Larvigt

Jag tycker så mkt om att att stå i min trädgård och se in mot mitt lilla hus.
In genom ytterdörren och in i hallen med min gröngreniga tapet och alla foton som pryder väggen, från alla möjliga underbara ögonblick i vårt liv.
Det ger mig en sån ro.

Mitt lilla röda hus är inte mkt för världen, men det är vårt hem, vår
trygghet och vi är väldigt väldigt lyckliga här:)
Och de bilderna på väggarna just bevis för det.
Så många fantastiska saker vi har varit med om jag och gullen på de snart
10år vi har haft tillsammans, sanslöst vad livet kan förändras och så
mkt underbart man kan få uppleva!
Tänk att om 17 dgr har jag varit mamma i 10år!!
Utan tvekan de finaste åren i mitt liv:)

Imorgon är det dags för dem att komma hem.
Fjärilar i magen som alltid när jag väntar och längtar efter dem:)


Storgull kom hem med en bok han skrivit och ritat i skolan.
Grymt kul:)

Och nej, värre än så är det inte:)
Asch så larvigt:)


Dagarna utan dem har fyllts med äventyr, som brukligt.
Jag tog mig en lugn torsdag för att komma ifatt, efter en ovanligt
lugn vecka men med allt som hänt så känns det fortfarande som om det
behövs lite mer stillhet än vanligt:)
Dagarna överraskar fortfarande med händelser jag inte alls räknat med
och stormen har inte riktigt lagt sig...
Men njuter gör jag, stormen är bara en liten liten liten del i allt
som sker men kräver ändå att man får tänka lite annorlunda för att
få balans.

Fredagen var också planerad till vikning av tvätt, städning av hus osv.
Men så lockade en vän med rosébubbel på en balkong i solnedgången.
Inte SÅ svårt val;)

Lördagen innebar en stund av sol, fnitter och massor av kärlek:)
Till det pastasallad och diverse trevliga drycker.
Love ya!

Söndag.
Efter 15 år i Skåne fick jag äntligen besöka dess sydligaste udde:)
Trevligt sällskap, sillmacka och glass.
Äventyr!

Nu väntar veckans sista pyssel och förberedelser inför att mina älskade
kommer hem imorgon.
Planen därefter är att bädda ner mig med en god film i sängen - tidigt.
Imorgon väntar en ny spännande vecka:)

Denna vecka har visat att karma har betydelse.
Inte i den meningen av att det visar sig i nästkommande liv utan just nu,
precis som mamma alltid präntat i mig "var mot andra som du vill att de
ska vara mot dig" så enkelt och så viktigt.
I believe in Karma what you give is what you get returned
I believe you can't appreciate real love until you've been burned
I believe the grass is no more greener on the other side
I believe you don't know what you've got until you say goodbye
I believe you can't control or choose your sexuality
I believe that trust is more important than monogamy
I believe your most attractive features are your heart and soul
I believe that family is worth more than money or gold

Ruskigt 90;)

Och så veckans underligaste:
Stackars storgulls blåmärke UNDER foten som fick hnm att halta ngr dgr.
Hur?
Varför?
Är det möjligt?
Uppenbart...