Min dag

Jag bor i en liten idyll här ute i skogen.
Här är alltid lite varmare, lite soligare och betydligt
mer rofyllt.
Det är skönt att komma hem till det.
Idag vaknade jag, lite tröttare än vanligt, till en
underbart solig vårdag.
Med ett litet hopp tänt i hjärtat och ett beslut fattat.

Susade iväg i min silvergrå för en dag på mitt härliga
arbete, solglasögon mot den värmande solen, Mankell på
ljudbok lindade in mig i en spännande värld.
Precis vid infarten till Malmö möttes jag av en kompakt grå vägg.
Eländes hagel och otäckt regnoväder som höll i sig hela dagen.
Aprilväder.

Efter jobb väntade en alltid lika underbar kväll med
Lindahjärtat, en lisa för själen:)
Alltid varm i hela själ och hjärta efter en pratstund
med den som har känt mig längst och bäst:)

Susade hem för att i tron möta vår för helgen inneboende hund,
önskad fika handlad på vägen, och möttes av ett tomt hus.
De hade bestämt sig för att lämna hnm imorgon bitti ist.
Attans osis tänkte jag och insåg att jag hade en hel kartong
med gräddbullar aaaaalldeles för mig själv:)
En vilar gott i magen och möts snart av en till kompis;)


Möttes däremot av Sabinas och andras fina kommentarer här,
tack!
Och just Sabinas fångade mig...
Jag har funderat mkt på varför jag började blogga igen, eller
överhuvud taget då för en herrans massa år sedan.
Och hennes ord var nog mitt i prick.
Visst är det så!
Att jag skriver för att påminna andra och framförallt mig själv
att älska just idag!
Vad vi har, att se det.
Och för att gullen ska veta hur älskade de är, hur speciella
och fantastiska om de en dag skulle läsa här:)
Hur de fyller mitt liv med glädje, var dag med dem är som ett
litet underverk:)

På hemväg är kärleken.
Om 2 timmar hoppas jag ha hnm nära.
Och som jag längtar!
Pirrig, lycklig och OH som jag faktiskt har saknat hnm!
Han ÄR min kärlek, min lycka, så är det.
Inuti mig bubblar det av längtan, snart, snart:)

Spår

Kan något bli vackrare?
Se de där små underbara sova tryggt, lugnt, varmt.
Långt långt borta i drömmarnas fantastiska värld.



Söndag natt.
Natten innan jag skulle lämna dem hos deras far för
en hel lång vecka.
Jag kunde inte sluta se på dem.
Ville pränta in varje drag, varje detalj.
Även om jag kan dem utan och innan för länge sen.
Så älskade, så fina.


Jag har dagar fyllda av mycket omtyckt arbete, kvällar
fyllda av tomhet, tystnad och tankar.
Jag önskar att jag en natt kunde lägga mig och sova så
rofyllt som de små underbara gör.
Tankar och ord är ej så lätta som jag skulle önska,
långt ifrån.

Pysslar och plockar, finner små spår efter de älskade
och ler, de är alltid med mig:)
En liten glittrig sköldpadda i min tvättstuga.

Med dem i mitt liv kan jag inte vara olycklig:)
En sån tur jag haft!!!:)

De små detaljerna

Tiden rusar iväg.
Alldeles för snabbt oftast.
Hämta lämna, fixa dona.
Vips är också denna veckan passerad.
Denna månaden.
Barnen har blivit ett år äldre.

Hinner vi se vad som händer?
Vad vi har?

Skjuter man saker på framtiden, för ett bättre tillfälle?
Har vardagen för stort utrymme och det där man skall ta
itu med blir aldrig gjort?
Väntar man på att problem försvinner med tiden?
...när de istället växer sig oövervinnerliga.


Vardagsäventyr, de där små sakerna, tar vi oss tid för dem?
Varför inte?
VARFÖR inte?

