Kreativitet

Så kom den efterlängtade måndagen.
Precis så underbar och tom bättre, än jag önskat.

Snuviga, gosiga, hostiga är de nu hemma igen och jag sitter här fortfarande med
ett stort leende på läpparna och de där lyckliga fjärilarna i magen fastän de sover
sött sedan länge.

Det är magiskt hur mkt man kan älska och längta efter dem fastän de bara varit
borta några dagar, fastän de är mina och har varit i många år.
Så fina.
Så olika.

Den trygga lilla mannen som kvittrande som en kanariefågel berättade om allt
de gjort under dagen i skolan, helgens kalas och promenaden hem med kamraterna
och vad han hade hittat på själv när han kom hem i lugnet alldeles ensam.
Så som han vill ha det.
Han gör det ofta, går hem före sin storebror och njuter av tystnaden.
Plockar fram skålar och ingredienser och från sina egna tankar och idéer svänger
han ihop de godaste muffinsen.
Chokladmuffins.
Alltid.
Alltid olika. Han testar sig fram till perfektion.
När han väl vispat ihop det där han hade tänkt ut så häller han upp dem i små formar.
Plockar undan allt han tagit fram och lämnar bara en bunke i vasken.
Det är storebror som sedan längtansfullt ringer mig när han kommit hem och ber
om instruktionerna för spisen då han gärna vill smaka på lillebrors små mästerverk.

Finns det något underbarare än barns idéer och drömmar?
Att de vågar, testar, provar sig fram och att de tillåts.
Man måste kunna misslyckas för att lyckas.
Tordas försöka och inte ge upp, kämpa för det där perfekta receptet som är precis
så som de har föreställt sig.
Ingenting är enkelt.
Drömmar slår in för de som vågar och vill försöka.