Timmar, minuter...

"Jag står och väntar på min skjuts
Men jag har glömt bort var jag ska
Så jag flyter bara med
Glider lika planlöst av
Mot en helt ny dag"

Väckarklockan pinglar mjukt Kents "passagerare" och
väcker mig till en ny dag.
När insikten om vad det är för dag samlar sig allt mer
så gör också fjärilarna det.
En efter en fladdrar de hit... jag kan nästan se deras
små vingar vifta ystert, glatt, förväntansfullt.
Samma känsla som sprider sig i hela min kropp.
Leendet i mitt ansikte växer och ögonen ler de med:)

Timmar, minuter...
Bara en arbetsdag, några timmar med mina kära kollegor
och sen, sen får jag susa hem för att hämta dem!
De älskade!
Saknade!
Underbara!

Hel :)


Jag har haft en underbar helg.
Batterierna laddas och jag känner mig levande!:)
Men en del saknas... DE.
De är ju del av mig, de jag burit inom mig, vyssjat,
vaggat, vakat över och lyssnat efter deras andetag.
Så stora, så fantastiska.
Var dag är en skatt med dem:)
Jag ÄR så stolt så jag knappt kan andas:)


Vi har ju så kul ihop!:)
Vi njuter av dagen, av att vara hos varandra.
Fångar den:)


Uppkrupen i soffan, en stor kopp te framför mig.
Mumsandes på goda hemmagjorda chokladtryfflar som
fina vännerna hade med sig när de kom igår.
Socker spinnandes bredvid mig, kottarnas andetag från sovrummet.
Jag har det bra:)


Jag vet inte vad morgondagen bär med sig.
Ingenting kan tas för givet.
Men jag har de där små idag.
Om morgondagen innebär sorg, har idag i alla fall varit fantastiskt!:)