikväll:

Magnolian har nästan slagit ut helt och även björken i bakgrunden

Pionerna är på väg

Lillgulls syrén berså grönskar snart

Det är fullt av små små stockrosor i landet!!

Under allt dagar och kvällar av krattande har jag gjort små fynd.
Jag har funnit både vitsippor under några buskar och liljekonvalj i det som tidigare
varit ett land fyllt av barrväxter som tidigare ägare av mitt hus satt dit för att de
nog inte riktigt visste vart de skulle ha dem.
Skatter.

Våren kom sakteliga.
Innan dess kom både den väntade stormen och det mirakel vi längtade efter.
Snöstormen blev en sandstorm.

Miraklet blev en Idun.

Vårens första strålar var så efterlängtade, första dagen man kunde sitta
ute i solen var precis så fantastisk som vi visste att den skulle vara.

Mitt älskade lillhjärta har botaniserat i skafferiet, bland burkar och med egenskapade
recept har han fixat och trixat.

Det funkade för på så sätt kunde han lura ut sin mormor på fika:)
Även Bengt, kärleken hennes.

Lillkusinen växer, jag överraskas var gång över hur lik den lille mannen är sin mor.
De blå ögonen, det ljusa håret.
Älskade lilla trollunge.

Mor min har hunnit gå i pension.
Aldrig kunde det väl passa henne så bra som just nu.
Aldrig kunde man väl tro att hon inte någonsin skulle ha så lite tid att ses som
hon har nu heller:)
Som hon är värd det.

Påskpyssel firade hon dock sin första lediga dag med.
Så glada hennes barnbarn blev!

...och så mycket fantasi de har och så fint det blev!!

Jag hittade sten och släpade hem den, vi har alltid lite gemensamma projekt att fylla
dagarna med och för att vi ska få vår trädgård som vi vill ha den.
Pussel.

Trädgården har inte bara förberetts inomhus utan killarna arbetar hårt.

Ibland har batterierna laddats i underbart sällskap.
Mött våren vid Råån.

Grillkvällar med kära vänner.

Utflykter soliga dagar.

Njutningsfulla kvällar med många skratt och överraskningar.

Vi njuter av att vara utomhus, kvällarna är långa och även om vi vet att det kommer
en ny dag imorgon vill vi aldrig gå in.
Vi har utforskat en ny spännande plats bakom husknuten. Finns där ingen sjö så
bygger man en, hepp!

Hjärtegrynen åkte på en rejäl influensa som höll i sig länge.
Vips var man tillbaks till småbarnsåren, så länge sedan var det som de var så sjuka sist.

Lillgull har fått sin första blåtira.
Ganska coolt i efterhand tycker båda killarna, smärtsamt i mammahjärtat var
gång den skymtat fram under luggen.

Storgull har haft gymnastikuppvisning. De var jätteduktiga!
Ingen olycka hände.
Tacksam.

Ikväll är huset alldeles tomt.
Inte ens de små lurviga håller mig sällskap, vårkvällarna lockar ut även dem.


Vi fångar de stunder som ges, skapar lycka.
Problemen finns där, svarta moln men inget som inte kan lösas.
Inget annat alternativ finns utan det ska bli bra, det får ges den tid och energi
som krävs men man får för den delen ej glömma bort att andas.
Inte låta det svåra äta en.
Agera, vara konsekvent och utan tvekan tro att problem är till för att lösas.
Vara ett föredöme och lösa problemen på ett sätt man vill lära barnen att lösa dem.
Ladda batterierna när tillfälle ges.

Så mycket härligt väntar!
Jag vill inte skynda något, njuta var dag av det härliga som trillar in i mitt liv!:)

Väntan

Det känns som om världen viskar, väntar.
Vart träd, bakom var husknut. Över var sjö och skog susar orden fram.
Där ute i den mörka kylan, likaså här inne i mitt lilla varma hus.
Det är inte stormen vi väntar på, även om den också är på väg.
Något byggs upp där ute.
Imorgon kommer världen vara annorlunda.
Den kommer att vara fylld med lite mer kärlek. Den kommer vara vackrare.
Imorgon sker ett mirakel.
Jag längtar och gläds, med fjärilar i magen och utan en tanke på att kunna sova inatt.


I min värld kommer hjärtat åter att bli lugnt.
Kärleken, skrattet och stöket kommer åter vara på plats.

Varannan söndag går jag här och pysslar längtansfullt.
Deras rum städas, deras kläder viks in och någon liten extra överraskning inför
de saknades hemkomst förbereds.
Var gång de skall komma hem. Alltid är längtan lika stor.
I alla år.
Tänk att två små personer kan ge så mycket glädje, så mycket längtan, så
många fjärilar i magen och en så stor önskan om att glädja dem så som de
glädjer mig. Alltid.
DE är mirakel.

