Perspektiv

Igår på stranden stod jag och diskuterade livet och dess svängningar med en
vacker, klok kvinna jag ej möter så ofta.
Gassande sol, het sand under de bara fötterna, stim och stoj från barnen.
Döden var nära i samtalet, påtaglig, det som var svårt och har varit tungt
kom upp, mitt där i verkligheten med så mkt liv omkring oss.

Jag har tänkt på det där samtalet.
Vi ses ej ofta så vi hade en hel del att ta igen.
Det är så sanslöst mkt som hänt under det senaste året.

Jag är långt ifrån densamme som för 1 år sedan.
Vad som är viktigt i livet har blivit mkt mkt tydligare.
Vad som är lönt att bli arg för, hur jag ska leva för att må bra, få ork.
Vad som tar och ger energi.

Och slå det samman med allt som hänt totalt de 4 senaste åren...

Jag ÄR tacksam.
Jag har det bra.
Men det är inget jag kan ta för givet.
Jag lever ej var dag som om den vore den sista, även om så kan vara.
Men jag vill känna mig levande var dag.
Känna att var dag har gett mening.


Jag lever mitt i nuet.
Och just nu läggs min prio främst på storgull.
Jag undrar hur jag någonsin skulle kunna hinna med att vara ngt annat än
bara mamma?
Inte så bara, det kräver mkt, är ett stort ansvar, men ack så mkt det ger
tillbaks i glädje:)
Just nu är denna kampen en helhets sysselsättning.
Viktig.
10 dgr hos mig/4dgr hos pappa och så rullar det på.

Det är inte enbart jag som har förändrats det senaste året.
Samma saker som har drabbat mig har också drabbat honom, vi lever i samma
liv, samma tillvaro.
Fått hnm att tänka i banor han ej borde i sin ålder.
Tampas med problem som är större än honom själv.

Det blir ett litet moment 22.
All kamp går åt till storgull, mkt mer hinns ej med.
Måste läggas på hnm.
Samtidigt måste jag kunna ladda batterierna, omgiven av mina kära fina,
jag är bara en person att tampas med detta.
Jag längtar efter att få träna, men det är tid som tas ifrån fokuset på
honom, jag kan inte få egentid fler ggr/vecka som jag skulle önska, det
skulle rubba lugnet jag kämpar med att bygga omkring hnm.

Men, det är värt det.
Varje dag.
Jag önskar bara jag hade mer tålamod, fick mer tålamod, mer batteriladdning.
Men ack, ingen dag är den andre lik, snart är denna tid förbi och då kommer
jag ha det tillbaks i den fina kille han åter kommer vara.
Utan tvekan.
Det är en kamp man väljer att ta den dag man väljer att bli förälder.

I onsdags gav jag upp lite.
Tisdagen hade varit hemskt kämpig.
Insåg att gå här hemma och försöka, fram och tillbaks, ej gick.
Vi flydde fältet och åkte in till Malmö.
Gick halvbra men bättre.
Tills den trötta puckade mamman kom på att hon gjort en dödssynd.
Missat storgulls fotbollsavslutning.
Det gjorde inte saken direkt bättre.
Så får man inte göra...
Usch.
I tröttheten och uppgivenheten blev det så.

Jag måste börja lösa korsord... Alldeles för mkt jag glömmer när det är
så mkt att tänka på jämt, skäms.

Men i helhet blev det ändå en bra dag.
Träffade fina saknade älsklingar.
Tog det lugnt, bara var.
Pratade.
Gjorde saker de tyckte om.
Att ge gör att man får.
Som jag sagt till storgull när han skäms för att han bråkat, vilket han
egentligen inte kan rå för, så kommer jag älska och älska och älska hnm
tills han inser att han inte vinner på att bråka.

