Jag vet inte riktigt vem som är mest förväntansfull, jag eller kottarna.
Det är likadant vart år, jag sitter här med fjärilar i magen och längtar
till i morgon när de kommer hem och ska öppna första paketet i den
där adventskalendern... :)
Finns det ngt bättre än att göra de man älskar glada?:)
Nope.
Uppkrupen i soffan med löjligt ont i fötterna efter att plötsligt
kommit på att imorgon... imorgon är det December!
Skönt med framförhållning.
Svisch ut i affärerna för att försöka hitta en present per dag och kotte,
givetvis i mina minst fotriktiga högklackade skor.
Och jag har hunnit få in lite jul i huset utöver kalendern också!
Tom eldat lite i adventsljuset, såhär ngr dgr sent...
Så kom bara Julen, kom kottar, det är December!
Nedräkningen har börjat!:)
Dags för fjärilarna och mig att bädda ner oss.
SÅ härligt det ska bli att se deras miner imorgon:)
Såhär dan före dan, före dan, före dan, före dan, före... :)
Tänk att livet kan vara så enkelt:)
Och så svårt...
Förvirrande!
Spännande:)
Och i det där enda livet man har ska man hinna med alla sina drömmar.
Ouff vad jag önskar att dygnet hade fler timmar!
Veckan hade fler dagar och helgen inte vore så kort...
Veckan susade på, sådär som den gör när man har gullen hemma.
Helgen, den som skulle fyllas med adventspyntande, julsånger och
lussekattsbak blev lite annorlunda...
Det var ju det där med tvättmaskinen.
Och golvet som var lagt där som inte riktigt platsade i en tvättstuga.
Och så var det jag.
En kofot.
Muskler som borde finnas men som inte gör det när man far omkring
och roar sig hela tiden och ej tar itu med träningen.
Och lite el att koppla. Visst blir det lite mer spännande när det
gnistrar sådär fint och man kommer på där man står i vattnet på golvet
att det nog skulle vara bättre att stänga av strömmen först...
Och lite vatten att koppla, man lär så länge man lever.
Efter en rejäl dos svordomar och andra allt annat än lämpliga ord
var tvättstugan möblerad lite luftigare och köket... Ja, makaroner
med ketchup är också gott tycker killarna vilket jag tackar för.
Och så var det min starke son, vi arbetade och slet med det där blöta
golvet som det rann om när vi lyfte på det, ej kul alls.
Vad skulle jag göra utan hnm?!:)
Vissa gjorde dock helt andra saker än arbetade...
Men jag lyckades!!
Man ska ju aldrig ge upp:)
Torrt och fint golv, allt inkopplat igen och all tvätt som hopat sig, tvättad och hängd.
Och så duschen.
Den som när jag stod där löddrig, trött och mör efter mitt tvättstugeäventyr,
bara bestämmer sig för att idag är dagen duschslangen ska gå i 2 delar.
Jupp.
Sånt som händer.
Jag kunde inte göra annat än skratta och ropa på gullen för att visa;)
Lägenhet? Kanske?
Inte en chans!:)
Har man ngt man vill ha så kämpar man, det är värt det.
När kvällen kom var vi så trötta på allt kaos så vi kastade oss in
i bilen och for till min lilla mor och blev ompysslade i hennes fina
juliga lägenhet, stor kontrast från vår byggröra.
Tomtar och mys.
På lördagsnatten drömde jag sådär spännande.
Överraskande, oväntat.
En återkommande dröm.
Härlig.
Fast helt annorlunda.
Utan det svåra och med vetskapen om att när natten var slut skulle
jag vakna och det skulle bara ha varit-en dröm. Inget mer.
De blir ej verkligare än just där i natten och när man öppnar ögonen
så är drömmen borta.
Men det är trevligt att blunda en stund:)
Jaja...
Idag är en annan dag.
Söndagen bjöds vi på finaste adventsfrukosten hos lilla mamman min,
tända ljus mys på hög nivå och ska det adventfiras så ska det firas
ordentligt tyckte lillgull och råkade även tända eld på en servett.
