Sol och värme!

Invirad i en filt, med en stor kopp te framför mig sitter jag uppkrupen i soffan.
Utanför smyger sig hösten på huset, lindar in det i fuktig dimma med doft
av fallande löv och jord som med en suck släpper ifrån sig sin sista värme
och ersätter den med hård kyla.

Inomhus är det fortfarande varmt.
Snart kommer kylan även nå hit, veden kommer få kånkas in, brasor tändas
för att skrämma bort det kalla.
Men jag längtar till hösten:)
Jag längtar till vintern med dess gnistrande vyer, att få kliva upp på
morgonen och se ut över min trädgård som glittrar i sin iskyla.
Till våren med dess spirande hopp.
Sommaren med njutning av världen och värme.
Och så till hösten... då man får krypa upp i soffan, vira in sig i den
där filten, tända ljus mot mörkret och bara andas ut från allt arbete
utanför, filmer, middagar inomhus, vinterlängtan...

Men i veckan som gått har vi fångat några av de sista sommardagarna!
Njutit av sol, bad och värme.

Jag har fyllt år och blivit firad av fina vänner, fått ett träd och
njutit av god mat:)

...man blir lite överraskad när man kommer hem sent och möts av ett stort
äppelträd i hallen, tack igen hjärtegull, jag blev så glad!!!:)

Vi har varit på Skateboard tävling, grymt häftigt!

Vi har tänt tomtebloss mitt i sommaren:)

Det blev mer firande.
Och Ida förlorade sitt hjärta till Sickan flickan.
Hon älskar henne.
Hon älskade och älskade:)

...och älskade!

Vi var på Tosselilla!
Men det får bli ett alldeles eget inlägg då vi hade alldeles för roligt
och jag naturligtvis tog alldeles för många trevliga bilder:)

Vi har festivalat och sett en fantastisk konsert med Veronica Maggio!

Och ikväll blev det en av kottarna önskad kväll tillsammans med Danny,
Chris Medina, Tove Styrke och gänget.

I mitt lilla hus vilar stillheten och i min säng sussar 2 små, för kvällen
lånade kottar sött.
Deras lugna andetag hörs ut till mig i vardagsrummet och ger mig ro.
Dags även för mig att sluta de blå för några timmar, vaggas i drömmar
och vakna till en dag jag vet kommer bli alldeles underbar, för det har
jag ju bestämt, oavsett vad som händer!:)

No strings attached

Efter en underbar kväll sitter jag i lugnet och njuter av tystnaden.

Funderar på om jag ska hänga om tavlorna i rummet med de röda sofforna
ännu en gång eller om jag ska vänja mig lite vid tanken på att ha dem
så där först...
Eller om jag kanske skulle gå och lägga mig.
Vilket såklart vore det lämpligaste:)

Men ni vet, sådär när tankarna bara bubblar över och man måste få dem
ur sig annars kommer de att snurra hela natten och man kommer ändå inte
att få en blund i ögonen:)
Då är det bättre att göra ngt åt det.

Jag har haft en så mysig eftermiddag!
Först IKEAbesök med fina Daniel och därefter susade vi hem till mitt lilla gull och halvliggandes i soffan mellan 2 av världens finaste killar såg vi en sån där lagom underhållande film.

En tjarleksfilm. Som inte helt oväntat slutade med att de fick varandra;)
Med mitt lilla hjärta sussandes i mitt knä diskuterade Daniel och jag
igenom många av våra innersta tankar, löste ett och annat världsproblem
och funderade på vart vi skulle vilja vara om sisådär 5-10år.

Kan drömmar bli sanna om man kämpar riktigt hårt?
Eller kan man inte styra över vad som sker utan bara finna sig i vad
livet erbjuder och följa med.

Jag tror på att inte följa en linje utan se möjligheter.
Den inrutade stig man bestämt sedan barnsben kanske för länge sedan
slutat leda mot lycka utan man kanske ska stanna upp och se sig omkring,
kanske just där man minst anar det finns det som skulle göra ditt
liv allra mest givande, få dig att leva var dag fullt ut.
Man borde sluta kämpa emot ödet så mkt, det enklaste är oftast det bästa.