Livet är spännande.
Jag är så tacksam.
Lycklig.

Jag kan inte påstå att mitt liv är bättre än många andras.
Inte sämre heller för den delen.
Men jag är glad att jag ser det fina jag har.
Att det är fyllt av fantastiska människor.
Att jag får lära känna nya bekantskaper, får nya vinklingar av livet.
Får lyssna och lära.


Livet blir så sällan som man tänkt sig.
Och tänka sig livet på ett visst sätt är i min värld mer en begränsning
än ett verkligt mål. Jag vill ej gå miste om något för att jag bara ser
åt ett håll.
Möjligheter. Kärlek. Respekt.
Det som tar en till månen och tillbaks.
Om jag tror på något så är det ödet.
Att våga luta sig tillbaks och tro på att saker löser sig fast man ej har hopp.
Inte som man tänkt sig, men ofta så mkt bättre och så som det
mest behövs, även om man ej själv ser det direkt.


Denna veckan har förärats med en flera underbara möten.
Oväntade och riktigt härliga händelser.
En torsdag med vänner jag älskat länge och nya fina.
Makalös musik man ej kunde stå still inför.


En spontan fredag som fylldes av äventyr. Det trevliga ville aldrig ta slut
och inte heller de härliga nattliga samtalen. Balsam för själen.
Mörkt och ljust.
Sorg och kärlek, en ynnest att få ta del av även om tankarna ej lämnar
det svåra och hjärtat ej kan släppa oron.

En lördag då själen och batterierna kändes så fulladdade att det var helt
ok att bara ligga på soffan och ladda resten.
Pyssla här hemma, se film och ta det lugnt.
Dricka årets första kaffe i solen på altanen, full njutning.
Göra ingenting.
Förrens natten kom och jag tyckte det var läge att spika upp lister istället
för att gå och lägga mig och göra det först när jag slagit ner en kruka och
istället för att plocka iordning bara ignorera det och gå till sängs.

Och så kom söndagen.
Innan jag for till Malmö för att möta en vän
och därefter landa sent i soffan tyckte jag
det var dags att lillasyster skulle få vila lite också.
Och inte klagar jag när jag får några extra gull i mitt hem...
Fisen och jag bakade och minihjärtat fick haka på.
Tur man har gjort allt det där samtidigt förr.
Mamman deras skickades på shopping.
Och moster målade Fisens naglar orange på hennes önskan.

Pirret i magen vill inte lägga sig. Inte min kropp heller.
Det kommer bli en lång natt av längtan.

Imorgon väntar en storm.
Ett mirakel.
Och mina eviga kärlekar.

Verklighet

När jag var liten låg jag på berget i vår trädgård när min far körde med snöslungan
om kvällarna för att få bort de mängder av snö som alltid föll i Småland.
Ett evighetsgöra.
Jag låg i min overall, platt med armar och ben utsträckta och såg upp mot stjärnorna.
Det svarta välvda med vita klara stjärnor som omgav oss i oändlighet.
Funderade.
Drömde om vad jag skulle göra när jag blev stor.
Hur min framtid skulle vara.
Det självklara som de då var när man var liten.

Jag drömde inte om de människor jag skulle möta.
Jag kunde aldrig föreställa mig.
De skatter som skulle komma och gå ur mitt liv, för en sekund, eller för att stanna.
Gåvor.
De som berikar ditt liv och ger det guldkant, får dig att öppna både dina ögon och
ditt hjärta.

De och att det var dag blir ljusare, varmare, fyller mitt själ med sån glädje!
Våren är här!
Att det är kallare ibland och att jag fortfarande får skrapa rutorna på min bil är
oväsentligheter, det ÄR vår.
I mitt hjärta, ljuset är ju faktiskt här.
Min kropp är redan omställd.

I vårt liv sker ej så många förändringar.
Det är härligt som det är. Stillsamt, kärleksfull, rofyllt.

De största förändringarna har skett i vårt lilla hus, lillhjärtat har flyttat till skogs och
detaljerna i storgulls rum har tagit plats.

Barnen har varit iväg och jag fick tid att pyssla om det där.

Vi pysslar i vardagen, löser de saker som måste lösas, numera utan större bekymmer.

Jag har varit på äventyr jag också.
Besökt en magisk värld för en natt, full av fantastiska människor, drömmar, skratt, äventyr!
Sagolikt, som om det ej skett fast det etsat sig fast i mitt hjärta och fortfarande får mig att le
vid bara tanken på allt som skedde, alla jag mötte, upplevde, fick ta del av för några timmar.

För att åter vakna upp i min egen värld dagen efter, i en verklighet jag älskar.

Livet är underbart.
Även om min själ ibland är rastlös, svämmar den ofta över av lycka.
Jag njuter.