Man ska inte göra ngt halvdant inte.
Inatt drömde jag inte så mkt utan höll mest om mina små och önskade att
den där elaka stormen skulle lugna sig.
Att den skulle sluta slita i mitt hus, knuffa på mina väggar och blåsa ut
brasan så vi kunde få lite värme.
Oron för de stora tallarna gav mig en lång natt.
Men då vi vaknade var nattens äventyr som bortblåsta även denna gången.
Ute rådde stillhet.
Och mörker...
Det är kompakt svart natt utanför mitt hus.
Det enda som lyser är alla vackra stjärnor i grannarnas fönster.
Som om man vaknat på vintergatan:)
Stormen Berit tog vår gatubelysning.
Men tacksamma är vi att det ej var värre.
Men ack så lite man känner sig här i mörka skogen.
Tur att man ej är mörkrädd... eller?
Oh, påminn mig om att jag måste anmäla mig till ngn kampsportskurs imorgon.
Alternativt skytte... Tja.
Men även om det är svårt, förvirrande och rejält spännande ibland så
har allt en tendens att lösa sig.
Den där brasan som inte gick att elda i igår, som bara blåstes ut
och lämnade huset ganska kallt visade sig ha blivit fylld av barr,
kottar och annat elände men ack, idag hade vi ju en sotare bokad som
skulle komma och kolla till den och vips var dem tömd och huset är
åter varmt och skönt:)
En sån tur!:)
Allt barr och kottar som sotaren lagt i en prydlig hög.
Nu ska jag bädda ner mig, fortfarande lite stel i kinderna av allt
skrattade på kvällens IKEA besök med käraste Daniel och söta kollegan.
En sån måndag!:)
Morfar prosten är läst.
Ikväll hade Anton kallat prosten för skitgubbe och blivit jagad genom
huset med mattpiskaren och med nöd och näppe räddat sig in under sängen.
Otäckt avsnitt!
Fnissande låg vi alla i min stora säng och kramades.
De för torsdagen hemlånade gullen och jag har mest ägnat kvällen åt att
öva på kindpussar, ätit ostbågar, pärlat och sett på Mythbusters.
Som vilken torsdag som helst.
Denna dock med ett litet annorlunda inslag...
Idag kom den dagen då det mitt stora barn visade sig vara starkare
än sin mor. Är det tillåtet för en 10åring?
Finns det inte regler för sådant kan man undra?
Han brås visserligen på sin far men mamman känner att allt för lite tid
har tillbringats på gymmet och att det är ngt som bör tas itu med omg!!
Så här kan det ju ej vara.
Jag borde packa.
Imorgon susar jag iväg för en helgs äventyr med mina kära kollegor.
Men jag är fast...
Tankarna snurrar och jag vill egentligen bara vrida fram klockan till
något annat som ska ske.
Längtan.
Även denna vecka har varit underbar.
Så här mitt i den med lika härliga dagar bakom sig som framför:)
Gårdagen skulle tillbringas tillsammans med flickorna, snyftandes,
drömmandes om kärleken och vassa tänder till Breaking Dawn.
Men påhittiga som de är blev det mycket bättre!
En perfekt kväll på Kallis!
Med peeling, bastubad, inpackningar och idel njutning.
Värmen ångade om våra kroppar då vi klev ut från den varma bastun vidare
ut i den 4 gradiga kylan utomhus.
Jag tyckte bara den känslan var spännande nog och stannade på land när
Kajsa coolt nog doppade sig, imponerande!:)
Jag är en kyckling och kommer så förbli.
Tisdagen snyftades det desto mer. Daniel, middag, kär och galen.
En tidig kväll.
Hur mysigt som helst.
Måndagen... ja måndagen.
Surrealistisk.
Magisk:)
Vad det är spännande att leva!:)
Att livet kan svänga så och att man inte har en aning om dess överraskningar.
Man vill heller inte veta vad som är mening med allt.
Bara försöka njuta så mycket man kan av det som ges.
