Självklarhet.

När jag stängde ytterdörren och klev in från trädgården följde inte
bara den där trygga fjärilslätta känslan av tillfredsställelse med mig
in utan även doften.
Doften av gräs, jord och teakolja.
Vackert.
Vilka dagar. 6 hela lediga underbara, soliga dagar.
Dagar fyllda av lättja, nöjen, sovmorgnar, njutningsfullt slit, fina möten,
tankar, äventyr, husmanskost och skratt.
Sällan har väl en ledighet varit så skön.

"We garden to make poetry and beauty and to ease our troubled souls".


Det är min lisa för själen, att få vara där ute och göra det vackert.
Samtalen och tankarna har plingat i min mobil och med smutsiga
fingrar och med ett leende på läpparna har jag knappat vidare
mellan trädgårdslanden och snickrandet.
Det ligger i vår natur att få tillhöra, finnas för någon, att bli tänkt på.
Att vara en viktig del i någons liv.

Det måste inte vara en symbios, en person. Vänskap och att dela
tankarna med någon man respekterar och som ger ens egna tankar
andra vinklar och bränsle är av vikt.
Som ibland tänker de där tankarna man själv ej vill sätta ord på.
Någon som förstår och finns, som man är självklar för så som man är.
Accepterad. Betydelsefull.

Närhet.

Man har så ofta en bild och en dröm om hur ens liv skall vara.
Att avvika från eller ge upp den som varit en målpunkt genom livet
är svårt.
Skulle något vara annorlunda mot vad man tänkt vill man stänga
dörren och ej se klart vad som finns bakom, man har ju en annan
väg för att nå vad man vill.
Men hur ofta når man det perfekta målet genom att följa den perfekt
vägen? Vad är perfekt?
Att ha en klart lysande dröm eller att njuta på vägen?
Att man kanske trillat över det man önskar på ett annat sätt än man
tänkt kanske inte alltid är så lätt att se.
Att se saker annorlunda kan förändra allt.

Tillåt saker att hända.

Våga.

Inget sker om du ej helhjärtat låter det.

Ibland fylls ens bild av svarta moln och man ser ej att solen lyser bakom.
Skapa ej problem innan de finns där.
Sörj ej innan det faktiskt har hänt.
Det kanske inte sker. Och OM det sker, är det då hela världen?
Man förlorar mer om man ej törs.
Vinner om man faktiskt vågar prova det som är annorlunda mot vad
man först hade tänkt.
Det kanske till och med är bättre, vem har alla svaren på förhand?


Aja.
Jag har vaknat timmar före de där som snart är tonåringar och tassat
lätt rastlös på tå innan de vaknat.
Jag har klippt gräset för första gången detta år.

Alla fönster har äntligen blivit putsade och solljuset når nu åter även in i huset.

Tomat och gurkor har fått ett uppgraderat bo i form av en stor drivbänk.
Jag har njutit av sällskap och natur med en dröm. En dröm jag bara
snuddat vid och önskat få tillträde till men vaknat upp från.
Rabatter är rensade, utemöblerna inoljade, kantstenen lagd och de små
stockrosplantorna har fördelats om.
Vi har varit på galej både här och där.
Vi har gjort långkok och förfinat recept.

En ledighet som slår det mesta i tillfredsställelse, ack vilka dagar.

Stillhet.

Vila.

Långhet. 2cm sedan växer han om mig. Ouff.

Njutning.

Påskpynt. Det räckte med kyllingen tyckte vi.

Kalas. VAD jag skulle önska att det där Magnoliaträdet bodde i min trädgård.

Rotmos och fläsklägg. Lätt värt 3 timmar på spisen.

Drivbänk. I år kommer gurkorna och tomaterna få rejält med utrymme.

Rabarber. Alltså, de där är redan stora, vilket tjong det kommer bli där i sommar!

Wanås. Underbart.

Drömmen.

Magi.

En stilla söndag

Var morgon när jag vaknar ligger jag kvar en stund i sängen.
Flyttar mig till en plats i min stora tomma säng där lakanen är svala.
6 kuddar och dubbla stora täcken är vad som ger mig värme.
Ligger stilla och försöker få min kropp att inse att det är en ny dag.

Jag tassar tyst upp och ställer mig på samma plats och ser samma sak,
var morgon.
Var dag likadan men annorlunda.
Från gnistrande frost som lyser upp mörkret till hetaste sommar.
Idag, hoppfullt, löftesrikt och förväntansfullt.
Sol och regn på samma gång, inte kan det bestämma sig, men så vackert.
Just denna platsen.

Jag älskar detta.
Det ska bli bra.

Sallad och örter.

Ruccola och jordgubbar.

Som här skall bakas rabarberpaj i sommar.

De där taniga, slingrande pinnarna är trädgårdens skatt-piprankan.

Tulpaner i antågande, ruskigt nyfiken på vad jag satt för färg...

Hänggungan och belysning uppe och Mårbackan på plats.

Igår hade jag en diskussion med en klok flicka som jag känt sedan hon var liten,
ämnena var religion och framtid.
Att en 12 årig flicka kan ge svaret "för att man inte vill vara ensam" på frågan varför
så många tror på någon religion ger mig trygghet.
I grunden behöver vi alla närhet, mer eller mindre och att finna trygghet hos andra
är en enkel lösning för att ej vara vilse och istället tillhöra.
Det bästa är att finna den hos sig själv, då finns den alltid där.

Så som en regnig söndag skall tillbringas, omslingrad av ngn man hör ihop med.

Man söker mening med saker som händer för att kunna förstå.
Visst är det så, man drabbas av allehanda olyckor, de går ej att undvika hur mkt
man än lever på ett visst sätt, behagar andra eller undviker saker som vissa kan
tycka är fel.
Det är hur du väljer att hantera det.
Du har bara ett liv. Följ dina drömmar. Försaka inget för någon annans vilja.
Jag kommer följa mina, det ska bli bra.

Vi njuter, det är vad vi är bra på.
Vi fyller våra dagar med härligheter.
Fyller vårt hjärta med lyckan över möten med underbara människor.
Jag fortsätter längta efter framtiden, den som jag vet skall bli så spännande.
Det härliga som kommer ske runt hörnet, det som sker framöver, tids nog.
Det ska bli bra.

Underbara. I väntan på.

Dricka bubbel och laga mat samtidigt, så som det ska vara.

Så stor...

Löpningssäsongen utomhus har tagit fart.

Trädklättring i vinterstormarnas spår.

Stapelbäddsparken, en magisk plats.

Lillhjärtat har varit krasslig, bästa sättet att må bättre på är att baka en tårta. Alltid.

Under lillhjärtats soffkuddar fann jag en hög med sugrör, när jag frågade hnm om varför de låg där
så svarade han att det var om man blev sjuk, då behövde man ha dem nära. Fullt logiskt såklart.

Besök av lillfisen och mormor. Hon börjar bli stor mosters gull.

Försök till jungfrubröstskok, abrubt avbrutet av lockelser.

Det är de där kvällarna. Nätterna. Att fylla ens väsen med intryck, diskussioner, skatter,
äventyr och glädje. Det är det som gör att det är värt allt. Som ger sån energi och sån
lycka att det blåser bort allt det andra.
De och dagarna med de älskade, de som jag finns här för.

Framför oss ligger en vecka innehållande endast 2 arbetsdagar, därefter 6 dagar att fylla
med äventyr, vila och vad vi allra helst vill för stunden.
Så sanslöst skönt det ska bli!!

Städvy i mitt ena vardagsrum.