måndag 26 mars 2012

Dag 1

Följer tidsplanen!

*Varit på möte med storgulls kurator.
*Kopplat på ballofixer så jag kunnat stänga av vattnet.
*Rivit ut diskbänk, blandare och resterande skåp.
*Kånkat ut diskmaskinen.
*Rivit ner 3 gipsplattor och lite lister.
*Städat och fixat.
*Planterat blommor vid trappan.
*Dragit ut en kindtand.
*Firat min älskade mamma som fyller 66 idag.

Check!

Och allt med dörrar och fönster på vid gavel och vårvärmen både
inne och ute!:)

Compact living? Mitt kök 2 veckor framåt. Mycket yoghurt blir det.

Och vips var hela köket tomt.

Beundrar det "fantasifulla" regelverket.......

Det är detaljerna som gör det! Eller lite svårt att hitta saker i packningen så man får ta vad man hittar:)

Sickan och jag har fixat lite fint utomhus när insidan bara är kaos.

1,5h smärta, lätt att jämföra med barnafödande. Dock utan den där trevliga detaljen i slutet.

Hjärtegrynen är hemma, så skönt det är!!
De skall överösas med kärlek, så som sig bör.

söndag 25 mars 2012

Saker man kan påverka vs. de man inte kan.


Livet är spännande.
Härligt.
Och totalt omöjligt att styra över.

Man kan inte göra annat än att göra det bästa av det, se det som är
positivt och lösa de problem man stöter på.
Livet är inte enkelt.
Men löser man problemen lär man sig ngt, man växer som person.
Löser man dem ej är det problemen som växer.
Fly från dem löser ingenting alls.

Här är allt som vanligt.
Bara lite mer.

Jag fyller mitt huvud med drömmar om hur fint mitt kök kommer vara om
2 veckor. Än tänker jag ej inse att planen ej kommer hålla:)
Nya problem uppstår, så som det alltid gör när man renoverar.
Jag ägnar kvällarna åt att surfa på youtube, byggsidor och läser allt man
kan komma över om hur man ex lägger furugolv.
Sexigt.
Underbart!

Denna helgen har jag ej arbetat i mitt kök utan med annat.
Men köket är nästan tomt.
Man kan se och drömma på ett helt annat sätt när det är som ett tomt ark,
när det skall byggas upp, målas, växa fram.


Jag har fått ägna tid åt att vila.
Jag är tydligen inte 20 längre.
Fredagen som kastade våren och vårkänslorna över oss skulle firas in med
ngt glas vin på en uteservering men blev ett äventyr.
En underbar kväll som jag aldrig ville skulle ta slut och ändå inte gjorde
det förren kl 5 på morgonen men ändå kändes alldeles för kort.
Magisk, oväntad och väldigt härlig.
Nej, man kan inte styra över livet.
Ofta blir man överraskad över hur fina och enkla saker kan vara.
Och så svåra.
Överraskad av att se saker ur en annan vinkel, saker man har haft
framför ögonen så länge men ej sett.
Så ser man plötsligt.

Men... livet är inte enkelt.
Och man kan inte fly från problem, man måste lösa dem.

I onsdags när jag var här hemma och pysslade med det sista inför rivningen
av köket knackade det på ytterdörren.
En man presenterar sig som pappa till ett barn i en parallell klass till
min stora son.
Och börjar därefter ösa galla över min sons beteende, attityd och språk.
Hur han hade hotat hans son.
Marken rämnade under mina fötter.
Jag kämpar, jag går på mängder av möten för att försöka hjälpa min son,
så som en förälder ska göra.
Ringer, pratar, mailar med div lärare, pedagoger, instanser.
Pratar med min son, stöttar, uppmuntrar, försöker visa hur han ska göra.
Han har förändrat sig så mkt här hemma, är så fin.
Men det räcker inte ända fram.

