När man gläntar på locket och blåser lite försiktigt på det som finns i så
sprids magi i rummet, det följer med dem det träffar dagen ut.
Det kan styra över både väder och vind och vart man än åker så hamnar man
i ett paradis, lyckliga som få.
Nej, jag har inget älvstoft...
Men jag har underbara vänner, 2 fantastiska barn, upptäckaranda och ett
positivt sinne, det kan göra mer magi än älvstoft!:)
...och resten löser sig på ngt sätt av sig själv, alltid!
Bara man väljer att se saker som roliga istället för att tänka på det som ev
kan bli besvärligt så blir allt bättre än man kunnat föreställa sig!:)
Torsdagen blev en innesittardag.
Regnet hängde i luften och öste ner emellanåt.
Vi hade planerat äventyr med Linda och våra kottar och tyckte att det kunde
ju regna liiite mindre iaf... Tar man bara stövlar och regnjacka på och
ej fryser så blir ju allt jättekul ändå i trevligt sällskap:)
Vid 15 tiden var allt inpackat och klart, vi trotsade vädret, lade in
gummistövlarna i bagaget för säkerhets skull och for mot Stenshuvud.
Makalöst vackert!
Bara vägen dit var en upplevelse och att komma in i alla Kiviks
äppellundar var jättemysigt.
Vi hann med ett litet stopp och inhandlade div sylter och cider.
Sedan vidare mot äventyret genom lummiga skogar, branta backar,
kohagar och höga stup. För att till slut nå paradiset.
Djävulskossorna...
Underbara älskade trollungar, som har känt varandra sedan de var endast
några timmar gamla:)
Stenshuvud
En underbar dag med stenletande, skratt och bus!:)
Jag har nog aldrig besökt en så vacker plats i hela mitt liv!
Hemvägen blev lite mer dramatisk.
klockan var sen när vi begav oss hemåt.
I paradiset verkade tiden stå stilla och det var först när det började
skymma som vi kom på att vi kanske måste slita oss.
Genom suckande skogar, mörka dungar och till slut tillbaks i kohagen...
Där visslade vi glatt och stojjade.
Jodå, då går koeländena till attack!!
All lärdom om att stå stilla var bortblåst, lillhjärtat mitt som gärna
går i sin egen värld lycklig över att finnast till förstod ej varför
alla vi andra sprang, tillbaks och ta hnm i handen, säga åt hnm att
springa så fort han bara kunde och rusa med kossans andedräkt i ryggen,
bara en liten liten bit bakom oss och så kasta oss in bakom grinden
som de andra höll öppen...
Benen skakade, först en dags promenerande, sedan denna rusch och toppa
det med adrenalin, galet!!
Vilket äventyr!
Och som vi skrattade!!
Vi slutade dock inte springa fast kossan var bakom en stängd grind, vi
rusade och rusade tills benen knappt bar längre:)
Lillhjärtat sa glatt i bilen på väg hem, att bli jagad av kossor var det
roligaste han varit med om i hela sitt liv!:)
Sötsmula, mamman var inte lika exalterade men skrattade glatt åt äventyret
och att vi hade kommit undan:)
Båda sönerna enades dock om att detta är det bästa sommarlovet någonsin,
och att de hade den bästa stor och lillebroren, sådär, efter att ha
överlevt en hungrig kossa:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar