Den sommaren

När regnet faller på min altan doftar det fortfarande nytt trä.
Det får mig att le och gör mig varm inombords.
Får mig att tänka på alla de soliga dagar jag sågat och sågat, njutit av ledighet
och att skapa allt detta, vårt hem, för dem jag älskar.
Regnet har fått ytterligare en nyans.
Ännu en sak som gör mig lycklig.

Regn är min stora sons passion.
Få saker gör honom så rofylld.
Nu har han fått en ny plats, hans när det regnar, min när jag har slitit hårt.

Jag gråter alltid på barnens skolavslutningar.
Lite i smyg men inombords svämmar det över.
Att se dem bli större för var år, hur de förändras och vad de lär sig.
Den oförstörda barndomen, ovetandes om vad som väntar.
Denna dagen firade vi med minigolf som vi brukar, denna gången med en
glad pensionär och en mammaledig moster.
Lycka är att omge sig med de där galna, vår familj.

Skolavslutningsmorgonen 2013, kan man vara annat än stolt?:)

Alla fick vara med.

Semestern kom med projektstart och regn.
Vi flydde.
Packade in oss i bilen som mammas 76 årige pojkvän kört ner mitt staket med och
sönerna tejpar ihop och körde mot Öland och min far.
En vecka av regn, stillhet, kortspel och vila.
Bara vi 5 i stugan, några katter, en hund och lugnet.

Bengans buckla.

Över Ölandsbron.

Kubb med morfar, lillgull klassade ut oss alla.

Jag och 3 golfspelare, gick sådär.

Hem efter bara några dagar, rastlös, förväntansfull och skräckslagen inför det stora
som skulle starta.

Hemma är alltid bäst.

...det målades.
Hela familjen drog sitt strå till stacken.
Vilken sommar det har varit.
Underbar.
Sol, värme och kärlek från de jag alltid har omkring mig.

Tom i födelsedagspresent fick jag brädor!:)

Men vi hann med mer än så.
Äventyren var få men vi njöt av att bara vara. Här i vårt lilla paradis.

Vårt trädgårdsland tog sig.

Fläder plockades.

...och ställdes in i kylen i förrådet där det var aningens aningens för kallt.

Hos mor min blomstrar kärleken.

Frukost som vi ville ha den, när vi ville ha den.

Ofta med sötaste sällskapet som övernattade titt som tätt.

Kärlek i mängder.

Lite sjukdom hanns med.

Men botas bäst på lillgulls vis, av mackor med lagom med lajbas.....

En hel hög med kärlek.

Jag drömde mig bort en helg. Nästan.
Det var verkligt fastän som i en saga.
Vik, bara sådär perfekt det kan vara i en dröm.
Eller med fantastiskt sällskap i en sagolik miljö.
Ack vad jag njöt.

Och huset blev klart.
Finare än jag någonsin kunde tro.
Jag blir varm i själen var gång jag kommer hem.
Balsam.

Tänk att det gått från detta...

...till detta. Mer perfekt än jag någonsin kunnat drömma om.

Sedan kom åter vardagen.
Det trista kom tillbaks för mina älskade.
Och jag saknar.
Den känslan fyller mig. Extra mycket ikväll.
Föses åt sidan med arbete, att gå här och pyssla och vänta på höst och till nästa sommar
är min terapi, mitt sätt att bädda in och läka själen.
För tränga vad som fattas där.
Få mina tankar att åter vara nöjd med allt det fantastiska jag har.
För fantastiskt, det är min del av världen!





Imorgon fortsätter jag med sista etappen.
Grinden. Det som avbröts av regnet idag och tvingade in mig.
Där finns ännu bara ett hål, precis som i mitt hjärta.
Snart fylls även det.

Så mycket som blir helt annorlunda än man tänkt.
Underbara överraskningar som blir ngt helt annat.
Saknad.
Oväntat.

Men sommaren har varit underbar, alldeles alldeles underbar.

Så mkt att minnas och vara glad över när vintern viner utanför.

Minnen, glädje, värme.

Ack den sommaren!!

