Verklighet

När jag var liten låg jag på berget i vår trädgård när min far körde med snöslungan
om kvällarna för att få bort de mängder av snö som alltid föll i Småland.
Ett evighetsgöra.
Jag låg i min overall, platt med armar och ben utsträckta och såg upp mot stjärnorna.
Det svarta välvda med vita klara stjärnor som omgav oss i oändlighet.
Funderade.
Drömde om vad jag skulle göra när jag blev stor.
Hur min framtid skulle vara.
Det självklara som de då var när man var liten.

Jag drömde inte om de människor jag skulle möta.
Jag kunde aldrig föreställa mig.
De skatter som skulle komma och gå ur mitt liv, för en sekund, eller för att stanna.
Gåvor.
De som berikar ditt liv och ger det guldkant, får dig att öppna både dina ögon och
ditt hjärta.

De och att det var dag blir ljusare, varmare, fyller mitt själ med sån glädje!
Våren är här!
Att det är kallare ibland och att jag fortfarande får skrapa rutorna på min bil är
oväsentligheter, det ÄR vår.
I mitt hjärta, ljuset är ju faktiskt här.
Min kropp är redan omställd.

I vårt liv sker ej så många förändringar.
Det är härligt som det är. Stillsamt, kärleksfull, rofyllt.

De största förändringarna har skett i vårt lilla hus, lillhjärtat har flyttat till skogs och
detaljerna i storgulls rum har tagit plats.

Barnen har varit iväg och jag fick tid att pyssla om det där.

Vi pysslar i vardagen, löser de saker som måste lösas, numera utan större bekymmer.

Jag har varit på äventyr jag också.
Besökt en magisk värld för en natt, full av fantastiska människor, drömmar, skratt, äventyr!
Sagolikt, som om det ej skett fast det etsat sig fast i mitt hjärta och fortfarande får mig att le
vid bara tanken på allt som skedde, alla jag mötte, upplevde, fick ta del av för några timmar.

För att åter vakna upp i min egen värld dagen efter, i en verklighet jag älskar.

Livet är underbart.
Även om min själ ibland är rastlös, svämmar den ofta över av lycka.
Jag njuter.