fredag 17 februari 2012

Väntar och längtar...

Min favoritplats i mitt lilla hus är i min röda soffa framför kaminen.
Där står tiden stilla.
Jag fastnar ofta där i lugnet och värmen och det är så svårt att slita sig.

De där röda sammetsmöblerna var det vackraste jag visste när jag var liten.
Jag kunde gå och känna på dem, smeka min lilla hand över det lena tyget och
pilla på de virkade dukarna som prydde dess armstöd.
Då stod de hos min älskade lilla farmor.
Hon som är den godaste, som jag alltid tänker på med ett leende och beundrar
för att hon aldrig klagade, varken över smärtor eller orättvisor.
Hon var bara den där lilla lilla skrockande tanten som älskade oss.
Som vi älskade och saknar än idag.
Farfar och farmor


Nu står möblerna i mitt hem.
Hämtade från Småland till mitt Skåneland och vårdas som skatter.
Som om en del av min fina farmor alltid finns här.
Ger ro. Lugn. Glädje.


Fullmånen kom åter.
Den rubbar balansen och bjuder ofta på oväntade händelser, äventyr.
När min trädgård inte är mörk om nätterna utan lyses upp av dess vita ljus
kan jag ana mig till att något är på gång.

De rusande veckorna har sansat sig lite.
Jag har låst in mig i karantän och kommit ifatt.
Andats.
Sorterat och pysslat.

Fått ordning på mitt fina nya vardagsrum

Sanerat barnens rum och insett att sonen lever lite efter "den som spar han" har filosofin

Ätit semla till frukost bara för att jag kan och för att det är sanslöst gott

Hunnit med äventyr som sig bör.
En fantastisk afton!

Vi har äntligen fått snö!

Den kom med välbehövliga plusgrader då vi haft det ruskigt kallt inne och
barn och djur har fått värma sig framför kaminen.
Nu har vi dock fått den nya värmepumpen på plats och jag förundras var
morgon när jag går upp hur skönt det är att ej frysa och vilken lyx det är
att komma hem till ett uppvärmt hus:)


I mig bubblar oron.
Imorgon susar kottarna mot Björnrike med sin far.
Varningar angående både väglag och lavinfaror har utfärdats.
Jag är en hönsmamma och kommer så antagligen förbli.
Ouff.

Nu sitter jag vaken och väntar...
Pirrig till tusen.
Inte kan jag sova.
Världen kommer förändras snart, föralltid och jag längtar:)



Liv tänds.
Och släcks.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar