Nedräkning & extra allt

Med "En unge i minuten" på i bakgrunden, tvätthögar som ropar och hojtar
från den röda soffan och vägrar krypa in i skåpen självmant har jag landat
i den andra soffan och har svårt att få tummarna ur för att göra ngt annat.

Det är ju så mkt...
Så mkt, så mkt och så lite tid.

Helgen susade iväg så snabbt!
Hann knappt blinka.
Men härlig var den!
...och det påminns jag om var gång jag sätter mig, reser mig eller sträcker
ut min högerarm för att lyfta ngt;)
Handbollsmatch med jobb.
Vår svenska avdelning mötte vår danska.
Gick som väntat men OH så skoj!!:)

Många många skratt, sen natt och tankar som jag gömt undan, låst in och
lagt nyckeln där jag ej trodde jag skulle nå den... tittade fram.
Oväntat.
Mkt mkt oväntat.
Men men, inget hopp tänt, bara en undran.

Tidig morgon.
Fotbollsmatch med pojkar som förmodligen suttit uppe framför ESC lite länge. Regn, vind och sol på samma gång.
Men häftigt är det att se dem!
Varje gång.

Påsken utbytt mot sommarlovslängtan.
Äntligen.

En söndag med underbara Melker, världens bästa lillgranne.
Och hans fina familj:)
Saknade!
Kan ej se mig mätt på den där lilla....:)

Veckans dummaste fråga.
Ställd av mig:
-Älskling, HUR kan man få sås på axeln?
-Matkrig mamma.
Såklart, varför ens fråga.
Skolgången är ej som på min tid...

Kvällens undran:
Fanns laserteknik på Jesus tid?
Lillgull hävdar det envist. Han kunde ju få en blind man att se.
Så måste det ju vara.
Han KOMMER bli ingenjör, jag tvekar inte.


Vi räknar ner här hemma.
Idag är de magiska sifforna 9 och 14.
Om så många dagar blir kottarna ett år äldre:)
Det räknas med förväntan var dag.
Vem vet, de kan ju ha glömt att fråga ngn dag, det kan ju ha hänt att
tiden snurrat fram fler dygn än ett under natten... Bäst att checka:)
Snart, snart så....


Det är ju så med att ha barn.
Allt känns extra mkt.
Extra mkt gläde.
Extra mkt skratt.
Extra mkt oro.
Och extra mkt sorg.
Extra allt.
Men åh så mkt mer extra livet har blivit sedan man fick dem!:)
Extra extra underbart!!:)


Nu väntar måstena.
Veckan kommer susa iväg, fylld av inplanerade trevligheter.
Och, som sagt, måstena går ingenstans själv.
Hur många ggr jag än blundar och önskar.