Ilska!

Upp, till jobb där det är surt just nu.
Hem tidigare, till sjukgymnasten med storgull som har problem
med att hans hålfot är för platt.
Shoppa hålfotsinlägg för 400kr med redan ansträngd budget.
Hem och äta redan färdig mat.
Läsa storgulls frökens upprörda svar på det arga mail jag skickat
henne då storgull alltid får skulden för allt.
Klippa till inläggen för att han måste ha det i fotbollsskorna.
Inte blir det bra.
Skjutsa storgull till träningen där han tappar skorna 5ggr och
får kämpa med att ha dem på sig.
Hem, favvoHåkan kommer och hjälper mig sätta upp tvn på väggen.
Prata med storgulls fröken och uppgivet försöka få hjälp med
att få storgull att trivas bättre i skolan, utan hjälp från
hans far som tvärtom motarbetar och gör det värre för hnm.
Hämta storgull från träningen.
Upptäcka att lillgull lagt en tuss katthår ovanpå sin lampa
så att den nästan börjat brinna och klistrats fast.
Försöka hinna krama gullen lite i kombo med mys i soffan.
Sätta lillgull i duschen då han kom hem från sin far igår med
huvudet son en kladdig matta av ngt vax.
En liten miss från lillgull gör att det sedan står 1cm vatten
i badrummet, det som lutar åt andra hållet än det där brunnen är.
Torka barn, natta, hinna gosa lite.
Ta hand om bord och kök som bara fått rusas ifrån.
Torka, torka badrumsgolv.
In med dyblöta handdukar i tvätten, väntar på att den blir klar
så man kan hänga innan man lägger sig.
Hitta cyniskt svar från barnens far i mailen ang att bett sonens
fröken om möte för att styra upp hans skolgång, ilsket svar,
trött på att han gör skit för barnen utan att inse vad han
ställer till med.

Kollapsa i soffan.
Gah, så stressad, så arg.


Imorgon lugnare.
Plattan i botten på hemvägen efter att jag slutat 17:00 i Malmö
för att hämta lillgull och köra till hans fotbollsträning som
börjar 17:45 i Dösjebro.
Gullen är lyckligtvis hämtade och utfodrade av mormor.
Vara med och kika.
Hem och träffa någon saknad.
Lite kvällsmat för grynen.
Gos.
Nattning.
Hinna umgås med den saknade.

Onsdag ändå lugnare:
Susa hem snabbt som attan.
Storgulls första innebandyträning. (Pappan deras missade att
det började förra veckan)
Vara med och kika och hejja lite.
Hem.
Laga mat.
Trevlig gäster på middag för att se hur det ser ut ny när
det inte ser ut som innan, då på den lyckliga tiden.
Umgås.
Gosa.
Natta.

Torsdag, veckans lugnaste.
Hem snabbt.
Utfodra.
JAG ska försöka träna 30 min core.
Myskväll med popcorn och massa gos.
Packa.

Fredag:
Lämna grynen i skolan och försvinna till jobb, där det
som sagt ej är på topp, vidare på kickoff när jag hellre
hade velat träffa mina barn lite.

Lördag:
Kickoff.

Söndag:
Hem.
Match storgull.
Bio med barnen.
Hem och andas ut.

Och sedan börjar veckan om precis på samma sätt...
Kickoffen har bara bytts ut mot att jag skall jobba den
helgen och den lediga tiden arbeta i trädgården.

Bitter?
Nääää då...
Lite, men mest vansinnigt stressad och frustrerad.
Det är så himla himla mkt nu.

Ironi

Det var den låten han spelade på gitarr så ofta, där
i början när vi just mött varandra och himmelriket var öppet.
Då när inga bekymmer fanns, det var bara vi, han som jag
längtat efter hela livet.

Det blev på något sätt "vår låt" för mig.
Det var så vackert när det var han som sjöng, kändes ända
in i maggropen när han plinkade på sin gitarr.

Jag ignorerade slutet... men det kom.