I en väns begravningsannons stod ett par ord jag bär med mig.
"Ett liv väl levt".
Att inte låta livet passera i väntan på att ngt ska ske.
Utan att leva det medans det passerar.
Njuta.

Tänk om allt vore så lätt som på film...
Men man väljer ej vem man blir kär i.
Och det sker heller aldrig som det borde.

Man kan bara välja att leva som om inget var ett mirakel,
eller som om allt vore det.

Nu ska jag bädda ner mig bredvid den vackraste i världen.
Hans storebror sussar sött hos sin far.
För det enda jag vet med säkerhet, är att tavlorna kommer hänga kvar även
imorgon när jag vaknar och kan vänta till en annan dag:)

Veckans små överraskningar

Var morgon vaknar jag upp med fjärilar i magen.
Inte av någon särskild anledning, utan av så många:)
Jag har liksom ingen anledning att vara ledsen, jag har det så sanslöst bra!

Att livet sällan blir som planerat är ju ett faktum.
Allt blir så mkt enklare om man inte krånglar till saker.
Tar dem för vad de är.
Inte tänker så mkt på vad andra skulle tänka utan med grundinställningen
att aldrig såra, följa sitt eget hjärta.

Att tänka för mkt och analysera allt ut och in gör ju mest att du ej ser
det som är bra och ej hinner njuta av det fina du faktiskt har.
Sedan att man bjuds på en del överraskningar på vägen, kan man välja
att få huvudvärk över, se som ett test eller en bonus:)


Senaste tiden har bjudit på en del mindre trevliga besök hos tandläkaren.
Varje, varje gång har jag kört vilse.
Att jag lätt hade kunnat använda mobiltelefonens navigation har liksom
ej slagit mig då jag tyckt att nu har jag kört där så ofta så jag
faktiskt BORDE hitta.
Så blev det ju inte. Aldrig.
När jag väl känner att jag skulle hitta, då dyker plötsligt detta upp och
vips, mer vilse än vanligt tom.

Fotbollsträningen har åter börjat för storgull.
Sickan tyckte även det var en grej för henne, snopet hade det varit
om det ej med nöd och näppe upptäckts innan vi åkte.

För lillgull bjuder storgulls träning på andra spännande möjligheter.

Även min träning har återupptagits efter semestrandet och allt som hör till, inkl ett och annat kg för mkt som nu ska väck.
Intressant när man finner att träningsväskan även innehåller det lilla
extra - såpbubblor, ett och annat underbart bröllop i sommar kanske?

Veckan bjöd även på en fantastiskt fin kväll med söta vänner och galet
god mat.
Inget överraskande i att tjejerna är underbara men hur kul man verkligen
har när man tar sig tid att ses allesammans, de stunderna är svåra att
pricka in i kalendern men ack så roliga!:)

Galet god tårta - Very cherry chocolate cake.

Överraskande hur många pussar och kramar som ryms i en underbar liten kille
som pysslar om sin allt annat än pigga mamma.

Och intressant att för en dag få vara lillgull och tänka som honom.
Varför är kylskåpet det självklara förvaringsstället för en disktrasa när
man dukat av mat, ketchup och torkat av bordet?
Naturligt i hans värld, fortfarande lite överraskande i min.

På ett ögonblick

Kaxigt drar han handen genom sitt ostyriga blonda hår som är bakåtkammat
med vax och som nästan blivit vitt av solen i kontrast till hans solbrända hud.
De ljusblå chinosen hänger lite nerkasade på rumpan och på hans högra
handled hänger flera knutna armband, minnen från alla resor och äventyr
han gjort.

Jag iaktar honom medan han dukar bordet och tänder några ljus.
Han går fram till datorn och säger, att du måste höra denna låten, den är grym!
Därefter gör han några snygga moves till musiken och ler brett.