Jag är glad att mitt barn inte var hemma.
Jag har nog aldrig känt mig så våldtagen någonsin.
Det var så fruktansvärt.
Jag förstår pappan, jag skulle också försvara mitt barn och göra allt
som stod i min makt.
Men det var så tungt att han kom hit, knackade på, klev in och trampade
och spottade så på det jag älskar mest i hela världen.
Jag VET om problemet. Jag arbetar hårt med det.
Men jag ensam räcker inte till att täcka allt.
Där jag ej är med måste andra också hjälpa hnm.
Det MÅSTE lösas.
Mitt barn ska ej behöva må så, inte behöva kämpa så mkt med att passa in,
duga, knäcka koder, försvara sig och bygga murar för att stå ut.
Andras barn ska ej behöva vara rädd för min son när han egentligen är så
sanslöst fin.
Det får inte vara så.
Det gör så ont.
En 10 åring ska ej behöva bygga murar av tuffhet omkring sig för att
slippa bli sårad.

Det är ej så svårt, möts han bara med respekt och med gott föredömme så
är det inga problem.
Då tar han efter det.
Han är så otroligt smart.
Han har knäckt koden. Han måste bara få hjälp med att upprätthålla den.
Han är bara 10 år, han kan inte detta ensam. Ska heller ej behöva.
Det är han som kommer och frågar mig när jag är arg på hans bror, om han
kan få ge mig en kram. Han som pysslar om mig och lagar mat när jag är
sjuk. Han som flera ggr per dag berättar att han älskar mig, säger nästan
med sorg i rösten att jag är världens bästa mamma. Som alltid vill somna
på min arm. Som kryper upp och sätter sig i mitt knä och gosar fast han
snart är lika lång som mig. Som är så fantastiskt omtänksam, lyhörd,
hjälpsam och så fantastisk så jag blir tårögd bara jag tänker på hur
mkt han måste strida och kämpa fast det inte ska vara hans kamp.


Ny vecka väntar imorgon.
Den startas med möte med storgulls kurator för att inleda en ny metod för
att hjälpa mitt stora hjärta och skall därefter ägnas intensivt och längtande till att få styr på mina köksdrömmar.
Att få styr på mitt hem är att ge mig själv trygghet och lugn och på så
sätt mer ork åt det andra. Att få gräva ner sig i ngt annat, ägna tankarna
åt positiva saker för att orka ta itu med problemen och få mer energi till
att lösa dem.

Allting ska bli bra, jag ger ju aldrig upp, envis är mitt mellannamn:)

tisdag 20 mars 2012

2 dagar kvar...

Nedräkning och nedpackningen har börjat.
2 dagar kvar.
Som jag längtar:)

Hela min lilla stuga är upp och nervänd.
Från min fristad här i soffan har jag utsikt över tvn... och kyl/frysen.
Javisst!
Hur smidigt som helst om man skulle bli sugen på ett glas mjölk när man
ser på film ex.
Fast, då måste man ju gå till storgulls rum för att hämta glasen, för
de bor numera i hans rum...

18 dagar, plus lite packdagar, av kaos.

För extra pepp har jag även blivit bygglare!
http://www.byggla.se/
Där hittar ni mitt lilla projekt under benämningen:
"Köket i lilla röda huset".
Såklart.

Detta SKA bli klart på 18 dagar!!!

Snart, snart är det verklighet:)

torsdag 15 mars 2012

Planering

Nu är det så nära att bli verklighet.
Något jag trodde bara skulle vara en dröm kan snart bli sann.
Många nätter när jag legat vaken och funderat, längtat.
Många dagar när jag seglat iväg i tankar...
Inte vågat tro, trott att det varit för stort.
Nu är det dagar, inte ens veckor.

Om 7 dagar.
Den 23/3 slås släggan i mitt gamla kök.
Allt ska ut.
Allt skall bytas.
Från golv till tak.
Brädgolv skall läggas, målas.
Väggar ska målas.
Kök ska monteras upp.
Och det kommer bli så sanlöst fint!:)
Förhoppningsvis.

På 18dgr skall detta ske, wish me luck.
Då skall allt utom kakel vara på plats, det måste väljas när
jag sett hur resten ser ut och är ingen brådska.
En baggis i det hela:)
18dgr utan kök, utan möjlighet att laga mat, i kaos.

