Pojkar

Det var ju inte så från början...
Tidigare var jag ju strängare.
Men... de är ju ej små så länge.

Det är inte mycket plats kvar i sängen när det är dags för
mig att krypa ner.
Pojkar i varierande storlekar om vart annat.

De trivs där:)

Börjar ju dessutom bli för tunga för lilla mamman att bära
in om nätterna, puh.

Så när jag väl lyckats göra mig ett litet hörn i sängen,
bäddat ner mig på kanten, trött som en gnu somnar jag oftast
direkt ändå, så kryper storgull intill, lägger armen om mig,
säger i sömnen ngt som han fått från drömmen han är djupt inne i,
orden...

"Fy f*n vad pungigt!"

What?!!

De är visst inte så små ändå.... trollungar;)
Jag vet någon jag behöver ta en diskussion med, eller möjligtvis
ge sånna där aldrigblivastur piller!