Sväva mellan sömn och vakenhet, halvslumra och njuta av att få
omslutas av den sköna trygga drömmen.
Sträcka ut sin varma kropp under täcket och känna de lena lakanen
och bara somna om lite till, klockan kommer ju snart ringa på nytt.
Den vita lilla katten på min arm som sträckte ut sin tass och sakta fick
tag i en slinga av mitt hår och sedan också somnade på nytt.
Klockan hann bli alldeles för mkt innan jag till slut slog upp mina blå.
Det var åter vardag efter ledigheten.
En ledighet som ägnats åt begrundan och återhämtning.
Ett oskrivet blad låg framför mig, mitt att fylla med vad jag ville.
Arbetsdagen blev även den en nystart.
Omgiven av de jag tycker om och som alltid får mina tankar på allt
möjligt dumt och ger mig många många skratt var dag.
Kvällen blev underbar.
Veckan har smygstartat för mina gull.
Ännu inga läxor och bara en del av aktiviteterna.
Vi ägnade kvällen åt att njuta.
Barnen i badet och jag på den mjuka badrumsmattan läsandes en
bok högt för dem.
Levande ljus och stillhet.
Efter badet valde lillhjärtat att krypa ihop under en filt i fåtöljen
och mysa medans storgullet och jag yogade.
Så skönt det är att sträcka ut kroppen, väcka alla muskler till liv
och samtidigt ge den avslappning inför en god natts sömn.
Om man inte vänt på dygnet...
Den biten är kvar, att lära sig somna i vettig tid.
SÅ avslappnad var jag inte där åter ensam i min säng.
Om möjligt blev tisdagen ändå mer stillsam.
Lillhjärtat hjälpte mig i köket.
Smet in i badrummet och tvättade händer och klädde halvt av
sig, redo för att laga mat.
Lämpligt klädd för att slippa kladd kan tyckas, vidhåller dock
att både barn och kläder är tvättbara och svepte in honom i ett
förkläde för att minska olycksrisken.
Handlingskraftig som min lilla son är startade han efter maten upp
en brasa i kaminen och grillade marsmallows med sin bror.
Gyllenbruna med krispigt yttre och mjukt varmt fluffigt inre.
De har gjort det där förr, en kamin har man ju inte bara för
att värma huset med.
Åter är timmen sen och jag sitter här nerbäddad och bakåtlutad
och knappar, räknas det inte om man iaf kommit i säng, även
om det som vanligt kommer dröja innan jag somnar?
När jag skriver ser jag hela tiden armbandet som storgull gjort
åt mig, just i de färger han vet att jag tycker om att bära.
Omtänksamt. Uppmärksamt. Kärleksfullt.
Så som min stora älskling är.
Jag gläds åt det fina jag har och tänker ej så mkt på det andra.
En av de underbara vänner jag omger mig med vänder ofta mina tankar.
Vid våra samtal får hon mig att fnissa åt det eländiga och hennes
klingande skratt suddar bort det tramsiga mörka, tack!
Hennes humor är underbar och även om jag är trött lyssnar hon,
jag kanske inte alltid hör henne då hennes lille glade son också
gärna är med i samtalet, men att ha de telefonstunderna med de
där två fina betyder mkt.
Det är de pärlorna som påminner en om det viktiga, all glädje
man har och allt underbart omkring.
Att välja att se det som är fint är inte att blunda för det som inte
är det. Utan att med saklighet välja vad som skall få ta energi och
framför allt ge energi för att just orka med den andra sidan också.
Man har alltid val.
Fånga det som är bra, låt det ej glida dig ur händerna och försvinna.
Allt är möjligt om du bara väljer att låta det ske och inte bara se de
hinder som finns på vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar