Sicken dag...

Om du vill ha något måste du vilja, vill du ha något blir det ditt.
-Sven, Happy feet 2.

Det första jag såg när jag slog upp mina alldeles för tunga ögonlock
imorse var den där lilla snarkande.
Snusandes.
Underbara.
Alldeles nära.
Lillhjärtat mitt.
De växlar denna veckan då de fortfarande har jullov, ett barn här,
ett hos pappan, egentid.

Behövs extra mycket nu när det hos den ena är så mycket, alldeles
för mkt för att vara så liten.
Känslostormar.

Jag masade mig trött upp efter en natt som inte alls hade gett så mycket sömn
som jag behövde och dagen passerade trots att ingenting fungerade.
En dag i vacuum.

Och det fortsatte...
Urk.
Men bilen full av fryst mat och storhandlingen skulle jag bara plocka
upp mitt stora barn och susa hem.
Tick, tick, tick, tick, tick, tick, tick var det enda ljud som bilen
gav ifrån sig när jag försökte starta den.
Mög.

Förtvivlan.
Magont.
Jag hatar ju bilar, eller när de bråkar med mig!

Med bekanta på plats och med mycket meck, puttande, springande i regnet,
shopping av startkablar, ös och djupa suckar hoppade den till slut igång
och vi kom hem.
Nu står den under omvårdnad och laddning hos grannen och jag och hjärtat
försöker koppla bort tankarna från det där eländes eländet.

Meck mitt på Bauhausparkeringen.

Tiden susar på så fort.
Det har blivit ett nytt år.

Dess för innan har vi hunnit med att borra hål och dra ut den döda nerven
ur storhjärtats skadade tand.

Storgull i hajgapet.

Den högra uppborrad och urdragen, alldeles död.

Varit på bio med mormor och sett Happy feet 2, riktigt riktigt söt!!

Jag har sådär manligt blivit totalt utslagen av en förkylning.
Till Sickans stora lycka.

De där små sympatiserar så gärna så fort de får chansen och bosätter
sig i soffan de med, det är ju det katter gör bäst.

Vi har hunnit med att fira nyår.
Snygga som få och med en riktigt härlig kväll i 80 talets tecken.

Räkcocktail!!:)

Glace au four.

...och under kvällen leka sanslöst roliga lekar!:)
Aningens hätsk stämning då alla såklart ville vinna men ack så kul!!:)

Och så var det då 2012.
Det året som ska bli ett av mina bästa någonsin!:)
Det året som jag enligt storgull måste hitta en bilkunnig man.
Det är tydligen den enda egenskap han bör ha säger han.
Jodå...
Mamman har ju ej tid med sånt.
Är dessutom lite besvärlig och kräsen.
Ja, jag är fortfarande lite chockad här hemma efter kvällens äventyr.

Gårdagen var dock lugnare, lillhjärtat hemma och stillsamt, fantasifullt Kaplabyggandet
var det enda som stod på schemat för mig och mitt lilla gull:)

Sicken dag...
Imorgon är en annan dag och jag tror ej den kan bli så mkt sämre;)
Jag ska iaf tejpa fast tummarna på handflatan och sova så, tumhållning
hela natten för säkerhets skull;)