Jag tror, jag tror på älvor:)

Tro kommer jag aldrig sluta göra:)
Inte på högre makter, utan på människans egna förmågor.

Saker och ting är vad man gör det till och vad man väljer att det ska vara.

Att med positivt tänkande kan man rubba berg.
Med innerlig kärlek kan man älska bort sorger och oro.
Det är i alla fall min tro. Och min plan.


Ack vilka underbara dagar jag har haft!:)
Så där underbart mysiga som dagarna i lilla röda brukar vara.
Kramar, skratt, tokigheter, trams...

Storgull kom hem med ett ilsket humör i måndags och med en ruggig attityd.
Dag och kväll smågnabbades vi men hade trevligt ändå med fina gäster.
Men mammahjärtat suckade och undrade...
När gästerna lämnat oss gav mig sonen en stor varm kram och sa:
-Förlåt för ikväll mamma, förlåt att jag betett mig dumt.
Han kramades och kramades, visste att han gjort fel och ångrade sig.
Det märktes så tydligt.
Makalöst.

Min stora kloka underbara kille, han upphör aldrig att förvåna.
Men det är nog en del av det fantastiska med barn, man vet aldrig vad som
väntar och livet bjuder alltid på överraskningar.
Han helade mitt hjärta med den där kramen, gav mig så mkt hopp och så mkt
ork, min älskling finns kvar där inne:)

Dagarna där efter har varit lika fina.
Han har kämpat.
Underbara stora killen min.
Med kärlek kommer man långt och älskad kommer han alltid vara, precis för
den han är, var dag, varje minut, i varje situation.
Lillhjärtat sa det igår vid matbordet också:
-Mamma, jag vet att du alltid älskar oss även när vi gjort ngt dumt.
Ja, alltid och evigt! Oavsett!!:) Och just det talar jag om för dem ofta, ofta.


Vi firade in nationaldagen som så många andra, på det mest trivsamma
stället - stranden 5min hemifrån:
Återigen, jag älskar mitt Skåne!:)

Smutsig men med en fin snäcka i naveln, lillgull precis så som han är:)
Underbar!

Coola killarna lirar lite strandfotboll så som coola killar gör:)

Gäster på kvällen, påhittiga små... Hulken? Nej, min lilla son och hans kärlek.

Kubbspel.
Gick sådär. Får erkänna att sport ej är min grej... trots det älskar jag
det och kommer då rakt ej sluta, ngn måste ju förlora också:)
Jag sög givetvis även på detta.

Vinnarna!

Tisdagen blev hemmavid med stackars storgull i fosterställning och med en
rungande huvudvärk.
Det pga att natten bjöd på ett skådespel av oslagbar kaliber!
Oj som det åskade!
Givetvis kunde jag ej komma till ro, blixtar är magi i mina ögon och jag
fullkompligt trollbinds av det.
Jag inväntade också det utlovade regnet som dröjde.
Vad att göra under tiden än att skruva ihop ett cykelställ.
Och denna sena timme var ju ingen annan vaken så iklädd endast linne och
trosor pga värmen smet jag ut och fixade.
Mitt i meckandet hör jag ett prasslande ljud bakom mig som snabbt kommer
närmare och vips är regnet över mig och jag är dyblöt på ngr sekunder!
Och ett högljutt tjoande hörs från grannträdgården...
Fler var visst vakna.
Utomhus.
Filmade åskan visade det sig dagen efter.
Och jo, grannen undrade om jag inte hade alla höns hemma då jag sprang
omkring sådär i trädgården, den tiden på dygnet...
Nä. Kanske inte...
Men fint blev det!:)

Stora hjärtat mitt vaknade av mullrandet som fick hela vår lilla röda
stuga att skaka i väggarna, tysta låg vi vakna och såg ut över himlen
där blixtarna lyste upp himlen, länge länge.
Stackars gullet piggnade till framåt dagen.
Luftas fick han göra mellan sovstunderna, hans migrän är ej att leka med.
Stor?
Ja, ruskigt. Snart är jag minst här.
(Om man ej räknar Socker och Sickan då...)

Jag är ej den enda med trädgårdsintresse här hemma...
Dock tror jag dock att den mest påtagliga genen där kommer från deras
far, men vi roar oss:)

Vi håller på att göra även baksidan fin.
En planteringsbänk intill hängmattan - kan även användas för att ställa både varmt te och kalla drinkar på.