Jag öser inte saker över dem, jag ger dem fasta regler, sunda värderingar,
låter dem se att alla har lika värde, att prata skit om andra bara betyder
att man har låg självkänsla och att säga snälla saker betyder att man får
fler vänner och på så sätt till slut inser att man är värd att tyckas om.
Jag ger dem kärlek, villkorslös.
Lär dem att alla gör misstag, jag om ngn, men att erkänna dem och förklara
varför gör en mänsklig och alltid ändå älskad oavsett.
Trygghet i att de är fantastiska varje dag.

I Malmö badade vi ej i havet, kottarna fann en fontän!:)

Storgull skejtade, lillgull gjorde det han älskar - klättrade.

Min underbara förstfödda, nu så stor.

Stora hjärtat trickar lite, lillgull hade med sig sitt legobygge och var
nöjd han med.
Det var sol, varmt, mysigt och bara vi:)

Dessutom åt vi gott på Möllan med finfint sällskap och kottarna hann även med att se Timbuktu, Mikael Wiehe och en man i kvinnokläder.
En toppendag tyckte de och det trista mönstret var brutet.
Mamman andades ut, storgull likaså.


Förövrigt är den där lilla fröken som flyttat in hos oss och i våra hjärtan
en riktig liten livsnjutare, coolare är svår att finna.
Ok, skulle vara Socker då...

Det hade varit roligt om gullen en dag läste ngt av mina inlägg, det är
ju ändå till dem jag skriver.
En dag när de själva tampas med samma bekymmer, jag tror de hade skrattat gott;)

Att jag älskar dem, det vet jag att de vet:)

Det är ju lov, då får man lov...

...är ord som används flitigt av gullen dessa veckor.

Åh, gåtillbakatilljobbeftersemester ångesten börjar redan komma.
Inte för att jag inte trivs, kommer bli jättekul att vara tillbaks, men just
för att det är ganska gott att lulla omkring här hemma...
Gå upp ngr timmar senare än vi brukar, göra precis vad vi vill.
Gillar!:)

Men, jag har vecka 29 att se fram mot också, delad ledighet gör ju att man
har lite mer att längta till sen:)

Det är ju grejen med semester, att den alltid tar slut för fort!


Dagarna har susat på.
En hejdundrandes rolig och händelserik midsommarafton har jag hunnit vara
med om, kottarna var i år hos sin far.
Söndag kväll var denna klena lilla varelse i form igen...

Men men, att ligga i soffan och äta pizza och dricka kall bubblig cola
är inget man direkt får ägna sig åt när gullen väntas hem.
Stranddopp önskade de och släpade med sitt lilla vrak till mor.

Skånes djurpark besöktes också denna helg, tillsammans med systran min.
Med gps:en inställd på "välj de allra krokigaste vägarna" var mamman
här lite småskakig när hon kom fram men en jättemysig dag hade vi!:)
Tidigare traumatiska kossa upplevelser bearbetas:

Låtsas Lo

Riktig Lo

Lillhjärtat har dragit sitt strå till stacken och hjälpt till med tvätten.

Och, Sickan flyttade äntligen hit!!
Som vi har längtat!

Hon intog genast platsen mellan kottarna, i min säng och vips får mamman
det liite trångt i sängen...

Hon är en baddare på att rensa ogräs!

Måndagen bjöd på vansinnigt lyckad grillning i fina vänners sällskap.
Det är ngt med torrt kol som gör hela grejen...

Tisdagen blev sådär.
En sån där dag så allt är trist, mina tonårspojkar gör allt vad de ej
ska och inget av vad de borde.
Lajbans.
Dagen gick åt till att skruva i ett handtag på vedboden, alles.
Så efter mormoderns Allsångsbesök var över kastade jag mig ut i trädgården
och rev upp hälften av den trista rabatten.
Grävde upp 2 tråkiga rhododendron, brottade ner en vansinnigt aggressiv en
och en massa ogräs och idag ska jag roa mig med resten.

