Att lägga pussel

Ännu en vecka att lägga bakom sig.
En händelserik sådan som skapat många tankar som fortfarande snurrar och inte
riktigt vill samla sig, landa, enas.

Jag kan inte sortera dem.
Inte komma fram till någon lösning. Inte vad som är rätt eller fel.
Oftast är det allra bästa att bara ta ett steg åt sidan.
Att analysera allt och ta fram dess dåliga sidor gör bara att man ser
problemen, inte möjligheterna.
Låta det som sker ske, utan att fundera sönder det.
De där pusselbitarna har ett nästan magiskt sätt att falla på plats ändå, kanske inte som man tänkt från början, men för det mesta till och med ändå bättre.

Att leva efter drömmar och mål är aldrig fel.
Drömmar är det som gör att man vill vakna upp var dag och kämpa, att tänka
att idag kanske de slår in, idag är jag ett steg närmre det jag vill ha.
Men att enbart leva med en dröm i sikte kan göra att man missar det som
finns runtom utan att vinna 25 miljoner på lotto.
Hur ofta sker det?
Hur ofta uppnås en dröm exakt så som man tänkt sig?
Aldrig?
Visst sker det, men ack vilken kamp.
Att hela tiden sträva kan göra att man missar att leva under tiden, missar
att njuta på vägen.
Man kanske ska luta sig tillbaks och låta ödet styra?
Kanske är inte den perfekta drömmen just det som är perfekt för dig?
Kanske är det ngt annat...
Ett behov som stillas, en pusselbit som fast den inte ser ut som man trodde,
inte är den man letat efter, ändå är den som gör att allt faller på plats?

Jag såg en film om just ödet.
Man kommer alltid leta efter en anledning till varför allt sker.
Gott och ont, och i synnerhet det sista.
Man kommer alltid söka efter svar.

Men vad än livet har lärt mig, så är det att man inte kan styra det.
Att försöka bemästra och tro att det kommer bli precis som man vill fungerar
på film men mycket sällan i verkligheten.
Att luta sig tillbaks och bara njuta av det som passerar i ens väg, se det
och fånga det, det är min metod och det som verkar funka för min del.
Då hinner man nog få ut mer av livet:)


I helgen föll pusselbiten på plats för lilla mamman min.
Detta har nog varit den mest tillfredsställande flytten i mitt liv!
Det har känts så bra!:)

Hon behövde verkligen detta på så många många sätt.
Hon bestämde sig för att hon ville flytta, dagarna gick och inget hände
trots allt hennes kämpande.
Så en dag så där klassiskt från en klarblå himmel så blev hon uppringd
och där var den!
Den perfekta lägenheten!!
Inte där hon ville ha den, inte heller den storlek hon önskade men
alldeles alldeles underbar!
Så många pusselbitar på plats.
Det kommer bli så bra.
Makalöst.
Det känns så skönt att ha henne där:)


Själv flytten gick fantastisk bra.
Och som vi har skrattat och pysslat och fixat idag vi som har hjälpt henne.
Ett udda gäng men lätt världens bästa för en flytt!;)



Förutom flytten har vi i veckan hunnit med att testa hur lillgull skulle
se ut om han ändrade frisyr:

Vi har haft övernattande små vänner mitt i veckan, bara för att se hur
det gick och det gjorde det minsann över förväntan!
Stora killar kastade sig över läxan och trots lite fnitter sussades det
sött i tid, vardagsäventyr gillas!:)

Vi har grattat vår underbara älskade lilla Ida!
Vårt söta lilla frö som blev hela 3 år:

Jag har fått äran att ha en liten liten kille somnande på min arm:

Och slutligen har jag ikväll i lugnet blivit överraskad av vad man kan hitta
när man låter sina barn passa sin mobil när man själv bär kartonger;)
Älskade troll!:)

Nu ska jag avsluta veckan med ett leende på läpparna.
Lägga de där tankarna jag ändå inte kan styra över åt sidan och bara njuta
av det som är bra:)

Att mamman min faktiskt fick sin lägenhet till slut.
På en plats som kommer bli alldeles perfekt:)
Det är precis där hon ska vara!


Allt löser sig hur bra som helst, bara man låter det.