Och ikväll fick lillgull hänga med mig och mormodern till en mycket
spännande plats - återvinningscentralen aka tippen.

Storhjärtat mitt var ej med, han var ute och svirade.
För första gången i sitt liv gick han hem själv från skolan med en kompis.
Gjorde mellis, packade sin väska med allt som behövdes inför kvällens
poolparty hos sin skolfröken som han endast har i 2dgr till.
Kompisarna hade han ringt och bokat upp möte med så när jag kom hem med
lillebror möttes vi endast i dörren med kram och puss, sedan for han
vidare på äventyr.

Vad hände?
Han fyllde 10 för endast ngr dgr sedan, är detta en magisk gräns?
Blir de så här stora på en gång då?
Bäst att krama lillebror lite extra mkt, det är ju bara 2 år till han
är lika gammal och jag tydligen har 2 stora, duktiga MÄN här hemma;)

Förberedelser och att sortera tankar

Det spelar ingen roll hur många ggr jag lämnar dem till deras far, när de
åker blir det alltid så tomt i mitt hjärta.
Den där morgonen då det är lämningsdags och de hoppat av vid skolan,
förväntansfulla och längtansfulla efter pappan de saknat, så kör jag till
jobb med en stor kall klump i magen.
Vi behöver dock vara ifrån varandra.
När de bara har mig så här mkt och så lite pappamys, när det sker så mkt
förändringar både inuti dem och i deras liv så behöver vi vara ifrån
varandra för att sakna.
Jag får bara inse att jag inte är deras allt:)

Dagarna utan dem har ägnats åt förberedelser, fix och trix här hemma så
att det ska vara så fint och färdigt så vi kan njuta maximalt när de
är här och bara hitta på trevligheter ist för måsten.
Jag har låst in mig i min trädgård och gått här och pysslat och sorterat
tankar kring hur vi ska göra för igen få det sådär himla mysigt som vi
alltid har haft det innan.

Jag behöver städa lite både i min trädgård och mitt hjärta för att varva
ner efter veckornas kalasande och stress.
Pyssla och påta och nå harmoni, ladda mina batterier och bara andas lugnt
och njuta av den stillhet som finns här ute i min skog.

Nu sitter jag här med fjärilar i magen och det är bara minuter, timmar
tills de dundrar in här och vårt hem fylls med prat och skratt efte de
där så högt saknade, oh som jag längtar!!!



Gurkor, tomater, chili, chokladmyntan och basilikan har blivit omplanterade och fått plats mot den varma soliga vedbodsväggen:

Fikonträdet mitt som var så klent och dessutom tappade alla de ca 5 blad
de fått efter vintern då det sattes ut för tidigt i frostnatten, växer
som jag aldrig trodde var möjligt:)

Jag har dock fått hjälp av både lillSessan och mormor:)
Här med sessans första egna cykel som hon älskar över allt annat.

Sessan har hjälpt mig med vattningen, grymt bra:

Och nej, frusit har jag ej gjort denna helgen heller...

Fotat i halvskugga...

Och det ger en riktigt skön tillfredställelse när min lilla trädgård är
iordning, de ca 1000kvm gräsmatta är klippt och bara väntar på de där
små (rätt stora numera) fötterna som ska springa där och sparka fotboll:)

Dock har jag också haft vissa funderingar kring att anamma detta eminenta
mode, dessa mygg gör mig galen!
Iaf sova så här?

Dagarna har inte bara gått åt till trädgårdsfix.
Jag har druckit Lambrusco, gjort nya bekantskaper, druckit rosé, grillat,
myst och haft det allmänt gott:)

Jag har träffat min gamla kärlek, min så saknade Nelsonhjärtat.
Ack vad det kändes!
Men oh så bra han har det och vilken fin familj han hamnat i!
Underbara!

Och... Jag måste visa er vad min stolthet, min 10 åring gjort i slöjden:
Han är så makalöst duktig!!
Lampan sitter nu på väggen i hans rum och jag häpnar var gång jag ser den.
Otroligt stolt:)

Idag väntar äventyr med fina vänner!
Njut solen vänner, det ska vi!:)
Det kommer bli ännu en underbar dag!!

