Fynd från en tvättmaskin

Vissa dagar börjar bara sådär fel.
Fortsätter de då på samma sätt vet man att man vid kvällens
slut kommer vara helt färdig.
Utpumpad, slutkörd, matt.

Denna dag började så.
Då jag naturligtvis inte gick och lade mig i tid innehöll
natten ett par timmar för lite sömn.
Förvirrad staplade jag upp.
Lullade omkring planlöst utan att veta vad jag skulle göra.
Tiden tickade iväg...
Gullegrynen väcktes och placerades i soffan för att starta dagen.

Då, lillgulls öra värkte.
I med droppar, välutrustad och förberedd som man är.
Så, fixat!

Höll tiden och skulle bara... och vips så var vi sena igen.
Då, storgulls kompisar som han har sällskap med till skolan
kommer hit på cykel!
Hans står i förrådet.
Allra längst in.
Ut med den, kedjan jätteorange, låset går ej att finna.
Storgull hoppar ändå på, muttrande och inte alls nöjd.
Går sådär bra att cykla på den, raspar och hackar.

Lämna, gasa och nå jobb 2 min innan dagen ska startas.
Då, efter 20 min går nät och telefoner ner.
Livat.

Då, efter en timme på jobb ringer lillgulls söta fröken och
informerar mig om att han inte alls mår bra...
Örat värker mer och mer.
Ajaj, ingen backup plan, bara att susa och hämta hnm.
Dr tid ordnas och hem för gosande med den lille stackarn.

Då, hos Dr konstateras att röret i vänster röra inte alls funkar som det ska.
Käckt.
Operationen där rören sattes in slutade ju med att lillhjärtat som
tål att sövas lika bra som sin mor fick köras med ambulans till
Lund och läggas in några dygn.
Och nu ny remiss.


Ok, jag erkänner.
Jag klarar inte allt själv.
Man ska vara 2 om att ha barn.
Det finns en lite vits med att man inte kan föröka sig på
egen hand.
Och även om jag pga att jag är envis som få och därför måste, och
också har lärt mig att nästan, helt kunna klara mig själv så
fixar jag inte allt så är det bara.
Jag önskar ngn annan tänkte på det där med att kedjan på cyklarna
kanske måste oljas in, underhållas.
Att ngn annan pysslade om min bil, jag bara hatar det och totalt
blundar för att den inte mår bra alls.
Att man delade vardag och måste med ngn.
Och, framförallt, glädjen.

Jag njuter, jag hinner det, men oh så mkt bättre det skulle
vara om det fanns någon där att dela det med också:)

Jaja, en dag kanske det kommer en prins, sveper iväg med mig
på allehanda äventyr, pysslar om mig som en prinsessa och
smörjer de rostiga cykelkedjorna.
Det är allt jag begär:)
Allt annat fixar jag ju själv;)


Men mysigt blir det ändå när man har en sån där bonusdag,
då kottarna inte är alldeles sjuka, mår rätt bra ändå och
man kan göra lite tillsammans.
Jag passar på att hinna med lite av det där som inte funkar
i den vanliga begränsade vardagen där dygnet tyvärr ej har
mer än 24h.
Lagat en hel hög med byxor åt lillgull som av ngn anledning
missar det där med att man går på fötterna, ej på knäna.
Tvättat, hängt den delvis ute i vårvindarna.
Bakat färgglada fluffiga snygga maränger:)



...det märks att man är pojkmamma.
Fynden i tvättmaskinen talar sitt tydliga språk.
Legobit.
En kedja, säkert ngt från Ellis mystiska experiment.
Ett luftgevärsskott (?!!)



Nu väntar min lille pyssling i soffan, glass hör till när
man är sjuk och en bonusdag innebär gos gos och GOS:)
Dagen KAN ju bara bli bättre!:)