söndag 1 maj 2011

Prioriteringar

Uppkrupen i soffan, försöker varva ner efter en... traumatisk kväll;)
Nej, kvällen blev ngt annorlunda, lite otäck, men tillbringades iaf
i mkt trevligt sällskap:)
Så kan det bli ibland.

Bästa platsen i soffan knyckte den lille lurvige pojken min,
utsträckt på rygg och njuter sådär som bara katter kan göra.
Han har nyss kommit in från ösregnet, som är så bra för min gräsmatta,
och är nu tovig som få.

Det har varit en turbulent veckan.
Förra veckans kvarhängande problem med storgulls humör fick konsekvenser
och fick tas itu med.
Möten med skolan, diskussioner här hemma. Funderingar, tankar.
Vad får mitt hjärta att reagera med så mkt ilska.
Vart kommer det ifrån?
Vad fattas hnm?
Han känns som om han redan blivit tonåring, ett beteende som är långt
ifrån ok stundtals varvat med den fantastiska kille han är.
Oj som vi har skrattat i veckan vi 3, fnittrat, skojat;)
Underbara underbara!
Allt för försöka nå balans, nå varandra, komma in och se orsakerna till
varför konflikter tas med knytnävar och oacceptabla ord.
På väg, det ska lösa sig detta också.
Få gullen att förstå att även i kaoset kommer jag aldrig, aldrig ge upp
dem och deras lycka, deras trygghet.

Ett tomrum har skapats.
Fylls snart av trevligheter men en plats i hjärtat kommer alltid vara
tomt, ngn kommer finnas kvar där.
Ett beslut fick fattas för att undgå fler tråkigheter.
Att väga för och nackdelar, ta hänsyn först och främst till barnen och
mitt eget hjärta och välja bort ngt man tycker så mkt, så mkt om.
Det smärtar.
Men var nödvändigt.
Prioriteringar.

Man får se långsiktigt, ej bara ngn timme fram.
Och oj så mkt som kommer efter att få känna en mjuk len hand stickas
in i ens egen, en blick som enbart lyser av kärlek och oskuldsfullhet.
DET är lycka.
Det är allra allra viktigast i hela vidaste världen:)

Vi har hunnit med en del sedan jag åter fick chans att sitta still framför
datorn i lugn och ro och samla tankarna...

Måndag:
Årets första frukost ute, så soligt så tom solglasögon var ett måste;)

Sandlådan förvandlades åter till en bunker:

Har man inga mullvadar går det lika bra med golftokiga söner om man
önskar få gräsmattan mindre slät och mer kuperad.

Jag har hunnit inse att tonåren inte är så långt bort...

Fått klart vår cykelparkering:
(Gräset i ytterkanterna bör vara där... imorgon?
SOM det regnar nu så måste det skynda på ordentligt)

Bakat maränger med 3st bakglada pojkar:
Ju färggladare desto bättre.

Fått klart för mig att 7ans och 8ans gångertabell inte är roligare nu
än den var att plugga in på min tid:

Grillat med finfint sällskap:

Lyckats sådär med resultatet:
De finfina vännerna log dock och åt ändå söta som de är;)
Kvällen var dock så härlig så vi kunde sitta ute till 23 tiden, sommaren
är utan tvekan här!

Hamnat på en AW, som blev lite senare och lite mer... oplanerad än
vad jag tänkt......

Vaknat upp efter denna AW hos vänner i en vacker del av Malmö:
Lite som en annan värld, ett helt dygn....

Slumrat bredvid en annan livsnjutare:

Hälsat på en Sockerpolare, mindre tajt version:
;)
Dock hemskt söt!!
Valborgsfirat i detta underbara sällskap:)

Sett storgulls lag nedslås hårt efter att ha mött BK Landora och legat
under med 0-3 och vänt det till 4-3, såå grymt spelat av killarna!
Så imponerande av dem att fixa det!:)
Heja Dösjan!;)
Och, en sak som jag också kommer bära med mig föralltid och vara mkt mkt
glad över är:
Den blyga, småfnissiga, men ändå full i bus blick som storgull ger mig om
ngn vuxen skulle gör ngt fel, ex svära.
Idag blev ju vi föräldrar naturligtvis väldigt exalterade och en mamma
ropade ganska tyst då ett mål på rätt sida planen var nära att "skjut
nu in den för fan!" det hörde naturligtvis dessa små öron och jag såg
den blick han gav mamman, sedan mig och vi fnissade tillsammans även om
vi stod med ett ganska stort avstånd mellan oss.
Vi läser varandras tankar, symbios. Jag älskar det:)

Nu är tankarna samlade.
Själen i ro.

Det sker så mkt man ej kan styra över.
Dagarna vänds så ofta till något man ej planerat.
Bättre, sämre, annorlunda.
Fånga dem, gör det bästa av dem, man har ändå bara ett liv:)
Nu ska jag bädda ner mig mellan de där sovande kärlekarna i mitt liv.
Somna som en sten och drömma om morgondagen.
För det enda jag vet, är att DÅ kan vad som helst hända!
Precis som alla andra dagar:)

1 kommentar:

  1. Dessa härliga veckounder, de får man njuta av!
    Sicka gulliga pojkar du har, fast det är ju inte underligt, för du är en mycket gullig och underbar mamma.
    Kramis

    SvaraRadera