På ett ögonblick

Kaxigt drar han handen genom sitt ostyriga blonda hår som är bakåtkammat
med vax och som nästan blivit vitt av solen i kontrast till hans solbrända hud.
De ljusblå chinosen hänger lite nerkasade på rumpan och på hans högra
handled hänger flera knutna armband, minnen från alla resor och äventyr
han gjort.

Jag iaktar honom medan han dukar bordet och tänder några ljus.
Han går fram till datorn och säger, att du måste höra denna låten, den är grym!
Därefter gör han några snygga moves till musiken och ler brett.

Jag skrattar högt när hans lillebror kommer och bjuder upp mig.
Han kramar mig hårt i dansen och säger att han saknat mig så mycket, mycket.

Vad hände?
Vart tog åren vägen?
Storgull är knappa 15cm kortare än mig.
Har nästan samma skostorlek och nästan fler par på hyllan än mig;)
Alldeles nyss bar jag dem, höll dem försiktig mot mitt bröst, tätt tätt
intill och sjöng för dem tyst när vi dansade stilla i natten när de vaknat.
Vyssjade, vaggade.

Underbart skönt det är att ha dem hemma igen:)
Så överöst jag har blivit av kramar och pussar.
Så stora men ändå mina fina små.
Mitt hjärta svämmar över av lycka och leendet vägrar lämna mitt ansikte.

Nerbäddade i min säng där storgull knappt kunde somna, av anledning av
att han var för uppspelt sa han, över att äntligen vara hemma hos mig.
Älskade älskade ongar.... :)
Nu kan mammahjärtat andas ut.