lördag 10 december 2011

Blå tankar

Det var den där natten.
När jag vandrade genom Malmös iskalla gator.
Vinden som klöste min hud med vassa klor av is,
kylan som letade sig in överallt.

Med tankarna som sällskap genom en stad som aldrig sover.

En härlig kväll.
Ett besök i en overklighet.

Försök att i nattens stilla promenad sortera de där känslorna.
Vad man borde, vill och kan.
Jag har för länge sedan upphört att försöka styra annat än mina egna steg.
Bara ta in det som sker och göra det bästa av det.
Försöka att välja rätt väg, för sin egen skull.
Inte göra om ungdomens dumheter.
...sa fröken som återigen måste klacka om stövlarna som användes för
första gången efter att ha blivit misshandlade på kullersten - för att
just göra samma sak igen, vem uppfann de där springorna mellan stenarna?!
Hur ska en stackars tös kunna se snygg ut när man hela tiden går och
förstör sina smala höga klackar på de där eländet?!
Rackarns.

Vissa saker lär man sig aldrig.



Jag har gjort så många dumheter i mina dagar.
Men de har ju format mig till den jag är idag.
Saker jag önskat annorlunda.
Men man kan inte gråta över spilld mjölk.
Inte gräma sig över sina misstag och låta dem ta över, gnaga på det liv
man lever idag, gårdagen har passerat.
Nu är idag och imorgon väntar nya möjligheter.
Men det finns saker jag inte vill göra om.
Principer.

Respekt, tacksamhet och kärlek är de ord som jag lever efter.
Så enkelt.

Men ändå... det är så lätt att göra fel.
Om man gärna vill ha ngt kanske vägen blir fel ibland.


Jag behövde den där kylan.
Stillheten.
Tystnaden trots nattens liv och rörelse.
Jag behöver fler timmar på dygnet.

Jag är dock väldigt glad för livets svängningar, överraskingar och gåvor!:)
Det är så härligt att leva!;)

Kvällens sista överraskning var den som mötte mig hemma hos min mor.
Den lilla dam som tyckte att det mitt i natten var helrätt att sitta
uppe och äta jordnötsringar medans hennes mor sussade sött och mormor
gett upp att få henne i säng.


Dagen grydde och inte blev jag klokare för det:)
Klämma i sig i mormoderns ngt för små 38:or, de vansinnigt snygga som
är allt jag skulle önska mig av tomten, om han nu misslyckas med de
där extra timmarna på dygnet som annars står högst på min lista.
Pls Santa, Ecco, storlek 39, de är perfekta!:)
...leta reda på bilen och susa hem för att hämta de utlånade gullen.
Mitt stora barn lite trött efter att ha varit ute och svirat på disco
till sent sent, den lilla som inte hade pussat mig på mer än ett dygn
och därför hade en hel del extra pussar att överösa mig med.
Hjärtegull!:)

Och så var det det där...
Alltså, räcker det inte nu?
Måste de växa mer?
ÄR det ok för en 10 åring att kunna bära omkring på sin faktiskt
ganska så tunga mor?
Jag är faktiskt lite tveksam...

Den där fredagen hade börjat med sorg och bekymmer.
Storhjärtats skadade tand konstaterades redo att rotfyllas.
Urk för att göra hnm mer illa.
Jag har tagit den dagen ledig då det ska ske.
Jag vill pyssla om hnm och bara sitta här och vara nära.
Hoppas hoppas hoppas att det inte gör för ont:(
Man önskar ju så att man kunde ta deras smärta.


Då fredagsnatten inte gav mig många timmars sömn ska jag nu bädda ner mig.
Helgen är lugn och behovet för det är stort.
Vi Jular, fixar och håller oss inomhus då trädgården fortfarande huseras
av den ena stormen efter den andra.
Det slits i vårt lilla röda, vindarna gör sitt bästa för att ta sig in
här i värmen också, men ack ack, i lilla röda finns det andra stormar,
dock inte kalla på ngt sätt utan väldigt mkt tvärtom.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar