Saker man kan påverka vs. de man inte kan.

Livet är spännande.
Härligt.
Och totalt omöjligt att styra över.

Man kan inte göra annat än att göra det bästa av det, se det som är
positivt och lösa de problem man stöter på.
Livet är inte enkelt.
Men löser man problemen lär man sig ngt, man växer som person.
Löser man dem ej är det problemen som växer.
Fly från dem löser ingenting alls.

Här är allt som vanligt.
Bara lite mer.

Jag fyller mitt huvud med drömmar om hur fint mitt kök kommer vara om
2 veckor. Än tänker jag ej inse att planen ej kommer hålla:)
Nya problem uppstår, så som det alltid gör när man renoverar.
Jag ägnar kvällarna åt att surfa på youtube, byggsidor och läser allt man
kan komma över om hur man ex lägger furugolv.
Sexigt.
Underbart!

Denna helgen har jag ej arbetat i mitt kök utan med annat.
Men köket är nästan tomt.
Man kan se och drömma på ett helt annat sätt när det är som ett tomt ark,
när det skall byggas upp, målas, växa fram.

Jag har fått ägna tid åt att vila.
Jag är tydligen inte 20 längre.
Fredagen som kastade våren och vårkänslorna över oss skulle firas in med
ngt glas vin på en uteservering men blev ett äventyr.
En underbar kväll som jag aldrig ville skulle ta slut och ändå inte gjorde
det förren kl 5 på morgonen men ändå kändes alldeles för kort.
Magisk, oväntad och väldigt härlig.
Nej, man kan inte styra över livet.
Ofta blir man överraskad över hur fina och enkla saker kan vara.
Och så svåra.
Överraskad av att se saker ur en annan vinkel, saker man har haft
framför ögonen så länge men ej sett.
Så ser man plötsligt.

Men... livet är inte enkelt.
Och man kan inte fly från problem, man måste lösa dem.

I onsdags när jag var här hemma och pysslade med det sista inför rivningen
av köket knackade det på ytterdörren.
En man presenterar sig som pappa till ett barn i en parallell klass till
min stora son.
Och börjar därefter ösa galla över min sons beteende, attityd och språk.
Hur han hade hotat hans son.
Marken rämnade under mina fötter.
Jag kämpar, jag går på mängder av möten för att försöka hjälpa min son,
så som en förälder ska göra.
Ringer, pratar, mailar med div lärare, pedagoger, instanser.
Pratar med min son, stöttar, uppmuntrar, försöker visa hur han ska göra.
Han har förändrat sig så mkt här hemma, är så fin.
Men det räcker inte ända fram.

Jag är glad att mitt barn inte var hemma.
Jag har nog aldrig känt mig så våldtagen någonsin.
Det var så fruktansvärt.
Jag förstår pappan, jag skulle också försvara mitt barn och göra allt
som stod i min makt.
Men det var så tungt att han kom hit, knackade på, klev in och trampade
och spottade så på det jag älskar mest i hela världen.
Jag VET om problemet. Jag arbetar hårt med det.
Men jag ensam räcker inte till att täcka allt.
Där jag ej är med måste andra också hjälpa hnm.
Det MÅSTE lösas.
Mitt barn ska ej behöva må så, inte behöva kämpa så mkt med att passa in,
duga, knäcka koder, försvara sig och bygga murar för att stå ut.
Andras barn ska ej behöva vara rädd för min son när han egentligen är så
sanslöst fin.
Det får inte vara så.
Det gör så ont.
En 10 åring ska ej behöva bygga murar av tuffhet omkring sig för att
slippa bli sårad.

Det är ej så svårt, möts han bara med respekt och med gott föredömme så
är det inga problem.
Då tar han efter det.
Han är så otroligt smart.
Han har knäckt koden. Han måste bara få hjälp med att upprätthålla den.
Han är bara 10 år, han kan inte detta ensam. Ska heller ej behöva.
Det är han som kommer och frågar mig när jag är arg på hans bror, om han
kan få ge mig en kram. Han som pysslar om mig och lagar mat när jag är
sjuk. Han som flera ggr per dag berättar att han älskar mig, säger nästan
med sorg i rösten att jag är världens bästa mamma. Som alltid vill somna
på min arm. Som kryper upp och sätter sig i mitt knä och gosar fast han
snart är lika lång som mig. Som är så fantastiskt omtänksam, lyhörd,
hjälpsam och så fantastisk så jag blir tårögd bara jag tänker på hur
mkt han måste strida och kämpa fast det inte ska vara hans kamp.

Ny vecka väntar imorgon.
Den startas med möte med storgulls kurator för att inleda en ny metod för
att hjälpa mitt stora hjärta och skall därefter ägnas intensivt och längtande till att få styr på mina köksdrömmar.
Att få styr på mitt hem är att ge mig själv trygghet och lugn och på så
sätt mer ork åt det andra. Att få gräva ner sig i ngt annat, ägna tankarna
åt positiva saker för att orka ta itu med problemen och få mer energi till
att lösa dem.

Allting ska bli bra, jag ger ju aldrig upp, envis är mitt mellannamn:)