Jag skrattar högt när hans lillebror kommer och bjuder upp mig.
Han kramar mig hårt i dansen och säger att han saknat mig så mycket, mycket.

Vad hände?
Vart tog åren vägen?
Storgull är knappa 15cm kortare än mig.
Har nästan samma skostorlek och nästan fler par på hyllan än mig;)
Alldeles nyss bar jag dem, höll dem försiktig mot mitt bröst, tätt tätt
intill och sjöng för dem tyst när vi dansade stilla i natten när de vaknat.
Vyssjade, vaggade.

Underbart skönt det är att ha dem hemma igen:)
Så överöst jag har blivit av kramar och pussar.
Så stora men ändå mina fina små.
Mitt hjärta svämmar över av lycka och leendet vägrar lämna mitt ansikte.

Nerbäddade i min säng där storgull knappt kunde somna, av anledning av
att han var för uppspelt sa han, över att äntligen vara hemma hos mig.
Älskade älskade ongar.... :)
Nu kan mammahjärtat andas ut.

Minnen

Från minneskortet på min telefon raderade jag just 1196 bilder.
1196 underbara ögonblick.
158st lämnades kvar då de var så fantastiska och får mig att le var gång
jag ser dem och minns just den stunden de togs:)

Så många härliga dagar jag har fått vara med om!:)


Jag har zombielikt tassat omkring i mitt lilla hus idag.
Trött som få och med värkande fötter efter en härlig gårdag som slutade
väldigt sent, eller snarare väldigt tidigt...
I en dimma av trötthet och tankar där både gårdagens trevligheter blandade
sig med det jag möttes av när jag kom hem.
Vatten som läckt in genom taket...
Sådant ger mig rejält ont i magen.
Sånt jag inte själv kan fixa.
Men problem är till för att lösas och med sunt förnuft och lite
handlingskraft fixar man det mesta och detta såg som tur var ej lika illa
ut som jag först trodde, vi får se om solen kan lysa på mitt lilla tak
ngr dgr...

Tankarna delas också med fjärilarna.
De där som sedan i lördags fm hopat sig och fladdrar längtansfullt.
Imorgon kommer de.
De där saknade efterlängtade som varit ifrån mig så mkt de senaste
veckorna.
Imorgon är det åter till verkligheten och det vanliga schemat.
Åh så skönt det ska bli!:)

När jag kom hem till mitt lilla hus idag stod jag länge kvar i hallen
och såg på de foton som hänger inramade där.
Vad vi har varit med om mkt...


Och mkt har jag också hunnit med dessa dgr utan dem.
Söndagen tillbringades i lugnt tempo då lördagen ägnats åt ett
fantastiskt vackert och på alla sätt underbart bröllop.
Parkhäng och pizza med finfina vänner.

Måndagen ägnades åt att njuta av sommaren på Möllan med god mat.

Tisdag blev det filmquiz i vackra Moriskan.

Onsdag, oh, jag tog det faktiskt lugnt och var hemma en kväll:)

Torsdagen blev det åter en solig och härlig kväll på Möllan i trevligt
sällskap och med god mat, sommarkvällarna ska tas tillvara på, de få
soliga varma som förärats oss är som skatter:)

Fredag susades det ut till Rydsgård och en fantastisk grillkväll!

Lördagen bjöd både på intensivt trädgårdsarbete i solen, barnkalas och en härlig kväll som inte tog slut före solen hade gått upp:)

Och här sitter jag nu... med sinne segt som sirap av trötthet och tankar,
med fjärilar i magen och ett hus som börjar bli skinande rent.

Livet susar på, och ingen kan säga att jag bara låter livet passera:)
Men då man aldrig vet vad som händer så njuter jag av de möjligheter
till äventyr och trevligheter som ges, en dag kanske det bara är
minnena kvar, de som ej kan raderas och som alltid kommer ge glädje
att se tillbaka på...