att ha suttit med ett stort leende på läpparna konstant hela dagen:)
Sicken dag...
Tillbaks på jobb bland de där underbara som överraskar mig på så många
sätt var dag och får mig att skratta så mycket.
Hemlängtan för att få låna gullen under pappa veckan, fjärilar i magen
efter att få ha dem omkring mig, luras av storgulls finurliga hyss, känna
den där lille sonens lilla hand i min, hans lyckliga blick när han ser
på mig och utan ord berättar hur mkt han älskar mig:)
Lycka!!
Tiden som borde stanna upp här efter jul fortsätter att snurra snabbt.
Hektiska veckor utan att hinna så mkt av det jag borde, men med dagar
fyllda av härlighet.
Jag kan inte klaga.
Men jag kan heller inte riktigt andas ut.
Jag är alldeles för bra på att njuta;)
Vi är ofta och hälsar på min mor, har barnen chansen så frågar de om vi
inte kan åka dit och sova över och har vi tur gör även lillfisen och
hennes mamma det:)
Barnen pysslar och myser, det allra bästa den där envisa lilla trollungen
vet är spindlar!
Fler än en gång har jag undrat om vi är släkt...
Hunden som tror hon är en katt håller oss sällskap långt in på småtimmarna
då jag och storgull ser på film och har egentid, vi nattugglor.
De 3 barnbarnen fyller mormoderns kylskåp med poetiska texter...
Eller texter iaf.
Vi fångar vintern och lär den lilla fröken hur man står på skridskor.
Men hon som är envisare än envisast utforskar hellre lekparken med
mormor och Rut och vi andra kasar istället runt i försök att återvinna
barndomens glansdagar då järvheten övervann rädslan för att dråsa i med
de ädlare delarna och farten var betydligt högre.
Lilla fröken "jag vill gärna bli ett tomtebloss" trotsar lågor och förnuft
och skyr kylan framför kaminens värme till min stora fasa.
Jag har fått en ny hobby i att varannan onsdag tillbringa 2 timmar i
en idrottshall där jag peppar mitt stora försiktiga gull och tittar på
en modig ung herre som lär barnen hur man hoppar upp för väggar, kastar
sig över hinder och får allt att se ut som om man flyger.
Linus Lundberg Larsen är hans namn och detta är vad han pysslar med:
Kan ju vara bra som stora sonen min inte lyckas så bra med studierna
som man skulle önska...
Eller för att träna för tjo som de studsar fram, vansinnigt underhållande!:)
Middagar med kära nära, den där lilla extrakusinen de tycker så mkt om:)
Mamman blandar mys med mingel och for iväg och möhippade!
Ack vad man kan lära sig mkt!
Framför allt om vilka muskler man inte har och hur man borde ha gjort
för att undvika blåmärken på innanlåren.
Hur man fångar en mördare...
Och vilka skor man egentligen borde ha valt att dansa i under några timmar.
Värdsliga ting i så trevligt sällskap och efter ngr drinkar;)
Att dagen efter få ta på sig vinterkängorna och mötas av att vintern
har nått till Skåne tillsammans med fantastiska människor är drömlikt
och verkligt på samma gång:)
Som sagt, i Skåne gäller det att man FÅNGAR snön;)
Imorgon åter en annan värld då barnen åker till sin far igen och jag får
vara utan dem ytterliggare några dagar innan det är min vecka.
Tills dess stannar jag lite i nuet och njuter av det tysta huset där bara
stilla lugna andetag hörs från mina sovande älsklingar och det lilla
snarkande vita fröet ihop kurat i soffan bredvid mig.
...och av den där skatten jag funnit och därav inspirerats till att göra
om hela mitt mörka vardagsrum till en liten oas, där minnen blandas med
framtid och min saknade lilla farmors saker åter får skänka glädje i sin
perfektion.
 |
| Mitt äppleskåp som blev målat vitt och vackert |
Mmmmmm, man hinner mkt trots att världen snurrar snabbt.
Det är kanske mest vilja det handlar om?
Och den lilla skylten jag hittade med texten:
"Livet är inte lätt, bara fantastiskt!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar