Vart träd, bakom var husknut. Över var sjö och skog susar orden fram.
Där ute i den mörka kylan, likaså här inne i mitt lilla varma hus.
Det är inte stormen vi väntar på, även om den också är på väg.
Något byggs upp där ute.
Imorgon kommer världen vara annorlunda.
Den kommer att vara fylld med lite mer kärlek. Den kommer vara vackrare.
Imorgon sker ett mirakel.
Jag längtar och gläds, med fjärilar i magen och utan en tanke på att kunna sova inatt.
I min värld kommer hjärtat åter att bli lugnt.
Kärleken, skrattet och stöket kommer åter vara på plats.
Varannan söndag går jag här och pysslar längtansfullt.
Deras rum städas, deras kläder viks in och någon liten extra överraskning inför
de saknades hemkomst förbereds.
Var gång de skall komma hem. Alltid är längtan lika stor.
I alla år.
Tänk att två små personer kan ge så mycket glädje, så mycket längtan, så
många fjärilar i magen och en så stor önskan om att glädja dem så som de
glädjer mig. Alltid.
DE är mirakel.
Livet är spännande.
Jag är så tacksam.
Lycklig.
Jag kan inte påstå att mitt liv är bättre än många andras.
Inte sämre heller för den delen.
Men jag är glad att jag ser det fina jag har.
Att det är fyllt av fantastiska människor.
Att jag får lära känna nya bekantskaper, får nya vinklingar av livet.
Får lyssna och lära.
Livet blir så sällan som man tänkt sig.
Och tänka sig livet på ett visst sätt är i min värld mer en begränsning
än ett verkligt mål. Jag vill ej gå miste om något för att jag bara ser
åt ett håll.
Möjligheter. Kärlek. Respekt.
Det som tar en till månen och tillbaks.
Om jag tror på något så är det ödet.
Att våga luta sig tillbaks och tro på att saker löser sig fast man ej har hopp.
Inte som man tänkt sig, men ofta så mkt bättre och så som det
mest behövs, även om man ej själv ser det direkt.
Denna veckan har förärats med en flera underbara möten.
Oväntade och riktigt härliga händelser.
En torsdag med vänner jag älskat länge och nya fina.
Makalös musik man ej kunde stå still inför.
En spontan fredag som fylldes av äventyr. Det trevliga ville aldrig ta slut
och inte heller de härliga nattliga samtalen. Balsam för själen.
Mörkt och ljust.
Sorg och kärlek, en ynnest att få ta del av även om tankarna ej lämnar
det svåra och hjärtat ej kan släppa oron.
En lördag då själen och batterierna kändes så fulladdade att det var helt
ok att bara ligga på soffan och ladda resten.
Pyssla här hemma, se film och ta det lugnt.
Dricka årets första kaffe i solen på altanen, full njutning.
Göra ingenting.
Förrens natten kom och jag tyckte det var läge att spika upp lister istället
för att gå och lägga mig och göra det först när jag slagit ner en kruka och
istället för att plocka iordning bara ignorera det och gå till sängs.
Och så kom söndagen.
Innan jag for till Malmö för att möta en vän
och därefter landa sent i soffan tyckte jag
det var dags att lillasyster skulle få vila lite också.
Och inte klagar jag när jag får några extra gull i mitt hem...
Fisen och jag bakade och minihjärtat fick haka på.
Tur man har gjort allt det där samtidigt förr.
Mamman deras skickades på shopping.
Och moster målade Fisens naglar orange på hennes önskan.
Pirret i magen vill inte lägga sig. Inte min kropp heller.
Det kommer bli en lång natt av längtan.
Imorgon väntar en storm.
Ett mirakel.
Och mina eviga kärlekar.