Ni vet, det där, det som ÄR livet, att leva:)
Allt det lilla extra som görs till något speciellt.
Att köpa hem lite fröer, låta kottarna smutsa ner sig och
plantera egna små liv, se dem växa och bli en blomma!
Att ta ett varmt bad med den man älskar och prata om saker
man bara pratade om för länge sedan.
Att bara duka speciellt, någonstans man aldrig äter...
Att bara säga ngt man vill, men som tar emot, av stolthet.
Ringa någon man inte ringt på flera år.

Det FINNS tid.
Alltid!
Ett sms innehållande 4 små ord, "jag tänker på dig" tar
30-60sek.
Den tid har du i livet för att göra någon glad.
Visa att denna har en plats i ditt hjärta.
Att den personen är av vikt.

Vad har man att förlora?

Om man inte vore så stolt.
Så envis.
Om man kunde lära sig planera bättre så man fick mer tid över!!
Tid för de små äventyren.
Att bara ligga på en filt i vårens starka solsken och se molnen.
De där som passerar förbi, bildar tid och försvinner för att
aldrig komma åter.

Man behöver nog bli påmind oftare.
Att fånga livet.
Jag lever inte som jag lär, som jag önskar.
Inte varje dag:)

Idag dukade barnen fint framför tvn, på våra små små satsbord
där vi nästan aldrig sitter just för att de är så små bla:)
Kvällsmaten kombinerad med chill i soffan.
Vardag/gos.


Sedan nattade jag barnen lite för sent för att jag skulle hinna
umgås mer med dem och de med mig:)
NU, disk, planera för morgondagen.

...och vänta på de där som inte verkar ske.
Som jag gjorde sist och nu är det någon annans tur.



Eller?

Måndagstisdag

Kottarna sussar sött i sina sängar.
Självvalt.

Småkillarna, Göran Fors, Bullen och Nisse är utfodrade och
deras ganska trivsamma pipande och knorrande har tystnat.

Socker ligger bredvid mig, en tass på min, en uppmaning om
att släppa det jag pysslar med och ägna mig åt honom.

Kärleken min har rest bort för 2 nätter.

I köket väntar disken och i tvättstugan skall tvätten hängas.

Inte prioriterad tidigare, vi har myst.



Idag vill inte lugnet komma till mig.
I ensamheten finns en stor klump i magen, mina käkar
är hårt spända och pannan evigt rynkad.
När barnens underbara röster tystnat för idag kommer tankarna,
de som hålls borta av deras glädje, som i ensamheten smärtar,
plågar, inte vill ge sig iväg.

Beslut?
Tankar.
Ikväll är ingen rolig kväll, alla kan ju inte vara det.
Då hade man nog mättats av glädje och ej sett det vackra.

Denna kvällen var bättre:


Nej, nu väntar disk, tvätt och en kall säng med en varm lurvig
katt spinnande på min huvudkudde;)


Sov gott ni fina!
Kram

Arbetsläger

Mmmmm, igår kom de hem...
De efterlängtade.
Saknade så mamman inte kunde koncentrera sig på något
annat de sista 2 timmarna innan de skulle komma:)

Och idag är jag hemma med storgull som haft samma influensa
som mig med huvudvärk, kräk och allmänt kass, dock i totalt
7dgr så idag for vi till farbror Doktorn som konstaterade just - virus.
Dock hade det klingat av nu, en klassiker när man väl tagit sig till Dr:)
Skönt för storgullet mitt att må bättre!
Så jobbigt när de mår så där helkasst och är som på andra sidan jorden,
hos sin far.


Men innan mina älsklingar kom hem hann vi med en del.
Söndagen innebar även den trädgårdsrenovering.
Arbetsläger med både min lilla mamma, svärmor, svärfar, systran
och lilla lilla Ida i hårt arbete!
9 timmar totalt arbetade vi i trädgården igår och det känns i ryggen!
Puh!
Men fint blev det!
Det är MASSOR som skall göras i trädgården denna sommaren,
som liksom inte prioriterats innan, så vi har att göra:)




Så idag är rastlösheten, rotlösheten borta, nu är de här
hos mig och mammahjärtat är helt och lyckligt igen:)

Vår!