Dagarna har annars mest gått åt just de som vår semester var tänkt för,
att varva ner och hinna med mitt i stressen.
Det är ibland lite mkt att vara själv med 2 kottar, hus och jobb osv och att hinna med allt blir ibland ej jättelätt.
Så just nedvarvningen har funkat finfint:)

Ibland blir saker ej som man tänker, eller allt som oftast.
Klockan kan vridas fram snabbare än man tänkt och också bakåt.
Ibland är det dags för nya kapitel, även om man ej kanske vill utan trivs
bra i de invanda mönstret.
Men våga, gör ej saker du ej trivs med för att andra vill.
Man har som sagt bara ett liv och i det ska man själv må bra främst.
Lägg ej energi på sånt du mår dåligt av.

Nu väntar en lagom sen frukost, lite trädgårdsfix och sen...
åker vi nog ner och tillbringar denna underbara dag på stranden.
Vi har ju ändå semester:)

Och gurkorna de växer...

Ställ aldrig kor på led, inte ens i paradiset...

I min byrålåda har jag en liten ask med älvstoft.
När man gläntar på locket och blåser lite försiktigt på det som finns i så
sprids magi i rummet, det följer med dem det träffar dagen ut.
Det kan styra över både väder och vind och vart man än åker så hamnar man
i ett paradis, lyckliga som få.

Nej, jag har inget älvstoft...
Men jag har underbara vänner, 2 fantastiska barn, upptäckaranda och ett
positivt sinne, det kan göra mer magi än älvstoft!:)
...och resten löser sig på ngt sätt av sig själv, alltid!
Bara man väljer att se saker som roliga istället för att tänka på det som ev
kan bli besvärligt så blir allt bättre än man kunnat föreställa sig!:)


Torsdagen blev en innesittardag.
Regnet hängde i luften och öste ner emellanåt.
Vi hade planerat äventyr med Linda och våra kottar och tyckte att det kunde
ju regna liiite mindre iaf... Tar man bara stövlar och regnjacka på och
ej fryser så blir ju allt jättekul ändå i trevligt sällskap:)

Vid 15 tiden var allt inpackat och klart, vi trotsade vädret, lade in
gummistövlarna i bagaget för säkerhets skull och for mot Stenshuvud.

Makalöst vackert!
Bara vägen dit var en upplevelse och att komma in i alla Kiviks
äppellundar var jättemysigt.
Vi hann med ett litet stopp och inhandlade div sylter och cider.

Sedan vidare mot äventyret genom lummiga skogar, branta backar,
kohagar och höga stup. För att till slut nå paradiset.

Djävulskossorna...

Underbara älskade trollungar, som har känt varandra sedan de var endast
några timmar gamla:)

Stenshuvud

En underbar dag med stenletande, skratt och bus!:)
Jag har nog aldrig besökt en så vacker plats i hela mitt liv!

Hemvägen blev lite mer dramatisk.
klockan var sen när vi begav oss hemåt.
I paradiset verkade tiden stå stilla och det var först när det började
skymma som vi kom på att vi kanske måste slita oss.
Genom suckande skogar, mörka dungar och till slut tillbaks i kohagen...
Där visslade vi glatt och stojjade.
Jodå, då går koeländena till attack!!
All lärdom om att stå stilla var bortblåst, lillhjärtat mitt som gärna
går i sin egen värld lycklig över att finnast till förstod ej varför
alla vi andra sprang, tillbaks och ta hnm i handen, säga åt hnm att
springa så fort han bara kunde och rusa med kossans andedräkt i ryggen,
bara en liten liten bit bakom oss och så kasta oss in bakom grinden
som de andra höll öppen...

Benen skakade, först en dags promenerande, sedan denna rusch och toppa
det med adrenalin, galet!!
Vilket äventyr!
Och som vi skrattade!!
Vi slutade dock inte springa fast kossan var bakom en stängd grind, vi
rusade och rusade tills benen knappt bar längre:)

Lillhjärtat sa glatt i bilen på väg hem, att bli jagad av kossor var det
roligaste han varit med om i hela sitt liv!:)
Sötsmula, mamman var inte lika exalterade men skrattade glatt åt äventyret
och att vi hade kommit undan:)

Båda sönerna enades dock om att detta är det bästa sommarlovet någonsin,
och att de hade den bästa stor och lillebroren, sådär, efter att ha
överlevt en hungrig kossa:)

Sommarlov ett synonym för Magi...

