Självklarhet.

När jag stängde ytterdörren och klev in från trädgården följde inte
bara den där trygga fjärilslätta känslan av tillfredsställelse med mig
in utan även doften.
Doften av gräs, jord och teakolja.
Vackert.
Vilka dagar. 6 hela lediga underbara, soliga dagar.
Dagar fyllda av lättja, nöjen, sovmorgnar, njutningsfullt slit, fina möten,
tankar, äventyr, husmanskost och skratt.
Sällan har väl en ledighet varit så skön.

"We garden to make poetry and beauty and to ease our troubled souls".


Det är min lisa för själen, att få vara där ute och göra det vackert.
Samtalen och tankarna har plingat i min mobil och med smutsiga
fingrar och med ett leende på läpparna har jag knappat vidare
mellan trädgårdslanden och snickrandet.
Det ligger i vår natur att få tillhöra, finnas för någon, att bli tänkt på.
Att vara en viktig del i någons liv.

Det måste inte vara en symbios, en person. Vänskap och att dela
tankarna med någon man respekterar och som ger ens egna tankar
andra vinklar och bränsle är av vikt.
Som ibland tänker de där tankarna man själv ej vill sätta ord på.
Någon som förstår och finns, som man är självklar för så som man är.
Accepterad. Betydelsefull.

Närhet.

Man har så ofta en bild och en dröm om hur ens liv skall vara.
Att avvika från eller ge upp den som varit en målpunkt genom livet
är svårt.
Skulle något vara annorlunda mot vad man tänkt vill man stänga
dörren och ej se klart vad som finns bakom, man har ju en annan
väg för att nå vad man vill.
Men hur ofta når man det perfekta målet genom att följa den perfekt
vägen? Vad är perfekt?
Att ha en klart lysande dröm eller att njuta på vägen?
Att man kanske trillat över det man önskar på ett annat sätt än man
tänkt kanske inte alltid är så lätt att se.
Att se saker annorlunda kan förändra allt.

Tillåt saker att hända.

Våga.

Inget sker om du ej helhjärtat låter det.

Ibland fylls ens bild av svarta moln och man ser ej att solen lyser bakom.
Skapa ej problem innan de finns där.
Sörj ej innan det faktiskt har hänt.
Det kanske inte sker. Och OM det sker, är det då hela världen?
Man förlorar mer om man ej törs.
Vinner om man faktiskt vågar prova det som är annorlunda mot vad
man först hade tänkt.
Det kanske till och med är bättre, vem har alla svaren på förhand?


Aja.
Jag har vaknat timmar före de där som snart är tonåringar och tassat
lätt rastlös på tå innan de vaknat.
Jag har klippt gräset för första gången detta år.

Alla fönster har äntligen blivit putsade och solljuset når nu åter även in i huset.

Tomat och gurkor har fått ett uppgraderat bo i form av en stor drivbänk.
Jag har njutit av sällskap och natur med en dröm. En dröm jag bara
snuddat vid och önskat få tillträde till men vaknat upp från.
Rabatter är rensade, utemöblerna inoljade, kantstenen lagd och de små
stockrosplantorna har fördelats om.
Vi har varit på galej både här och där.
Vi har gjort långkok och förfinat recept.

En ledighet som slår det mesta i tillfredsställelse, ack vilka dagar.

Stillhet.

Vila.

Långhet. 2cm sedan växer han om mig. Ouff.

Njutning.

Påskpynt. Det räckte med kyllingen tyckte vi.

Kalas. VAD jag skulle önska att det där Magnoliaträdet bodde i min trädgård.

Rotmos och fläsklägg. Lätt värt 3 timmar på spisen.

Drivbänk. I år kommer gurkorna och tomaterna få rejält med utrymme.

Rabarber. Alltså, de där är redan stora, vilket tjong det kommer bli där i sommar!

Wanås. Underbart.

Drömmen.

Magi.