Jag älskar dig 5x5!

Vad vore jag utan er?
Ni som känner sig mig så väl.
Alla dagar vi haft tillsammans,
i glädje och vemod.
Vi som grävt oss ner i lekens värld,
hittat vår tid,
tid att känna efter,
förstå livet utanför.

Ni känner mig så väl,
för er kan jag aldrig ljuga,
alla lögner faller platt ner på marken,
det är liksom ingen idé.
Ni vet vad jag tänker,
ni har samma minnen som jag.
Ni har sett vad jag sett,
och det är bara vi som kan förstå.


Ovan dikt har skrivits av Helga Elin.Jag googlade på syskonkärlek.
Bara för skoj skull, just för att den varit så påtaglig här i lilla
röda ikväll.
Jag kan erkänna att jag skäms för en del jag gjort mot min syster.
Som vi har slagits! Usch...
Och så ettrig den där lilla har varit;)
Stackars både henne och mamman vår för jag vet hur det känns i hennes
hjärta också när man slits emellan.
Men som vi har skrattat också:)
Så mkt glädje det där lilla yrvädret har gett mig och fortfarande ger.
Så olika som vi är, så mkt kan vi ge varandra.
Lycka!
Så glad jag är att jag har henne.

Här har killarna jagat varandra i huset.
Sagt dumma ord till varandra, försonats, kommit överrens och skrattat.
Fnittrat och busat och skojat sådär som man bara kan med ngn som står
en riktigt riktigt nära, som känner varje del av en.
-Jag älskar dig miljoner! Sa storgull till mig när jag nattade dem.
-Älskar du inte lillebror? Frågade jag hnm.
-Joooo... 5x5.
Haha, sötsmula;)

Det värmer i mammahjärtat:)

Så underbart att ha dem hemma igen.
Inte många dagar utan dem, men ack så skönt när de åter är hemma, svårt
att sluta le, svårt att sluta se på dem, överösa dem med kramar;)
Himmelrike.
Jag älskar dem, så är det bara:)


Hämtade de efterlängtade, susade vidare med storgull på fotboll, lillgull
och jag hem för att göra vad vi inte hann förra veckan - sy vidare på den
jympapåse han börjat tillverka.
Tjusigt blir det:)
Guldbokstäver och allt, han kommer ha den finaste jympapåsen på hela
skolan och vara stoltast av alla elever!:)

Glasspaus i solen och lugnet i vår trädgård hann vi också med.
Arbetar man hårt så förtjänar man ju ngt gott...
Det har ju morfar lärt oss:)
(och gräset börjar ta sig)

Och så kom "mannen i huset" hem och tog över köksbestyren.
Sånt fixar han sa han, för han ska ju bli kock:)

Nu sussar mina stora ligister nerbäddade i min säng.
Leendet vägrar försvinna från mina läppar och snart kommer jag att boffa
undan dem lite och också bädda ner mig där, i de nybäddade lakanen, mellan
mina sovande älsklingar och sova... nja, kanske inte såå himla gott med
tår och armbågar som man får petat och sparkat på sig, men lyckligt.
Ack så lyckligt:)
Nu här i himmelriket på jorden - där mina älskade finns.











Och dagens mest nynnade, som fastnat allra mest:

Inte för att den på något sätt symboliserar mig eller mina tankar, även
att det kan vara befriande att låta sin sorg ta plats, utan just för att
den är fantastisk.