Vikten av kärlek...

...eller vart är det där lugna Svenssonlivet?

Tassar genom mörkret i mitt lilla röda hus som fortfarande doftar
av dagens bakade äppelkaka.
Doften är lika påtaglig som den mängd kärlek som känns i luften.
Den går nästan att ta på...
Huset har fyllts av människor jag älskar.
Skratt, kramar, avbrutna samtal, sol, sol sol.
Värme, ledighet, härlighet:)

Jag är bortskämd.

Det är få förunnat att ha den grundtryggheten.
Veta att man alltid alltid är älskad.
Och, framför allt, kunna se det själv.
Det ger en sådan energi och ork.
Med det bakom sig kan man klara allt man vill:)
Ge av det man får.

Jag såg på Skavlans program och man ser nog vad man vill?
De sublima meddelanden ens undermedvetna vill att man ska uppfatta och
ta emot.
Då kärleken hade bäddat in mig i bomull och den är i fokus hos mig både
på gott och ont just nu så satte den igång många tankar hos mig.

Bob Geldof som var gäst i fredagens program sa:
"Att leva utan att älska är bortkastat".

Att älska igenom allt.
Amor vincit omnia.
Klarar den verkligen det?
Eller är det en banal dröm?
Jag tror på att ge.
Ge ge ge, tills man har älskat igenom något och det som inte var bra
inte har plats att finnas för att där den var nu är fullt av kärlek.

Mr Geldof sa en hel del klokt och en bit in i denna intervju finns ett stycke som ger hopp, 29:30 in här pratar han om sin fru Jeanne:
Spola fram...


Det sker så mkt i mitt liv.
Så många tankar.
Så mkt trevligt, en hel del mindre roligt.
De senaste veckorna har susat på så snabbt, sanslöst mkt har hänt
och jag har inte riktigt kunnat ta in allt.

Jag ger er därför bilder istället för ord.
För att på ngt sätt visa hur veckan har susat fram i 160.
Även om det bara visar en liten liten del.
Jag har inte sorterat tankarna ännu...



Laddning av batterier.
Mys med en hel massa gull.
Iordning fixande av vår altan.
Sånt jag tycker så mkt mkt om:)

Mer batteriladdning.
Mys med allra finaste lilla Melker.

Vad hände?
Vart tog åren vägen?
Var inte denna stora underbara kille sådär liten nyss?!:)

Oas, vår altan, redo för sommaren:
Med alla fina nya blommor:)

En härlig kväll:

En morgon:
Promenad genom Malmös gator efter en kväll som inte slutade som
tänkt.

En kväll:
Som inte slutade som det var tänkt.
Batteriladdning med finaste...

En hemfärd:
Passande.

En förmiddag:
Då solen och tankarna upptog mitt sinne mer än det som borde vara där.

En kväll:
Lugnt, stilla, pappa och jag:)
Pappsen vid grillen.

En fikarast:)
Efter hårt slit, en underbar dag.

Besök:
Söta!

Lillsessan börjar bli så stor...

En morgon:
Efter en natt där sömnen uteblev ganska mkt...
Jag vaknade strax efter midnatt och kikade efter klockan som borde ha lyst i mitt tak, den som lugnar mig och säger att jag kan sova några timmar till.
Den fanns inte där.
...på andra sidan, min mobil laddade ej.
Inget lyse i hallen...
Inget på toaletten.
Kolla kylen - viktigast. Funkade, ok, ingen ko på isen mitt i natten, inget som ej kunde vänta till morgonen.

Eon och pappa elektriker konstaterade kabelfel.
Lajbans.
Rejält magont på det...

Skåne vs. Småland:

Kvällen:
Då de underbara åter är hemma.
De som jag älskar mest av allt.
Test av golfskorna inför vårens spel.
Hål i gräsmattan? Em... spelet blir ju så mkt bättre då:)

Glassugna underbara kusiner:

En liten man som kramar mig.
Måste ha mig nära.
Som har saknat mig så mkt.
Som älskar mig...
Underbara underbara, de är det viktigaste av allt.
Mitt hjärtas ljus och glädje.
Mina älskade älskade små, mina underverk:)

Att inte välja grått.

Tänk om man kunde få en bruksanvisning till livet.
Så här fungerar det och dessa vägar ska du följa om du vill nå lycka,
dessa för framgång och så här gör du för att få ihop de 2.
Enkelt.

Hade man velat ha det så?
Hade det gjort oss till bra människor?
Att få se både det som är gott och det som är ont och att få
kämpa och lösa de problem man stöter på under resan, att få
göra misstag och lära sig av dem...
Det är nog det som är själva livet.
Att få uppleva motsatsen till lycka är nog det som framhäver
de lyckliga stunderna och får dem att skimra.

