Eko

Man hör ekot av deras röster överallt.
I varje rum känns det som det ljust har skrattats, men ingen finns där.
Saknaden är så påtaglig.

Ljudet av ett långdraget maaaamma som hörs så ofta darrar i luften
och väntar på att höras men inget ljud kommer.

Det är tyst.
Alldeles tyst.
Stilla.

...om man bortser från 3 st hysteriska små marsvin som precis fått
frukost och beter sig som om de ej fått mat på dagar.
Precis som de gör var måltid.
Underliga små krabater.

7 dagar skall passera innan de är här igen.
Innan huset fylls av lycka, liv och rörelse.
De 2 första dagarna är outhärdliga.
Då känns saknaden som om de tagit mitt hjärta med sig.
Vilket de också har.
De där små underbara...

Det är en lycka att få älska så mycket och även att bli påmind
om att inget är för givet, att få sakna.
Men jag önskar önskar önskar ändå att de kunde få vara här, alltid.