Några dagar, som alla andra...

Kära Dagbok...

Måndag morgon.
Klockan ringer obehagligt tidigt.
Jag vill inte alls gå upp.
Snoozar lite.
Sviterna från lördagen dröjer sig fortfarande kvar med en
irriterande värk i huvudet och ett leende på läpparna.
Kommer iväg lite för sent och inser att jag kommer kunna
ta mig 2 mil innan jag blir stående pga bensinbrist.
Asch, iväg och tanka.
Dagens andra obehagliga insikt slår mig när jag inte
hittar plånboken… Vart?!!
Förmodligen har den trillat ut i lilla mammans bil som vi
har använt i helgen.
Lätt panik.
Finner kontanter i handväskan som jag tankar för.
Fastnar givetvis i bilköerna då jag kommit på motorvägen
på tok för sent.
Kommer naturligtvis inte i tid.
Måndag morgon.

Susar hemåt med fjärilar i magen för att hämta de saknade
små gullen.
Finner plånboken på köksbänken med ett brev från min mor
som varit och lämnat den:)


Tisdag.
Startar dagen med att delvis rotfylla en tand.
Say no more.

Vid 16 tiden får jag ett meddelande på Facebook.

Lillhjärtat mitt tyckte själv det var dags för hnm att börja
gå hem på egen hand.
Att fråga mig eller ngn fröken tyckte han var överflödigt.

Efter jobb sticker jag och knycker ett extra barn inför
ögonen på hans lätt chockade far.
Kan enkelt konstateras vara världens snällaste lilla troll!
Vi 4 har sedan en urmysig kväll!

Onsdag.
Vaknar 04:45 av att en blomkruka trillar ner i huvudet på mig.
Sickan startar sin dag lite tidigare än övrig familj och gör sitt bästa
för att vi andra ska inse att det är dags att stiga upp.

Har en extra trevlig onsdag och susar sedan hem.
Förundras över hur vackra höstens färger är.

Nej, det är ej jag som backat på stolpen, jag förmodar att det är ngn pappa.

Hur röda bladen är i kontrast mot fritidshemmets kolsvarta fönster.
...där det är stängt tomt och låst.
Var är mitt barn?!!
Jodå, han har återigen tagit saken i egna händer och i samförstånd
med sin storebror som inte höll med sin mor sist om att de måste
meddela sånt där, har de knallat hem.
Snickrat ihop en cykelramp och haft hur mysigt som helst på tu man hand.

Rullar köttbullar i stora lass och gör hemmagjort potatismos.
"Snygga köttbullar" säger lillhjärtat och berättar att de fått
precis samma mat i skolan.
Fullträff.

Så kan det gå.

Nu är Sickan och jag väldigt trötta, vi har ju ändå varit vakna väldigt länge,
och ska bädda ner oss i den rena, numera blomkruke och jordfria sängen.
Jag tänkte att vi skulle ta 2 lugna dagar.
Hoppas lite att de också blir så...
Vi kommer nämligen behöva lite vila inför helgen som kommer bli
riktigt riktigt trevlig och tom lite farlig.
Så som sig bör!:)