Utan svart eller vitt hade världen varit grå.

Grått är inget för mig.

Men man kan välja att göra sin värld ljusare eller mörkare.
De valen har man själv.

De människor som väljer svart kanske ej vet hur de ska välja
för att göra den ljusare, kanske ej har lärt av tidigare misstag.
Kanske ej behövt kämpa för att själv nå lycka.
De kanske bara rusar fram utan att stanna upp och tänka efter.

De som väljer ljust kanske är de som gjort så många misstag
att de tröttnat och till slut lärt sig av dem?:)
Kanske de som ser de små detaljerna.
Tar tillvara på de människor de möter och vad de har att lära.
Väljer lycka framför bitterhet.

Men det är den svåra vägen.
Att lära sig.
Att verkligen stanna upp och se, tänka efter, vad vill denna stunden
säga mig, denna personen, denna händelsen.
Vända något negativt till en lärdom istället för en spiral rakt ner.


Jag väljer fel väg så ofta så jag tappat räkningen:)
Saker sårar mitt hjärta och även min själ för stunden.
Men den kan lappas ihop och bli starkare.
Jag lär mig var dag.
Jag undrar så vad livet bär med sig åt mig...
Vad ska jag bli när jag blir stor?:)
Jag vill ju ha trygghet - men inte för tryggt, då hade
jag inte haft ngt att kämpa för.
Respekt, måste alltid finnas där, det är grundstenen i allt.
Ärlighet, gud, jag har mött så många lögner att jag ej tycker
att de är värda något alls. Varför ljuga?
Glädje, den måste man finnna inom sig. Men även kunna dela.
Så viktigt, utan att kunna skratta så man gråter några ggr
i veckan är ej livet så fantastiskt som det borde vara.

Jag drömmer om någon som bryr sig om mig för precis den jag är.
Som finns där oavsett vilket humör jag är på och kan tackla det.
Som jag aldrig behöver fundera på om den skulle undanhålla något.
Som älskar mig.
Somnar nära mig, vaknar nära mig. (ej var natt, ensamtid behövs)


Jag vet ej om jag når mina drömmar.
Men oavsett om jag når dem ska jag göra det bästa av livet vart
det än tänker ta mig.
Jag möter fantastiska människor!
Människor jag ej hade en aning om när jag vaknade att jag skulle
få dela en stund med, dela tankar, ta lärdom av.
Ta vara på mötena.
Gör gott av dem.
Spela inte spel med livet och de du möter.
Använd inte människor som brickor.
Att såra ngn ger aldrig ärlig glädje.
Ge åt andra så får du mer tillbaks. Det kan faktiskt vara så enkelt.

Jaja, en dag kanske jag blir vuxen.
Sitter på en grön pall i min trädgård och ser tillbaks på det liv
jag levt och de jag träffat.
Lycklig tvivlar jag ej på att jag kommer vara den dagen.
Det är den väg jag valt och med den fått med mig så mkt i livet.
Kottar, familj och vänner. Det som är av vikt.
Ger man gott så får man gott.
Och tvärtom........


Veckan har varit stormig.
En galet händelserik vecka, på både gott och ont.
Att summera den så här några timmar innan klockan slår över i
en ny vecka är ett måste för att kunna sova.
Sorg och skratt. Båda i mängder.
Dock det senare med övertag;)

Torsdag:
Oväntad vändning, en fantastiskt rolig sådan!

Fredag:
Storhjärtat på fotbollsläger, precis så som det skulle vara.
Jätteroligt och smårörigt, vad annat att vänta med ett rum
fullt av härliga kottar?:)

Lillgull och jag smet och glömde världen för en stund.
Allt utom att ett mirakel hade skett, Melker hade nått vår värld.

Lördag:
Fotbollsmatch mot P01, smärtan i mina lår och ljumskar påminner
mig ideligen om hur roligt det var och hur mkt mer jag borde
röra på mig;)

Vidare till älskade saknade vänner.
En fantastisk kväll full av kärlek och skratt!
Love you honey!:)

Söndag:
Vaknade för att åter ta mig hem och möta verkligheten.

Att veckan har varit händelserik är kännbart på många sätt.
Sliten, full av snurrande tankar.
Avslutades med ett surrealistiskt möte.
Ett möte som ej kommer glömmas.


Nu ska jag och min huvudvärk bädda ner oss.
Denna veckan har satt sina spår.
Nu vill jag bara vila, drömma gott.

Älskling

Idag är tårarna konstant nära.
Hotar att svämma över ideligen.
Läpparna ler:)

Idag är ingen vanlig dag, idag är nämligen Räkans födelsedag!:)
Såå efterlängtad!!
Så överraskande tidig;)
Åh, nu kommer tårarna igen, hahahaa

Idag har världen förändrats förevigt.
I en bubbla är livet för alltid annorlunda, mer underbart, med en större mening.
Har världen stannat upp?
Står det på alla löpsedlar att nu, NU är han äntligen här?!

