2012

Härom dagen när solen lyste sådär klart fick man nästan känslan av att
våren vore på väg. Den gav hopp.

När jag blundade och låtsades kunde jag med solens varma strålar i mitt
ansikte nästan känna känslan av det varma mjuka gräset mot mina bara fötter.
Vi går mot rätt tid, nu kommer allt bara bli bättre, var dag.
Snart kommer jag kunna stå där barfota på min gräsmatta som förvisso
är mer mossa än gräs, men det gör den ju bara mjukare.
Njuta av kaffe på min altan.
Se mina stockrosor knoppas och så småningom brista ut i underbara blommor.
Ta tag i de härliga projekt som innebär att mina fötter kommer vara svåra
att skrubba rena från den sandiga jord jag kommer arbeta i med att lägga stenar,
fylla mina såbäddar med ny fin jord och så småningom kunna sätta potatis,
plantera ut jordgubbsplantor, så sallads och kryddfrön.
Slitgöra och ren njutning.

När vi svettiga och dana far mot stranden för att svalka oss i vattnet.
Kastar macka.
Packar in picknick i bilen och kör vilse både 2 och 3 gånger innan vi hamnar
på något främmande ställe som vi tänkt utforska.

Vi går mot rätt tid.
Det mörka ligger bakom oss.

2012 också, både det som har varit mörkt och det ljusa fina.
När man ser tillbaka så hann vi med en hel del.

Den första natten på året kom vi hem vi hem och såg ut som vi vridit klockan
tillbaka istället för att klivit in i ett helt nytt år.
Vilken kväll!
Det är fortfarande en av mina favoritbilder:)

Vi grillade vid en sjö mitt i kallaste vintern.
Med fina vänner som värmde och ett bastubad på det blev dagen en av de
finaste.

Storgulls tand rotfylldes till slut.

Mamman hann med en del underbara festligheter.

Vi har tagit många lugna morgnar.

Våren kom till vår trädgård!
Vad är mer livsgivande än att se krokusen där i solljuset!

Vi kunde vara ute och njuta av vårkvällarna.

Jag fick hem en byggsats som skulle bli ett kök.

En del mindre lätta dagar men till slut och med en del hjälp från mina
kära och nära kom det på plats.
Finare än jag någonsin kunde drömma om!

Sommaren närmade sig och vi fångade den tidigt.
Vi njöt av all hoppfullhet som närmade sig!

Det var mycket som hände den sommaren.
Fortfarande precis som när de är små kan jag stå och se på dem när de sover.
Andas in den lycka över att jag får ha dem i mitt liv.
En hög med kärlek. Där, helst i min säng.

Vi fick tillökning.
Ett gäng med busiga små kycklingar gjorde vårt hem ändå mer livligt.
Ester, Henrik och Eskil.

Storhjärtat min råkade ut för en ny hjärnskakning.
Stackars stackars gullet, att han ska drabbas av så mkt.
Ack vad det värkte i hjärtat.

Sommaren kom och jag blev åter igen påmind om vilken ynnest det är
att få bo just här i min del av paradiset med allt detta runt hörnet.

Killarna fyllde år.
Tänk, redan 11 och 9 år. Makalöst.

Med maj och sommaren kom även kärleken.
Varm och underbar som sommarnatten var den och jag svävade försiktigt
på moln, snuddade vid ngt så fint.
Jag njöt.

Henrik flyttade hemifrån och Rut fick till sin glädje en egen liten katt.

Mormor pysslade om sina barnbarn och de har så kul tillsammans.

Vi susade upp mot Småland för att hälsa på min far och det är ju så, det är
inte målet som är det viktigaste, lika betydelsefull är resan dit och så härligt
det är att få åka på äventyr med de där underbara personerna som jag har
äran att få ha som söner!

Vi plockade svamp.
Inte många men få.

Tog tag i allt det där som en trädgård innebär.

Njöt ändå mer och i fulla drag av de härliga sommarkvällarna hand i hand.

Kvällsdopp - så där som sommaren ska vara när den är som bäst.

Jag for till London med kärleken, vilken lyx, vilken lycka, vilka underbara dagar.