Den vackraste stunden i livet var den när du kom
och allt var förbjudet
och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om
för det ekar i huvet'
och det blod som jag trodde var stilla det fick du att rinna,
den uppgivna röst som jag nyttjat så illa fick du att försvinna

O jag somnade den natten i tron på att allt var en del
i en kärlekshistoria
men det visa' sig dagen därpå att jag hade gjort fel
när jag gav dig en gloria
Och den stund som jag kände som nära var blott alvedon
och dom himmelska ben som jag ville förtära dom gick
där ifrån

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is

Och du somna' den natten så vaken och drömde om allt
som vi kunnat göra
O om någon som vill ge dig värme när allting känns kallt,
o om nån att beröra
Och jag kunde ha gjort vad som helst för att höra den tanken
men själv låg jag tyst i min säng och så frälst av den farliga branten -
jag liksom föll över kanten

Så kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is

Och den jävligaste stunden i livet var den när du gick
och allt var förlorat
O där satt jag med mina grön-bruna ögon och såg med blåögd blick
allt jag hade förstorat

För så kom änglar och ta mig till henne och ge mig en chans
för jag tror att snart brinner ett hjärta för henne någon annan stans

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
här sitter jag och baddar såren med salt
det går åt helvete med allt

Men den vackraste stunden i livet var den när du kom...

Vinter

Hösten har kommit.
I Skåneland stormar det rejält och vinden sliter i mitt
hus och mitt sargade hjärta.
I hjärtat där det är vinter.

Jag mötte honom idag.
Han jag älskar, som jag ej känner igen.
Killen som lever sitt singelliv i lycka, som ej är någon
jag vet vem han är, en främling.
Det gör så ont, vill aldrig se honom igen, han är allt annat
än min och det smärtar så oerhört.

Orkar inte.

Hur kan man går från att ligga tillsammans i sängen var natt,
röra vid varandra, skratta, leva ihop, till att ha en gigantisk
iskyla till den man sa sig älska på bara en vecka?

Jag vill inte se den där nya mannen, han som tagit över
den person jag älskar så mkt.

Det är vinter, inte höst.

Tomhet

Det var tomt på hans plats vid matbordet.
Vi var 3, inte 4.

En liten son som darrade på underläppen när han klev in
genom ytterdörren idag och sade "jag saknar Jonas".
Han fattas oss.
Vi saknar och älskar honom.


Det går bra vissa dagar.
Han har gått, vill ej vara här, jag måste gå vidare.
Det finns trevliga män där ute, visst intresse finns
hos mig också men de är inte HAN.

Jag ville bli gammal med honom.
Min Jonas, min självklara, min största kärlek.
Det bästa som hänt mig efter barnen.

Jag vill inte att saknaden skall övergå i bitterhet
för att jag ska ta mig ur detta.
Jag vill minnas det tråkiga istället för allt det underbara
bara för att det inte ska göra lika ont.

Jag önskar jag gjort så mkt annorlunda.
Tagit vara på det vackra jag hade.
Men jag kan inte, funkar visst inte så.
...ska ta hjälp med den biten.

Jag har tagit ut hans möbler.
Plockat ner de foton från väggarna där vi kysstes,
semesterbilderna där han log lyckligt.
Jag vill inte att det ska försvinna, men var gång jag
fastnar framför dem skär det som en kniv i hjärtat.
Jag vill så gärna ha honom här.

Hans varma vackra lena kropp.
Aldrig får jag röra vid den igen.

Jag påminns om honom överallt.
Han är så närvarande i allt.
Men så långt borta...
Han ringde. Ville prata med barnen.
Jag kan inte prata med hnm.
Kan inte höra hans kyla, orkar inte höra MIN Jonas vara
någon annan, klarar inte.

Om jag nu måste gå vidare måste jag stänga av.
Jag älskar honom så mkt, saknar honom hela tiden.
Var dag, var timme.
Alltid i mina tankar.

Det finaste som finns.
Vackrast både inuti och utanpå.

Undrar om han tror jag skaffat någon annan när jag ej
vill prata med hnm.
Om jag undviker honom för att jag är arg?
Det gör jag inte, jag gör det för att jag älskar hnm.

Fattas!

Fattas!
FY FAN VAD JAG SAKNAR!!!

MITT LIV, min dröm, han den finaste!
Borta.

Gick ut genom dörren för att stänga den om det som varit
vårt hem, om dem som älskar honom så sanslöst mycket.

Åh som jag önskar att jag gjort så mkt annorlunda.
Vill lägga mig på mina knän och be hnm stanna.
Men inte.
Vi är för stolta.
Båda två.
Det har förstört så mkt så mkt.

Mitt hjärta, kom, jag vill inte vara utan dig...
Älskar dig så mycket!!