Om man kan se utanför sina egna murar, släppa sina fördomar och se
möjligheter istället för problem, så mycket mer livet kan erbjuda.
Så underbart det kan bli!
Om man vågar fånga lyckan när den kommer i ens väg.
Tänk om man klev in i ett rum och kände en så stark samhörighet med en
annan person så man bara inte kunde sluta tänka på denne.
Om allt kändes rätt.
Samma tankar, värderingar och prioriteringar.
Någon som säger orden som snurrar inuti ditt eget huvud.
Någon som lugnar din oro genom att stilla dina farhågor innan de
ens har hunnit få fäste, innan de ens har sagts.
Om allt bara var rätt från början.
Som om man känt varandra hela livet men ändå aldrig setts.
Som om det bara skulle vara så.
Och när man väl mötts bara räknade timmarna till nästa gång.
Tänk om...
Om allt inte stämde med de drömmar man haft.
Om det fanns yttre faktorer som stred emot.
Skulle man då fånga chansen eller inte tordas?
Låta den glida en ur händerna...
Eller göra det modiga:)
Man lever bara en gång.
Njut!
Gör det inte så svårt.
Det kan faktiskt vara så enkelt, bara du tillåter det ske.
Men hur ofta sker ngt sånt?!:)
Skulle ngt sådant kunna vara sant?
Skulle du tillåta dig själv att tro på det?
Skulle du tordas falla?
Livet är inte lätt.
Det är sanslöst spännande och alldeles alldeles underbart!:)
Men aldrig mer än vad du väljer att låta det bli.
Idag är det inte bara den dag min älskade far firas på fars dag,
det är även min lilla syster ysters 32 års dag!!
Grattis hjärtat!
Jag älskar er!!
Det har varit ngr hektiska veckor.
Allt för mkt har skett och det har mest varit en kamp för att få
allt att gå ihop, vilket gång på gång motbevisats.
Olyckor kommer i stim.
Men mitt i kaoset så är det ändå bra.
Problemen är kvar och får lösas, men får ej ta över.
Veckan startade vackert med att jag for till Eslöv för att besöka
lillgulls öronDr för rutinkoll.
Killen i baksättet mår inte helt hundra och klagar över illamående.
Då jag i egna tankar kör som en gudinna, men samtidigt ska hålla koll
på navigeringen i telefonen tänker jag att jag kanske ej kör så rakt...
Väl hos öronDr som ger öronen ok, ber jag hnm även kika på lillhjärtats
fästing som grävt sig in i nacken och blivit inflammerad.
Han hade dock ej rätt verktyg så han bad oss be om akuttid på
vårdcentralen. Mellan de olika läkartiderna börjar så också den lille
mannen i baksätet få svårt att behålla maten inuti kroppen.
Plastpåse i knät och en lätt stressad mamma i framsätet.
ÖronDr sa ju att det var akut...
Jodå, vi prickade Dr2 mellan kaskaderna och fick pencillin utskrivet
mot Borrelia.
Varför bara få en förkylning?
Veckan har fortsatt så...
Tossighet på tossighet på tossighet, tröttsamt.
Men sen kom torsdagen...
Den där galna, då det var fullmåne och natten nästan var ljusare än dagen.
Då allt vände...
Den ena positiva överraskningen efter den andra och jag kunde bara inte
sluta le. Framtiden är spännande...
Svårsmält:)
Det är visst inte bara olyckorna som kommer i stim:)
Och så fredagen... Gosh vad gott det blev, hemmarullat, tillsammans
med goda vänner, svårslaget;)
Idag väntar kalas.
När frosten släppt ska jag och gullen susa till systran min för kalas,
gullen ska därefter vidare och fira far sin, mkt tårta idag.
Och jag... jag kommer också ha en trevlig avslutning på veckan:)
Nästa vecka vrids ju tempot upp... Var dag fylld av äventyr, onsdagens
varvat med både kyla och värme ser jag med skräckblandad förtjusning
särskilt fram emot!;)
