Jag tror, jag tror på älvor:)

Tro kommer jag aldrig sluta göra:)
Inte på högre makter, utan på människans egna förmågor.

Saker och ting är vad man gör det till och vad man väljer att det ska vara.

Att med positivt tänkande kan man rubba berg.
Med innerlig kärlek kan man älska bort sorger och oro.
Det är i alla fall min tro. Och min plan.


Ack vilka underbara dagar jag har haft!:)
Så där underbart mysiga som dagarna i lilla röda brukar vara.
Kramar, skratt, tokigheter, trams...

Storgull kom hem med ett ilsket humör i måndags och med en ruggig attityd.
Dag och kväll smågnabbades vi men hade trevligt ändå med fina gäster.
Men mammahjärtat suckade och undrade...
När gästerna lämnat oss gav mig sonen en stor varm kram och sa:
-Förlåt för ikväll mamma, förlåt att jag betett mig dumt.
Han kramades och kramades, visste att han gjort fel och ångrade sig.
Det märktes så tydligt.
Makalöst.

Min stora kloka underbara kille, han upphör aldrig att förvåna.
Men det är nog en del av det fantastiska med barn, man vet aldrig vad som
väntar och livet bjuder alltid på överraskningar.
Han helade mitt hjärta med den där kramen, gav mig så mkt hopp och så mkt
ork, min älskling finns kvar där inne:)

Dagarna där efter har varit lika fina.
Han har kämpat.
Underbara stora killen min.
Med kärlek kommer man långt och älskad kommer han alltid vara, precis för
den han är, var dag, varje minut, i varje situation.
Lillhjärtat sa det igår vid matbordet också:
-Mamma, jag vet att du alltid älskar oss även när vi gjort ngt dumt.
Ja, alltid och evigt! Oavsett!!:) Och just det talar jag om för dem ofta, ofta.


Vi firade in nationaldagen som så många andra, på det mest trivsamma
stället - stranden 5min hemifrån:
Återigen, jag älskar mitt Skåne!:)

Smutsig men med en fin snäcka i naveln, lillgull precis så som han är:)
Underbar!

Coola killarna lirar lite strandfotboll så som coola killar gör:)

Gäster på kvällen, påhittiga små... Hulken? Nej, min lilla son och hans kärlek.

Kubbspel.
Gick sådär. Får erkänna att sport ej är min grej... trots det älskar jag
det och kommer då rakt ej sluta, ngn måste ju förlora också:)
Jag sög givetvis även på detta.

Vinnarna!

Tisdagen blev hemmavid med stackars storgull i fosterställning och med en
rungande huvudvärk.
Det pga att natten bjöd på ett skådespel av oslagbar kaliber!
Oj som det åskade!
Givetvis kunde jag ej komma till ro, blixtar är magi i mina ögon och jag
fullkompligt trollbinds av det.
Jag inväntade också det utlovade regnet som dröjde.
Vad att göra under tiden än att skruva ihop ett cykelställ.
Och denna sena timme var ju ingen annan vaken så iklädd endast linne och
trosor pga värmen smet jag ut och fixade.
Mitt i meckandet hör jag ett prasslande ljud bakom mig som snabbt kommer
närmare och vips är regnet över mig och jag är dyblöt på ngr sekunder!
Och ett högljutt tjoande hörs från grannträdgården...
Fler var visst vakna.
Utomhus.
Filmade åskan visade det sig dagen efter.
Och jo, grannen undrade om jag inte hade alla höns hemma då jag sprang
omkring sådär i trädgården, den tiden på dygnet...
Nä. Kanske inte...
Men fint blev det!:)

Stora hjärtat mitt vaknade av mullrandet som fick hela vår lilla röda
stuga att skaka i väggarna, tysta låg vi vakna och såg ut över himlen
där blixtarna lyste upp himlen, länge länge.
Stackars gullet piggnade till framåt dagen.
Luftas fick han göra mellan sovstunderna, hans migrän är ej att leka med.
Stor?
Ja, ruskigt. Snart är jag minst här.
(Om man ej räknar Socker och Sickan då...)

Jag är ej den enda med trädgårdsintresse här hemma...
Dock tror jag dock att den mest påtagliga genen där kommer från deras
far, men vi roar oss:)

Vi håller på att göra även baksidan fin.
En planteringsbänk intill hängmattan - kan även användas för att ställa både varmt te och kalla drinkar på.

Och ikväll fick lillgull hänga med mig och mormodern till en mycket
spännande plats - återvinningscentralen aka tippen.

Storhjärtat mitt var ej med, han var ute och svirade.
För första gången i sitt liv gick han hem själv från skolan med en kompis.
Gjorde mellis, packade sin väska med allt som behövdes inför kvällens
poolparty hos sin skolfröken som han endast har i 2dgr till.
Kompisarna hade han ringt och bokat upp möte med så när jag kom hem med
lillebror möttes vi endast i dörren med kram och puss, sedan for han
vidare på äventyr.

Vad hände?
Han fyllde 10 för endast ngr dgr sedan, är detta en magisk gräns?
Blir de så här stora på en gång då?
Bäst att krama lillebror lite extra mkt, det är ju bara 2 år till han
är lika gammal och jag tydligen har 2 stora, duktiga MÄN här hemma;)