De små detaljerna

Tiden rusar iväg.
Alldeles för snabbt oftast.
Hämta lämna, fixa dona.
Vips är också denna veckan passerad.
Denna månaden.
Barnen har blivit ett år äldre.

Hinner vi se vad som händer?
Vad vi har?

Skjuter man saker på framtiden, för ett bättre tillfälle?
Har vardagen för stort utrymme och det där man skall ta
itu med blir aldrig gjort?
Väntar man på att problem försvinner med tiden?
...när de istället växer sig oövervinnerliga.


Vardagsäventyr, de där små sakerna, tar vi oss tid för dem?
Varför inte?
VARFÖR inte?

Ni vet, det där, det som ÄR livet, att leva:)
Allt det lilla extra som görs till något speciellt.
Att köpa hem lite fröer, låta kottarna smutsa ner sig och
plantera egna små liv, se dem växa och bli en blomma!
Att ta ett varmt bad med den man älskar och prata om saker
man bara pratade om för länge sedan.
Att bara duka speciellt, någonstans man aldrig äter...
Att bara säga ngt man vill, men som tar emot, av stolthet.
Ringa någon man inte ringt på flera år.

Det FINNS tid.
Alltid!
Ett sms innehållande 4 små ord, "jag tänker på dig" tar
30-60sek.
Den tid har du i livet för att göra någon glad.
Visa att denna har en plats i ditt hjärta.
Att den personen är av vikt.

Vad har man att förlora?

Om man inte vore så stolt.
Så envis.
Om man kunde lära sig planera bättre så man fick mer tid över!!
Tid för de små äventyren.
Att bara ligga på en filt i vårens starka solsken och se molnen.
De där som passerar förbi, bildar tid och försvinner för att
aldrig komma åter.

Man behöver nog bli påmind oftare.
Att fånga livet.
Jag lever inte som jag lär, som jag önskar.
Inte varje dag:)

Idag dukade barnen fint framför tvn, på våra små små satsbord
där vi nästan aldrig sitter just för att de är så små bla:)
Kvällsmaten kombinerad med chill i soffan.
Vardag/gos.


Sedan nattade jag barnen lite för sent för att jag skulle hinna
umgås mer med dem och de med mig:)
NU, disk, planera för morgondagen.

...och vänta på de där som inte verkar ske.
Som jag gjorde sist och nu är det någon annans tur.



Eller?