Nej, det gör det inte, men det är den känslan jag själv minns att jag
hade den dagen mitt liv förändrades.
Det är obeskrivligt.
Fantastiskt!:)
Den bilden de lade upp på sin lilla son, med mammans lyckliga blick, svårslagen...
precis så är det!:)

Världen stannade upp för en sekund, ett mirakel har skett.
Välkommen Melker/Arvid (vad det nu blir).
Grattis världens bästa grannar, ni som är 2 av de mest fantastiska människorna jag haft äran att lära känna!
Få är så godhjärtade som er, så enkla, så fina, jag är tacksam:)
Och nu är ni 3:)

...och vi var ju där igår!
Ända till cirkus 21:30, utan en aning om att det var sista gången vi träffade dem som bara just de 2, nu kommer de föralltid vara föräldrar, Melker/Arvids mamma och pappa.

Igår var en dag då jag flydde för att samla tankar, dit till de som
ger mig så mkt energi, där lyckan alltid finns.
En kväll med kortspel och skratt och 2 pojkar gömda under ett bord,
för visst fick de plats;)

Jag är så glad!:)


I min värld, där det snart är 10 år sedan jag fick uppleva detta mirakel för första gången, 8 år sedan jag fick vara med om det senast och där
jag drömmer om att en dag...
En dag kanske få stanna klockan igen, få en till kotte.
DÄR, har inte samma stora omvälvande mirakel utspelats men en riktigt härlig dag:)


Jag susade hem lite tidigare idag.
Storhjärtat mitt skulle ha innebandyavslutning, barnen skulle möta föräldrarna och vi såg så mkt fram emot det:)
Studsar in hos lillgull, med ansiktet strimmigt av lyckotårar då
beskedet om dagens mirakel nått mig i bilen.
Finner honom uppkrupen i en soffa med fröknar och barn omkring,
de har läst saga och diskuterat smeknamn.
De hade frågat lillhjärtat om han också kallades för Ellis hemma eller
om vi sa Elliot som är hans verkliga namn...

Nej, sa lillgull, hemma kallas jag älskling!:)

 Lillhjärtat mitt, min älskade onge:)
Var dag tar han med sig skatter hem till mig.
Utklippta hjärta, pärlade hjärtan, eller som igår:
Hjärtekort:

Storgulls match var störtrolig, tack vare en bagare, en
klippa i nöden lyckades jag ordna en innebandyklubba och lär ha skapat
mig rejäl träningsvärk efter kvällens härliga tillställning:) Tack!!

Hemma blev det badet för älsklingarna mina, levande ljus och sagoläsning som sig bör.

Jag fick rara ord i ett mail idag.
De berörde mig, fick mig ändå gladare:)
En del av brevet handlade om hur jag är som person, och ja, livet har
väl lärt mig att fokusera på det bra hellre än det dåliga.
Man har bara ett liv, då väljer jag hellre att njuta av det, leva det, hellre än att låta det passera med allt för många dagar av bitterhet.
Sorger kan man ej göra ngt åt, de kommer och går tyvärr, men man väljer alltid... låta sorgen ta överhand eller bära dem med sig i sitt hjärta
som en lärdom, en spegling av livet men låta den stanna där då livet fortsätter.

Det finns alldeles för mkt underbart i livet, och alldeles särskilt
mkt just idag;)


Nu väntar sängen och en fantastisk morgondag som jag längtar
sååå mkt till!;)

Det finns inga dåliga kläder...

De små armarna sträcker sig upp mot min hals.
Slingrar sig runt den och kramar hårt, hårt.
Jag älskar dig säger den ljusa varma rösten.
Och han menar det.
Innerligt.
Hans lilla putmun trycks mot min och han gosar därefter
in sitt lilla huvud mot min hals och njuter.
Alldeles nära.
Evigt.
Om lillhjärtat fick önska:)
Lycka!

Hans lilla kropp är fortfarande så liten så den passar
min så bra, gosar han ihop sig nära och kramas så blir
vi nästan ett lilla hjärtat och jag.
Snart är han stor som storgull, där bara en hand försiktigt
smygs in i min när vi ser på tv, en puss när han går till
skolan om inte kompisarna ser.
Åh, låt mig behålla känslan för evigt!
Låt mig aldrig glömma hur det känns med deras små tunna
armar kring min hals, deras händer i mina.
Deras värme och viskande kärleksord.

När de är stora män, med egna familjer, låt mig minnas
de kvällar då jag stod och såg på dem när de sov.
Hur de andades lugnt och drömde.
Drömde om skola, fotboll, gungor.