Få ord klingar så magiskt som just Sommarlov.
Det ska vara äventyr, bad i kalla sjöar, tältande, skrubbsår, kärlek och
lek, lek, lek.

Jag minns mina somrar på kollot på Hasselö.
Då vi stod ute i sommarregnet och skrattade, spelade anden i glaset om
nätterna, paddlade kanot om dagarna, gick på tur, övernattade på klipporna
under endast ett regnskydd och i våra sovsäckar.
Flottbygge och fiskande från klippor.
Magi.

Jag vill ge det till mina barn.
Jag vill ej att de växer upp och blir grymma på datorer och datorspel.
Jag vill att de blir fantastiska kojbyggare.
Får skrubbsår och får duscha i sommarregn.
Att de får fnittra sig till sömns i ett tält.
Att de får uppleva den magi som är ett sommarlov!:)

De växer upp så snabbt.
Får vara med om så mkt hårt i världen.
Låt mig få ge dem lite magi i deras barndom.
Låt mig få ge dem ngt att minnas när de sitter vakna om nätterna medans
deras egna kottar sussar, ngt de kan tänka tillbaks på och le.

Låt dem bli blöta, låt de få skrubbsår.
Så länge de gör det där under skratt så är det ju ändå så att barn både
torkar och läker, det är minnena som består.

Idag stuvade jag in mina 2 egna kottar och en vi snällt fått lån i bilen tillsammans med picnicmat, vattenflaskor och bekväma skor.
Ryggsäckar med regnkläder och badkläder, det gäller att vara förberedd:)
Man vet aldrig vad äventyret bjuder på!

...sedan är det ju bara ej målet som är själva äventyret utan resan också.
3 st skönsjungande killar, allsång, en baklucka som vi flera ggr fann att
vi glömt stänga då kottarna hämtat diverse saker där bak.
Mamman hade ju fullt upp med att hålla styr på navigationen genom mobilen.
Inte det bästa sättet men ett som funkar.
Att vi körde med bakluckan öppen ngr ggr är ju en baggis, det regnade ju ej:)
Och vilse körde vi naturligtvis ändå.
Med goda vänner som stöd både psykiskt och genom guidning hittade vi till
slut rätt ändå, efter otaliga pauser som innehöll både glasoutlet,
keramik, fiskröker i och glasspaus.

Vägen till Nimis är varken rak eller platt.

Många pausar blev det...

Men fram kom vi!!:)

Och bada skulle det.
Det ser ju inte ens skönt ut...
Men härligt hade de:)

Makrill från rökeriet vi besökte smakar allra bäst på soliga klippor
efter ett kallt bad:)

Nimis ÄR magiskt, det bara är så.
En drömvärld för de där nästan stora kottarna, de som får prova sig fram med tillit, klättra i byggena, hoppa på stenarna - utforska.

Lillgull gillar ju just detta med klättrandet:)

...på vad han kan finna:)

Grymma är de där 3 fina killarna!!:)
En sån underbar dag vi har haft!

Att sedan när kvällen är slut, när vi äntligen kommit hem efter ett äventyr
som startade kl 12 och tog slut 8 timmar semare, få höra av stora gullet,
att "mamma, ååh så mysigt det har varit idag!"
Få en stor kram och höra orden upprepas igen medans han lyckligt står där med armarna kring mig, länge länge.

Då vet jag att jag gett dem ett frö.
Ett äventyr att drömma vidare i, bära med sig.
Det värmer mitt mammahjärta och får mig att sitta här och le med hela
ansiktet, lycklig efter en magisk dag med ett fantastiskt sommarlovsäventyr!