Jag längtar efter att riva ut, lägga nytt, måla mitt golv.
Ack så spännande, slitsamt och härligt det kommer bli!

Nu ligger det bara här och väntar.

Men sällan kommer det grus i planerna...
Innan den 23/3 skulle jag ha skruvat ihop stommarna.
Till det hade jag 14 dgr.
7 av dem har jag nu varit sjuk.
Ynkligt, totalt utslagen.
Influensa. Förkyld, febrig, ont ont i kroppen och så
väck så jag bara har sovit.
Detta kulminerade på måndagen, då fattade jag inte hur
jag någonsin skulle komma upp ur sängen, hur jag skulle
kunna bli frisk från detta, orkade ju ej vara vaken och äta ens.
Vissa var nöjda över att dela sjukstuga.

Då kom mitt stora hjärta hem.
Med maginfluensa.
Älskade stackars gull.
Vi låg här som spagetti i varsinn ände av soffan tills
jag frågade hnm om vi skulle gå och sova.
Mysigt sa han bara och stapplade in.
Vi sov och sov, lillebror var omhändertagen.
När han vaknade mådde han bättre och var hungrig, bäst
att passa på så mamman hasade sig upp och svängde ihop ngt
ätbart, ställde det på bordet hos hnm och kastade sig sedan
på knä framför toaletten för att där stanna i 2dgr.
Det kunde bli värre.

Men det har sina fördelar att vara envisare än synden.
Och nackdelar...
Men köket kommer bli klart.
På 18dgr.
Jag tvivlar ej, jag kommer fixa det!
Lite omplanering bara men det efterlängtade kommer ske!:)
Snart, alldeles snart.

Tills dess bygger vi i stillhet andra byggen här hemma...
Inspirerade, lika längtande alla 3.

måndag 5 mars 2012

Lite extra ledighet...

När man får en extra bonusdag, en helg bestående av 3 dagar istället för
de sedvanliga 2 blir det lite lyxigt.
Man hinner varva ner och behöver inte jaga för att hinna få lite ledighet,
vila och nöjen, man hinner.
Oftast.

Sovmorgon är ju en del av det som är lite extra skönt.
Även att kanske hinna ta itu med ngn av de där stora puckarna som kräver
lite längre tid och därför skjuts lite på för att man ej hinner.
Listan över det jag önskade hinna denna helg var därför lång.

Klockan ringde 07:44 på fredagen så jag skulle hinna färga håret innan
jag susade in mot Malmö för att hjälpa en väninna medans gullen var
i skolan.
Efter ett minnesvärt IKEA besök och framför allt bilfärd susade jag åter
mot skogen för att möta upp mina gull.
Årets första utomhus fika avnjöts i den soliga trädgården.


Lillgull skjutsades till killkväll som varade mellan 18-20:30 och
storgull och jag lagade lite fredagsmiddag innan det var dags för att
hämta lillgull från sitt kalajs och lämna storgull på sitt disco som
var mellan 20:30-22:30.
Jag provade att klona mig för att hinna båda men lyckades sådär och
fick istället gasa på bilen lite extra.
Hem och mysa med en uppspelt liten man i väntan på att storgull skulle
bli färdig med sitt galej, ögonen blev tröttare och tröttare.
Fredag.

Det är ngt med katter och inbyggd klocka...
Var natt nästan prick 4 ringer Socker kiss och jaktklocka och jag får
masa mig upp för att släppa ut dem så de hinner med lite äventyr innan
det är dags för att släppas in för frukost när vi andra sovit lite till.

Lördag lullade vi omkring, idag skulle förrådet städas, röjas och sorteras
så att det som ej fick vara kvar kunde köras till tippen på söndagen.
Då hörs ett lätt hysteriskt skrik från soffan där storgull sitter med
Sickan utslagen på soffan bredvid sig.
På lilltösens ben är ett stort hål!
Urk.
Så synd om det lilla livet!

