ljusstrålar glimma mellan träden, sådär starka som de bara är den allra
tidigaste våren då de finns där för att envist skingra alla tankar på att det
någonsin funnits kyla.
Den långa vägen som man trots vansinnigt värkande fötter, ej vill ska
ta slut. Med de högklackade skorna i ena handen, den andra arm i arm
med en stilig gentleman.
Leendes, så lycklig och med hjärtat så fyllt av glädje efter en hel kväll/natt
med underbara människor, dans och härligheter.
Vi ville inte lämna detta ögonblick.
Vi gick sakta hem, åt Janssons, lyssnade på jazz pratade tills morgonen knackade på och påminde om verkligheten.
Den morgonen var så vacker.
Två dagar senare slutade mina fötter värka.
Men det var det värt. Ack så väl värt det var!
)
Tänk att en helg i lycka kan sudda bort allt det svarta så effektivt.
Att få omge sig med de kära, med värme och solljus och där var andetag
är fridfullt och njutningsfullt, trots att större delen av den tillbringades med
en kratta i handen och arbetshandskar på.
Undantaget för en kväll/natt/morgon i en dröm.
Var vår slås jag av hur mkt jag har längtat efter just detta och hur underbart
det är, hur lyckosam jag är som har min plats mitt i detta.
Hur härligt är det inte att få gräva ur sålådor, göra färdigt för en ny sommar
och finna små övervintrare.
Det är Skåne det, varför vill man ha flera månaders kortare sommar?
Det kan jag inte förstå.
Att fyllas så till max av sinnesro, förberedas omedvetet inför ngt omvälvande.
Ibland styrs det rätt.
Efter att 7 år ha kämpat för svar fick jag det till slut.
Vad jag vetat hela tiden.
Svart på vitt.
Det är ju så tydligt, såklart det är så.
Vad händer nu? En vändpunkt i mitt liv.
Älskade lilla barn, jag är så fantastiskt glad att du är du.
Du är perfekt precis som du är och jag är så tacksam för att du trillade
ner just hos mig.
Så tacksam för att se dig lycklig, för det är du. Trygg.
Vilket annat barn kan bygga en fungerande högtalare av några sönderklippta
sladdar, ett kretskort från en ellåda och lite saker du hittat och sparat?
Jag är så stolt.
Vilket annat barn lägger handdukarna så här istället, för att det är enklare
(varför skall något vara svårt) och gör sin mamma så glad för att det påminner
mig om hur speciell och fantastisk du är, så jag måste fnissa till i smyg var gång
jag ser någon av dina små specialare?
Vilket annat barn öser så mycket kärlek, komplimanger och pussar över sin
mor och får mig att känna mig som den viktigaste människan i världen?
Jag frågade er vad ni var bra på, stora hjärtat svarade språk, estetiska saker
som kläder och att rita och laga att mat.
Lillhjärtat svarade, att pussas, högtalare och att ge komplimanger.
Jag är rik, så oerhört rik.
På onsdagar har lillgull mormorsdag. De gör matteläxan, fikar, stökar till och gör
sånt som passar de två.
Det är så härligt att se dem. Mormor svärande, lillgull fnissande för att han vet
att sådant språk ju inte är ok. De där två har en pakt. Jag älskar det.
Stora hjärtat och jag firade av kvällen och våren med varsin semla.
Bara för att det är onsdag.
För att jag är näst bäst på att baka dem. För att vi har frysen full av små perfekta
bullar och grädde och mandelmassa har man ju alltid i skafferiet.
För att vi kan.
)
Den morgonen var så vacker.
Två dagar senare slutade mina fötter värka.
Men det var det värt. Ack så väl värt det var!
)
Tänk att en helg i lycka kan sudda bort allt det svarta så effektivt.
Att få omge sig med de kära, med värme och solljus och där var andetag
är fridfullt och njutningsfullt, trots att större delen av den tillbringades med
en kratta i handen och arbetshandskar på.
Undantaget för en kväll/natt/morgon i en dröm.
Var vår slås jag av hur mkt jag har längtat efter just detta och hur underbart
det är, hur lyckosam jag är som har min plats mitt i detta.
Hur härligt är det inte att få gräva ur sålådor, göra färdigt för en ny sommar
och finna små övervintrare.
Det är Skåne det, varför vill man ha flera månaders kortare sommar?
Det kan jag inte förstå.
 |
| Storgull och kompis stack och fiskade, jag mötte upp med picnic. Det är ju ändå vår. |
 |
| Lägg till bildtext |
Att fyllas så till max av sinnesro, förberedas omedvetet inför ngt omvälvande.
Ibland styrs det rätt.
Efter att 7 år ha kämpat för svar fick jag det till slut.
Vad jag vetat hela tiden.
Svart på vitt.
Det är ju så tydligt, såklart det är så.
Vad händer nu? En vändpunkt i mitt liv.
Älskade lilla barn, jag är så fantastiskt glad att du är du.
Du är perfekt precis som du är och jag är så tacksam för att du trillade
ner just hos mig.
Så tacksam för att se dig lycklig, för det är du. Trygg.
Vilket annat barn kan bygga en fungerande högtalare av några sönderklippta
sladdar, ett kretskort från en ellåda och lite saker du hittat och sparat?
Jag är så stolt.
Vilket annat barn lägger handdukarna så här istället, för att det är enklare
(varför skall något vara svårt) och gör sin mamma så glad för att det påminner
mig om hur speciell och fantastisk du är, så jag måste fnissa till i smyg var gång
jag ser någon av dina små specialare?
Vilket annat barn öser så mycket kärlek, komplimanger och pussar över sin
mor och får mig att känna mig som den viktigaste människan i världen?
Jag frågade er vad ni var bra på, stora hjärtat svarade språk, estetiska saker
som kläder och att rita och laga att mat.
Lillhjärtat svarade, att pussas, högtalare och att ge komplimanger.
Jag är rik, så oerhört rik.
På onsdagar har lillgull mormorsdag. De gör matteläxan, fikar, stökar till och gör
sånt som passar de två.
Det är så härligt att se dem. Mormor svärande, lillgull fnissande för att han vet
att sådant språk ju inte är ok. De där två har en pakt. Jag älskar det.
Stora hjärtat och jag firade av kvällen och våren med varsin semla.
Bara för att det är onsdag.
För att jag är näst bäst på att baka dem. För att vi har frysen full av små perfekta
bullar och grädde och mandelmassa har man ju alltid i skafferiet.
För att vi kan.
)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar