Skrattat åt allt det underbara som kottarna gjort:)
Läst så här med stort avstånd, om det mindre roliga.
Med andakt kikat på bilderna av när grynen inte var så
stora som de är idag.
Njutit:)
Emils dagbok.
Det är vad de ska vara:)
Fast, istället för en blond pojke från Småland, 2
underbara kottar från Skåneland.
Jag vill hitta tillbaks dit.
Tror det är möjligt då jag alltmer landat, allt mer
vant mig vid alla ökade måsten, lagt ännu en dipp i livet
bakom mig.
Jag är inte den som ägnar allt för mkt tid åt sorger.
Det finns ju så mkt att glädjas åt:)
Man gör alltid ett val.
Man kan grubbla och sörja över misstag eller begrunda
dem, gå vidare och lära sig ngt av dem.
Man kan välja att leva kvar i ilskan eller njuta av
det fantastiska som finns i var människas liv.
Ett exempel.
Lillgull har INTE lagt sina kläder i tvättkorten som han ska.
Han har istället omsorgsfullt format dem till ett hjärta
för att göra sin mamma glad:)
Så typiskt för den där underbara lilla killen:)
Älskade älskade onge:)
Imorgon kommer de hem från pappsen sin, OH vad jag längtar!!