Låt mig alltid alltid minnas.



Jag vill dokumentera alla deras miner, deras uttryck
och vad de hittar på, tycker om och deras humor:)
Enklast är foton.
Här är 2 som är just dem, lånad kamera, en bra bild
och en typisk;)

Lillgull, vacker som en dag:


Storhjärtat, finns det dåliga kläder när man älskar golf?;)
Eller väder, eller hur var det nu? Inget spelar dock ngn roll
för den som älskar på riktigt:)




Veckan och helgen susade förbi.
I både himmel och helvetets tecken...
Tvivel vill jag ej leva med i mitt liv.
Inte osanningar heller, finns ingen anledning.
Kan ej ovan finnas, finns inget.


Helgen njöts och söndagen tillbringades i en solig trädgård:)

Starka Fredde som yxade ner trädet lätt och galant efter
att först ha joggat hit från grannbyn;)



Gräs!!
Det finns hopp om en sommar i trädgården till lilla röda!;)


Och nej, rådjur ÄR inte välkomna!!
Mina vårblommor i smaskade... måste göra ett tillägg på den
där skylten...;)



...nu ska vår kväll börja;)
Vidare susar vi på picnic, dock inomhus då vädret hindrar
en från att vara ute - är perfekt för vårt gräs - men ändå inte
lockar lika mkt som värmen inomhus hos fint sällskap;)

Årets första sommardag

SOL, rosébubbel, grill, jacklös, i strumplästen - njutning när
den är som allra bäst,
och sommaren som allra mest efterlängtad.

Published with Blogger-droid v1.6.8

Nattens ord

Klockans röda siffror i taket har tickat sig fram sakta genom natten
där jag legat vaken med tankarna.

Kottarna som blev nerbäddad här i min säng för sällskapets skull
denna veckans sista natt hemma, andas tungt och tryggt bredvid mig.

01:03...... 03:29......

Stillsamt,tyst, lugnt till storgull närmast rör sig i sömnen från
drömmarnas värld, och sin vana trogen utbrister ngt i sömnen:
-Gybbjäklar! (som det då blir på skånska).

Jag borde ha blivit chockad av hans språk och ordval men känslorna
är lite bedövade inatt.
Det jag tänker är - ja, gubbjäklar!!

Published with Blogger-droid v1.6.8

Hjärter dam

3 gången gillt på många sätt idag.
Jag får låsa mitt hjärta, där finns ju ändå 2 pojkar, kanske där är fullt?
Kanske inte lönt att försöka.
Kanske är det så här det ska få vara?
Igen bommat.

Nej, i mitt hjärta finns det gott om plats.
Det orkar bara ej bli sviket fler ggr.
Smärtar.
Saknar.

Går vidare, vissa saker är ej värda att sörja.
(Även om hjärtat säger annorlunda)

Sista kvällen med gullen mina för denna v.
Myskväll.
Tårar när ingen såg.
Extra många kramar för att mamman behövde dem.

Kortspel och lite extra gott.
Fredagsmys på en onsdag:)

Jag förlorade.
Mitt sista kort, upponer vänt på bordet var detta.
Hur ska jag tolka det?
Ska jag alltid förlora i kärlek?

Så är det väl.

Published with Blogger-droid v1.6.8

Bilder utan ord

Min mobil har plingat konstant sedan igår kväll och fyllts av
bilder på vår lilla underbaring:)
Dessa bilder talar för sig själv, lillSickan:

Sickan

Han är här nu.
Vårt lilla lilla gull:)
Lilla Sickan som kottarna har döpt hnm till.
Så passande då han har sin lilla svarta basker;)
Helt vit förutom fläcken på huvudet och svart svanstippen:)
Såååå söt!

Välkommen till världen lilla lilla efterlängtade gryn!:)

Published with Blogger-droid v1.6.8

Magont

Jag hatar de där dagarna när allt bara börjar fel.
När morgonen blir bråkig och jag ej räcker till.
När jag ej har tålamod.
Jag har sovit dåligt, för många tankar och en spännande kattfödsel.
Det sista ger mig energi och gör mig jätteglad, men överskuggas tyvärr av saknaden.
Dagen börjar med hjärtesorg och magont.
En tom plats i mitt hjärta.

Vill hem till de små.
Göra om göra rätt.
Sudda ut de hårda orden med kramar.
Den där lilla tonåringen jag har...
Hans attityd är ej ok.
Måste ha ork att tackla hnm.
Linda in hnm i kärlek och trygghet så han sansar sig.




Låt dagen bli bättre.
Ge mig energi och styrka.

Anywhere is paradise, anywhere with you.

Published with Blogger-droid v1.6.8

Ettan

Första lilla underverket här!:)Gudomlig!:)

Published with Blogger-droid v1.6.8