Skakande ringer jag veterinären.
Tid ges till oss om 1,5h och jag försöker lika skakande utfodra barn,
få på mig något anständigt, få på barnen ngt varmt och styra upp dagen.
Barn måste placeras ut och Sickan köras till Dr.

In med barn och djur i bur i bilen och åka in till stan.
Bensinlampan börjar lysa halvvägs.
Ta en omväg för att tanka, sedan lyckas jag på ngt sätt, fortfarande
skakande, pricka alla återvändsgränder, vändplaner och vägbyggen i
hela Malmö.
De ord mina barn fick höra under den bilturen fick jag be om ursäkt
många ggr för... Som tur är hör de dem så sällan från mig så de mest
fnissade men skäms gör jag lite fortfarande.

Lilltösen blir efter lång väntan både sydd, får dränage och tratt.

Då är klockan 16.
Kl 18 skall jag befinna mig på bröllop i Falsterbo.
Leverera den utslagna lilltösen hos mamman min som får barnvakta
henne också, susa ut mot skogen, kasta mig in i duschen och fixa.
Mitt i fixeriet knackar det på dörren och där står vår bagare med
4 semlor, kunde jag ha önskat mig ngt mer än det just då?!:)
Vilken lyx mitt i bedrövelsen!
En hann såklart slinka ner;)

Jag hann nästan i tid men iaf lagom till den vackra och
överraskningsfyllda vigseln, ack vilken kväll det blev!
Sällan har ett bröllop innehållit så många överraskningar och skratt!;)

Sällan natten heller...
Minus skratt.
I villervallan och stressen lyckades jag glömma nycklar hem till min mor.
Då hon tar pris i att sova tungt blev det en lång och kall natt.
Batteriet var på väg att dö i mobilen efter ca 100-200 försök att
ringa min mor för att hon skulle vakna.
Ringsignalen hördes ut till mig på gatan men inomhus var det stilla
och rofyllt.
Efter att ha kastat min kuvertväska om och om igen på hennes sovrums
fönster i sisådär 40 min öppnade en granne till henne porten och jag
kunde gå inomhus.
Högklackat, strumpbyxor och klänning är inte rätt klädsel när
temperaturen ligger kring 0:an.

Huttrande ringer och ringer jag på hennes dörr, knackar och ropar
genom brevinkastet.
En granne sticker ilsket ut huvudet och jag kastar mig kvickt in bakom
en pelare.
Inne hos min mor är det fortfarane stilla och rofyllt...

Tröttnar och sätter mig på golvet.
Klockan närmar sig 4 på morgonen.
Det är för kallt för att sova.
Klänning, strumpbyxor och högklackat är inte rätt outfit om man planerat
att sova i ett trapphus. Jag borde planerat bättre.

Jag står och halvsover mot hennes dörr när dörren mot gatan öppnas och
en brevbärare kommer in, han stannar snabbt efter att ha hoppat till
och sneglar på mig.
Säger, "Ok, nu blev jag rädd, jag brukar vara själv här denna tiden
på dygnet!".
Jag ser ju ej så farlig ut och kläcker ur mig ngt som att "Ja, här
står bara jag och hänger". Han andas ut och kastar sig in i hissen
och önskar mig en trevlig natt innan han rusar ut igen.
Det låter jag bli att svara på.

Ngn timme senare när jag inser att kombon inte funkar för att få ngn
sömn alls ger jag mig ut på småstensletarjakt.
Finner ett gäng som jag fyller lilla kuvertväskan med och därefter
intensivt kastar på moderns fönster.
DÅ vaknar hon!!
Mirakel kan ske!!
Och hallelujah och sånt...

Dock tar det ju sin tid att somna när man skakar och är frusen som
en isglass.
2 timmar senare vaknar jag av pussar och en liten man som kramar mig hårt.
Morgon, bredvid de jag älskar mest.

Kl 10:30 levererades lillgull på kalas, vi hade hunnit införskaffa
present och varit hemma och bytt om.

Och jag HANN ju efter den tidiga morgonen städa förrådet!

21 var vi alla nerbäddade men det är ju inte helt lätt att sova med
en tratt på huvudet, för någon av oss.


Hej vilken helg!