Det nya vita

Det är den där drömmen man drömmer halvvaken, man vill vakna men kan
inte förmå sig.
Som att springa ett lopp och tro att runt nästa hörn börjar man närma sig,
men bara för att finna att målet är långt, långt ur sikte.

Vad finns annat än att fortsätta, fortsätta, inga alternativ existerar.

Att stå ensam i ett rum och slå huvudet mot en vägg utan att ngt sker.
Gång på gång.

Trött.
Maktlös.
Ensam.
Älskande.


En vecka återigen fylld med både äventyr och åtaganden.
Måsten varvat med nöjen då barnen varit på skidresor.

Den stora tunga tråkiga grejen med att köpa bil är nu avklarad.
Det svåra låg i att välja mellan Saab eller Volvo, hitta en bil som
skulle hålla, som jag kunde lita på och trivas i.
Och hem kom jag med denna söta sak:

Ännu en bock på listan är satt bredvid punkten "köpa kök".
Nytt underbart kök är beställt och jag bara längtar efter att få börja
skruva och fixa, det kommer bli så vansinnigt fint!!

Helgen blev aktiv.
Nöjen i mängder och en magisk kväll där det bubblades, dansades, skrattades
och allt var lite sådär extra fantastiskt.
Vilket såklart kändes i ryggen dagen efter då man ju inte är ung längre.
Men ack, vad är en bal på slottet;)

De saknade kom hem.
Oh vad jag älskar deras humor!;)

Och ikväll har jag gosat med ett litet underverk.
Pillat tåludd mellan de där allra minsta små tårna, klappat de lenaste
lockarna och mjukaste kinderna.
Han är alldeles alldeles underbar.
Välkommen till världen efterlängtade Julian!