Minnen

Från minneskortet på min telefon raderade jag just 1196 bilder.
1196 underbara ögonblick.
158st lämnades kvar då de var så fantastiska och får mig att le var gång
jag ser dem och minns just den stunden de togs:)

Så många härliga dagar jag har fått vara med om!:)


Jag har zombielikt tassat omkring i mitt lilla hus idag.
Trött som få och med värkande fötter efter en härlig gårdag som slutade
väldigt sent, eller snarare väldigt tidigt...
I en dimma av trötthet och tankar där både gårdagens trevligheter blandade
sig med det jag möttes av när jag kom hem.
Vatten som läckt in genom taket...
Sådant ger mig rejält ont i magen.
Sånt jag inte själv kan fixa.
Men problem är till för att lösas och med sunt förnuft och lite
handlingskraft fixar man det mesta och detta såg som tur var ej lika illa
ut som jag först trodde, vi får se om solen kan lysa på mitt lilla tak
ngr dgr...

Tankarna delas också med fjärilarna.
De där som sedan i lördags fm hopat sig och fladdrar längtansfullt.
Imorgon kommer de.
De där saknade efterlängtade som varit ifrån mig så mkt de senaste
veckorna.
Imorgon är det åter till verkligheten och det vanliga schemat.
Åh så skönt det ska bli!:)

När jag kom hem till mitt lilla hus idag stod jag länge kvar i hallen
och såg på de foton som hänger inramade där.
Vad vi har varit med om mkt...


Och mkt har jag också hunnit med dessa dgr utan dem.
Söndagen tillbringades i lugnt tempo då lördagen ägnats åt ett
fantastiskt vackert och på alla sätt underbart bröllop.
Parkhäng och pizza med finfina vänner.

Måndagen ägnades åt att njuta av sommaren på Möllan med god mat.

Tisdag blev det filmquiz i vackra Moriskan.

Onsdag, oh, jag tog det faktiskt lugnt och var hemma en kväll:)

Torsdagen blev det åter en solig och härlig kväll på Möllan i trevligt
sällskap och med god mat, sommarkvällarna ska tas tillvara på, de få
soliga varma som förärats oss är som skatter:)

Fredag susades det ut till Rydsgård och en fantastisk grillkväll!

Lördagen bjöd både på intensivt trädgårdsarbete i solen, barnkalas och en härlig kväll som inte tog slut före solen hade gått upp:)

Och här sitter jag nu... med sinne segt som sirap av trötthet och tankar,
med fjärilar i magen och ett hus som börjar bli skinande rent.

Livet susar på, och ingen kan säga att jag bara låter livet passera:)
Men då man aldrig vet vad som händer så njuter jag av de möjligheter
till äventyr och trevligheter som ges, en dag kanske det bara är
minnena kvar, de som ej kan raderas och som alltid kommer ge glädje
att se tillbaka på...