Inte så många grillkvällar blev det men de som var var härliga:)

Vi tog oss till Ale stenar med kära vänner. Iskallt vatten, varm sol, fantastiska
skogar och stränder, en sagolik dag!
Äventyr när det är som bäst.

Lillhjärtat gör ofta lite som han vill han, han är ju sån - underbar.
Så många skratt han ger mig:)

Det tältades i trädgården.
Sällan är väl sommarlovet så mysigt som när man får fylla sitt hem med skratt
från sina och andras glada barn.

Vi lyssnade på fin musik i Malmö och fångade även kvällen.

Vi badade och badade på vår underbara strand.

Med hjälp av kära vänner styrde jag upp en liten fest, jag blev visst 35.
Vilken kväll, så roligt jag hade:)

Vi tog oss åter till Nimis, som jag älskar det stället.
Extra speciellt blev det denna gången.

Skolan började och hösten närmade sig.
Vardag, skjutsande och rutiner.
Stressiga morgnar när jag inte var den mamma jag önskade, men när
sönerna påminde mig om vad som var viktigt.

Syster yster tyckte det var dags att göra Ida till storasyster.
Sicket mys det skall bli, det är inte lång tid kvar nu.

Sommaren gjorde comeback och vi fick en magisk dag!

Storgulls rum blev renoverat och kan nu användas till det killar i den åldern vill.

Jag har vaknat tidigt och bara legat och väntat bredvid på att de ska vakna
så att jag kan få njuta av deras sällskap.

Vi fick snö i mängder!!
Ack så kul vi hade.
Vi åkte pulka och drack varm choklad.
För trots att vi bor i Skåne har vi även turen att ha fantastiska pulkabackar!

Kärleken gav upp.

Jag blev rödhårig.

Lillgulls årskull höll i Luciafirandet och med mammahjärtat så stolt och stort
så det knappt fick plats i bröstet fick jag bevittna det han övat och längtat
till i veckor.


Tavlan av min favoritkonstnär fick mustach.
Lillgull fnissar lyckligt. Jag låter den vara så, det gör den inte vackrare men
jag ler var gång jag går förbi den och minns glädjen i hans blick:)

Det blev jul.
Lillgull fick både ALL den mat han ville ha på julbordet och till sin stora
förtjusning bla en egen tejprulle som gick att måla på.

Med tid som blev över tog jag åter tag i träningen och promenader.
Den hade ju uteblivit sedan i våras då jag fick trokanterit och det har redan
till min glädje gett resultat.

Morfar kom och vi har spelat spel och roat oss med att köra radiostyrd
bil inomhus då det regnat vilt utanför. Mattor är ändå onödiga kan tyckas.

Och återigen blev det den sista kvällen på året.
Jag firade den utan mina kärlekar men med de jag också älskar.
En härlig kväll.

Nu i ledighetstider har vi även försökt komma ifatt med lyckan.

För den har på ngt sätt inte riktigt hunnits med ändå.
Inte funnits så närvarande detta året som den borde och brukar.
Vi försöker hitta dit igen.
Det har varit mkt som gnagt i år.
I kaoset och all stress har vi lite tappat den och ägnar oss nu åt att hitta den
igen, för den finns alltid där om man kan se den.
Man måste bara påminna sig.
Lycka föder lycka.

Ett nytt år väntar och jag tänker göra det bästa av det.
Se till att det blir bra, riktigt härligt faktiskt.
Inte glömma igen.
Se det lilla, njuta av det och fånga det. Jag kan ju det där.
Inte låta allt det jobbiga äta mig för mkt, negativt föder negativt.
Allt är en spiral och man måste bara välja åt vilket håll det ska snurra.
Man får påminna sig om vad som är viktigt.
Vad som gör en lycklig.
Vem som gör en lycklig.
Umgås med de man älskar.
Älska.
Se allt fint man faktiskt har.
Inte se saker som för svåra utan vad de kan ge.
Våga. Annars vinner man ju ej.
Det är ju bara jag som kan fixa det här.
Och det ska jag.
Jag har ju så mycket att vara lycklig för!

2013 ska bli en underbart år!!:)