En 10åring firar man ej i en handvändning!:)

Vart tog de där åren vägen?
Såå länge sen känns det inte som jag gick där med första lilla antydan till
bula på magen och som sedan förvandlades till denna underbara kille!
Min son!
Min stolthet!
En kille som jag har så sanslöst roligt tillsammans med. Redan.
Med den härligaste humorn i världen, bästa dansmovsen, sanslöst bra kock
och världens mest omtänksamma kan jag inte annat än vara så otroligt
lycklig över att få vara hans mamma!
10års jubileum som mamma, galet...:)

Och den där första 0:an, inte skulle den gå obemärkt förbi.
Dagarna har fyllts med firande.
Lördagen var det "vuxenkalas", den dag då båda kottarna firas.
De nya fotbollsskorna som han älskar så mkt så han nästan sover med dem,
packades upp innan dagens match, stolt kille!;)

Petrahjärtat testar storgulls nya fotbollshandskar, också högt älskade.
Dem och fotbollsskorna sitter nästan fastklistrade på gullet mitt;)

Tårta.
Sådär, så alla blir nöjda.

Kalajset fortlöpte med mamman i migrändimma och när fina gästerna susat
vidare bänkade sig storgullet framför tvn, fullt utrustad och med den
nya mobilen i handen, mest för känslans skull.
Lillgull och jag höll hnm sällskap under vad som kan vara en av mitt livs
första sedda hela fotbollsmatcher - icke spelad av storgull.

Söndagen firade vi i mors tecken.
Hos lilla mamman min såklart:)

Och på måndagsmorgonen var det då dags!
Väckt med sång och paket som sig bör.

Sedan åkte han iväg på äventyr.
Inte ville han att jag skulle vara med denna dagen och gå hem tidigt,
det var ju Skåneresa!
Forsa kar:

Glimmingehus, med äkta spöke!
En kille fick det tom på bild:)

Sedan hem och med spänning invänta nya gäster.
Med fotbollsskor och handskar på. Såklart.

Förrätt, storgulls klassiker - broccolisoppa med knaperstekt bacon
och en klick creme fraiche.
Huvudrätt, limemarineras och kokt kyckling med ugnsbakad nypotatis och
en kall lime/vitlökssås.
Efterrät, blåbärspaj med hemmagjord vaniljglass.

Världens bästa grannar kom och firade.
Pappan i huset där fyllde ju minsann också år på samma dag!

Alla var inte lika glada över detta kalaseri.

Invigning av Kinecten.

Så idag var jag ledig för att få fira storgull, en dag sen.
Rätt dag vald med tanke på vädret också, bonus:)
Storgull ville inte bjuda på glass utan önskade att mamman skulle baka
kärleksmums.
Då bakade mamman naturligtvis kärleksmums:)

Kombinationen med hastig och trevlig värmebölja och bak i mitt lilla kök
gav lite bastufeeling.

Och ja, kl 10 på förmiddagen var det 23 grader - i skuggan:)

Lite skönare att vara utomhus tyckte jag och meckade ihop de 2 fotbollsmål gullen fått i present.
Man KAN ha en plan som ser ut som en banan.
Se bara på ritningen min, funkar?
Funkar!:)
Nu ska bara gräset klippas igen och sprayas vitt så kanterna på planen syns;)

Sedan mötte jag upp gullet i skolan, det är ju inte så att de önskar att
mamman är med hela tiden längre, nu när man fyllt 10år ÄR man ju faktiskt
väldigt stor.

Därefter mot äventyr i Bjärred!
Glass och bad var SÅ rätt idag!:)

Först tassade de i lite nätt i vattnet...

Lång brygga. Stor glass. Litet gull.

Glass ätes bäst med hela ansiktet, för känslans skull.

Vi fiskade räkor:

Och jag njöt och njöt och njöt.
Låg och solade och laddade batterierna till max med killarnas skratt
i bakgrunden:)

Lillgull meckar.
Det är han bra på.

Vattnet visade sig vara ganska varmt...

Basket på lekplatsen hann vi med också.

Och som bevis på en fantastisk dag bränner nu ryggen men ack, det var det lätt värt!

Så mkt som kan hända på 10år.
Att allt som skett sedan jag blev mamma, sedan min stolthet kom till
världen, skulle rymmas på 10år känns underligt.
Men så fantastiskt lycklig den där store mannen och hans bror gör mig!
Var dag:)
Älskade underbara, grattis mitt hjärta!