Vi har faktiskt VÅR i Skåne!
Minns ni vad det är?!
Det är knappt... efter denna långa snöfyllda vinter
är det inte ens helt klart för oss här nere i Södern!:)

Men idag var den här utanför vårt fönster, knackade på
och lockade även mig ut även om jag fortfarande är
snuvig och nog borde vilat, men ack, det kan man göra
en regnig dag!:)

Ett sms till min lilla mamma och medans Kärleken fortfarande
sussade sött kom hon hit med en påse full med de godaste
jordgubbs Wienerbröden man kan tänka sig och styrkta av
dem så gav vi oss ut för att kratta bort höst och vinter
och locka fram allt grönt som spirar.


Oj så duktiga vi var!:)
Det är så himla härligt att vara där ute i solen och
riktigt känna de där allra första efterlängtade solstrålarna
mot de vinterbleka kinderna!

Kärleken min tänkte att det nog skulle vara bra att trots
feber dagen innan, bege sig ut på en promenix med en vän,
sisådär 30min hade nog varit ok, men 1,5h senare var han
färdig att kräkas och nu ligger vi nerbäddade och är rejält
snuviga och tjocka i halsen båda två men iaf jag och lilla
mamsen är rejält nöjda med dagen:)

Socker är ett stort fan av snuviga familjen han.
Döm själva, om ni kan finna hnm;)

På nytt

Hej kära vänner!

Efter ganska så exakt ett år är jag tillbaks i bloggvärlden.
Ja, tankarna bubblar, det sker så mycket som jag bara måste
skriva ner:)

Då jag varit så totalt borta från bloggvärlden hela tiden, det
har varit mycket, postivit mestadels, så har jag därför kanske
inte de mest uppdaterade versionerna av era bloggar i min
länklista, maila dem gärna till mig på kottemor@hotmail.se
så blir jag jätteglad!

Här kommer jag nu att finnas framöver:)

Många kramar från er egen
Kottemor

Stolthet

Det finns stunder som får mammahjärtat att svämma över totalt.
Av lycka, av stolthet, av saknad över att inte få uppleva
detta var dag.

Min minsting, mitt lillgull, han som jag oroar mig lite
extra för vad det gäller skola och vänner var jag en dag
och besökte i hans klass.
Han hade längtat, påminnt mig ibland men jag ville ju
komma på våren då vi kunde vara ute mer, så som jag gjort
med hans storebror.
Men en dag slog jag till ändå, varför vänta på våren
när lillhjärtat vill ha mig där nu.

Och jag hade ingen aning om hur mycket han hade längtat...
Inget annat spelade någon roll den dagen.
Hans mamma var i skolan.

Den fina kungakronan som han gjort själv sprang han och
hämtade ur gömmorna bland hyllorna och satte på sitt
huvudet och han var stoltast i världen.

























Det spelade ingen roll att de andra barnen lekte lekar,
byggde snöskapelser tillsammans, hans mamma var där
och det var allt som var viktigt den dagen, så mån
om mig mitt lilla gull.

























Det är då man undrar varför man inte är där alltid.
Varför man jobbar så mycket, varför man inte kan få vara
med de där som behöver en så mycket den tid de vill ha.
Den tid jag vill ha med dem.
Men jag har inget val, inte just nu.
Jag älskar mitt jobb, det gör jag, och jag är väldigt
tacksam för det, men ändå finns saknaden efter de små
där väldigt tydligt, saknaden av tid för dem som de
förtjänar och behöver.

Den där dagen kommer jag bära med mig som en av de
lyckligaste i mitt liv.
När han blir bråkig tonåring skall jag ta fram de där
bilderna och minnas, minnas hur han inte kunde sitta
bredvid mig utan skulle sitta i mitt knä, pussas,
kramas, viska att han älskar mig som han så ofta gör.
Det var livsviktigt och massage den dagen, han masserade
min rygg och jag hans, han var så noga med att fråga
om det var bra och det var självklart den bästa
massagen jag fått, han sken som en sol:)

Älskade älskade onge, jag hoppas du vet hur viktig du
är för mig även om jag ej alltid kan ge dig den tid
jag så önskar att jag kunde.

