lördag 10 april 2010

Stolthet

Det finns stunder som får mammahjärtat att svämma över totalt.
Av lycka, av stolthet, av saknad över att inte få uppleva
detta var dag.

Min minsting, mitt lillgull, han som jag oroar mig lite
extra för vad det gäller skola och vänner var jag en dag
och besökte i hans klass.
Han hade längtat, påminnt mig ibland men jag ville ju
komma på våren då vi kunde vara ute mer, så som jag gjort
med hans storebror.
Men en dag slog jag till ändå, varför vänta på våren
när lillhjärtat vill ha mig där nu.

Och jag hade ingen aning om hur mycket han hade längtat...
Inget annat spelade någon roll den dagen.
Hans mamma var i skolan.

Den fina kungakronan som han gjort själv sprang han och
hämtade ur gömmorna bland hyllorna och satte på sitt
huvudet och han var stoltast i världen.

























Det spelade ingen roll att de andra barnen lekte lekar,
byggde snöskapelser tillsammans, hans mamma var där
och det var allt som var viktigt den dagen, så mån
om mig mitt lilla gull.

























Det är då man undrar varför man inte är där alltid.
Varför man jobbar så mycket, varför man inte kan få vara
med de där som behöver en så mycket den tid de vill ha.
Den tid jag vill ha med dem.
Men jag har inget val, inte just nu.
Jag älskar mitt jobb, det gör jag, och jag är väldigt
tacksam för det, men ändå finns saknaden efter de små
där väldigt tydligt, saknaden av tid för dem som de
förtjänar och behöver.

Den där dagen kommer jag bära med mig som en av de
lyckligaste i mitt liv.
När han blir bråkig tonåring skall jag ta fram de där
bilderna och minnas, minnas hur han inte kunde sitta
bredvid mig utan skulle sitta i mitt knä, pussas,
kramas, viska att han älskar mig som han så ofta gör.
Det var livsviktigt och massage den dagen, han masserade
min rygg och jag hans, han var så noga med att fråga
om det var bra och det var självklart den bästa
massagen jag fått, han sken som en sol:)

Älskade älskade onge, jag hoppas du vet hur viktig du
är för mig även om jag ej alltid kan ge dig den tid
jag så önskar att jag kunde.

Jag är så stolt över dig lille man, alltid och evigt.

4 kommentarer:

  1. Jösses med tårarna rinnande på mina kinder så vill jag bara säga att jag har saknat dig å det här var så fint skrivet att din son kommer att bli sååå glad när han om X antal år läser detta.
    Kraaaaaaaaaaaaaam Sabina

    SvaraRadera
  2. Japp, kärlek är det och så njutbart att läsa och underbart att få uppleva!

    SvaraRadera
  3. Herregud..vilken varm och underbar känsla det var som spred sig från hjärtat och utåt! DET kallar jag kärlek<3

    SvaraRadera
  4. Sabina: Mmmm, jag hoppas och att han förstår:) De är våra skatter de där små... Tack tack tack för dina fina ord! Kraaaaamar!

    Netha: Tack för värmande ord och ja, finns inget bättre!!

    Emma: Mmmmmmmm, en dag även till dig sockerhjärtat men skynda ej!;) Puss!

    SvaraRadera