Rullar på...

Stormen kom och försvann.
Som allting annat varar den inte föralltid men lämnar sina spår.

I lugnet efter stormen väntade en overkligt vacker morgon.
Sådär så man inte riktigt tror att den är sann, världen var ju nyss ett
rivande inferno och natten gungades igenom med en storm som slet i vårt
lilla hus.
Men, dagen och ljuset kom åter.
En sån där vacker morgon som får en att bara le, fyllas av energi och
inse att allt är möjligt. Allt går över och livet fortsätter.

Fast, studsmattan ser inte riktigt ut som den brukar.
Den står heller inte på sin vanliga plats.
Mer 3m närmare huset, en meter kvar och vi hade kunnat studsa i köket.

Den där veckan utan barnen som bara susar förbi så snabbt...
Fylld av äventyr och där dagarna aldrig räcker till ägnades även denna
gången till fantastiskt trevliga möten.
Älskade saknade Linda & c/o, en kväll att komma ikapp, alltid lika härligt.

Jag har vikt 7 ton tvätt i veckan.
Minst.
Man halkar ju lite efter med sånt när man ej har ngn tvättstuga, en pojke
som rullar sig i lera 3ggr/dag och en son som byter kläder oftare än en
galaprimadonna.
Det slog mig när jag vek att par jeans att de där byxorna kände jag inte
riktigt igen färgen på... Eller formen.
Höll dem framför mig, jo de skulle nog passa, MEN de var ju sonens!
Huh, måste de verkligen växa så snabbt??!!

Kottarna har också hunnit dra sitt strå till pynteriet.
Jag hajar till lite var gång jag ser den där blinkande saken...
Eller blinkande, den skiftar sakta i all världens färger. De älskar den.
Den matchar inte.
Den får självklart stå kvar.
Jag älskar dem, de gillar den=alltså blir den vacker.
..hur underligt det än kan tyckas när man ser den.

Varannan vecka är söndagen sådär underbar.
Fylld av längtan, ordningen snart återställd då de dagen efter kommer hem.

Vägen hem idag gick inte så smidigt som den brukar.
Rakt, men söligt.
Ack ack för olyckor:(
Och som bonus - igår när jag skulle tanka bilen, stationen trasig.
I morse när jag skulle tanka bilen - stationen fortfarande trasig.
Lätt nervös, inte sugen på att prova på det där med att bli stående, det
kan jag tänka mig att ta när jag blir pensionär och har tid för sånt.
Inte nu.
Absolut inte ikväll.
Helst aldrig om jag skulle få välja.

Men vad gör det, när man kommer hem och får en sån här lapp:
Då är ALLA sorger bortblåsta:)
Älskade lilla fina!

Ikväll väntades det även lussekattsbak!
Och oj så goda de blev...
Bästa någonsin!
Fantastisk teknik och kreationer!

I min säng snarkar de där två prinsarna.
På varsinn sida där jag sitter i soffan ligger en trött katt.
Stillhet råder.
Huset är tyst, tyst.

Mina ögon och sinne är trött.
Ngt knackar på min lyckliga bubbla.
Det gäller att sortera de där tankarna.
Göra rätt val.
Men hur ofta gör man det?:)