En doft.
En känsla.
En person som håller din hand genom en helt annan värld.
Som drar en slinga av ditt hår mellan sina fingrar, med tankarna någon
helt annan stans.
Som finns där var gång du slår upp dina blå ögon.
Vars härliga babblande är det sista du hör innan du lyckligt somnar.
Sken inte alltid solen då?
Jag kan inte minnas något annat.
En tid som känns som en evighet av lycka och ändå alldeles för kort.
Stunder med en son på var sida om dig i soffan.
3 par trollbundna ögon.
Små fötter och händer överallt, som börjar bli stora.
En 11 åring som vänder sig om mot mig och frågar om det går
bra att han älskar mig mest i världen.
Stanna tiden, stanna den just där.
Alla barn växer upp.
Alla utom ett.
Ikväll följde vi med Peter Pan till landet Ingenstans.
Vi flög över London.
Vi slogs mot pirater och såg Wendy ge Peter sin kärlek och sin första kyss.
Snart är det någon annan mina söner ber att få älska mest i världen.
Tiden går för snabbt.
Jag har inte lyckats fånga denna sommaren.
Den har varit någon helt annan stans.
En kväll tog vi den dock med besked!
Men nu har vi 2 veckors semester framför oss.
Låt oss få sol, stillhet, äventyr, skratt!
Imorgon susar vi iväg tidigt, jag borde ha varit i säng för länge sen.
Jag vet dock att dagen kommer bli fantastisk ändå.
Trots att regnet säkert kommer göra oss sällskap.
Det kommer ju även fina vänner göra.
Mot äventyret!!
Först.... inte bara Wendy har flugit genom London med ngn som betyder väldigt mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar