De där rackarns ekarna...

Vem har sagt att det ska vara lätt?

Den sorgesamma klumpen i magen är fortfarande stor.
Då jag är blödig som få är tårarna nära också.
Attans.

Så vacker...

Vi lyckas alltid hamna i sådana där speciella tillfällen Daniel och jag.
Med honom fick jag uppleva min första Opera:)
Och nu... så tagen.
Simon och ekarna.
Se den.
Dock inte med ngn som är lika känslig som du själv;)

På väg in med våra popcorn hörde vi det.
Luciatåget.
Det var visst den dagen idag:)
Det bästa av allt var att det nog var Daniels pojkvän som sjöng!

Långt bort på rulltrappan kan man skymta en stjärngosse strut, där är de!:)

Vissa dagar får en att tänka mer än andra.
Självklart var jag tvungen att ringa lilla mamman min på hemvägen
och berätta för henne hur mkt jag älskar henne.
Puh.

Så varför inte toppa dagen och känslorna med Twilight.
Melankoli på hög nivå.

Ack ack, så berörd.
Disktraselik.
Lycklig.
Tacksam som bara den över allt jag har i mitt liv och för att
man tillåter sig att känna lite extra ibland;)
Och framförallt... för jag har lyckan att älska så många!:)