Jag är så stolt över dig lille man, alltid och evigt.

Febermys

En mycket lycklig Socker och något piggare Kärlek:)

Rastlös med nedräkning

2 dagar helt försvunna.
I ett smärtsamt töcken.

Inatt kl 03:32, dubbel dos migräntabletter mot min mystiska influensa
med huvudvärk, illamående så jag ej kan röra mig, ont i kropp och hals.
Vaknade 06:17, kanske inte direkt pigg som en lärka men med rastlösheten
rivandes i min kropp.
Upp och duscha, ta vara på den tid som kanske var innan huvudvärk och
illamående däckade mig så totalt igen.

Men icke...
Tvätten vikt, diverse jobbmail skickade, bilen darrhänt rattad för att
handla yoggi åt min stackars fortfarande sjuke kärlek.
Mmmm, nu är jag trött på detta.
Önskar bara halsen kunde ge med sig också så man kunde äta och få lite
mer krafter, men asch, på det hela stora och i jämförelse mår jag prima!:)

MEN, fredag, även om det ej känns så, 2dgr kvar innan mina små gull
dimper ner och fyller det tysta huset med ljud, skrik, slagsmål och glädje:)
Precis så som jag allra helst har det, alltid alltid om jag skulle fått välja.

3 dgr kvar tills jag är åter på jobb, något jag också längtar till.

Tills, dess, mys med min stora kärlek, försök att få hnm ur feberdimman.

Varför och vem?

Ja, inte kunde jag hålla mig borta inte:)
Och längtat har jag!

Jag har så många tankar, så många ord som vill sväva iväg,
fastna någon stans, för andra att begrunda, för mig egen skull,
för en ny "Emils mammas dagbok" precis som mina tidigare
sidor, om de där jag älskar allra mest, ALLA kära.

Nerbäddad i soffan, husets största kopp framför mig med
gott rött te, en röd tuffsig lurvig katt med magen full av lax
sovandes brevid mig på filten, en stund av ro och stillhet.
Välbehövd.

Lika mycket som jag älskar ensamheten saknar jag mina
små älskade.
Dubbelt.

Men ikväll skall jag göra just ingenting hela kvällen och dessutom
njuta av det:)


Jag har ju lyckan att faktiskt ha så mycket att sakna!
Att längta efter:)
En sambo som är det absolut finaste som finns, som jag älskar
hur mycket som helst och som jag är så tacksam för att han
står ut med mig;)
2 fantastiska söner, de underbaraste i helaste vidaste världen.
En familj och vänner som jag älskar så mycket.
Ett jobb som jag verkligen verkligen trivs med.
Ett rött litet hus i Skåne, ja, jag har verkligen ett underbart liv!:)


Men ikväll tänker jag inte bry mig om den där stora högen med
tvätt som ska vikas och läggas in i garderoberna, inte tänka
på alla de där måstena som fyller min rätt så stressiga vardag,
enbart pyssla med min nystartade blogg, göra den till min för
att fylla den med mina tankar, mina dagar, mitt liv.

Eko

Man hör ekot av deras röster överallt.
I varje rum känns det som det ljust har skrattats, men ingen finns där.
Saknaden är så påtaglig.

Ljudet av ett långdraget maaaamma som hörs så ofta darrar i luften
och väntar på att höras men inget ljud kommer.

Det är tyst.
Alldeles tyst.
Stilla.

...om man bortser från 3 st hysteriska små marsvin som precis fått
frukost och beter sig som om de ej fått mat på dagar.
Precis som de gör var måltid.
Underliga små krabater.

7 dagar skall passera innan de är här igen.
Innan huset fylls av lycka, liv och rörelse.
De 2 första dagarna är outhärdliga.
Då känns saknaden som om de tagit mitt hjärta med sig.
Vilket de också har.
De där små underbara...

Det är en lycka att få älska så mycket och även att bli påmind
om att inget är för givet, att få sakna.
Men jag önskar önskar önskar ändå att de kunde få vara här, alltid.