Var dag

Jag gick barfota över gräsmattan som fortfarande var lite fuktig av det regn
som väckt mig i morse och varm av solen som värmt under dagen.
Äntligen.

Att en ljum vårkväll få gå så, utan något på fötterna, utan jacka och bara se på det paradis
som är min del av världen är lycka.
Stillar själen. Läker den.

Detta är min värld just ikväll:

Magnolian har nästan slagit ut helt och även björken i bakgrunden

Pionerna är på väg

Lillgulls syrén berså grönskar snart

Det är fullt av små små stockrosor i landet!!

Under allt dagar och kvällar av krattande har jag gjort små fynd.
Jag har funnit både vitsippor under några buskar och liljekonvalj i det som tidigare
varit ett land fyllt av barrväxter som tidigare ägare av mitt hus satt dit för att de
nog inte riktigt visste vart de skulle ha dem.
Skatter.

Våren kom sakteliga.
Innan dess kom både den väntade stormen och det mirakel vi längtade efter.
Snöstormen blev en sandstorm.

Miraklet blev en Idun.

Vårens första strålar var så efterlängtade, första dagen man kunde sitta
ute i solen var precis så fantastisk som vi visste att den skulle vara.

Mitt älskade lillhjärta har botaniserat i skafferiet, bland burkar och med egenskapade
recept har han fixat och trixat.

Det funkade för på så sätt kunde han lura ut sin mormor på fika:)
Även Bengt, kärleken hennes.

Lillkusinen växer, jag överraskas var gång över hur lik den lille mannen är sin mor.
De blå ögonen, det ljusa håret.
Älskade lilla trollunge.

Mor min har hunnit gå i pension.
Aldrig kunde det väl passa henne så bra som just nu.
Aldrig kunde man väl tro att hon inte någonsin skulle ha så lite tid att ses som
hon har nu heller:)
Som hon är värd det.

Påskpyssel firade hon dock sin första lediga dag med.
Så glada hennes barnbarn blev!

...och så mycket fantasi de har och så fint det blev!!

Jag hittade sten och släpade hem den, vi har alltid lite gemensamma projekt att fylla
dagarna med och för att vi ska få vår trädgård som vi vill ha den.
Pussel.

Trädgården har inte bara förberetts inomhus utan killarna arbetar hårt.

Ibland har batterierna laddats i underbart sällskap.
Mött våren vid Råån.

Grillkvällar med kära vänner.

Utflykter soliga dagar.

Njutningsfulla kvällar med många skratt och överraskningar.

Vi njuter av att vara utomhus, kvällarna är långa och även om vi vet att det kommer
en ny dag imorgon vill vi aldrig gå in.
Vi har utforskat en ny spännande plats bakom husknuten. Finns där ingen sjö så
bygger man en, hepp!

Hjärtegrynen åkte på en rejäl influensa som höll i sig länge.
Vips var man tillbaks till småbarnsåren, så länge sedan var det som de var så sjuka sist.

Lillgull har fått sin första blåtira.
Ganska coolt i efterhand tycker båda killarna, smärtsamt i mammahjärtat var
gång den skymtat fram under luggen.

Storgull har haft gymnastikuppvisning. De var jätteduktiga!
Ingen olycka hände.
Tacksam.

Ikväll är huset alldeles tomt.
Inte ens de små lurviga håller mig sällskap, vårkvällarna lockar ut även dem.


Vi fångar de stunder som ges, skapar lycka.
Problemen finns där, svarta moln men inget som inte kan lösas.
Inget annat alternativ finns utan det ska bli bra, det får ges den tid och energi
som krävs men man får för den delen ej glömma bort att andas.
Inte låta det svåra äta en.
Agera, vara konsekvent och utan tvekan tro att problem är till för att lösas.
Vara ett föredöme och lösa problemen på ett sätt man vill lära barnen att lösa dem.
Ladda batterierna när tillfälle ges.

Så mycket härligt väntar!
Jag vill inte skynda något, njuta var dag av det härliga som trillar in i mitt liv!:)